Historisk bakgrund
|
Innehåll
1. Introduktion 2. Slottens historia i Europa 3. Slottens historia i Skottland - 3.1 Åren 1120-1600 - 3.2 Åren 1600-1800 - 3.3 Åren 1800-1914 - 3.4 Åren 1914-2019 - 3.7 Tre rivningsperioder - 3.8 Idag - 3.9 Framtiden Scrolla ned och följ ämnena. © Copyright alla texter: skotskaslott.com. © Copyright bakgrundsbilden: James Brown. 1. Introduktion Historiskt var ett slott ofta en privat befäst bostad för en adelsman och hans familj, t.ex. för en lord eller en laird i exempelvis Skottland. Användningen av termen slott (castle) har varierat över tid. Den har tillämpats på olika byggnadsstrukturer som alltifrån fornborgar (hill forts) till herrgårdar (country houses). I Skottland ingår idag vissa palats, herrgårdar, osv. i benämningen av ett slott. Det finns emellertid många skotska herrgårdar, etc. som inte räknas som slott. Det skiljer från fall till fall. Fornborgar från bronsåldern och järnåldern ingår inte i benämningen av skotska slott. I sin enklaste form bland akademiker som forskar på europeiska slott och europeisk slottshistoria brukar slott nämnas som "en privat befäst residens". Huvudsyftena med slotten i Europa historiskt var främst a) militärt, b) administrativt och c) inrikes. Slotten kunde vara både offensiva eller defensiva i sina strukturer, vara baser för militära räder in på fiendenderas territorier eller fungera som tillhåll för att söka skydd gentemot fiender. Förutom det militära syftet har slotten under årens lopp också fungerat som centrum för administration och symboler för makt. Slott i städerna kunde styra stadsbefolkningarna och deras resvägar. Slott på landsbygden låg däremot nära väsentliga saker som exempelvis kvarnar, bördig jordbruksmark, osv. Med slotten kunde slottsherrarna styra och kontrollera det närliggande området. 2. Slottens historia i Europa I slutet av 800-talet byggdes slott för första gången i Europa. Anledningen var att en rad olika territorier delades upp mellan lorder, furstar och prinsar efter uppdelningen av det stora karolingiska riket, på engelska Carolingian Empire. Imperiet existerade åren 800-888 e.Kr. och innefattade Frankrike, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Österrike, norra Italien, etc. För att försöka styra och kontrollera lokala områden började adelsmän att bygga slott. Slotten gjorde det lättare för dem att styra och kontrollera det som hände främst lokalt och ibland också mindre regionala områden. Tidigare fanns det visserligen lokala befästningar som muromgärdade bosättningar och fort i den här delen av Europa. De kunde emellertid byggas för att försvara ett helt eller delar av ett gemensamt samhälle gentemot utomstående främmande invasioner. Slotten däremot uppfördes från slutet av 800-talet av lokala feodalherrar antingen för dem själva eller för deras monark. I utbyte mellan en vasall och hans herre, t.ex. en kung, lovade vasallen att skydda herren militärt och ställa upp i krig för kungen i utbyte mot skatt eller tribut. Herren förväntade sig då lojalitet av vasallen. Eftersom det var svårt för kungen att kunna kontrollera sitt större rike delade han ut områden till sina vasaller som de kunde styra som sina små kungariken. Vasallerna kunde då ta ut skatt på sina egna befolkningar. Vasaller kunde även vara påtvingad av en yttre kungamakt där de som lokala härskare fick behålla sina positioner under förutsättning att de lydde och betalade tribut till kungen. Tributen betalades ofta årligen. På landområdet som vasallen fick av herren kunde vasallen bygga slott som skyddade och kontrollerade området runt slottet. Området fungerade ofta i praktiken som vasallens eget lilla kungarike som i sin tur var en del av herren eller kungens större rike. Dock var inte feodalt ägande detsamma som att inkludera definitionen av slott under medeltiden. Det fanns muromgärdade bosättningar runt om i Europa som t.ex. frankiska arméer på 1000-talet kallade för slott, men som i dagens moderna definition inte skulle kunna kallas för slott. Många slott byggdes från början av jord och timmer, men ersattes med tiden av sten. De första slotten i Europa saknade ofta vanliga torn och embrassyrer. De förlitade sig helt på ett centralt beläget kärntorn (keep). Tidiga slott runt om i Europa utnyttjade ofta naturliga försvar. En del slott uppfördes vid branta klippkanter, halvöar, dalgångar, osv. där det bara fanns en eller två naturliga landingångar till slotten. Dessa placeringar underlättade försvararen av dessa tidiga europeiska slott. I England började slott byggas av normandiska inkräktare på 1000-talet efter år 1066 efter att England erövrades av William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087 och Duke of Normandy 1035-1087. Svenska namnet för honom är Vilhelm Erövraren, kung av England och hertig av Normandie. I England hade slotten främst två funktioner. Dels byggde normanderna dem i defensivt syfte och dels byggde normanderna dem för att lugna Englands befolkning och stoppa uppror. Inte minst i mellersta och norra England förekom upproriska tendenser gentemot William the Conqueror. För att säkra den mark han tagit byggde normanderna 36 slott i mellersta England 1066-1087, varav Warwick Castle tillhör bland de mest kända idag. Frankrike anses idag var själva hjärtat för medeltida slottsarkitektur. Dock låg England i frontlinjen på 1100-talet. I slutet av 1100-talet och i början på 1200-talet förändrades synen på slotten sett ur ett vetenskapligt förhållningssätt i Europa. Detta ledde till spridningen av vanliga torn. Tornen placerades på ställen inom slotten där de lättast försvarade byggnaderna mot yttre angripare. Många nya slott var månghörniga och förlitade sig på ett försvar som var koncentrerat där allt fungerade på samma gång för att maximera slottets försvarsförmåga. Dessa förändringar av försvaren har tillskrivits en inspiration av tidiga försvar som romerska fort samt en mix av slottsteknik från korstågen som koncentrerade befästningar. Alla delar av slotten var dock inte bara för militära ändamål. Vallgravar runt slott började visserligen byggas sett ur försvarssynpunkt, men de utvecklades med tiden istället att bli symboler för makt. En del slott i Europa hade långa slingrande vallgravar avsedda för att imponera på besökare och dominera det lokala landskapet. Från slutet av 800-talet och fram till år 1500 i det som var slutet av den tidiga medeltiden, högmedeltiden och senmedeltiden, uppfördes 75 000 till 100 000 slott i Västeuropa. 1 700 av dem byggdes i England och i Wales. 14 000 av slotten uppfördes i tysktalande områden på kontinenten. Trots krutet introducering i Europa påverkade det inte slottsbyggandet förrän på 1400-talet då artilleri blev tillräckligt kraftfullt för att bryta igenom stenmurar och stenväggar. I slutet av medeltiden på 1400-talet tenderade slotten i Europa därför att förlora sin militära betydelse på grund av tillkomsten av kraftfulla kanoner och permanenta artilleribefästningar. Det medförde att slotten istället blev viktigare som bostäder och symboler för makt. Ett slott kunde visserligen fortsätta som ett starkt fäste och fängelse, men det var också en plats där en riddare eller en lord kunde bjuda in och roa sina vänner. På 1500-talet förbättrades vapentekniker för kanoner ytterligare vilket medförde att slotten generellt sett blev obehagliga och oönskade platser att bo och leva i Europa. Slotten blev som stora måltavlor för fientliga makters alltmer avancerade kanoner. Mängder med slott övergavs och förföll som ruiner. Många av dem ersattes av artilleribefästa fort utan inblandning i den civila administrationen samt av herrgårdar som hade litet eller inget försvar alls. De som byggde slott hade att välja mellan att a) bygga slott som var obekväma och fula och som kunde stå emot kanonerna eller b) bygga mer genomarbetade finare slott och herrgårdar som inte var lika säkra men desto finare rent arkitektoniskt. Det visade sig att det senare valet blev populärt i Europa. Många som byggde nya slott under den här tiden ansåg det var meningslöst att försöka uppföra kraftiga bastanta fula byggnader som ändå kanske inte kunde stå emot fientliga arméers kanoner. Därför föredrog de hellre att bygga mer vackrare och försvarslösa herrgårdar som inte behövde förstöras av fiendens kanoner ifall de kom. De slotten var tillräckligt svaga för att fiendens arméer inte behövde kanoner för att inta dem, men tillräckligt starka för att stå emot angrepp från enskilda lokala strövrånare. Med tiden blev den estetiska designen viktigare eftersom slottens utseenden och även storlekar började reflektera ägarnas anseenden, status och makt. I bekväma och vackra slott blev det alltmer viktigt att satsa på designen innanför slottens murar. Slotten gjordes om för att passa den tidens moden. En del material hämtades från runt om i Europa. Slotten gav dock fortfarande skydd mot inkräktare fast på betydligt lägre nivåer i de flesta fallen. De efterträddes så småningom av stora hus och herrgårdar på landsbygden som bostäder med hög status. På 1700-talet förnyades intresset för slotten i Europa i samband med byggandet av mockslott som var en del av den romantiska väckelsen av nygotisk arkitektur som startade i England på 1740-talet. Den stilen växte i popularitet i början på 1800-talet och var omtyckt och populärt på 1800-talet. Dock hade slotten inga militära ändamål. Medan kyrkor och katedraler i början på 1900-talet kunde fortsätta byggas i nygotisk stil inspirerade av medeltiden skilde sig stilen på nya herrgårdar på 1900-talet gentemot sina medeltida liknande föregångare från 1700- och 1800-talen. Det berodde på att de medeltida inspirerade slotten på 1700- och 1800-talen upplevdes som kalla och mörka sett med 1900-talets normer för trivsel och komfort. 3. Slottens historia i Skottland
3.1 Åren 1120-1600 - först motteborgarna och sen tornhusens tid Före 1120-talet fanns det inga slott i Skottland. Inga tecken tyder på det. Tillskillnad från England var Skottland mindre politiskt centraliserat. Dessutom tillhörde delar av norra Skottland bland annat Norge, t.ex. Orkneyöarna 875-1468 och Shetlandsöarna 875-1469. Yttre Hebriderna ägdes av Norge formellt 1098-1266 och var under kontroll av första norska vikingar och sedan av norrmän 872-1266. De första slotten i Skottland började byggas på 1120-talet i samband med ökade normandiska influenser av det skotska kungahuset. David I (1084-1153), kung av Skottland 1124-1153, hade tillbringat tid i kungliga hovet i England och återvände till Skottland med avsikt att utvidga kungamakten till hela Skottland samt modernisera Skottlands militära teknologi, inklusive introduktionen av slott. Den skotska kungen uppmuntrade normandiska och franska adelsmän att bosätta sig i Skottland efter att han introducerat ett feodalt system för markinnehav med vasaller, etc. Slott började byggas i Skottland för att kunna kontrollera de skotska lågländerna. Enligt historiker som Lise Hull och hennes bok "Britain's Medieval Castles" från 2006 hade starten av byggandet av slott i Skottland mindre att göra med att erövringen. De byggdes enligt Hull för att införa och etablera ett styrande system. De skotska slotten på 1100-talet präglades av normandiska influenser. De slotten byggdes ofta på upphöjda jordar eller kullar. I regel som motteborgar eller motte-and-bailey-borgar i trä. Andra typer av slott uppfördes också i trä. Motteborgarna och motte-and-bailey-borgarna i Skottland omgärdades ofta av palissader. Palissader var försvarsverk av träpålar vars ena ändar satt ned i marken. Toppen på andra ändarna som stack upp var ofta spetsiga och vassa. De användes i försvarssyfte för att förhindra eller försvåra fiender från att tränga in på slottsområdena. De mest centrala delarna av motteborgarna och motte-and-bailey-borgarna var ett upphöjt torn som kunde se ut över den omgivande omgivningen. Från år 1200 och framåt började slotten i Skottland generellt att byggas i sten. Dock uppfördes det också träslott i Skottland på 1200- och 1300-talen, även om de blev mindre och mindre vanliga allteftersom. Det finns exempel på träslott i Skottland som uppfördes så sent som på 1500-talet. De nya stenslotten på 1200-talet omgärdades nästan alltid av stenmurar som hindrade eller försökte hindra från angrepp utifrån. I många fall var de höga stenmurar. Från mitten av 1300-talet till 1600-talet byggdes det oändligt många höga stentorn utan några större omgärdande försvarsmurar. Slotten bestod ofta bara av dessa torn. De kallades för tornhus och är idag ikoner inom skotsk slottshistoria. I början var de ofta fyrkantiga, även om det också förekom runda tornhus. Tornhusen blev mycket populära hos den förmögna delen av Skottlands jordägare. Alla rika jordägare ville ha ett tornhus på sina ägor eftersom de gav respekt och anseende. Denna typ av slott var populära ända fram till 1600-talet. Många tornhus byggdes ut och om på 1400-, 1500 eller 1600-talen och bildade t.ex. L-formade tornhus. En del andra fyrkantiga tornhus införlivades senare istället i andra kategorier av slott från 1400-talet till 1800-talet. 3.2 Åren 1600-1800 På 1600-talet blev klassisk arkitektur med influenser från övriga Europa modernt i Skottland från t.ex. Grekland och Italien. Samtidigt fick inte de skotska slotten vara för svaga i händelse av krig. De kunde inte bara vara vackra och sköra byggnadsverk. Därför byggdes de skotska slotten ofta stora men framförallt kraftfulla vid den här tiden. De skulle kunna stå emot i alla fall små angrepp. På 1700-talet genomströmmande en våg av medeltida influenser den skotska slottsbyggnadsbranschen. Då byggdes de flesta slotten med inspiration från medeltiden. Utöver själva slottsbyggnaden hade slotten också ofta ett torn som satt ihop med övriga slottsbyggnaden. Tornets syfte var att göra det enskilda slottet mer dekorativt. Rent försvarsmässigt var slotten emellertid mindre bra eftersom de var byggda åt att vara mer tjusiga än att vara bra försvarsmässigt. 3.3 Åren 1800-1914 - tiden när skotsk baronstil dominerade På 1800-talet var skotsk baronstil på modet. Det var en gren ur den nygotiska stilen som blev på modet i 1700-talets England. Slotten präglades av Skottlands renässansperiod. Slotten byggdes med torn och tureller. Tureller var små dekorativa torn på större torn eller byggnader. Tornen hade ofta kreneleringar på toppen som var utformade med tinnar och mellanrum. Tänk på Ivanhoe på nyårsafton på TV. Taken på slotten var ojämna. Slotten byggdes även med terrasser och pelarburna huvudingångar. Huvudingångarna var ofta så stora att en hästvagn kunde passera genom entréerna. Byggandet av skotska baronslott pågick ända fram till första världskriget. Först då började denna slottsarkitektur att avta. 3.4 Åren 1914-2019 Från 1914 fram till slutet av 1960-talet var en hemsk period sett ur slottens perspektiv. Många slott revs. I synnerhet på 1950- och 1960-talen som en historiker kallade för stora slottsdöden. Skatter och avgifter från staten, dyra renoveringskostnader samt inflyttningar av bl.a. tjänstefolk till städerna på första halvan av 1900-talet medförde att en del bebodda slott revs. Slotten var för dyra i drift och för olönsamma. En del övergivna slottsruiner revs också och ersattes av vägar, brofästen, andra byggnader eller bara av vanlig natur. I slutet av 1900-talet började fler uppskatta de historiska värdena att ha kvar de existerande slotten, inklusive de slotten som bara var ruiner. Men fortfarande in på 2000-talet förekom det att var mer lönsamt för en del markägare att riva slottsruinen på den egna tomten än att ha den kvar. Höga avgifter gjorde slottsruinerna kostsamma för de som ägde markerna de låg på. 3.5 Tre rivningsperioder Från 1100-talet fram till 2010-talet revs slott i jämn takt på fastlandet i Skottland, på öar i västra Skottland och på Orkneyöarna i norr. De lämnades antingen åt sina öden och förföll, förstördes, byggdes om, användes till andra byggnader som andra slott, herrgårdar, hus, bondgårdar, lador, förråd osv eller jämnades med marken för lokala projekt när det omgivande landskapet förändrades. Slott förstördes också i Skottlands krig mot England och i inhemska skotska klanstrider. Många slott i Skottland revs först efter att de lämnades av sina ägare. Sedan var det vanligt att traktens lokala invånare tog material från de övergivna eller rivna slotten som de i sin tur använde till sina byggnader, ofta till bondgårdar, lador, etc. Ibland byggde slottens ägare nya slott på andra ställen i den lokala regionen. Det var relativt vanligt att de tog timmer och/eller sten från sitt gamla slott och använde det som material till det nya slottet. I en del fall tog de allt material från det gamla slottet, medan i andra fall tog de bara en del. I de sistnämnda fallen lämnades det gamla slotten som en fallfärdiga ruiner. I Skottland fanns det tre stora rivningsperioder som generellt sett berodde på olika orsaker. Den första var på 1200- och 1300-talen när många träslott revs och ersattes av stenslott på samma platser eller i närheten. Det var inte bara materialet som förändrades. Även många slott fick ändrade strukturer och design när de övergick till stenslott. Den andra stora rivningsperioden var från 1600-talet till en bit in på 1800-talet. Många på den tiden omoderna slott revs eller byggdes om helt och ersattes av dåtidens nya moderna slott. En del nya slott låg på samma platser som de tidigare slotten. De nya slottens yttre var under denna perioden mer fokuserade på design och skönhet än försvar. De inre delarna och slottens rum förändrades i takt efter dåtidens ideal av vad som var fint och passande i slott. Den tredje stora rivningsperioden var på 1950- och 1960-talen och som i högsta grad berodde på politiska orsaker. Den var en del av en större rivningsperiod som pågick från 1914 till slutet på 1960-talet, men med en topp på 1950- och 1960-talen. På 1950- och 1960-talen fanns det en uppfattning hos ett stort antal politiker i Storbritannien och hos vanliga människor som inte bodde i slott att slotten tillhörde det förgångna. Dessa politiker och människor såg många slott som omoderna institutioner som stred mot det nya pågående uppbyggda välfärdssamhället efter andra världskriget. Gammalt skulle ersättas med nytt. Gammalt förknippades med äldre tider som de ansåg dåligt. Nytt förknippades med det nya moderna samhället. Det var avundsjuka deluxe som en historiker uttryckte det på 2010-talet. Det går delvis att dra vissa liknelser, men inte fullt ut, till Gamla stan i Stockholm på framförallt på 1840-talet fram till 1930-talet. Det fanns en liknande syn på att gammalt skulle ersättas med nytt. Från 1840-talet och under resten av 1800-talet fanns det planer på att jämna nästan hela Gamla stan med marken och riva de flesta byggnaderna. Dessa funderingar fortsatte till 1930-talet fast i mindre försiktig form på 1900-talets första årtionden. På 1900-talet var en totalrivning inte längre lika aktuell när man började uppskatta de historiska värdena gällande Gamla stan. Å andra sidan revs många byggnader i de närliggande Klarkvarteren i centrala Stockholm på 1950- och 1960-talen. Gammalt ersattes med nytt. Gamla stan klarade sig på grund av två saker. För det första var det brist på kapital på 1800-talet för ett sådant stort projekt. Det fanns inte pengar att riva nästan hela Gamla stan och bygga nytt. För det andra flyttade många människor till Stockholm på 1800-talet, vilket gjorde att stadsplanerarna var sysselsatta med utbyggnaderna av malmarna. Tillströmningen av människor krävde en omfattande nyproduktion av bostäder. En rivning av Gamla stan skulle gjort ännu fler bostadslösa och blev därför nedprioriterat kombinerat med att det inte fanns ekonomi för något sådant. I Skottland på 1950- och 1960-talen revs emellertid inte slotten bara på grund av att gammalt skulle ersättas med nytt, även om det var en av flera orsaker. Kombinerat med höga skatter som i sin tur berodde på politiska orsaker, dyra underhåll och höga personalkostnader var en del slott som beboddes för dyra för dess ägare att ha kvar. Slott som däremot redan var ruiner kunde från myndigheters sida jämnas med marken och ersattes av vägar eller av vanliga moderna byggnader. I en del fall revs ruinerna och ersattes av broar eller hamnar. I andra fall revs ruinerna och ersattes av vanlig natur. Ofta motiverades rivningarna med att skydda allmänheten från de farliga ruinernas stenbumlingar eller att de stod i vägen för ett lokalt nytt projekt. I en del fall motiverades rivningar av ruinerna med att deras stenar riskerade falla ned på antingen lokala ortsbor som besökte ruinerna eller på barn som lekte i ruinerna. Idag ser man med stolthet över dessa slottsruiner. De ses som en del av Skottlands nationella kulturarv med all dess historia med klaner, osv. En och en annan bild på en slottsruin brukar också dyka upp i broschyrer, siter på Internet, i turistbranschen hos myndigheter eller hos företag som marknadsför Skottland som turistland. Det har emellertid inte hindrat att man från myndigheternas sida försvårat för människor som har slottsruiner på sina marker genom avgifter och andra kostnader. I en del fall har det tyvärr lett till att markägare hellre rivit ruinerna och sluppit avgifterna än att behållit dem. Sammanfattning, tre stora rivningsperioder bland skotska slott: Period 1: på 1200- och 1300-talen på grund av förändrade material, strukturer och design. Period 2: på 1600-, 1700- och 1800-talen på grund av moderniseringar. Period 3: åren 1914-1969 med topp på 1950- och 1960-talen på grund av politiska orsaker, dyra underhåll och för höga personalkostnader. 3.6 Idag Idag finns det alla typer av slott i hela Skottland. Tornhus som består av enbart ett högt stentorn dominerar i södra Skottland och då ofta i gränstrakterna mot England. Slott präglade av renässansen förekommer oftare i nordöstra Skottland. Dessa slott brukar ofta rent utseendemässigt falla svenskar bäst i smaken. Ska ni som läsare resa till Skottland för att besöka och titta på slott är det främst till Aberdeenshire ni bör åka till för att få ut det mesta av er skotska slottsresa. Dock finns det många tornhus även i nordöstra Skottland. Av de 3 000-3 300 slotten som funnits sedan 1120-talet har ungefär hälften blivit förstörda. De finns inte kvar längre. Idag finns det kvar knappt 1 700 slott i Skottland, varav många är ruiner, stenbumlingar eller jordverk. Ungefär 19-23 % av slotten är i god eller måttlig kondition. Många slott som finns kvar är tornhus. 3.7 Framtiden
I såväl Skottland som i England är slottens framtid hotade. Allt fler slott förfaller i ruiner och i ruinerna ramlar stenarna. Att underhålla och renovera existerande slott kostar stora summor av pengar. Därför är det bästa för slottens egen del att de köps av ägare som har intresse, kunskap men framförallt pengar att satsa på att underhålla och renovera upp dem för att kunna bibehålla en viss minimumstandard. Hos en del människor sticker det i ögonen när stora hotellkedjor köper upp slott efter slott eller när en miljardär utan anknytning köper ett slott. Denna miljardär spenderar sedan en vecka på slottet varje år medan övriga 51 veckor på året är han på en annan del av jorden. Många ser gärna att slotten förblir i samma familjer som ägt dem i hundratals år. Visst är det en vacker och fin romantisk dröm. Den är bra att ha kvar. Men för slottens bästa är det bäst om de ägs av någon som har pengar att investera pengar i dem. Det är bättre att de köps upp av rika hotellkedjor och miljardärer från andra sidan jordklotet än att de förfaller hos den fattigare och förvisso nobla familjen som bott där i evigheter. Slotten kommer alltid ha kvar sina historier och ingen kommer sudda bort myterna, legenderna, klanerna och allt som försiggått i och runt slotten under århundradena. Men för att ge efterföljande generationer en närmare anknytning till dessa historier är det bättre om slotten hålls i gott skick och kan visas upp än förfaller till några stenbumlingar. Därför är det bättre att slotten ägs av personer som vill investera i dem, oavsett ifall det är hotell, utomstående miljardärer, historiska och kulturella hjälporganisationer eller familjer som ägt slotten sedan urminnes tider. |