Clackmannanshire – 19 slott
|
Finns: 8 st.
Finns inte kvar: 9 st. Fanns eventuellt: 1 st. Finns inte kvar+eventuellt platsen för: 1 st. Tekniskt inget slott, men nämns ibland som ett slott: 1 st. Mest berömda: nr 4 Castle Campbell. Tre andra klassiker: nr 1 Alloa Tower, nr 5 Clackmannan Tower och nr 7 Menstrie Castle. Clackmannanshire ligger inklämt mellan de större kommunerna Stirling i väster, Perth and Kinross i norr, Fife i öster och Falkirk i söder. 2017 bodde nästan 21 000 invånare eller 40 % av Clackmannanshires befolkning i Alloa. I det mindre Dollar bodde det bara 3 000 människor. Namnet Clackmannanshire kommer från de tre språken skotsk gäliska, brittiska och engelska. Clack kommer från skotsk gäliskans clach som betyder sten. Mannan är ett derivat på den brittiska järnåldersstammen manaw som bodde i området. Stammen är också känd som manau. Det fanns i sin tur en keltisk gud som hette Manau. Shire är det engelska ordet för grevskap inom Storbritannien. Skotsk gäliska och brittiska är respektive var keltiska språk. |
|
|
Den lilla småstaden Clackmannan ligger i södra Clackmannanshire. Clackmannans tidiga tillväxt berodde mycket på den hamn som fanns vid floden Black Devon som rann och fortfarande rinner förbi Clackmannan. Floden rann och rinner ut i den större floden Forth i sydväst i södra Clackmannanshire. Med tiden blev hela Clackmannanshire känd för sina väverier som drevs vid vattendrag. Även ölbryggning, glastillverkning, skeppsbyggande och gruvdrift sysselsatte många människor. En kombination av att hamnen i Clackmannan löstes upp och den ökade tillväxten i närliggande Alloa med dess hamnanläggningar på floden Forth gjorde att Clackmannanshires viktigaste del flyttades från Clackmannan till Alloa 1822. Ingenting finns kvar idag av hamnen i Clackmannan.
Idag arbetar många människor i Clackmannanshire främst inom serviceindustrin och turistsektorn. Kommunens läge och goda transportförbindelser gör det till en central plats i triangeln som bildar Glasgow i sydväst, Edinburgh i sydöst och Dundee i nordöst. Därtill ligger Clackmannanshire också mittemellan Stirling, Falkirk och Perth. Småstaden Clackmannan däremot har intagit hållningen som den bortglömda småstaden, enligt lokala historiker. Planmässigt påminner den emellertid som den gamla delen av Edinburgh. I Clackmannan övergår i västlig riktning en lång gata från Main Street till High Street. På High Streets sydsida passerar gatan den ganska stora kyrkan Clackmannan Parish Church. High Streets fortsätter sedan i västlig riktning och löper upp mot en ås. På denna höjd finns tornhuset Clackmannan Tower. Den familj som ägt flest slott i Clackmannanshire har varit familjen X med Y slott. Familjerna Bruce, de Lamberton, Dobie, mac Eanric (MacHenry), Orr och Tait har ägt minst ett slott vardera. |
Finns 1-8
1. Alloa Tower, Alloa parish, Clackmannanshire
|
1. Alloa Tower (tornhus, bevarad)
Byggdes: 1368. Ägare: Familjer: Berömt för: ett av Skottlands äldsta och största bevarade tornhus. Alloa Tower uppfördes 1368. Slottet är ett av av Skottlands äldsta största bevarade tornhus. Tornhus överlag uppfördes i Skottland från mitten av 1300-talet till 1600-talet. |
2. Broomhall Castle, Alva parish, Clackmannanshire
© James Brown.
|
2. Broomhall Castle (skotskt baronhus/baronslott, god kondition)
Byggdes: 1874. Ägare: privat. Familjer: Annat: används som hotell idag. |
3. Brucefield House, Clackmannan parish, Clackmannanshire
© Google Maps.
|
3. Brucefield House
Byggdes: Ägare: Familjer: Annat: |
4. Castle Campbell, Dollar parish, Clackmannanshire
© Alistair Young. CC..
|
4. Castle Campbell (borggårdslott, ruin)
Byggdes: 1430. Ruin: Ägare: Familjer: Annat: |
5. Clackmannan Tower, Clackmannan parish, Clackmannanshire
|
Det vänstra tornets nedre del är från 1300-talet medan dess överdel är från 1400-talet. Det högra högre tornet är från 1400-talet. © PaulT - Gunther Tschuch. CC.
|
|
Slottet och 1500-tals herrgården 1807. Herrgården till vänster och höger i rött. Högra delen av herrgården syns inte på grund av träd på bilden, men det visar å andra sidan hur lång herrgården var relaterat till slottet.
|
|
5. Clackmannan Tower (L-plan tornhus, ruin), ev ♚
Byggdes: ca 1350-1358 eller åren strax efter 1365, ca 1366-1379. Byggdes ut: på 1400-talet. Tillägg: på 1400-, 1500- och 1600-talen. Ruin: 1772-idag. Ägare: Historic Scotland. Familj: Bruce. Annat 1: byggdes på samma plats där den tidigare kungliga 1100-tals borgen Clackmannan Castle låg. Annat 2: slottet och dess kringbyggnader beboddes av familjen Bruce i 412-432 år från 1300-talet fram till 1772 i slottets fall och till 1791 på herrgården. På 1100-talet kontrollerades området Clackmannan av abbotarna i Cambuskenneth Abbey i Stirling. 1153-1165 uppfördes Clackmannan Castle som en motte-and-bailey-borg i trä i Clackmannan åt Malcolm IV (1141-1165), när han var kung av Alba (Skottland) under de åren. Clackmannan Castle revs någon gång mellan 1265 och 1350-1379. 1334 organiserade Sir Thomas Bruce (f. 1313 och d. 1348/1358/1359) en revolt mot engelsmännen. För det belönade David II (1324-1371), kung av Skottland 1329-1371, honom med mark i Clackmannan någon gång 1334-1339. Efter det kallade Thomas sig för Sir Thomas Bruce, 1st Baron of Clackmannan. Enligt en del uppgifter var Sir Thomas Bruce en utomäktenskaplig son till Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 eller till dennes halvlillebror Edward Bruce (1280-1318), högkung av Irland 1315-1318 (omtvistat). Robert I var pappa till David II. Ifall Thomas var son till Robert I var Thomas och David II halvbröder. Var Thomas däremot son till Edward Bruce var Thomas och David II istället halvkusiner med gemensam farfar i Sir Robert VI de Brus (1243-1304), 6th Lord of Annandale. Enligt andra uppgifter var Sir Thomas Bruce och David II släkt med varandra, men på lite längre avstånd. 1334 eller 1337 gifte Sir Thomas Bruce sig med Marjorie Charteris of Stenhouse. Hon var från Edinburghtrakten. Thomas och Marjorie fick flera barn, bl.a. Robert Bruce (f. ev. 1348 och d. 1403), 2nd Baron of Clackmannan. Robert var också känd som Robert de Bruce. Sir Thomas Bruce dog senare. Uppgifterna varierar dock när han dog. Enligt familjen Bruce själva dog han 1358/1359. Enligt en del andra källor dog han före 1358. Enligt en tredje kategori källor dog han i ett krigsslag 1348. Den officiella bilden är ändå att han dog 1358 eller strax före 1358. Någon gång 1350-1358 eller 1366-1379 uppfördes Clackmannan Tower strategiskt på åsen King's Seat Hill ovanför och väster om det som är nuvarande småstaden Clackmannan. Från slottet fanns en beundransvärd utsikt över dalgången Forth, vilket var bra ur många aspekter, bl.a. försvarsmässiga. Clackmannan Tower uppfördes på samma plats där den tidigare kungliga träborgen Clackmannan Castle låg. Det finns två uppgifter när och vem som lät bygga Clackmannan Tower. Enligt den ena uppförde den skotska kungen David II slottet som ett rektangulärt avlångt tornhus ca 1350-1358. 1359 sålde han tornhuset till sin släkting Robert Bruce, 2nd Baron of Clackmannan. Det var naturligt att göra det eftersom Robert Bruce redan hade intressen i området som baron för Clackmannan sedan 1348, 1358 eller 1359. Som nämndes ovan var Robert son till Sir Thomas Bruce. Enligt den andra versionen gav David II bort mark 1365 i Clackmannans sheriffskap, dvs. sheriffdom, till Robert Bruce, 2nd Baron of Clackmannan. Denna mark stannade hos familjen Bruce i 426 år under perioden 1365-1791. År 1791 dog den sista med namnet Bruce som tillhörde Robert Bruces gren. Någon gång 1366-1379 uppfördes Clackmannan Tower som ett rektangulärt avlångt tornhus med bottenvåning och övervåning av denna Robert Bruce, enligt version två. Robert var son till Sir Thomas Bruce. Tornhuset som Robert lät uppföra var ungefär lika högt som en vanlig nutida svensk villa med en övervåning. Redan 1365 flyttade Robert och hans familj in i ett angränsande enklare enplanshus och bodde där till det låga tornhuset stod klart någon gång 1366-1379, enligt version två. Familjen Bruce på Robert Bruce sida använde Clackmannan Tower och dess senare intilliggande byggnader som en familjebostad från andra halvan av 1300-talet ända till 1772 i slottets falls och till 1791 på den senare uppförda intilliggande 1500-tals herrgården. På 1400-talet byggdes delar av Clackmannan Towers övervåning om. Familjen Bruce lade även till flera våningar på höjden. De byggde också ut det rektangulära tornhuset med en extra byggnad på sydsidan, vilket gjorde att byggnaden fick det L-formade utseendet som det har än idag. Denna 1400-tals flygel i söder var och är fortfarande fem våningar hög. Den har ett liknande utseende som Sauchie Tower i Clackmannanshire från 1430-1440. Det är 3,9 km mellan de två slotten. Clackmannan Towers 1300- och 1400-tals huvudbyggnad i norr var och är däremot bara fyra våningar hög. Huvudbyggnaden i norr fick också ett litet takhus på toppen, vilket även flygeln har idag. Slottet var 24 meter högt. Dess höjd och dess läge på en ås gjorde att byggnaden kunde ses ett antal km bort i det omgivande landskapet från 1400-talet fram till idag. Det var en grann byggnad med högkvalitativt stenarbete, enligt historiker i slutet på 2010-talet. I slutet på medeltiden anlades en vallgrav med vindbrygga runt Clackmannan Tower. Vid slottet anlades också en ungefär 4 047 m2 stor trädgård och omgivande trädgårdsmur som inte finns kvar idag. Det anlades också en spelplan för bowls som är ungefär en blandning av boccia och boule fast på gräs. Det går också att spela bowls inomhus. Sporten bowls har spelats i England sedan 1200-talet. Southampton Old Bowling Green från 1299 är världens äldsta dokumenterade bana som varit i bruk längst. Banan är över 700 år gammal och ligger i Southampton i England som namnet antyder. På 1400-, 1500- och 1600-talen gjordes en del tillägg och förändringar av Clackmannan Tower, bl.a. bytte ingången på flygeln sida på 1500- eller 1600-talen. På 1500- eller 1600-talen uppfördes ett försvarsinriktat område i sten, barmkin på engelska, i anslutning till slottet. I området fanns angränsade byggnader som t.ex. bagarstuga, etc som var mer skyddade för attacker utifrån än ifall de låg helt fristående. På området kunde ägaren också ta in och skydda sin boskap när slottet angreps av utomstående. På 1500-talet byggde familjen Bruce en stor herrgård i sten med flera våningar intill slottet. Den låg västnordväst om Clackmannan Tower. Den herrgården var inget slott. Herrgården syns på en del målningar och ritningar av Clackmannan Tower från 1700-talet och i början på 1800-talet. 1772 övergav familjen Bruce Clackmannan Tower för en mer modern herrgård. Omkring 1772 förföll Clackmannan Tower till en ruin och är det fortfarande. En gren av familjen Bruce fortsatte bo i den gamla 1500-tals herrgården västnordväst om Clackmannan Tower fram till 1791. Den grenen dog ut 1791. Därefter blev herrgården en ruin. På en ritning från 1807 av den skotska landskapsmålaren Patrick Nasmyth (1787-1831) syns den övergivna herrgården tydligt. Några växter hade börjat ta över 1807, men ruinen var intakt och välbehållen. Någon gång 1808-1815 revs en del av 1500-tals herrgården. Stenen användes möjligen till den ganska stora kyrkan Clackmannan Parish Church som uppfördes 1815 endast 320 meter östsydöst om Clackmannan Tower. Kyrkan från 1815 ersatte en mindre kyrka med anor från 1249. En tid efter 1815 men senast 1869 togs de sista stenarna bort från 1500-tals herrgården. Förmodligen var det lokalbefolkningen som tog herrgårdens sista stenar för att bygga hus i trakten efter byggandet av Clackmannan Parish Church 1815. Mycket vanligt fenomen historiskt i Skottland när hus eller slott övergivits. De som uppförde Clackmannan Parish Church 1815 och/eller lokalbefolkningen gav sig också på Clackmannan Towers barmkin i östsydöst under perioden 1772-1950. Av slottets barmkin finns det fortfarande kvar synliga stenväggar och murar i varierade storlekar. Slottets barmkin räknas dock som en svårt skadad ruin. Däremot gav sig ingen på utsidan av Clackmannan Tower fyra våningar huvudbyggnad och dess fem våningar höga flygel. De skonades. Varför går bara att spekulera, men för eftervärlden var det bra att de fick stå kvar. På mitten av 1900-talet var femton meter av Clackmannan Towers vallgrav synlig. Den var betydligt längre i slutet av medeltiden. På mitten av 1900-talet var vallgraven två meter bred och en meter djup. 1999 var rester av sexton meter av vallgraven bara som mest sextio cm djup. Tidens tand hade sopat igen en stor del av vallgraven. 1948-1950 kollapsade en del av Clackmannan Towers östra sida. Den sidan som är i riktning mot östsydöst. Gruvdrift i trakten gjorde att en del mark vid slottet sjönk ned. På samtida fotobilder såg det ut som ifall någon skurit bort ett par meter mitt på ytterväggen i östsydöst ända från toppen flera våningar upp och ned till nästan marknivå. Skadan på slottet reparerades och slottet stöttades upp. Idag är det fritt för allmänheten att gå utanför slottet. Däremot är insidan inte öppen för allmänheten. Det beror på den anses för instabil och på grund av reparationer av slottet. Den som beger sig till slottet kan se en del av den gamla vallgraven synlig i form av ett tunt dike. Idag omgärdas Clackmannan Tower av öppna fält. Det finns inga synliga stenar kvar ovanför jorden från 1500-tals herrgården västnordväst om Clackmannan Tower. Tornhuset ligger i sin tur en bit från nedförsbacken till småstaden Clackmannan. Från Clackmannan Tower kan besökare se ut över småstaden Clackmannans västra del. Det är ungefär liknande höjdnivå som det är från Edinburgh Castle över Edinburgh eller från Stirling Castle över Stirling. |
6. Dollarbeg Castle, Dollar parish, Clackmannanshire
|
6. Dollarbeg Castle (skotskt baronslott/herrgård, god kondition)
Byggdes: 1889. Arkitekt: Ebenezer Simpson (1854-1934). Ägare: privat. Familj: Dobie. Annat: är lägenheter idag. Dollarberg Castle är också känd som Dollarbeg mansion och bara som Dollarbeg. Byggnaden uppfördes 1889 som ett skotskt baronslott och herrgård i skotsk baronstil. Den som lät bygga slottet var järnvägsmagnaten Henry Dobie. Arkitekt var Ebenezer Simpson (1854-1934). Ebenezer var son till arkitekten William Simpson (f. 1811) och hans fru Catherine. Ebenezers storebror William Simpson (f. 1843) var också arkitekt. Från 1885 utövade Ebenezer sitt arkitektyrke på 16 King Street i Stirling. På 1890-talet gick han med i en lokal frivillig brittisk reservstyrka i Skottland. 1911 flyttade storebrorsan William till Suffolk i England. I första världskriget 1914-1918 stred Ebenezer för Storbritannien. Efter kriget slutade han i militären. Under sin yrkeskarriär som arkitekt designade han hus, kontor, affärer och minst ett slott. Han gick i pension 1924 och dog 1934 i Abercromby Place i Stirling. 1941-1944 var Dollarberg Castle högkvarter för No. 72 Wing som var en del av Storbritanniens flygvapen Royal Air Force, förkortat RAF. 2007 byggdes trettio hyfsat stora fräscha beiga villor väster om slottet . De omgärdades av halvstora tomter och gröna gräsytor. Villaområdet påminde lite om ett nybyggt svenskt villaområde, men med hus av skotsk design a la 2000-talet med ljusa toner. Samma år 2007 gjordes Dollarbeg Castle om till tio lägenheter, varav några går att hyra för turister idag. Under juli, augusti och vid jul och nyår i slutet på 2010-talet kostade en lägenhet 19 500 kr per vecka att hyra i slottet för en turist. I april, maj, juni, september och oktober kostade det 17 000 kr per vecka och lägenhet. Kan tyckas mycket, men sprider man ut det på fyra vuxna personer blir de 19 500 kr istället 4 875 kr person/vecka eller 812,50 kr person/natt. 19 500 kr / 4 personer = 4 875 kr person/vecka. 4 875 kr/ 6 nätter = 812,50 kr person/natt. |
7. Menstrie Castle, Alva parish, Clackmannanshire
|
7. Menstrie Castle (L-plan tornhus, god kondition)
Byggdes: 1560. Ägare: privat. Familjer: Annat: är idag lägenheter. |
8. Sauchie Tower, Clackmannan parish, Clackmannanshire
|
8. Sauchie Tower (tornhus, ruin)
Byggdes: någon gång 1430-1440. Ruin: 1752-idag. Ägare: Familjer: Annat 1: också känd som Devon Tower. Annat 2: ska renoveras. |
Finns inte kvar 9-17
9. Alva House (platsen för), Alva parish, Clackmannanshire
9. Alva House (platsen för), Alva parish, Clackmannanshire
Början av 1900-talet.
|
9. Alva House (platsen för)
Byggdes: Revs: |
10. Castleton (platsen för), Muckhart parish, Perthshire
Cowden Castle på bilden ovan.
|
10. Castleton (runt slott, platsen för), Muckhart parish, Perthshire
Byggdes: 1320. Revs: någon gång 1801-1844. Familj, slottet: de Lamberton. Familjer, herrgården: Christie och Stewart. Annat 1: slottet kallades också för Castleton House. Annat 2: herrgården Cowden Castle uppfördes 1865 och revs 1952. Slottet Castleton låg 2 km sydväst om dagens centrala Muckhart och 8,1 km östnordöst om centrala Tillicoultry i nordöstra Clackmannanshire. Det var inte samma som Castleton 11 km östnordöst om centrala Crieff i södra Perth and Kinross. 1320 byggdes Castleton som ett fort och ett runt slott av en viss betydande storlek. Slottet uppfördes av William de Lamberton (d. 1328), också känd idag som bara William Lamberton. Han var ärkebiskop av St Andrews 1297-1320. William de Lamberton är nuförtiden mest känd för sin inflytelserika roll i de skotska frihetskrigen där han propagerade för skotsk självständighet gentemot England. Det första skotska frihetskriget pågick 1296-1328 och det andra efter William de Lambertons död 1332-1357. Utöver Castleton kan han också ha uppfört Dairsie Castle i Fife som byggdes år 1300. William de Lamberton föddes på 1200-talet antingen i Lambroughton i Ayrshire i dagens East Ayrshire eller mer sannolikt i Lamberton i Berwickshire i Scottish Borders. En William de Lambristoune nämndes i en charter från 1280 i East Ayrshire. Namnet Lambroughton i East Ayrshire kommer från klanen McLamroch som bodde i området på den tiden. Klanen McLamroch uppstod som en gren från klanen Cunningham som också huserade i området. Klanen Cunningham i sin tur härstammade ursprungligen från norra Belgien. Baroniet där Lambroughton låg hölls dock ursprungligen av familjen de Morville som var bördiga från Normandie. På senast 1300-talet togs Mc bort på namnet McLamroch på markerna och blev Lamrochton. Efter det ändrades namnet på platsen i East Ayrshire minst 17 gånger från 1300-talet till 2000-talet. Det finns två saker som talar för att William de Lamberton föddes i Lamberton i Berwickshire. För det första ägde hans förfäder marker i Berwickshire i flera generation innan honom. I slutet av 1100-talet ägde de också marker i nordöstra Alba (Skottland) och senare även marker i Stirlingshire. För det andra nämndes William de Lamberton 1318 i ett äldre historiskt dokument i samband med Lamberton i Berwickshire. Namnet Lamberton i Berwickshire kom från det engelska och franska namnet Lambert som härstammade från de tyska namnen Lambert och Lanbert. De tyska namnen i sin tur uppstod från det tyska namnet Landberht. Namnet Lambert kom till England från södra Belgien efter normandernas erövring av England som inleddes 1066. Det finns också kopplingar mellan namnet Lambert i England och det anglosaxiska namnet Lambeth i England under första halvan av medeltiden. I versionen med Lambroughton i East Ayrshire talar det mesta för att William de Lambertons familj ursprungligen härstammade från Belgien ett antal generationer innan honom. I versionen med Lamberton i Berwickshire talar det mesta för att de var bördiga från sydöstra Skottland eller England. 1328 dog William de Lamberton endast åtta år efter att Castleton uppfördes. På 1500-talet uppfördes en stenmur runt en borggård intill slottsbyggnaden. Stenmuren var ett par meter hög. 1707 uppfördes ett litet torn bredvid slottet. Tornet bildade ett hörn på borggårdens stenmur och var inte en del av slottsbyggnaden Castleton. På det lilla tornet fanns årtalet 1707 och initialerna W.P.M.H. Årtalet 1707 betydde att det lilla tornet uppfördes 1707. Det bekräftar att Castleton fortfarande var bebott år 1707 när ägarna uppförde det lilla tornet utanför huvudbyggnaden. Omkring år 1800 byggdes delar av borggårdens stenmur om och fick kreneleringar på toppen för att se mer medeltida ut. Någon gång 1801-1844 revs slottet Castleton helt. Även stora delar av borggårdens stenmur revs. 1845 fanns det ingenting kvar av själva slottsbyggnaden Castleton. Det enda som existerade var det lilla tornet och en kort rest av stenmuren som tillhörde borggården. Muren närmast tornet var dock intakt och inte nedriven. 1865 köpte industrimannen och landägaren John Christie (1824-1902) upp stora arealer mark i Clackmannanshire, inklusive Castleton estate och platsen där Castleton tidigare låg. 1865 uppförde han herrgården Cowder Castle bredvid platsen där slottet Castleton tidigare stod. Han bytte namn på Castleton estate till Cowden Castle estate. I början på 1900-talet anlade familjen Christie en japansk trädgård ett par hundra meter väster om Cowder Castle. 1952 revs Cowden Castle. Idag finns det lilla tornet och tio meter av muren från borggården som tillhörde Castleton fortfarande kvar. Som tidigare sitter muren fortfarande ihop med det lilla tornet. De är alltjämt i god kondition. Tjugo meter från tornet finns det stora moderna huset och villan Cowden House som uppfördes efter 1952. Tornet och den korta muren utgör en del av villans trädgård. Egendomen ägs av en gren från familjen Stewart. De härstammar från en annan gren till familjen Christie. 11. Clackmannan Castle (motte-and-bailey-borg i trä, platsen för) ♚, Clackmannan parish, Clackmannanshire Byggdes: någon gång 1153-1165. Revs: någon gång mellan 1265 och 1350-1379. Familj: mac Eanric (MacHenry). Annat 1: var en kunglig borg. Annat 2: också känd som a) Clacman, b) Caisteal Clacman och c) Clackmannan Tower, men inte samma som 1300-tals Clackmannan Tower. Någon gång 1153-1165 uppfördes Clackmannan Castle som en motte-and-bailey-borg i trä i Clackmannan åt Malcolm IV (1141-1165), när han var kung av Alba (Skottland) under de åren. Borgen uppfördes på åsen King's Seat Hill ovanför det som är nuvarande småstaden Clackmannan. Under medeltiden hette Malcolm IV det gäliska namnet Máel Coluim mac Eanric. Eanric var på medeltiden det gäliska namnet för Henry. Máel Coluim mac Eanric betydde ordagrant på svenska Malcolm, son till Henry. Notera liten bokstav på bokstaven m i mac Eanric. Precis som det är liten bokstav i bokstaven s i ordet son i modern svenska när man skriver Malcolm, son till Henry eller litet s de mer vardagliga orden, Henrys son Malcolm. På engelska motsvarande det förstnämnda som "Malcolm, son of Henry". Den som hette mac Eanric på medeltiden var samma som ifall någon i Skottland skulle heta MacHenry idag eller Henrysson/Henriksson i Sverige. Malcolm IV tillhörde kungahuset Dunkeld. När Clackmannan Castle uppfördes hette platsen Clackmannan egentligen Clacman och dess kungliga träborg/slott hette Caisteal Clacman. Clackmannan Castle fanns kvar till åtminstone 1264. Borgen/slottet nämndes i en charter 1248 och i en annan charter 1264. Clackmannan Castle revs någon gång mellan 1265 och 1350-1379. Någon gång 1350-1358 eller 1366-1379 uppfördes Clackmannan Tower på samma plats där den tidigare borgen låg. Clackmannan Tower finns kvar än idag fast är större och högre än det tornhuset som uppfördes på 1300-talet. 12. Hartshaw Tower (torn och jaktslott, platsen för), Clackmannan parish, Clackmannanshire Byggdes: ca 1420-1444. Byggdes om/ut: 1574 och troligen på 1600-talet. Ruin, version 1: var aldrig en ruin. Revs helt istället. Ruin, version 2: från ca 1724 till början på 1800-talet. Revs, version 1: i början på 1700-talet. Revs, version 2: delvis 1724 och helt i början på 1800-talet. Familjer, version 1, utan ruin: Stewart och Bruce. Familjer, version 2, inkl. ruinen: Stewart, Bruce och Abercromby. Annat: också känt som Hart Shaw Tower, Harshy, Hartschaw och Hershaw. 1389 föddes David Stewart of Durisdeer (1389-1444) i Rosyth i Fife. Han var stamfader till klanen Stewarts gren Stewart of Rosyth. Han var också känd som David Stewart, 2nd of Rosyth. Davids föräldrar var riddaren Sir Robert Stewart of Durrisdeer (1358-1403) och hans fru Janet MacDougall of Lorn (1364-1415). Durrisdeer låg i Dumfries and Galloway enligt en del uppgifter och i Perthshire enligt andra uppgifter. Robert var också känd som Robert Stewart, 1st of Rosyth and Durrisdeer. Janet var också känd som Joan de Ergadia, Jonet de Ergadia och Jonet de Ergardia. Robert var från Innermeath i Argyll enligt en del uppgifter och från Innermeath från Perthshire enligt andra uppgifter. Janet var från Lorne i Argyll. Janets föräldrar var Ewen MacDougall (f. 1325 och d. 1364-1370), 5th of Lorn and 7th of Dunollie och Jonet Isaac (1337-1382). Ewan föddes i Dunollie Castle i Argyll and Bute. Ewan och Jonet fick inga söner. När Ewan dog 1364-1370 ärvdes hans marker i Lorn av hans två döttrar Isabel MacDougall of Argyll (1362-1439) och Janet MacDougall of Lorn. 1386 gifte sig Ewans båda döttrar med två bröder och riddare. Isabel med Sir John Stewart of Innermeath (1358-1421) och Janet med Sir Robert Stewart of Durrisdeer. Robert och Janet bytte Janets halva av markerna i Lorn mot Johns egendom i Durrisdeer. Robert och Janet levde sedan i Durrisdeer i slutet på 1300-talet. 1389 föddes sonen David Stewart of Durisdeer i Rosyth i Fife. 1423 blev han adlad och kunde kalla sig för Sir. På 1400-talet köpte David upp mycket marker i både Fife och i Clackmannanshire. Omkring 1420-1436 köpte han upp baroniet Hartshaw i Clackmannanshire. Det finns ett dokument från 1422 som beskriver en David Stewart som domino de Hartschaw. Det kan ha varit samma David som ovan eller en annan David med samma namn. Senast omkring 1436 är det bekräftat att David Stewart of Durisdeer ägde markerna i baroniet Hartshaw. Någon gång 1420-1444 uppförde han tornet Hartshaw Tower i Clackmannanshire. Det är inte känt exakt när under perioden 1420-1444 tornet byggdes, men det sade senare att det hade likheter med Clackmannan Tower och Sauchie Tower i Clackmannanshire. En liten del av Clackmannan Tower uppfördes på 1300-talet, men byggdes ut kraftigt på 1400-talet. Sauchie Tower uppfördes någon gång 1430-1440. Tornet Hartshaw Tower fungerade som ett jaktslott för familjen Stewart, inte minst på 1400- och 1500-talen. I slottet kunde de bo när de jagade hjort. Hart shaw betyder på engelska motsvarande deer wood. Hartshaw Tower var ett slott för tillfälligt boende under jakten och inte för permanent boende året om. Runt Hartshaw Tower fanns det vattendrag som låg en liten bit bort väster, norr, öster och söder om slottet. Möjligen omgärdades slottet också av ett kärr och sankmark. Hartshaw Tower fortsatte ägas av familjen Stewart under de efterföljande århundradena. 1574 byggdes Hartshaw Tower ut eller om. 1642-1651 pågick engelska inbördeskriget mellan rojalister och parlamentets anhängare. De senare också kallade för rundhuvudena. Skottland var också involverat i kriget. Familjen Stewart som ägde Hartshaw Tower stödde rojalisterna gentemot covenanterna och parlamentets anhängare. De sistnämnda vann inbördeskriget. Det ledde till att Skottland på pappret var en republik under större delen av 1650-talet, men diktatur i verkligheten eftersom Skottland blev en del av Commonwealth of England. Som straff för familjen Stewarts stöd till rojalisterna tvingades de ta timmer från de egna markerna i Hartshaw för att återbygga de husen som förstörts av James Graham's (1612-1650) 1st Marquess of Montrose 1644-1650, armé i socknarna Dollar och Muckhart i Clackmannanshire. År 1644-1646 och 1650 stred James Graham i Skottland. Först 1644-1646 för Charles I (1600-1649), kung av England, Skottland och Irland 1625-1649 och sedan 1650 för Charles II (1630-1685), kung av Skottland 1649-1651 och kung av England, Skottland och Irland 1660-1685. På troligen 1600-talet innan 1681 byggdes Hartshaw Tower ut igen, men nu till en större byggnad. Bredvid 1400-tals tornet uppfördes ett nytt torn och en byggnad som band samman de två tornen. Slottet och dess två torn såg på sidan ut ungefär ut som översta delen av bokstaven H. 1681 hade Hartshaw Tower bytt namn till Hershaw, vilket finns bekräftat på samtida kartor över området. Någon gång på andra halvan av 1600-talet eller i början på 1700-talet sålde familjen Stewart slottet Hartshaw Tower till familjen Bruce. I början av 1700-talet revs hela eller delar av Hartshaw Tower. Det finns två olika uppgifter om vad som hände med slottet. Enligt en del dokument revs hela Hartshaw Tower i början av 1700-talet för att bygga några av de närliggande bondgårdsbyggnaderna på Hartshaw Farm och kvarnen Hartshaw Mill. De uppfördes intill där Hartshaw Tower tidigare låg. Enligt en del andra dokument togs istället sten och annat material från delar av Hartshaw Tower 1724 för att bygga den centrala delen av herrgården Brucefield House. Centrala delen uppfördes av Alexander Bruce (d. 1747), younger of Kennet. Alexander var också känd som Alexander Bruce, 7th of Kennet. Brucefield House uppfördes 230 meter nordväst om där Hartshaw Tower tidigare låg. Efter att centrala Brucefield House uppfördes 1724 var Hartshaw Tower en halvt förstörd ruin. 1760 byggdes södra delen av Brucefield House. I början av 1800-talet byggdes norra delen på samma byggnad. För att bygga norra delen tog ägarna bl.a. de sista resterna av Hartshaw Towers ruin, enligt dessa uppgifter. Efter början av 1800-talet fanns inte Hartshaw Towers ruin längre kvar. På den skotska lantmätaren William Roy’s (1726-1790) karta över området 1747-1755 fanns Hartshaw med, men då under namnet Harshy. Hartshaw låg sydöst om Brucefield House på Roys karta. Mellan Brucefield House och Hartshaw fanns trädgårdar, gräsmattor och lite träd, enligt kartan. Brucefield House omgärdades för övrigt av trädgårdar i alla väderstreck, både i väster och norr som i öster och söder, enligt Roys karta. Harshy på Roys karta var antingen a) bondgårdsbyggnaderna som tillhörde Hartshaw Farm och/eller kvarnen Hartshaw Mill, eller b) ruinen till Hartshaw Tower. 1747 dog Alexander Bruce (d. 1747), younger of Kennet. Hans egendomar ärvdes av hans son Robert Bruce (1718-1785), 8th of Kennet. Robert var också känd som Robert Bruce, 8th of Kennet, suo jure 7th Lord Balfour of Burleigh 1769-1785 eller bara som Robert, Lord Kennet. Roberts mamma var Mary Balfour (d. 1758), suo jure 6th Lady Balfour of Burleigh 1757-1758. Roberts morfar var Robert Balfour (d. 1713), 4th Lord Balfour of Burleigh 1688-1713. Suo jure är ett latinskt rättsbegrepp som syftar på någons rätt. Titeln Lord/Lady Balfour of Burleigh avskaffades 1715 när Robert Balfour, 4th Lord Balfour of Burleighs son Robert Balfour (d. 1757), 5th Lord Balfour of Burleigh 1713-1715, innehade den. 1757 dog Robert Balfour, 5th Lord Balfour of Burleigh utan något barn som överlevde honom. I normala fall hade Lord Balfour of Burleigh ärvts av hans syster Mary Balfour, men eftersom den avskaffades 1715, kallades hon istället för suo jure 6th Lady Balfour of Burleigh. När Mary dog 1758 gick suo jure 7th Lord Balfour of Burleigh över till hennes son Robert Bruce, 8th of Kennet, osv. 1754 gifte sig Robert Bruce, 8th of Kennet, med Helen Abercromby/Abercrombie (1726-1786). 1758 sålde han Brucefield House och dess marker, inklusive platsen där Hartshaw Tower tidigare stod eller dess ruin, till sin svärfar George Abercromby of Tullibody (f. ca 1710 och d. 1800). Svärfar George var också känd som George Abercromby, 2nd of Tullibody. Han fick minst två söner som överlevde honom. Senast på 1930-talet såldes Brucefield House och dess marker tillbaka till familjen Bruce. På 1930-talet renoverades Brucefield House av George John Gordon Bruce (1883-1967), 7th Lord Balfour of Burleigh 1921-1967. Han anlitade arkitekten James Shearer. Georges farfars farfar var Robert Bruce, 8th of Kennet, som sålde Brucefield House och dess marker, inklusive platsen där Hartshaw Tower tidigare stod eller dess ruin. f = far 4. Robert Bruce (1718-1785), 8th of Kennet, suo jure 7th Lord Balfour of Burleigh 1769-1785 - ffff 3. Alexander Bruce (1755-1808), 9th of Kennet, suo jure 8th Lord Balfour of Burleigh 1785-1808 - fff 2. Robert Bruce (1795-1864), 10th of Kennet, suo jure 9th Lord Balfour of Burleigh 1808-1864 - farfar 1. Alexander Hugh Bruce (1849-1921), 6th Lord Balfour of Burleigh 1869-1921 (återställt 1869) - far 0. George John Gordon Bruce (1883-1967), 7th Lord Balfour of Burleigh 1921-1967 Idag finns ingenting kvar av Hartshaw Tower undantaget en heraldisk panel i sten. Hartshaw Towers öde är en spegelbild av hur många skotska slott dog på 1700- och 1800-talen. De revs eller byggdes om och blev nya slott, herrgårdar, bondgårdar eller kvarnar. Istället för att låta slotten stå kvar som vackra ruiner rev ägarna hellre dem och byggde nytt eller norpade tjuvande grannar material från de övergivna slotten. Det är uppenbart att i oändligt många fall i Skottland orkade inte eller hade inte ägarna eller tjuvande grannar råd att införskaffa eget material för sina nya byggnader. Fanns det ett övergivet eller fallfärdigt slott blev det ofta ett byte för roffande. En annan aspekt var givetvis bekvämlighet. Det var lättare att ta material från ett övergivet slott och bygga ett nytt slott eller en ny bondgård, etc i den lokala trakten än att införskaffa materialet på annat håll. Det var bekvämare när materialet låg framme och återanvända det för ägarna eller av granntjuvarna än att bemöda sig att skaffa nytt. Ur det perspektivet är det därför intressant att fråga sig varför alla övergivna skotska slottsruiner från 1600-talet och bakåt som ännu finns kvar klarade sig delvis eller helt från rivningar eller tjuveri. Vad gjorde att de lyckades undkomma slottsdöden och inte andra slott? Svaret på den frågan är individuell från slott till slott och berodde på en rad olika saker som skulle uppta flera böcker att gå igenom. Det är emellertid ett intressant ämne från fall till fall. |
13. Harviestoun Castle (platsen för), Tillicoultry parish, Clackmannanshire
Slottet 1915.
Slottet 1968 bara två år innan det revs.
|
13. Harviestoun Castle (herrgård, platsen för)
Byggdes: 1804. Revs: 1970. Arkitekt: John Paterson (d. 1832). Familjer: Tait och Orr. Annat 1: slottet ersatte ett tidigare hus från 1780-1799. Annat 2: slottets ägarhistoria var nära sammankopplad med Castle Campbell 1805-1948. 1780 köpte Edinburgh-juristen John Tait (d. 1800) egendomen Harviestoun estate. Någon gång 1780-1799 lät han uppföra ett hus på egendomen. Det var inget slott. År 1800 dog John Tait. Egendomen och huset ärvdes av hans son Craufurd Tait (1765/1777-1832). 1804 lät Craufurd Tait kraftigt bygga om huset till en herrgård som fick namnet Harviestoun Castle. Exempelvis lades två flyglar till. Craufurd Tait anlitade arkitekten John Paterson (d. 1832) som stod bakom många nya uppförda fina slott och byggnader samt renoverade slott och byggnader i främst Skottland 1785-1821, men också i England. 1805 köpte Craufurd Tait den närliggande smala dalgången Dollar Glen från the Duke of Argyll. Enligt en del uppgifter från 82:årige John Campbell (1723-1806), 5th Duke of Argyll 1770-1806 och enligt andra uppgifter från dennes son George Campbell (1768-1839), 6th Duke of Argyll 1806-1839. År 1805 var dock inte George ännu Duke of Argyll. Å andra sidan var det möjligt att han sålde Dollar Glen åt sin pappas vägnar. I Craufurd Taits köp av Dollar Glen ingick 1400-tals slottet Castle Campbell som från 1805 blev en del av Harviestoun estate. Craufurd Tait lät uppföra några nya hus på den nya egendomen, men inget slott. Med frun Susan Campbell (1777-1814) fick Craufurd Tait bl.a. sonen Archibald Campbell Tait (1811-1882) som var ärkebiskop av Canterbury 1868-1882. 1832 dog Craufurd Tait. Harviestoun estate stannade kvar hos familjen Tait. 1859 sålde de egendomen, inklusive Harviestoun Castle och Castle Campbell, till affärsmannen Sir Andrew Orr (1801-1872). Han var före detta lordborgmästare för staden Glasgow 1854-1857, på engelska lord mayor i England och lord provost i Skottland. På Harviestoun Castle drog han sig tillbaka som pensionär. Sir Andrew Orr byggde bl.a. till en förstuga och ett nytt torn på Harviestoun Castle. På 1860- och 1870-talen byggdes också ett nytt bibliotek till på Harviestoun Castle. 1871 dog Sir Andrew Orr i Bridge of Allan i Stirling council area. Efter hans död ärvdes Harviestoun estate, inklusive Harviestoun Castle och Castle Campbell, av hans son James Orr som lät göra utgrävningar vid Castle Campbell på 1870-talet. 1948 gav dåvarande ägarna av Harviestoun estate dalgången Dollar Glen till National Trust for Scotland. 1961 förstörde en brand en del av en byggnad på den närliggande skolan Dollar Academy. Harviestoun Castle fick då fungera som tillfällig skola tills skolbyggnaden var återställd. På 1960-talet omgärdades Harviestoun Castle av stora trädgårdar. 1970 revs slottet. Närliggande Dollar Glen ägs idag av National Trust for Scotland. 14. Kennet (tornhus, platsen för), Clackmannan parish, Clackmannanshire Byggdes: på 1500-talet eller tidigare tillbaka till 1389. Ruin: Revs: 1793. Familjer: Annat 1: också känt som Kennt. Annat 2: ersattes på samma plats av herrgården Kennet House (platsen för). 15. Kennet House (herrgård, platsen för), Clackmannan parish, Clackmannanshire Byggdes: 1793-1794. Ruin: Revs: 1967. Familjer: Annat: ersatte tornhuset Kennet på samma plats. Kennet House tillhörde en av de många skotska herrgårdarna som revs under den stora slottsdöden på 1950- och 1960-talen. 16. Tillicoultry Castle (äldre slott, platsen för), Tillicoultry parish, Clackmannanshire Byggdes: långt före början på 1800-talet. Revs: någon gång mellan början på 1800-talet och 1876. Annat: tidiga medeltida fästningen Castle Craig fort låg 350 meter nordväst om Tillicoultry Castle gångvägen. Långt före början av 1800-talet byggdes Tillicoultry Castle intill bäcken eller ån Tillicoultry Burn. Redan i början av 1800-talet ansågs slottet som gammalt. Tillicoultry Castle uppfördes 13 meter norr om trappan vid ingången till dagens park på 83-85 Upper Mill Street, på norra delen av gatan Upper Mill Street i Tillicoultry i centrala Clackmannanshire. Cykel- och bilvägen låg slottet en km nordväst om centrala Tillicoultry. Tillicoultry Castle var inte samma byggnad som Tillicoultry House. Tillicoultry Castle låg 910 meter väster om Tillicoultry House. 350 meter gångvägen nordväst om Tillicoultry Castle fanns ruinerna från det tidiga medeltida fortet och fästningen Castle Craig fort, när både slottet och fästningen fanns. Idag är samma avstånd 450 meter cykel- eller bilvägen. Fästningen Castle Craig fort stod på en klippudde som hette Castle Craig. 1883 skrev William Gibson i boken ”Reminiscences of Dollar, Tillicoultry and other Districts adjoining the Ochils” att det stod ett slott nedanför Castle Craig's fot så sent som i början på 1800-talet. Han syftade på slottet Tillicoultry Castle och inte på fästningen Castle Craig fort. Någon gång mellan början av 1800-talet och 1876 revs Tillicoultry Castle. Slottet ersattes av en kvarn som hette Castle Mills. På en 1800-tals planritning över kvarnar längs Tillicoultry Burn fanns ”Site of Castle Mills” markerad vid norra delen av gatan Upper Mill Street i Tillicoultry. Det var samma plats där Tillicoultry Castle stod innan. I augusti 1877 drabbades området av en lokal översvämning. 1877 ägdes Castle Mills av William Hutchison. Det finns tre versioner om vad som hände med kvarnen. Antingen a) förstördes den helt i översvämningen 1877, b) skadades den svårt i översvämningen 1877 och revs därefter, eller c) klarade den sig i översvämningen 1877, men revs av andra orsaker under andra delen av 1800-talet efter 1877 eller möjligen i början på 1900-talet. När historiker besökte området i början på 1970-talet fanns det ingen lokal kännedom om vare sig Tillicoultry Castle eller Castle Mills. Det tyder på att det hade gått tillräcklig lång tid för att båda byggnaderna redan hade glömts bort lokalt. Idag finns inga spår kvar av vare sig av slottet Tillicoultry Castle eller av kvarnen Castle Mills. På platsen finns istället en liten park. Det finns heller inga spår av den intilliggande fästningen Castle Craig fort. Ett stenbrott rev de sista resterna av fästningen på mitten av 1960-talet. Stenbrottet finns däremot fortfarande kvar. |
17. Tullibody House (platsen för), Alloa parish, Clackmannanshire
|
17. Tullibody House (herrgård, platsen för)
Byggdes: Revs: Familjer: Annat: |
Fanns eventuellt 18
|
18. Pre-Castle Campbell (motte-and-bailey-borg eller motteborg, eventuellt), Dollar parish, Clackmannanshire
Byggdes: på 1100-talet efter 1120-talet. Revs: senast 1430. Enligt en äldre charter kunde det tidigare ha funnits ett slott på platsen där Castle Campbell ligger idag. Det slottet var eventuellt en motte-and-bailey-borg, enligt historiker på 1980-talet eller en motteborg enligt historiker på 2000-talet. Borgen uppfördes eventuellt på 1100-talet efter 1120-talet, enligt historiker på 2010-talet. Senast 1430, men gissningsvis mycket tidigare, revs den eventuella borgen. 1430 uppfördes tornet på Castle Campbell på platsen. Enligt historiker på 1980-talet var det möjligt att tornet på Castle Campbell, som står på en hög, uppfördes på platsen där en motte-and-bailey-borg tidigare låg. De föreslog det att kunde finnas rester av motte-and-bailey-borg under tornet. 2009 besöktes Castle Campbell av arkeologer som undersökte om det fanns en tidigare motteborg utanför tornet. De hittade inga arkeologiska artefakter. Dock hade de inga möjligheter att bedöma högen rakt under tornet. Under tornet kunde det finnas eventuella rester av en motteborg eller saker i jorden som antydde att det hade funnits en motteborg där. Det som talar för och mot att Pre-Castle Campbell fanns: + den äldre chartern. + högen. - inga fynd hittades vid de arkeologiska utgrävningarna utanför tornet. |
Finns inte kvar+eventuellt platsen för 19
|
19. Shanbody (tornhus eller herrgård) (eventuellt) (platsen för), Clackmannan parish, Clackmannanshire
Byggdes: någon gång 1600-1646 eller tidigare tillbaka till andra halvan av 1300-talet. Ruin: någon gång mellan 1700-talet och 1859. Revs: strax efter 1859. Annat: också känd som Shambodie. Shanbody uppfördes som ett tornhus eller en herrgård 1600-1646 eller tidigare. Eventuellt redan någon gång mellan andra halvan av 1300-talet till 1500-talet. 1681 hette byggnaden Shambodie. Någon gång mellan 1700-talet och 1859 blev byggnaden en ruin. 1859 är det bekräftat att byggnaden var en ruin. Efter det upphör alla spår av ruinen på t.ex. lokala kartor. Det antas att ruinen revs strax efter 1859. |
Tekniskt inget slott, men nämns ibland som ett slott 20
|
20. Castle Craig fort (fästning och fort, platsen för), Tillicoultry parish, Clackmannanshire
Byggdes: på 400-talet till 800-talet e.Kr. Ruin: långt före 1800-talet till 1960-talet. Revs: på mitten av 1960-talet. Annat 1: också känt som bara Castle Craig. Annat 2: fästningen Castle Craig fort låg 350 meter nordväst om Tillicoultry Castle gångvägen när fästningen och slottet fanns. Idag är samma avstånd 450 meter cykel- eller bilvägen. Trots sitt namn var Castle Craig fort inget slott. Castle Craig fort uppfördes som en fästning och som ett fort på klippudden Castle Craig. Enligt den lokala folktron byggdes den som en piktisk fästning och fort någon gång omkring 400-talet till 800-talet e.Kr för pikter som levde i Ochils Hills. Ochil Hills är bergskedjan som staden Stirling, småstäder som Alloa, Perth, Tillicoultry samt orten Kinross bl.a. gränsar till. Ifall Castle Craig fort verkligen var ett fort stämmer troligen folktron att Castle Craig fort uppfördes av pikterna, enligt historiker på andra halvan av 2010-talet. Historiker på 1950-talet däremot trodde att Castle Craig fort var ett medeltida fort eller en dun. Duns var förenklat fornborgar under skotska järnåldern och medeltida fort under de första århundraden av medeltiden. De uppfördes från 600-talet f.Kr. fram till 500-700 e.Kr. Castle Craig fort bestod av en cirkulär inhägnad med en diameter på 35 meter. Den var omgärdad av en 3-4 meter tjock stenmur som gick runt platsen som i en cirkel. Runt stenmuren fanns det ytterligare två stenmurar som gick runt i en cirkel. Avståndet mellan dem var 7,5 meter. Utanför dessa murar fanns det dessutom ett dike på norrsidan uppbackad med ytterligare en stenmur som gick över klippudden och skar av toppen där fästningen stod, vilket gjorde området 85-90 meter brett och 60 meter djupt. 100 meter öster om Castle Craig fort rann Tillicoultry Burn. Med tiden övergavs Castle Craig fort och blev en ruin. Enligt en legend togs en del stenar från fortet för att bygga Stirling Castle, men det är mindre troligt. Stirling Castle ligger 12,6 km västsydväst om där Castle Craig fort låg. Castle Craig fort försvann inte med det. Dess ruin fanns kvar till 1900-talet. 1875 hävdade antikvarien Miss Christian MacLagan att en del stenar togs från Castle Craig fort för att bygga fårfållor lokalt. Senast 1883 anlades ett stenbrott närheten av Castle Craig fort. 1883 skrev William Gibson i boken ”Reminiscences of Dollar, Tillicoultry and other Districts adjoining the Ochils” att det stod ett slott nedanför Castle Craig's fot så sent som i början på 1800-talet. Slottet han syftade på var Tillicoultry Castle och inte fästningen Castle Craig fort. Nedanför Castle Craig's fot var detsamma som nedanför klippudden där inte Castle Craig fort låg. I mitten på 1900-talet började det närliggande stenbrottet inkräkta på ruinen till Castle Craig fort. 1953 var mycket av fortet förstört på grund av stenbrottet. 1964 fanns fortfarande delar av fortet kvar. När Stewart Cruden såg resterna av fortet 1964 blev han imponerad av att bara titta på byggnadsverket. Strax senare på mitten av 1960-talet var fästningen helt borta efter att företaget som skötte stenbrottet tog bort de sista resterna. Idag finns det inga spår kvar av Castle Craig fort. Stenbrottet finns däremot fortfarande kvar. |