Ordlista

Innehåll

1. Slott i Skottland - NY
2. Andra slott - NY
​3. Övriga byggnader - NY
4. Andra slottsorienterade ord - UPPDATERAT
5. Personrelaterat - NY
6. A, B och C-listade slott
​​​
Bilden överst visar Invergarry Castle vid sjön Loch Oich sydväst om Loch Ness på 1800-talet. Orden och betydelserna för de olika slotten och slottsorienterade orden nedan gäller för Skottland. De har inte nödvändigtvis samma betydelser för andra länder. Orden nedan dyker upp titt som tätt gällande slotten i Skottland. ​© Copyright alla texter: skotskaslott.com. ​

​-----------------------------

​
​1. Slott i Skottland - huvudsakliga varianter

De vanligaste skotska slotten från 1100-talet till nutid har varit herrgårdar, historiska hus, kärntorn, L-formade slott och tornhus, medeltidsslott, motte-and-bailey-borgar, motteborgar, nygotiska slott, skotska baronslott, slott, torn och tornhus. Givetvis under olika epoker. Kärntorn var också extremt vanliga i Skottland de sista århundradena av medeltiden. Egentligen räknas de inte som egna slott. Istället ingår de i andra slott som t.ex. motteborgar, men de nämns här ändå.

Baronhus (baronial house) – tekniskt samma design som baronslott. Vanligt att termen baronhus nämns istället för baronslott. Se en byggnad som Balmoral Castle i Aberdeenshire. Ett slott i baronstil kan dock både vara ett baronhus och ett baronslott. Ett vanligt hus i baronstil som däremot inte är ett slott kan bara vara ett baronhus och inte ett baronslott. Vanligare att termen skotsk baronstil nämns istället för baronhus eller baronslott oavsett om det är ett hus eller slott.

Herrgård (country house, manor house, mansion och mansion house) –
stort hus, lantgård eller herrgård (mansion) på landsbygden. Vanligtvis förknippat med adeln eller aristokratin. Ofta beboddes herrgården av en adelsman och hans familj. Ofta hade herrgården omgivande egendomar.
Mansion är en herrgård som fungerade som ett stort bostadshus. I
svenskan ingår de engelska orden country house, manor house, mansion och mansion house i svenskans herrgård. Rent tekniskt är de inte slott i svenskan, men i Skottland räknas några av dem som slott. Kända Dunrobin Castle i Sutherland i Highland är en herrgård (country house) som räknas som ett skotskt slott. Amhuinnsuidhe Castle på Yttre Hebriderna och Culzean Castle i South Ayrshire är två andra exempel på herrgårdar (country houses) som räknas som slott. Dock är inte alla stora hus eller herrgårdar slott i Skottland. Det finns mängder med exempel på herrgårdar, dvs. country houses, som inte är eller inte räknas som slott. Men även inom herrgårdar finns det skillnader. Se engelsk herrgård för mer.

Historiskt hus (historic house) – existerande befintlig byggnad som uppfyller alla tre kriterierna a) viss ålder som minst ganska eller hyfsat gammal, b) samma igenkännliga form idag som när den blev historisk, och c) krav på att en händelse av historisk betydelse inträffade på platsen eller att en person av historisk betydelse är associerad med platsen eller att själva byggnaden var och är viktig för dess arkitektur eller inredning. Ett historiskt hus behöver inte alltid vara ett slott, men eftersom en del skotska slott uppfyller alla tre kriterierna ovan för historiskt hus är det är ganska vanligt att de också kategoriseras som historiska hus.

Kärntorn (keep, keep house) – befäst försvarstorn och bostadstorn.  Kärntornet var det större eller viktigaste befästningstornet i ett medeltida skotskt slott eller en borg. Det fungerade ofta som sista försvar vid yttre angrepp mot slottsområdet. På 1100-talet i Skottland var kärntornen oftast av trä, men gick sedan över med tiden till att uppföras i sten. Kärntorn var extremt vanliga i Skottland i slutet av den skotska högmedeltiden och i början av den skotska senmedeltiden. De ingick i andra slott som t.ex. motteborgar och motte-and-bailey-borgar.

L-plan slott/tornhus (L-plan castle/tower house) – slott eller tornhus formade som ett L i planlösningen. De byggdes främst på 1200-talet till 1600-talet.

L-plan tornhus (L-plan tower house) – tornhus som är format som ett L. Ingår i samma kategori som L-plan slott.

Medeltidsslott (medieval castle) – begreppet är egentligt ytligt och kan appliceras på en rad olika slott från andra halvan av medeltiden. Gemensamt är att de uppfördes från 1100-talet när slotten infördes i Skottland fram till år 1500. Vanligt också att benämna dem som medeltidsslott ifall de har kvar sina huvudstrukturer från efter år 1500. Ibland kan också slott som uppfördes på 1500-talet i Skottland ingå i termen skotska medeltidslott trots att de inte byggdes på medeltiden. Bland arkeologer och historiker är det ibland vanligt att benämna slott i Skottland som medeltidsslott ifall a) slotten förändrades mycket eller byggdes om många gånger mellan 1100-talet till 1400- eller 1500-talen, vilket gör det enklare att benämna dem som medeltidsslott istället för alla enskilda varianter av slott över tid, eller b) de vet inte vad det var för typ av slott innan 1600-talet mer än att det uppfördes mellan 1100-talet och 1500-talet och därför benämner det som ett medeltidsslott i brist på annat.

Motte-and-bailey-borg (motte-and-bailey castle) – också känt som motte-and-bailey-slott, var en medeltida borg, fort, kärntorn, torn eller slott i trä eller sten som låg på en motte (hög kulle), men som hade både en a) inre borggård (courtyard/bailey) som kallas för inre bailey och en b) yttre
borggård som kallas för yttre bailey. Se längre ned bailey och innergård vs borggård. Den inre borggården, dvs. den inre baileyn, runt slottet på motten omgärdades av en jordvall med palissad, palissad utan jordvall, ringmur, dike och/eller vallgrav på själva kullen och/eller nedanför den. Den yttre borggården, dvs. den yttre baileyn, låg bredvid eller oftast nedanför kullen och omgärdades av en jordvall med palissad, ringmur, dike och/eller vallgrav. 

Motteborgen hade visserligen ett inneslutet område i form av en inre bailey närmast kärntornet/tornet, men till skillnad mot motteborgen hade motte-and-bailey-borgen också den här andra yttre borggården, den yttre baileyn, som oftast låg nedanför och bredvid motten. Den yttre baileyn fungerade som slottsområdets andra borggård. Området närmast kärntornet/tornet på toppen av motten var slottområdets första inre borggård. Hos motteborgarna låg verkstäderna och ekonomibyggnaderna oskyddade utanför motteborgen. Hos motte-and-bailey-borgarna däremot låg de i den yttre baileyn där de hade det här skyddet av palissader, ringmurar, diken och/eller vallgravar. Palissader var trästockar nedtryckta i marken i försvarsorienterat syfte. Trästockarna var en del av baileyn. Runt palissaderna fanns det ofta ett skyddande dike eller vallgrav med vatten i.

Motte-and-bailey-borgar började byggas i Normandie och i Anjou i nordvästra respektive västra Frankrike på 900-talet e.Kr. och framåt. Sedan spreds de österut till tysk-romerska riket på 1000-talet. Dock inte till Holland, Belgien och Luxemburg på 1000-talet. Till England och Wales kom den här typen av slott från normanderna efter att de invaderade England 1066. På 1100- och 1200-talen spred sig den här typen av slott till Irland, Skottland, Holland, Belgien, Luxemburg och Danmark.

I Skottland byggdes motte-and-bailey-borgar främst på 1100- och 1200-talen. De uppfördes ofta i Skottland genom slavarbeten. I Skottland kom slavarna i regel i första hand från Skottland och i andra hand från Irland och England. I södra Skottland var det däremot naturligare att ta slavar från södra Skottland eller norra England än det var på andra platser inom Skottland. I England däremot undvek de att uppföra sina motteborgar och motte-and-bailey-borgar med slavar eftersom de normandiska inflytande var större där. Normanderna avskydde slaveriet. I slutet av 1200-talet ersattes designen med motte-and-bailey-borgar av andra former av befästningar och slott. De befintliga markarbetena på platserna där motte-and-bailey-borgar stod förblev ofta kvar som framträdande inslag i landskapen. Windsor Castle väster om London är en berömd motte-and-bailey-borg i sten med en motte i mitten och två borggårdar nedanför till vänster och höger om motten.

Motteborg (motte castle) – också känt som motteslott, var en mindre medeltida borg, fort, kärntorn, torn eller slott i trä eller sten som låg på en motte (hög kulle). I Skottland främst på 1100- och 1200-talen. I Skottland utgjordes motteborgen av en befästning i form av ett kärntorn eller ett torn som låg på toppen av en kulle (motte) eller på toppen av ett upphöjt jordabete (motte). Motten som borgen/slottet låg på var ofta konstgjord. En eller flera av sidorna på kullerna var ofta branta när de enskilda motteborgarna uppfördes från början. Genom erosion under årens lopp fram till idag har en del av dessa branta sidor plattats till på en del mottar. En del andra mottar har blivit jämnade med marken av infrastruktur som moderna vägar. Motteborgen på kullen på 1100- 1200-talen omgavs av en jordvall med palissad, palissad utan jordvall, ringmur, dike och/eller vallgrav på och/eller nedanför kullen. Det här var motteborgens inre befästning som försvarade det inre området närmast och runt slottet på motten. Den här inre borggården mellan slottet och den inre befästningen runt motten kallas för den inre baileyn. Den inre baileyn var inte försvaret som jordvallen, stenmuren, etc. Det var endast borggården. Men förutsättningen för att borggården också ska få kallas för bailey är att det fanns ett försvarsverk som exempelvis en palissad eller en stenmur som skyddade den.

En motteborg hade dock inte en yttre borggård som kallas för den yttre baileyn. Den yttre baileyn försvarades av det yttre inhägnade området till slottet. Hos motteborgarna låg verkstäderna och ekonomibyggnaderna oskyddade utanför motteborgen till skillnad från hos motte-and-bailey-borgar där de låg skyddade i den yttre baileyn som i sin tur omgärdades av en annan palissad, ringmur, jordvall eller/och diken, etc. Motteborgar med det yttre vallgravsomgärdade områden kallas istället för motte-and-bailey-borgar. Rent tekniskt var en motteborg en form av en motte-and-bailey-borg. Men eftersom motteborgen saknade den yttre baileyn kallas den just för motteborg för att kunna separera den mot motte-and-bailey-borgen som hade den yttre baileyn. Bailey i namnet motte-and-bailey-borgen syftar på den yttre baileyn. Det är emellertid vanligt att begreppen blandas bland utomstående och att motte-and-bailey-borgar kallas för motteborgar och tvärtom.

Motteborgar och motte-and-bailey-borgar var de absolut överlägset vanligaste slotten i 1100- och 1200-talens Skottland. Majoriteten av alla motteborgar och motte-and-bailey-borgar i England var motte-and-bailey-borgar. I England uppskattas att de internt var fördelade med 75-83 % 
​motte-and-bailey-borgar och 17-25 % motteborgar. I Skottland var motteborgarna förmodligen fler än motte-and-bailey-borgarna. Spekulativt för att normanderna och dess ättlingar var färre i Skottland än i England. 
Kärntornen/tornen i motteborgar och motte-and-bailey-borgar i Skottland uppfördes inledningsvis på 1100-talet av trä, men byggdes sedan mestadels i sten från 1200-talet. Dock uppfördes kärntorn/torn i trä ända till 1300-talet i Skottland. I slutet av 1200-talet ersattes motteborgar och motte-and-bailey-borgar i Skottland av andra former av befästningar och slott. Mottar och motteborgar kan tillsammans med en mening beskrivas som en konstgjord kulle med minst en brant sida där slottets huvudtorn låg på toppen omgiven av en palissad. Motteborg kan i en mening beskrivas som en mindre borg eller slott anlagt på en kulle. 

Nygotiskt slott (gothic revival, victorian revival och neo-gothic) – nygotik var en stilriktning under 1800-talet inom arkitektur och konsthantverk där gotikens formspråk återuppväcktes. Den började i slutet på 1740-talet i England med vurmande för medeltiden. Sedan spred den sig till många länder över hela världen.
  
Skotskt baronslott, skotsk baronslott, skotsk baronarkitektur, skotsk baronstil (Scottish Baronial Castle, Scottish Baronial architecture, Scottish Baronial style) – en arkitektonisk stil på 1800-talet från 1800-talets nygotiska återupplivning som återupplivade formerna och ornamenten från den historiska arkitekturen i det senmedeltida och tidigmoderna Skottland. Ornament är utsmyckningar, dekorationer, prydnadsmönster, etc. I Europa pågick senmedeltiden 1250-1500 e.Kr. Den tidigmoderna tiden varade ungefär 1500-1789 e.Kr. Den är också känd som den tidigmoderna perioden. Den tog slut när den franska revolutionen började 1789. I Skottland däremot pågick den tidigmoderna tiden från när den skotska kungen James IV dog 1513 till slutet av jakobitupproret 1745 som pågick 1745-1746.

Slott och andra byggnader i skotsk baronstil påminner om skotska slott. De kännetecknas av utarbetade taklinjer med utsmyckade koniska tak, toureller och kreneleringar med stupgluggar, ofta med ett asymmetrisk plan. Det ska hända saker på byggnaden, men olika saker på olika delar. Tourelle är en typ av turell. Skotsk baronstil återupplivade också det sengotiska utseendet från medeltiden på den befästa inhemska arkitekturen för eliterna med senmedeltiden och arkitekturen från den jakobitiska eran som pågick i Skottland 1567-1625 och i England 1603-1625. Byggnader i skotsk baronstil uppfördes nästan alltid i sten oavsett ifall de var i kvadersten eller murverk.

Skotsk baronstil i Skottland pågick främst omkring 1816-1903 med Abbotsford House 1816 till återbyggnationen av Skibo Castle 1899-1903. Mer ytligt ca 1816 till 1914-1918. Skotsk baronstil var populärt under de sista årtiondena av romantiken och under den pittoreska perioden. Skotsk baronstil fortsatte sedan under hela 1800-talet fram till alldeles i början av 1900-talet eller fram till första världskriget. Romantiken pågick från slutet av 1700-talet till 1850 med dess topp 1800-1850. Romantiken i Skottland sammanföll med en skotsk nationalitet under 1800-talet. Stilen i skotsk baronstil var populär inte minst från 1850-talet till 1890-talet, men hade sin allra högsta topp i slutet av 1800-talet. Skotsk baronstil ansågs var ett brittiskt nationellt uttryck som en symbol för Skottland. Stilen användes i stor utsträckning på herrgårdar, bostäder, offentliga byggnader och fåfängor (byggnaderna) i främst Skottland men också i hela det övriga brittiska imperiet. Skotsk baronstil dog ut alldeles i början på 1900-talet. När första världskriget började 1914 och slutade 1918 var stilen nästan helt utdöd i Skottland på ny- och ombyggnationer. Dock hände det att enskilda byggnader uppfördes i skotsk baronstil på 1920- och 1930-talen. Byggandet av stora hus som stil a la herrgårdar minskade också i betydelse under 1900-talet.

Engelska ordet baronial betyder friherrlig, baronlig eller baron-.  Såväl det engelska ordet som de tre svenska orden är adjektiv. Baron utan baron- är också ett substantiv. Scottish Baronial Castle blir på svenska ordagrant skotsk friherrligt slott, skotsk baronligt slott eller skotsk baronslott. Även skotskt baronslott funkar med bokstaven t efter skotsk. Scottish Baronial architecture blir skotsk friherrlig arkitektur, skotsk baronlig arkitektur eller skotsk baronarkitektur. Scottish Baronial style blir skotsk friherrlig stil, skotsk baronlig stil eller skotsk baronstil. Engelska baronial förekommer också i svenskan som baronial. Scottish Baronial Castle blir då skotsk baronialslott och skotskt baronialslott. Scottish Baronial architecture blir skotsk baronialarkitektur och Scottish Baronial style blir skotsk baronialstil. Det vanligaste använda ordet i svenskan för engelska baronial är baron-. Därefter kommer i ordning baronial, friherrlig och baronlig. Ordet baronial är på stark frammarsch och används allt oftare i svenskan. Ordet baronlig däremot förekommer knappt alls i svenskan när det gäller den här typen av skotska slott, arkitektur eller stil trots att ordet kanske är det bäst passande svenska ordet för engelska baronial. 

Slott (castle) – en befäst byggnad i Europa och Mellanöstern som byggdes av adeln eller av de högst uppsatta människorna i samhällena, antingen för dem själva eller för deras sittande monark. De första slotten i Europa började uppföras i slutet på 800-talet efter det stora karolingiska rikets uppdelning. Riket fanns 800-887 e.Kr. De regerades av den karolingiska dynastin som grundades år 613, hade sin topp år 800, sin stora delning år 877 och upplösning år 1120/1124. De första slotten i Skottland började byggas på 1120-talet. I Skottland, England och senare Storbritannien var slott ofta en privat befäst bostad för en adelsman och hans familj. Användningen av termen slott (castle) har varierat över tid och har tillämpats på olika byggnadsstrukturer som alltifrån fornborgar (hillfort) till herrgårdar (country houses). I Skottland ingår idag palats och en del men inte alla herrgårdar också i benämningen av ett slott. Fornborgar från bronsåldern och järnåldern gör det däremot inte. En skotsk fornborg är därför inget skotskt slott. Ett slott kan ha en befäst byggnad eller ett utbud av flera byggnader som fungerar som en kunglig eller baronisk adlig bostad eller administrativt centrum. I sin enklaste form brukar slott nämnas som ett privat befäst residens. 

Torn (tower) – en hög byggnad som antingen är rund, kvadratisk, rektangulär eller med månghörnig planlösning. Ett torn användes historiskt i Skottland för en mängd olika ändamål som i försvar, landmärke, byggnad för att hänga upp klockor, industriella funktioner, etc.

Tornhus (tower house) – slott eller hus byggt i sten som torn som kunde var från två våningar upp till fem våningar höga. Det var vanligt att enskilda tornhus uppfördes först med två våningar. Sedan byggde nästa eller några senare generationer till en tredje eller ibland en tredje och fjärde våning på höjden. Ibland en femte våning. Tornhusen var och är rätlinjiga i plan. En del hade/har en eller flera flyglar. Majoriteten av de skotska tornhusen var fyrkantiga eller rektangulära. Ganska många var formade som en rad bokstavskombinationer med de L-formade tornhusen som de vanligaste efter de kvadratiska och rektangulära. Det förekom också tornhus med T-plan, U-plan, Z-plan och de lite ovanligare X-plan. Sistnämnda tornhusen med X-plan såg ut som bokstaven X uppifrån.

Tornhusen byggdes främst från mitten av 1300-talet till 1600-talet. De användes i huvudsak för a) försvarsändamål mot angrepp på lägre nivåer, eller b) för boende i flera våningar. De gav inte lika mycket skydd som mer komplexa slott. Däremot kunde de stå emot kringströvande rånarförband. En del tornhus uppfördes också för att c) styla och visa omgivningarna att ägarna hade pengar och råd att bygga ett sådant slott eller hus. Hos vissa markägare var tornhusen en statussymbol.


2. Andra slott - det fanns/finns även dessa slott i Skottland, urval

Adamstil (Adam style/Style of the Brothers Adam) –  slott på 1700-talet i Adamstil som var i nyklassicistisk stil i inredning och arkitektur och som praktiserades av tre bröderna från den skotska familjen Adam. Av dem var Robert Adam (1728-1792) och James Adam (1732-1794) de mest kända. Stilen hade sin topp från slutet av 1760-talet till 1795 i medelklassen och elitens Skottland, England och Ryssland samt i USA efter 1785 där den övergick i federal arkitekturisk stil.

Baronherrgård (baronial mansion) – herrgård designad med skotsk baronstil på 1800-talet eller i början på 1900-talet fram till första världskriget 1914-1918.

Biskopspalats (bishops palace) – det kyrkliga residenset för stiftets chef eller guvernör. Ett stift är ett kyrkligt förvaltningsområde för exempelvis en biskop eller en ärkebiskop.

Borggårdslott (courtyard castle) – även känt som gårdsplanslott och gårdslott. Ett borggårdslott kan också vara ett fyrkantigt/kvadratiskt slott.
Borggårdslott är ibland felaktigt känt som innergårdslott. En innergård är inte samma sak som en borggård. Se längre ned för mer.

Fyrkantigt eller kvadratiskt slott (quadrangular castle) – kan även vara ett borggårdslott.

Hemgiftsslott (dower castle) – ett slott som brudgummen gav till bruden. Ofta skedde det i samband med giftermålet. Slottet ägdes och stod sedan enbart under hennes kontroll. I händelse av att hennes man dog före henne hade hon någonstans att bo kvar eller alternativt kunde hon sälja byggnaden, få pengar och kunna köpa ett annat boende. Hemgiftsslott garanterade att slottsfruar inte stod på bar backe ifall deras slottsägande män dog i klanstrider, krig, sjukdomar, etc.

Kungligt palats (royal palace) – ett stort lyxigt inrett hus som användes, beboddes och/eller ägdes som en officiell bostad av en kung, drottning eller annan kunglig medlem.

Palats (palace) – en byggnad som användes/används av kungligheter eller för höga ledande religiösa ledare som exempelvis en ärkebiskop. Ofta var och är palatsen stora och rikt möblerade. Palatsen kan sedan delas in i en rad underavdelningar som biskopspalats, kungliga palats, renässanspalats, 
etc. ​Dock kunde och kan kungligheter också bo i vanliga slott. Utmärkande för palatsen är att de är praktfulla byggnader och storslagna bostäder som ofta ligger i stadsmiljö till skillnad från slotten som ofta ligger i ett lantligt läge. Det finns emellertid flera undantag med slott som ligger i stadsmiljö men som inte är palats. Edinburgh Castle i centrala Edinburgh är det kändaste exemplet i Skottland. Storbritanniens mest kända palats är Buckingham Palace i London. I Frankrike var slottet i Versailles ett slott från början. På engelska heter det idag Palace of Versailles och på franska Château de Versailles. Stadsbyggandet gjorde det till ett palats i engelskan. I svenskan räknas det fortfarande i första hand som ett franskt slott och i andra hand som ett palats. Slott som ligger i städer och som saknar trädgårdar brukar ofta kallas för palats, undantag exempelvis palatsen Buckingham Palace med sin slottspark Buckingham Palace Garden och Versailles med sina trädgårdar the Gardens of Versailles, på franska Jardins du château de Versailles. 
 
En annan skillnad mellan palats och slott är att ett slott ofta brukade vara en privat befäst bostad för en adelsman och hans familj. Då ofta befäst från en befästning eller fästning vars syfte var att försvara ett område av ett omgivande markområde eller land. Kungligheter kunde dock också bo i slott. Ett palats däremot var inte befäst från en befästning eller fästning och var inte alltid en bostad åt adeln. Dock finns det många likheter i hur palats och slott byggdes. I engelskan brukar ett palats ofta vara förknippat med statschefens residens eller residens för en annan högt uppsatt dignitär som en biskop eller en ärkebiskop. Därför kallas Drottningholms slott för Drottningholm Palace och inte för Drottningholm Castle i engelskan eftersom Sveriges statschef bor där. Termen palats används även inom Europa för många ambitiösa privata herrgårdar hos aristokratin. En del palats har under åren omvandlats till parlament, museer, hotell eller kontorsbyggnader. Ordet palats kan även användas för att beskriva en generöst utsmyckad byggnad som används för offentlig underhållning eller för utställningar.

Peeltorn/Peletorn (peel tower/pele tower) – en liten stark befäst bostad och försvarstorn, som i sin tur antingen var ett kärntorn eller ett tornhus. Utmärkande för peeltornen var att de saknade kreneleringar på toppen av byggnaderna. De peeltorn som ändå hade/har kreneleringar är dåtida eller senare ut- eller ombyggnader. Peeltornen var två till fyra våningar höga och hade ett fristående försvar. De byggdes från främst mitten av 1300-talet till år 1600 eller 1600-talet längs den skotsk-engelska gränsen i södra Skottland och norra England. Många uppfördes på 1400-talet. Många peeltorn uppfördes för att bekräfta status och prestige. De fungerade också som vakttorn där de boende kunde tända eldar högst upp för att på det viset varna omgivningen för fara vid exempelvis attacker från gränsrånare. Ungefär som fyrar fast som varnade lokalbefolkningen på land för fara.

Regencyslott eller regentskapsslott (regency era castle) – var brittiska slott från perioden 1811-1820. Ibland brukar även åren 1811-1837 och 1795-1837 ingå i den tidsperioden. I en del fall också åren 1800-1820, men i huvudsak syftar den på perioden 1811-1820. Engelska orden "regency era" hänvisar till övergångperioden mellan georgiansk tid (Georgian) 1714-1837 och viktoriansk tid (Victorian) 1837-1901. I Storbritannien används regency era för att beskriva perioden under den förviktorianska tiden 1811-1837. Ifall regency era däremot används för att visa på kontrasten mellan 1700-talet och de första årtiondena på 1800-talet brukar perioden 1795-1837 ingå i regency era. 1795-1837 utmärktes av distinkta trender inom brittisk arkitektur, litteratur, mode, politik och kultur. Inom arkitektur kännetecknades den av elegans och framsteg. Regent's Park i London är exempel på en park från regency era.

Engelska ordet för regency i svenskan är regency och regentskapet. 
Brittiska slott från regency era kallas ibland i Storbritannien för regency era castles, på svenska regencyslott, regentskapsslott eller slott från regentskapet. Regency ska inte blandas ihop med régence syftar på den historiska perioden i Frankrike som pågick 1715-1723. I Sverige räknas perioden régence för åren 1720-1750.

Renässanspalats (renaissance palace) – ett palats från renässansen från tidigt 1400-tal till ca år 1600 eller kort och gott på 1400- och 1500-talen. Se palats.

Slott med kärntorn av sten (stone keep castle) – var medeltida slott som många gånger ersatte motte-and-bailey-borgar efter hand i Europa eftersom de erbjöd en bättre form av försvar. På de här typen av slott var kärntornen ofta rektangulära i början, men blev senare cirkulära på sina håll i Europa. I Skottland däremot behöll de ofta den rektangulära eller den kvadratiska formen även när de uppförde nya kärntorn i sten. Runda kärntorn var ovanliga i Skottland. Däremot vimlade det av rundhus i Skottland historiskt som crannog, broch, etc. Skottarna var därför mycket bekanta med den runda form i designen, men när det gällde kärntornen i sten föredrog de att uppföra dem som fyrkantiga och inte runda.

Kärntornet i sten i de här typen av slott låg centralt i slottsområdet. Det hade tjocka väggar och få fönster. En stentrappa utanför kärntornet ledde in till våningen ovanför bottenvåningen. I bottenvåningen låg köket medan bostäderna låg i kärntornets övre våningar. Utanför kärntornet fanns en innesluten borggård som var slottets inre bailey. Den omgärdades av en stenmur med torn för utkik. Utanför den fanns slottets andra inre borggård 
och yttre bailey. Där fanns hantverksstäder, skydd för djur, osv. Den yttre baileyn omgavs sedan av en ny stenmur. Ibland var stenmuren omgiven av ett dike eller en vallgrav med vindbrygga som ingång. Medeltida Dover Castle i Dover i sydöstra England är en urtyp för sådana här slott som ibland kallas för normandiska slott. Dock uppfördes också motte-and-bailey-borgar i allra första början i Normandie och i Anjou i Frankrike. De här efterföljarna till motte-bailey-borgarna som den i Dover Castle var inte lika vanliga i Skottland som i England eller i Frankrike.

T-plan slott/tornhus (T-plan castle/tower house) – slott eller tornhus formade som ett T i planlösningen.

U-plan slott/tornhus (U-plan castle/tower house) – slott eller tornhus formade som ett U i planlösningen.

Z-plan slott/tornhus (Z-plan castle/tower house) – slott eller tornhus formade som ett Z i planlösningen.

X-plan slott/tornhus (X-plan castle/tower house) – slott eller tornhus formade som ett X i planlösningen. En ovanlig design i Skottland, men den förekommer som exempelvis oregelbundet X-plan i Crookston Castle i Glasgow och i Hermitage Castle i Scottish Borders.


3. Övriga byggnader - urval

Bastle/Bastlehus (bastle/bastle house) – ett befäst hus med två eller tre våningar där nedre bottenvåningen användes för förvaring och/eller för husdjur medan de övre våningarna var för hushållsbruk och användes som sovrum. Ordet bastle kommer från franska ordet ”bastille” som betyder fästning, borg eller fort. Husen låg längs den skotska-engelska gränsen i de områden som plågades av skotska och engelska gränsrånare mellan slutet av 1200-talet och början av 1600-talet. Karakteristisk för bastlehusen var deras komplicerade säkerhetsåtgärder mot rån från gränsrånare och gränsrövare. De flesta av de här husen hade en meter tjocka ytterväggar. 

Befäst hus (fortified house) – ett hus som hade tecken på befästning. Ofta hade det krenellerade battlements (murar) och smala fönster som nästan såg ut som lodräta springor eller var aningen bredare.

Befästning (fortification) – en byggnad, en fördjupning i marken som dike, en vallanläggning eller liknande som uppfördes i främst försvarssyfte för att försvara ett terrängavsnitt.

Borg (fort, castle) – ett äldre befäst byggnadsverk som vanligen var bebodd. Borgen fungerade som en äldre permanent befästning med en befäst bostad. I borgen kunde människor bo och försvara sig mot fiender både i krigs- och fredstider. ​Ofta syftas borgar på befästa byggnadsverk från medeltiden. Ibland med murar med ett kärntorn på insidan. I Skottland och England är en borg inte samma sak som en fornborg. En fornborg i Skottland och England är heller inte ett slott.

Caer – gamla skotska ordet för fornborg (hillfort).

Cap-house (cap-house) – ett hus eller torn på toppen av ett slott som fungerade som ett rum för bevakning. Ibland med hål som fungerade som små fönster eller embrassyrer, vilket möjliggjorde att använda rummet som ett utkiksrum eller ett rum för skottgluggar högst upp på slottet. Cap-houset nåddes med en spiraltrappa. Cap-houset omgärdades ofta av en parapet, vilket möjliggjorde för slottets ägare att röra sig på toppen av slottet utanför cap-houset. Toppen på slottet fungerade därför ofta som en terrass med ett litet eller större hus/torn på toppen omgiven parapet som senare användes som skyddsräcke. Cap-houses uppfördes i olika former som fyrkantiga och runda torn, enkla små hus, större hus, osv. De kunde sitta mitt på topparna av taken och täcka större delen av taken. De kunde också sitta vid takens sidor och täcka en liten kant eller hörna av taken, osv. Varianterna var många. De användes dock inte som moderna takhus.

Cap-houses uppfördes främst på skotska tornhus från senmedeltiden och från det tidigmoderna Skottland. Sedan tog de ett uppehåll överlag på nya skotska slott som uppfördes på 1700-talet och i början på 1800-talet. Cap-houses återkom senare frekvent på inte minst andra halvan av 1800-talet på slott och byggnader som uppfördes eller byggdes om med skotsk baronarkitektur.

Corps de garde (guardhouse) – byggnad med logement och andra rum för en vaktstyrka. Logement var ett gemensamt sovrum för soldater i en kasern eller förläggningsbarack. Kasern var/är en byggnad för militärer av lägre grad.
 
Corps-de-logi (corps de logis) – huvudbyggnaden eller mangårdsbyggnaden och det viktigaste bostadshuset på en större gård, herrgård, gods eller palats.

Duvslag (dovecote/doocot) – en byggnad där duvor hölls som husdjur. De var vanliga vid skotska slott och herrgårdar på inte minst 1500-, 1600- och 1700-talen. I det största duvslaget i Skottland kunde upp till 2 400 duvor bo. Det finns en myt om att de kunde dirigera duvorna från hemmet vid plats A till en annan plats som låg vid plats B. Därmed kunde de också sätta på brev på duvorna och använda dem som brevduvor. Men de duvorna tog aldrig in de direktiven. De förstod inte att de skulle flyga från hem A till plats B. Däremot kunde människor sätta på ett brev på en duva på plats B och släppa den fri. Sedan flög den till sitt hem A såvida den inte ändrade sig under färden eller blev tagen av en rovfågel. Brevduvor fungerade därför i regel för att skicka meddelanden hem och inte till.

Engelsk herrgård eller engelskt country house (english country house, stately house) – stort hus eller herrgård på den engelska landsbygden som ofta ägdes av adeln. Ägarna av en engelsk herrgård ägde också ofta ett hus i stan som kallades för townhouse. De kunde därför tillbringa både tid i stan och på landet. I svenskan används både orden engelsk herrgård och det svensk-engelska orden engelskt country house. Även engelska ordet townhouse används som ordet townhouse i svenskan.

Fornborg (hill fort) – generella beskrivningen för fornborg är befäst anläggning från förhistorisk tid eller tidig medeltid. Fornborgar i Skottland däremot definieras som mark- och jordarbeten från främst järnåldern, men även yngre bronsåldern och tidig medeltid. Fornborgar var inte slott i vare sig Skottland eller i England.

Fåfänga (folly) – dekorativ fantasibyggnad som uppfördes i trädgårdar och slottsparker under barocken 1590-1725 och under framförallt romantiken
i slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. De var populära i engelska och franska trädgårdar på 1700-talet. En fåfänga var en byggnad konstruerad för dekoration som saknade funktion. Genom sitt utseende hade den ett annat syfte eller av ett extravagant utseende som ​överträffade andra trädgårdsbyggnader. Ofta hade de lite fantasi inblandat. På 1700-talet byggdes fåfängor i trädgårdar till engelska och franska gods och slottsparker som exempelvis föreställde romerska tempel. Även fåfängor som såg ut som kinesiska tempel, egyptiska pyramider, medeltida slottsruiner och klosterruiner, etc. uppfördes på 1700-talet. De byggdes också i länder som Skottland, Wales, Irland, Österrike, Tyskland, Tjeckien, Italien, Spanien, Indien, Jamaica, USA, Kanada, osv. ​

​En av de mest spektakulära fåfängorna ligger vid Vizcaya Museum and Gardens i Miami i USA. De har en flera meter hög fåfänga i havet ett tiotal meter från strandtomten. Den är i sten och föreställer ett stort skeppsvrak som ligger ovanför vattenytan. Men till skillnad från vanliga fåfängor har den en funktion och det är att förhindra att eventuella stora vågor ska slå in mot strandtomten och byggnaderna på land. Trädgårdarna rekommenderas för den turist som besöker Miami och är intresserad av arkitektur och trädgårdar. Ett fyra minuters klipp från trädgårdarna där fåfängen dyker upp efter 32 och 53 sekunder finns på länken:
https://www.youtube.com/watch?v=cBxGFPi9bEc

Den som vill lära sig mer om den fåfängan och de trädgårdarna i Miami rekommenderas att, förutom besöka trädgårdarna, också att se "Monty Don's American Gardens" från 2020 på BBC. Tidigare sänt på SVT play. Det var en TV-serie som gjordes av den brittiska men tyskfödda trädgårdsikonen Monty Don (f. 1955). Under några program visade han några av USA:s bästa och intressantaste trädgårdar. En annan spektakulär fåfänga är Dunmore Pineapple i Dunmore Park nära Airth i norra Falkirk council area i Skottland. Mitten av taket på fåfängan föreställer en gigantisk stor ananas i sten. Den räknas som en av Skottlands mest bisarra byggnader.

Fästning (fortress, fort) – permanent befästning. Se befästning.

Hallhus (hall house) – byggnad, hus eller slott som kretsade kring hallen. Hallen i enkla hallhus fungerade som ett offentligt vardagsrum för både besökande gäster och ägarens familj. I hallen kunde byggnadens stora eldstad och kamin finnas. Sedan hade byggnadens ägare ett privat område för honom/henne och hans/hennes familj som inte besökare fick gå in i. Detta privata område kunde ha sovrum, vardagsrum, etc.

Hemgiftshus (dower house) – samma som hemgiftsslott fast för vanliga hus i Skottland, England och Wales. Buckingham Palace i London är förmodligen världens mest kända tidigare hemgiftshus. 1761 hette det Buckingham House och var ett stort townhouse. Samma år köpte George III (1738-1820), kung av Storbritannien 1760-1820, huset och gav det i hemgift till sin fru 
​Charlotte av Mecklenburg-Strelitz (1744-1818), drottninggemål av Storbritannien 1761-1818. Se hemgiftsslott för mer.

Jakthus (hunting lodge) – en liten herrgård eller ett hus för att organisera jakt eller jaktlag. Byggnaden kunde sitta ihop med en större huvudbyggnad eller herrgård, ligga separat bredvid den större herrgården eller ligga själv i en helt annan del av Skottland än den större herrgården.

Koncentrisk borg (concentric castle) – huvudsak borg som byggdes på flera nivåer med cirklar av murar, men som saknade ett centralt kärntorn. En del slott var också koncentriska borgar. Koncentriska borgar uppfördes i Europa i slutet av 1100-talet och på 1200-talet för att öka försvarsegenskaperna hos borgarna. Med en högre inre stenmur och lägre yttre stenmur kunde ägarna skjuta pilar mot fienderna utanför borgarna. Det blev också svårare för fienden att inta borgarna när de hade fler murar. Det vimlade även av torn längs både de inre och yttre murarna. Utrymmet mellan innermuren och yttermuren var känt som dödshålet för att det nästan alltid ledde till döden för angripare som fastnade där innan de kunde forcera innermuren. Många koncentriska borgar hade också vallgravar och en vindbrygga. I Storbritannien uppfördes koncentriska borgar inte minst i Wales.

Krenelerat hus (castellated house) – ett hus som byggdes som ett slott med kreneleringar. Särskilt också med tureller och battlements. De kallas informellt för slottshus eftersom de egentligen inte var slott, men försökte se ut som slott. Ett krenelerat hus kan även vara en f.d. herrgård som senare byggdes om till ett slott. Ordets castellated house kommer från medeltidslatiniska ordet castellātus och från castellāre som betydde att befästa/stärka ett slott. Latinska ordet för slott är castellum. 

Lairds hus (lairds house) – ett medelstort bostadshus som en mindre landägare ägde i Skottland 1560-1750. Ofta en laird med mindre marker. Laird var titeln för ägaren av ett skotskt gods och var ingen adelstitel. De första lairds husen på andra halvan av 1500-talet hade formen som traditionella fyrkantiga tornhus. De senare husen som i början på 1700-talet var däremot rektangulära. Tornhus kunde dock också vara rektangulära i formen, men inte lairds hus på 1500-talet.

Mangårdsbyggnad (farmhouse) – lantbrukets bostadshus på en bondgård där människorna bodde i till skillnad från ladugårdar, stall, ekonomibyggnader, osv. Dock förekom det i en del slott formade som torn i Skottland att människorna bodde i de översta våningarna och djuren på bottenvåningen på marknivå.

Peelhus/pelehus (peel house/pele house) – se peeltorn/peletorn.
​
Ståtligt hem (stately home) – i grund och botten ett annat namn för en herrgård eller en engelsk herrgård i Storbritannien, dvs. ett stort hus eller en herrgård på landsbygden. Termen stately home undviks i regel bland brittiska historiker och akademiker, men används ibland av andra för att beskriva en herrgård som är öppen för besök från allmänheten eller från turister. Två av de kändaste ståtliga hemmen i England enligt termen är Longleat House i Wiltshire och Blenheim Palace i Oxfordshire. 

Tour – gammal skotsk variant som betyder torn (tower).
 
Townhouse (townhouse) – hus i stan som ägdes av adeln eller av andra högt uppsatta människor. I regel var ett townhouse tre eller ännu fler våningar högt. De kunde vara friliggande som egna hus eller sammanlänkande med andra byggnader eller townhouse. I barnfamiljer var det vanligt att frun och barnen bodde på heltid i den engelska herrgården medan mannen pendlade mellan herrgården och townhouset ifall han arbetade i stan. I andra barnfamiljer bodde hela familjen i townhouset höst, vinter och vår, men i den engelska herrgården på sommaren. Engelska ordet townhouse används också i svenskan för den här typen av byggnad.

Vagnslider (carriage house, remise, coach house, cart shed) – ekonomibyggnad av oftare enklare variant där jordbrukredskap och hästvagnar förvarades. När bilarna kom blev de här byggnaderna garage. I engelskan kallas vagnslider för främst carriage house som betyder vagnshus i svenskan. I Storbritannien kallades vagnslider för cart shed som betydde vagnskjul. De hade bara en våning som bestod vanligen av tre väggar med en fjärde öppen framsida. Taken var uppburna av pelare med jämna mellanrum. Öppningarna framtill var ofta vända bort från gården. Vagnsjulen låg nära stallen och vägarna. På det viset gavs de direkt tillgång till åkrarna, lantbrukets olika göromål och när de behövde hästarna till vagnarna.


4. Andra slottsorienterade ord
- eller som ibland förekommer i samband med slott i Skottland

Barmkin (barmkin) – ett lågskotskt ord för en medeltida inhägnad och sedan försvarsinriktad inhägnad. En barmkin var själva muren, vallen, fästningsvallen, bröstvärnet eller den yttre befästningen på eller vid ett slott. Bröstvärn är en form av eller en del av en försvarsmur i ungefär brösthöjd. Barmkin kunde vara alltifrån mycket låga till flera meter höga. 
Vanligen var barmkin fästa vid mindre slott som tornhus, peeltorn/peletorn och bastlehus i Skottland och norra England. En barmkin hade ofta tillhörande byggnader som användes för att skydda boskapen när rånare gjorde räder mot huvudbyggnaden. I området innanför en barmkin fanns också t.ex. en bagarstuga som var mer skyddad från angripare än ifall den låg helt fristående. I sin enklaste form kan barmkin beskrivas som en befäst borggård med a) stenmur, eller b) stenmur och tillhörande sten- eller träbyggnader, eller c) stenmur, tillhörande byggnader och mindre torn vid muren. Se Clackmannan Tower i Clackmannanshire för en barmkin.

Bailey – innesluten borggård (courtyard) med yttre försvar. Baileyn var inte försvaret som jordvallen, stenmuren, etc. Baileyn var endast borggården. Men förutsättningen för att borggården också ska få kallas för bailey var att det fanns ett försvarsverk som exempelvis en palissad eller stenmur som skyddade den. En bailey kunde vara indelad i inre och yttre bailey. En inre bailey var den inre befästningen som försvarade det inre området närmast och runt slottet. En yttre bailey försvarade det yttre inhägnade området till slottet. ​En motteborg på en motte (hög kulle) omgavs av en jordvall med palissad, palissad utan jordvall, ringmur, dike och/eller vallgrav på själva kullen och/eller nedanför den. Borggården mellan slottet och befästningen på motten var den inre baileyn. Till skillnad från motteborgar hade motte-and-bailey-borgar också ett yttre vallgravsomgärdat område som låg på, bredvid eller oftast nedanför motten. Det här området kallas för den yttre baileyn. Det fungerade som en innesluten borggård och förborg till motteborgen. I den här yttre baileyn på motte-and-bailey-borgarna låg dessa slotts verkstäder, stall, bagerier, ekonomibyggnader, etc. Utanför den fanns ytterligare försvarsverk som jordvall med palissad, palissad utan jordvall, stenmur, ringmur och/eller dike, etc.

Den yttre baileyn var slottsområdets andra borggård i det området som omgavs av muren, slottsmuren, vallen, fästningsvallen, bålverket eller kurtinen. Den första borggården, den inre baileyn, var området närmast kärntornet/tornet och dess försvarsverk på motten, dvs. området på toppen på den höga kullen. I motte-and-bailey-borgar var oftast den inre baileyn äldre än den yttre baileyn. Det beror på att de oftast började med att uppföra motteborgarna med omgivande försvarsverk på mottarna, inklusive den inre baileyn. Sedan utvidgade de ibland slottsområdet efterhand med den yttre baileyn.
​
Baluster – ett upprätt vertikalt stöd för överliggaren i en balustrad. De är vanligtvis gjorda av sten, men även trä eller betongvarianter förekommer. Ofta är balustrar runda eller vasformade.

Balustrad – ett kraftigt konstnärligt utformat lågt räcke vars bärande delar utgörs av balustrar. Räcket bär sedan upp en horisontell överliggare. Balustrader har använts sedan antiken och finns i många äldre byggnader som exempelvis kyrkor.

Bartizan – även känd som guerite, var en väggmonterad turell (torn) som kunde sitta på slott eller fort från början av 1300-talet till 1500-talet. De var runda eller fyrkantiga. Ofta satt de i hörnen, vilket möjliggjorde att vakten kunde se sin omgivning utanför slottet. På 1800-talet användes även bartizanerna i skotsk baronarkitektur fast då som rena dekorationer på byggnaderna. 

Battlement – permanent mur i sten mellan bröst- och huvudhöjd som fanns på citymurar eller på slott, men som också hade rektangulära luckor eller fördjupningar i intervaller på muren. I luckorna kunde slottets försvarare skjuta pilar eller annat i försvarssyfte. Tänk hålen upptill på Kinesiska muren i Kina. I en battlement ingick det en parapet. Se mock battlement och krenelering.

Bordland – privat egendom som exempelvis tillhörde en earl. Ej att förväxla med Bordlands med s på slutet som är en riktig by i Scottish Borders i sydöstra Skottland.

Bröstvärn (breastwork) – försvarsmur i brösthöjd som ofta var byggd av jord eller i en del fall av trä. De byggdes tillfälligt i försvarssyfte.

Burspråk (bay window) – fönsterutrymme utanpå en huvudvägg på en byggnad som bildade ett extra utrymme till närmast angränsande rum i byggnaden. Burspråk kunde ha markkontakt eller hänga fritt i luften. Se orielfönster.

Charter (charter) – frihetsbrev, privilegiebrev eller dokument som upprättade en institution såsom en stad, ett bolag eller ett universitet. Den kunde också upprätta vem som ägde eller innehade en bit land eller ett slott. Den kunde även avse vissa rättigheter som innehavaren hade fått. En charter kunde också betyda lån av pengar. En charter var ett juridiskt bindande dokument. Se även privilegiebrev.

Cour d'honneur (cour d'honneur) – helt eller delvis kringbyggd borggård med hus på flera eller alla sidor som fungerade som en praktfullt ordnad uppfartsgård framför huvudbyggnaden till ett stort slott, palats eller annan byggnad.

Dekret (decree) – ett skriftligt påbud eller rättsakt med rättsverkan som var helt eller delvis likställd med en lag. De utfärdades av en statschef eller en regering. Historiskt skrevs dekreten ned på skriftliga dokument.

Embrassyr (gunloop) – embrassyrer var mindre hål som användes som skottgluggar. I de hålen kunde de som befann sig i slotten sätta in sina pistoler eller gevär och skjuta mot eventuella angripare. En del eller många slott i Skottland hade över femtio embrassyrer per slott. 

Enceinte – var a) huvudförsvarsverket omkring en befästning, eller b) huvudsakliga försvarslinjen av torn och kurtiner (murar/vallar) som omslöt själva slottet, eller c) den inre ringen av befästningar som omgav en småstad eller en koncentrisk borg.

Fasad – byggnadens yttersida. För att få kallas för fasad måste den vara synlig utifrån. En husvägg som står mot nästa hus kan inte kallas för fasad.

Fronton (pediment) – en låg triangulär gavel över en portik, dörr eller fönster. Ofta var de dekorativt smyckade.

Försvarsinriktad vall, fästningsball, bålverk eller mur (rampart) – fanns runt ett slott, fort, bosättning eller annat inhägnat område. De kunde också finnas där de inte fungerade i försvarssyfte.

Gesims (cornice) – översta horisontella delen som krönte byggnaden och utgjorde avgränsningen mellan fasaden och taket. Gesims kunde även fungera som listverk mitt på fasaden för att avgränsa ytor, exempelvis en gesims som sträckte sig horisontellt på fasaden mellan två våningsplan för att förtydliga var den ena våningen slutade i höjd och den andra började. Horisontell gesims mellan våningsplan kallas för gördelgesims medan gesims som kröner fasaden högst upp mellan fasad och tak kallas för huvudgesims eller kransgesims.

Harl (harling) – harling är ett skotskt ord som används för att beskriva de yttre väggarnas byggnads- och beläggningsteknik som resulterar i en långvarig vädertålig sköld för ett stenhus. Många skotska slott använde tekniken, men den förekommer även idag i vanliga vardagliga byggnader. Ett pigment kan användas i det harlade materialet, vilket gör att man inte behöver måla om det. Fördelen med harling är att det är praktiskt och ytan håller länge, vilket passar på byggnader i det skotska klimatet. The Great Hall på Stirling Castle är ett exempel på ett slott som använt harling. Crathes Castle i Aberdeenshire är ett annat exempel.

Heraldik – läran om märken som innefattar vapen och deras historia samt regelverket för hur de utformas och används, exempelvis vapensköldar eller riksvapen.

Heraldisk lilja (fleur-de-lis på engelska och fleur de lys på franska) – en heraldisk lilja var ett ornament som fungerade som prydnad i dekorativt syfte och som saknade konstruktiv funktion. Heraldiska liljor används i en del sammanhang inom heraldiken, dvs. läran om märken som kallas vapen och deras historia samt regelverket för hur de utformas och används. Heraldiska liljor har också förekommit inom konst och sedan tidig medeltid inom konst med kristen symbolik.

Innergård vs borggård (courtyard vs courtyard/bailey) – innergården är ett område omslutet av byggnader i ett bostadskvarter medan borggården är en öppen plats mot himlen i eller utanför ett slott, palats, borg eller fästning. En innergård kan också vara ett uterum, men inte på ett slott eller i ett palats. 
​Borggården kan ligga i slottet eller palatset och vara omgiven dess byggnader. Borggården kan också ligga utanför slottet eller palatsets huvudbyggnader. Borggårdar utanför slottens huvudbyggnader kan delvis eller helt vara omgivna av stenmurar, jordvallar, palissader, andra byggnader, osv. Det är mycket vanligt att både vanliga människor och historiker blandar ihop orden innergårdar och borggårdar. En öppen yta innanför ett slotts eller ett palats byggnader känns direkt spontant som en innergård eftersom det är en inre yta. En inre gårdsyta helt enkelt. Det är lätt hänt att historikern petar dit ordet innergård istället för det korrekta ordet borggård. 

Husgavel (gable) – triangelformiga fasaddelar på en byggnad som finns mellan de lutande sidorna av takfallet. Ofta är de på husets kortsidor. Ibland är husgavlarna dekorativt smyckade. Se också trappgavel.

Knoll – ett engelskt ord för kulle. Specifikt liten kulle.

Konsol (bracket) – byggnadsdel som sticker ut från väggen för att ge stöd åt överliggande våningar, tureller, balkonger, listverk, etc.

Kornisch – en utsmyckad list ovanför en dörr eller fönster för att dölja gardinstången och gardinupphängningen. En kornisch utanpå en husbyggnad för att kröna byggnaden eller byggnadens fasad heter gesims.
 
Kragsten (corbel) – dekorerad sten som sticker ut från en mur eller yttervägg och utgör stöd för ett valv eller dominerande tyngd. Finns ofta under en turell.

Krenelering (merlon-crenels-crenellation) – övre delen av en försvarsmur som är utformad med tinnar och större mellanrum. Topparna kallas på engelska för merlons. Finns det två toppar och ett utrymme mellan dem kallas det utrymmet för crenel. En serie av merlons-crenels skapar tillsammans en krenelering. Kreneleringar användes i början i försvarssyfte för att skjuta pilar eller annat som gick att skjuta mellan luckorna. Senare användes kreneleringar i dekorativt syfte.

Kurtin (curtain wall) – mur eller vall i en medeltida fästning som sammanlänkade anläggningens försvarstorn. I en bastionsfästning var en kurtin en rak fästningsvall. Se ravelin.

Lantgård eller lantegendom (landed property, landed estate) – var en egendom som ofta hade en fastighet som generade inkomster till ägaren utan att ägaren behövde göra något faktiskt arbete på egendomen. På Europas jordegendomar fanns det ofta ett slott eller herrgård, många små torp och i vissa fall även en kvarn. Ägaren till en lantgård eller lantegendom var befriad från andra uppgifter såsom statlig förvaltning, militärtjänst, utövandet av en del lagar och religiösa sedvänjor. Lantgårdar och lantegendomar var en viktig del i feodalismen som förekom i det medeltida Europa från 800-talet till 1400-talet. Dock kom feodalismen till Skottland först på 1100-talet. 

Lordship – herravälde eller överhöghet.

Marknadskors – i lågskotskan kallat för mercat cross och engelskan för market cross, är det lågskotska ordet för en pelare som fanns/finns i skotska städer och småstäder som fick rätten att hålla regelbundna marknader eller mässor som var beviljade av den sittande monarken, biskopen eller av en baron. En del pelare var enkla, medan andra var rikt utsmyckade. En del pelare stod på marken rakt upp medan andra stod ovanpå mindre stenformationer och i en del fall även ovanpå mindre byggnader. Pelarna var en indikation på småstaden eller stadens välstånd. Idag finns det 126 stycken marknadskors i Skottland, men antalet stiger hela tiden eftersom nybyggda varianter läggs till då och då. Marknadskors fanns också i England och i länder som Kanada och Australien eftersom brittiska utvandrare tog med sig traditionen till dessa länder.

Mock battlement – en falsk, oäkta eller imiterad battlement.

Mockbaroni (mock baronial) – falsk, oäkta eller imiterad skotsk baronistil.

Motte – hög kulle som en medeltida motteborg/slott eller en motte-and-bailey-borg låg på. Ofta var kullen (motten) konstgjord. Ofta var en eller flera av kullens sidor branta när borgen/slottet uppfördes från början. Under åren fram till idag kunde de sidorna ha plattats till av erosion. På toppen av motten stod ofta ett torn, men även ibland ett slott eller en borg. Ofta fanns det en palissad av trä, jordvall, dike och/eller stenmur, etc. runt slottet på toppen av kullen, men de sakerna kunde också finns längre ned på kullen eller finnas både på toppen och nedanför kullen. På en plats nedanför kullen var det vanligt med hus som bondgård, bostadshus, hus med fristående kök, lada, stall och även ibland ett kapell. På motteborgar var de byggnaderna oskyddade, men på motte-and-bailey-borgar omgärdades de palissader, jordvallar, diken och/eller stenmurar, etc. som satt ihop med försvarsverken på motten. Ibland fanns det även ett dike och vallgrav mellan motten och husen nedanför. Det fanns även en träbro över diket eller vallgraven. En motte är en typ av mound. Se mound.

Mound – en hög som utgjordes av en kulle som kunde både vara konstgjord eller naturlig. Var högen konstgjord utgjordes den av en hög full av jord, stenar, grus, sand och/eller skräp. Ibland var den rund på toppen. De förekom också ovala varianter. Mound byggdes antingen för ceremonier, gravplatser för högt uppsatta personer, boplatser eller för att kunna fungera som en motte åt en kommande motteborg eller motte-and-bailey-borg. En motte är en typ av mound. Se motte.

Orielfönster (oriel window) – fönsterutrymme utanpå en huvudvägg på en byggnad som inte når marken och som bildar ett extra utrymme till närmast angränsande rum i byggnaden. Orielfönster är en form av burspråk. Men till skillnad från burspråk som kan ha markkontakt eller hänga fritt i luften har orielfönster aldrig markkontakt. Orielfönster sitter oftast på de övre våningarna på byggnader, men det förekommer också orielfönster som sitter ovanför marken på bottenvåningar. Se burspråk. Orielfönster var vanliga i gotisk arkitektur som uppstod i Frankrike på 1100-talet. De fick sitt genombrott på 1200-talet i resten av Europa och modet pågick fram till 1500-talet.

Palissad (palisade) – försvarsbefästning av trästockar nedtryckta i marken i försvarsorienterat syfte. Gick snabbt att bygga upp jämfört mot en stenmur. Bra vid att försvara tillfälliga läger eller skydda arbetarna vid byggandet av en stenmur. Palissader har använts sedan stenåldern.

​Paradrum (state room) – på en stor europeisk herrgård eller ett slott var paradrummet ofta ett stort grant rum eller en svit av stora granna rum som var avsedda för att imponera. Termen paradrum användes mest på 1600- och 1700-talen i Europa. Paradrummen var de mest överdådiga inredda rummen i slotten och innehöll slottens finaste konst. I rummen tog slottens ägare emot framstående gäster. Dessa besökare var helst kungar, drottningar, högt rankade aristokrater eller statliga tjänstemän, därav namnet state room i engelskan. I sin ursprungliga form fanns det också ett sovrum som gästen kunde sova i. Det kunde även finnas ett förrum, ett omklädningsrum och en garderob samt en hall ifall det enskilda slottet hade flera paradrum. Hade slottet flera paradrum fungerade rummen som en självständig lägenhet för den fina och ärade besökaren.
 
Vem som helst fick inte besöka paradrummen. Det var ett privilegium att få besöka ett paradrum. I Skottland och England på 1600-talet och i början på 1700-talet fick inte alla människor besöka paradrummen till skillnad från senare tiders viktigaste festsalar där flera gäster var välkomna. Herrgårdens eller slottets ägare med familj bodde nästan aldrig i det bästa rummet eller rummen i herrgården eller i slottet på 1600-talet och under delar av 1700-talet. De bodde nästan alltid i de näst bästa rummen. I början på 1700-talet tappade paradrummen sin status när den europasiska aristokratins livsstil sakta blev mindre formell. Paradrummen gjordes om till vardagsrum och antalet vardagsrum ökade i stora herrgårdar och slott. Många av vardagsrummen fick specialiserade funktioner som biljardrum, musikrum, etc. Samtidigt blev sovrumssviterna mer privata. De paradrum som inte gjordes om till vanliga vardagsrum eller andra typer av rum efter 1720 blev istället alltmer mer en rad meningslösa salonger eller sällskapsrum där det ursprungliga syftet var förlorat.

Parapet (parapet) – förlängning vid kanten där ytterväggen och yttertaket möts, dvs. ytterväggen fortsätter ovanför yttertakets kant. Användes i försvarssyfte för att försvara en byggnad. Idag används de främst som skyddsräcken för de som befinner sig på taken. Parapeter kan finns på hustak, terrasser, balkonger, broar, kajer, osv.

Portik (portico) – en kolonn- eller pelarburen taktäckt förhall framför ingången till en byggnad som exempelvis ett tempel eller en kyrka.

Privilegiebrev (charter) – brev där kronan överlät rätten till en individ eller en grupp att få bedriva verksamhet eller utnyttja naturresurserna som t.ex. ett järnbruk. Som kompensation fick kronan ersättning eller kunde ta ut skatt. Privilegiebreven gav monopol och gick i arv. Kronan kunde därför styra utvecklingen av näringslivet och hushållningen av resurserna. Se charter.

Ravelin (ravelin) – lägre utanverk utanför den raka fästningsvallen (kurtinen) i en bastionsfästning. Se kurtin.

Ringverk (ringwork) – en försvarsinriktat vall och dike som omgav en eller flera byggnader. I regel var ringverket cirkulär eller oval i formen.
​
Slottsgård (castle courtyard) – slottets borggård.

Stupglugg (machicolation) – en golvöppning mellan den utstickande och stödjande kragstenen under en krenelering som låg högt eller högst upp på byggnaden. Genom öppningen kunde byggnadens anställda släppa ned a) stenar eller annat hårt material, b) kokande vatten eller c) kokande matolja på angriparna som befann sig rakt nedanför på marknivå. Mindre versioner fanns vid mindre strukturer. De kallas för box-machicolation på engelska.

Takkupa (dormer window) – också känd som vindskupa, är ett eget lodrät fönster intill taket med eget tak och ytterväggar. Den följer inte takets lutning utan är självständig. Takkupan gör det möjligt att kunna stå rakt innanför fönstret. Jämför med takfönster på lutande tak som lutar och som inte alltid är möjliga att stå rakt under.

Tourelle (tourelle) – en typ av turell som bl.a. finns i skotsk baronarkitektur. Den används också i fransk château-arkitektur.

Trappgavel (stepped gable, crow-stepped gable eller corbie step) – en husgavel som avslutas uppåt i trappstegsform. Det är inte taket som är trappformat utan gaveln. Trappgaveln härstammade från Gent i Flandern i Belgien på 1100-talet. Sedan spred den sig till norra Europa på 1200-talet. 
Formen var mycket ovanlig i Storbritannien, men kom till Skottland i början av 1500-talet. Trappgavlar användes sedan på en del skotska slott och byggnader i slutet på 1500-talet och i början på 1600-talet. På 1800-talets andra hälft fick formen ett större genomslag i Skottland när en del byggnader i skotsk baronstil uppförde husgavlar formade som trappgavlar. Till Nordamerika kom trappgaveln på 1800-talet. Idag finns trappgavlar i Flandern i Belgien, Nederländerna, hela Tyskland, Polen, Baltikum, Danmark, Sverige, Schweiz, några delar av Frankrike och Nordamerika. Se husgavel.

Trappturell (stair turret) – ett trapptorn, fast trappan finns i en turell. Turellen i sin tur sitter utanpå ett större torn eller en fasad.

Turell (turret) – ett litet torn som sitter utanpå ett större torn eller utanpå en fasad. Den finns där för att smycka det större tornet eller fasaden. Det gör en blank sida intressantare att titta på för de människor som står utanför. Pluralformen är tureller på svenska och turrets på engelska. Se tourelle.

Utgångsdörr (sally port/sallyport) – en liten in- och utgång med dörr genom en kurtin (mur/vall) eller dess flankerande torn. Den användes oftast bara när slottets ägare behövde gå till motattack mot fienden utanför kurtinen. I engelskan kallas den för sally port eller sallyport. En del utgångsdörrar skyddades på utsidan av en fast vägg parallellt strax utanför dörren. Väggen skyddade ingången vid kurtinen eller tornet mot fiendens skjutningar på avstånd. Andra utgångsdörrar var helt öppna och synliga. De var låsta vid utomstående attacker. En del utgångsdörrar hade en dörr medan andra hade dubbla dörrar som kunde spärras på insidan för att fördröja fiender som försökte ta sig in i området den vägen. Ordet sally kommer från a) latinska salīre som betyder att hoppa, b) salle eller c)  franskans sortie som betyder utgång, motsvarande exit i engelskan. Ordet port kommer i slutändan från latinska ordet porta som betyder dörr. Sally + port = utgångsdörr. Edinburgh Castle har en sallyport som heter Old West Sally Port.


5. Personrelaterat

Guardian(s) (guardian/guardians) – väktare eller beskyddare för Skottland när regenten var minderårig, sjuk, oförmögen att styra på grund av ålderdom, utomlands, tid utan regent, etc. Dessa guardians var aldrig kungar eller regerande drottningar, men agerade i praktiken som statschefer, regentråd, osv. Ibland var de ensamma och ibland vara de flera samtidigt. Bara under åren från 1249 eller från 1250-talet till 1578 hade Alba/Skottland minst 59 guardians. Det ger ett genomsnitt på en guardian minst var 5,5 år under just den perioden. En del enstaka guardians i Skottland blev senare själva kungar.

Kronrådet (privy council, privy councillor) – också känt som kronrådet av Skottland, på engelska Privy Council of Scotland. Kronrådet var även informellt känt som det kungliga rådet. Kronrådet var monarkens närmaste rådgivare och en instans som var underställt den sittande monarken. De gav råd till statschefen, dvs. den regerande kungen eller regerande drottningen, i ärenden gällande statsangelägenheter. Det skotska kronrådet bestod av flera personer och de hade tystnadsplikt. Kronrådet hade hand om frågor inom politik, administration, ekonomi och sociala frågor i Skottland. De var ofta viktigare än Skottlands parlament, på engelska parliament of Scotland, som dock gick under det officiella namnet Estates of Parliament. Parlamentet grundades 1235 men upplöstes 1707. Det ska inte förväxlas med det senare skotska parlamentet, på engelska Scottish Parliament, som upprättates 1999. 

Kronrådet övervakade och kontrollerade administrationen av lagarna i Skottland. De reglerade även handeln och sjöfarten. De tog också nödåtgärder mot pesten när den härjade och de beviljade tillstånd att resa. De landförvisade också tiggare och zigenare. De hade även hand om frågor rörande häxor, covenanter, jakobiter och hur laglöshet skulle lösas i de skotska högländerna i västra och norra Skottland och i Scottish Borders i sydöstra Skottland. Vid slutet av 1400-talet hade kronrådet i Skottland rådgivande, verkställande och dömande funktioner. 1708 ersattes kronrådet i Skottland av kronrådet av Storbritannien, förkortat kronrådet och på engelska ​kallat Privy Council of the United Kingdom. Svenska motsvarigheten till det tidigare skotska kronrådet var riksrådet. Det fanns i Sverige från 1200-talet fram till 1789 då Gustav III (1746-1792) avskaffade det. Han var kung av Sverige 1771-1792.

Lord Chamberlain of Scotland 1124-1703 – kammarherre på svenska. En kammarherre var en manlig medlem av ett hov som tjänstgjorde nära en kunglig person. I Skottland på 1200-talet var han förvaltare av det kungliga hushållet. Han ansvarade för att ta hand om inkomsterna och samla in pengar till kronan. En 1200-tals variant av en kansler eller chef för statskassan. Titeln Chamberlain förlorade sina finansiella funktioner i Skottland 1425 när dessa saker togs över av en skattmästare. Titeln levde emellertid vidare i Skottland till 1703. På 1200-talet var Lord Chamberlainen också en av tre personer som kunde utse sheriffer som styrde och kontrollerade lagar och ordningar i Skottland. De andra två som kunde utse sheriffer på 1200-talet var kungen och kungens löjtnant. Lord Chamberlainen kunde även döma alla brott som begåtts inom en burgh. Han var högste domare. Hans dekret och förordningar kunde inte ifrågasättas av lägre domstolar. 

Portitioner/portioner – innehavaren av en liten gård eller tomt som en gång var en del av en större egendom. Exempelvis om en pappa hade tre söner. När pappan sedan dog bröts gården och hans mark upp i mindre delar för att alla sönerna skulle kunna få varsin del istället bara för att den äldsta sonen skulle ärva allt. De sönerna som fick dessa mindre delar kallades för portioners i engelskan. Från början betydde det också en gemensam arvinge, en gemensam ägare och delägare. Termen dog ut i mitten på 1800-talet.

Prinsregent (prince regent) – prins som styrde kungariket istället för monarken då monarken antingen var a) sjuk eller på annat sätt oförmögen att styra landet, eller b) inte var närvarande i sitt kungarike vid exempelvis en avlägsen utlandsresa eller ifall monarken var i exil i utlandet.

Regent (regent) – vanligtvis statschefen i ett land med monarkiskt statsskick.

Riksföreståndare – temporär eller ställföreträdande statschef i ett land med monarkiskt statsskick. Har använts i exempelvis länder som Sverige, Finland, Island, Tyskland, Ungern och Ryssland.

​Sheriff (sheriff) – på 1500- och 1600-talen var en sheriff en fogde i Skottland medan idag är en sheriff i Skottland en motsvarande rådman, dvs. domare.

Statschef (head of state) – högsta företrädaren för en suverän stat. I en monarki är kungen eller den regerande drottningen statschefen medan i en republik är statschefen presidenten eller ordföranden.

Steward (steward) – i Skottland en titel för a) ägarens högst rankande tjänsteman på en lantgård eller lantegendom, eller b) en representant för den skotska monarken. Den härskade monarken utsåg dem i en region eller i hela landet. Som tjänstemän företrädde dem sedan monarken i detta geografiska område. En del stewarder hade också mandat att styra regionen eller landet i den sittande regentens namn. De som hade dessa mandat fungerade i praktiken som vicekungar.

Vasall (vassal) – en vasall var en del i feodalsystemet och lydde under en herre, tex. en kung. Vasallen ansvarade för att skydda herren militärt i utbyte mot skatt eller tribut. Genom att ställa upp för sin herre i krig erhöll vasallen vissa privilegier, t.ex. befriad från egen skattskyldighet ifall han exempelvis tillhandahöll en militär styrka för herrens eventuella behov. Vasallen kunde i sin tur fungera som en kung inom sitt rike med makt att styra. Han kunde också ta upp skatt från sin befolkning i sitt rike. I det medeltida Europa var det svårt för en kung att på egen hand ha kontroll över sitt territorium. Därför decentraliserades administrationen till lokala vasaller eller furstar som förväntades vara lojala och upprätthålla ordningen. Feodalismen pågick i delar av Europa från 800-talet till 1400-talet, men kom till Skottland först på 1100-talet. 
 
En vasall kunde vara frivillig men han kunde också vara påtvingad av en yttre makt. Exempelvis på det var ifall vassallen först var en vanlig kung över sitt rike, men förlorade ett krigsslag mot en annan yttre makt och istället blev en påtvingad vasall efter förlusten. Då en vasall var påtvingad av en yttre makt använde den yttre makten och dess kung vasallen och de existerande lokala härskarna för praktisk administration. De fick behålla sina positioner mot att de offentligt erkände sin underdånighet och gav sina tribut till den yttre maktens kung, vilket ofta skedde årligen. De gånger den enskilda vasallen inte betalade kunde den yttre maktens kung tåga in med sin armé i vasallens rike. Den yttre kungen kunde sedan konfiskera värdet av tributen eller fängsla vasallen och kanske vandalisera hans huvudstad.

Sett från den yttre maktens kung och hans perspektiv var det bra att ha sin besegrade motståndare som vasall eftersom denne kunde sitt rike bättre än ifall att kungen tillsatte sina egna män på den positionen. Dessutom hade den besegrade motståndaren ibland större stöd hos sin egen lokalbefolkning än den yttre kungens män. Nackdelen var att den yttre maktens kung inte helt kunde lita helt på sin besegrade motståndare som han hade gjort till vasall. Det fanns alltid en risk för att den påtvingade vasallen eventuellt senare kunde samla sin befolkning och göra uppror mot den yttre kungens överhöghet. Sett från den yttre maktens kung var det därför ibland bättre att tillsätta sina egna män eller andra män som han litade på i det främmande kungariket som vasall eller vasaller över det besegrade riket. Fördelen var större chans till lojalitet från deras sida. Nackdelen var att de som nya vasaller kunde få det svårare att styra sina nya kungariken. De hade inte alltid samma stöd hos lokalbefolkningen som lokala herrar, även om det kunde ändras.


6. A, B och C-listade slott

Kategori A-listade slott är byggnader av nationell eller internationell betydelse, antingen arkitektoniska, historiska eller fina föga förändrade exempel från en viss tidsperiod, stil eller byggnadstyp. Kategori B-listade slott är byggnader av regional eller mer än lokal betydelse, eller viktigare exempel från en viss period, stil eller byggnadstyp som kan ha förändrats. Kategori C-listade slott är byggnader av lokal betydelse, mindre exempel från alla tidsperioder, stilar eller byggnadstyper som har ursprunglig konstruktion eller som har förändrats måttligt samt enkla traditionella byggnader som passar väl in på kategorierna A och B. Enkelt förkortat:
- kategori A: nationellt och internationellt.
- kategori B: regionalt.
- kategori C: lokalt.