Dundee City – 12 slott
|
Finns: 8 st.
Finns inte kvar: 4 st. Mest berömda: nr 1 Broughty Castle. Tre andra klassiker: nr 2 Claypotts Castle, nr 3 Dudhope Castle och nr 11 Dundee Castle. Under romartiden kallades Dundee för Allectum av romarna. Senare namnet Dùn tros emellertid kom från gäliskan och piktiskan och betydde fort. I början på 1200-talet kallades Dundee bl.a. för Dei Donum och i slutet av 1500-talet för Duntay. I slutet av 1100-talet började Dundee etablera sig som en hamnstad. 1191 blev Dundee en burgh och 1292 en royal burgh. Med tiden blev Dundee, senare Dundee City, en viktig handelsport på Skottlands östkust. Fram till slutet av 1400-talet var det emellertid ganska glesbefolkat i området. Bristen på årliga inkomna hyror i slutet av 1400-talet tyder på det. Dundee växte dock och 1545 fick Dundee sin stadsmur. |
|
|
En gravyr från slutet av 1600-talet över Dundee bekräftar att området utanför Dundee fortfarande var relativt glesbefolkat. Husen var koncentrerade centralt i Dundee längs vattnet och i området inåt land norr om centrum. Där stod de tätt intill varandra. Men i Dundees ytterkanter var det glesare mellan husen. Inom en kort distans utanför Dundee, inte minst inåt landet utanför Dundee och lite längre bort längs vattnet i öster var det ren landsbygd.
På 1800-talet växte Dundee i storlek när staden blev världens centrum för juteindustrin. Jute är en växt som odlas främst i Asien. Den används för tyg, säckar och förpackningar. På första halvan av 1800-talet flyttade stora skaror av irländare till Dundee för att arbeta i textilindustrierna. Staden växte. När juteindustrin stod på sin topp på andra halvan av 1800-talet arbetade 50 000 människor i juteindustrin i Dundee. De var fördelade på 62 fabriker bara i Dundee. Den största fabriken hade 5 000 anställda. Textilindustrierna ledde i sin tur till att från 1815 expanderade andra branscher i Dundee som valfångst, sjöfart och varv. På sin topp på andra halvan av 1800-talet byggdes 200 fartyg per år i Dundee. Valfångst expanderade eftersom juteindustirerna behövde valolja. 1912 upphörde valfångstindustrierna i Dundee. 1981 upphörde fartygsbyggandet. I början på 1900-talet föll juteindustrin i Dundee på grund av dels minskad efterfrågan på juteprodukter internationellt och delvis också av Dundee´s oförmåga att kunna konkurrera med den växande juteindustrin i indiska Calcutta. Det ledde till att arbetslösheten var högre i genomsnitt i Dundee än i hela Skottland mellan första och andra världskrigen. Först efter andra världskriget återhämtade sig Dundee när amerikanska företag började etablera sig i staden. I kölvattnet av juteindustrierna på 1800-talet uppstod mindre branscher innan, under och efter. En av de var marmelad som staden kanske är mest känd för idag förutom sina två broar. Marmelad från frukter började göras i Sydeuropa redan på romartiden. Romarna lärde sig av grekerna att koka kvittenfrukter med honung. Marmelad som vi känner till idag uppstod i Portugal, men kan ha spridits dit från norra Afrika med kustremsa mot Medelhavet. Marmelad har importerats till England sedan minst 1524. Recept på apelsinmarmelad har funnits i England sedan åtminstone 1677. I Dundee började marmelad gjord på kvittenfrukter att säljas på 1760-talet i en affär som ägdes av Janet Keiller. Sedan 1795 sålde familjen Keiller också apelsinmarmelad. Ett spanskt fartyg från Sevilla var utanför Dundees kust i slutet av 1700-talet. I fartyget hade det några lådor av apelsiner när en storm gjorde att fartyget tvingades söka skydd i Dundee. Förseningen gjorde apelsinerna mindre färska. Janet Keiller´s son James Keiller köpte apelsinerna. Sedan kokade hans mamma apelsinerna med socker. Vips hade hon skapat apelsinmarmelad från Dundee. Janet Keiller´s barnbarns barnbarns barn var skotska arkeologen Alexander Keiller (1889-1955). Janets barnbarn barnbarn barnbarn är den kända TV-programledaren Montagu Denis Wyatt Don (f. 1955), mer känd som Monty Don. Han leder trädgårdsprogram på BBC och håller också föredrag om hortikultur, vilket är läran om trädgårdsodling. Vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen omkring 1905 sas det att Dundee byggde på de tre J:erna. På engelska jute, jam and journalism. |
Finns 1-8
1. Broughty Castle, Dundee parish, Forfarshire
© Davidmcintosh7654. CC.
|
1. Broughty Castle (tornhus, god kondition) ♚
Byggdes: andra halvan av 1400-talet. Ruin: blev gradvis en ruin efter 1666. Återuppbyggdes: 1860. Ägare: Dundee City Council. Har varit kungligt slott: ja. Familjer: Douglas och Gray, Annat: tillhörde den brittiska militären 1860-1932 och 1939-1949. 1855 köptes slottet av War Office som ansvarade för administrationen av Englands armé på 1600-talet och sedan Storbritanniens armé från 1700-talet till 1964. De ville försvara hamnen från ryska angrepp. 1860 återuppbyggdes War Office slottet för att hindra eventuella framtida franska invasioner. 1969 blev slottet ett museum under Dundee City Councils regi och är det än idag. |
2. Claypotts Castle, Dundee parish, Forfarshire
|
2. Claypotts Castle (Z-plan tornhus, bevarad kondition) ♚
Byggdes: 1569-1588. Ägare: Historic Scotland. Har varit kungligt slott: ja. Familjer: Strachan, Graham, Douglas och Douglas-Home. Annat: haft en brownie, motsvarande tomte. Slottet uppfördes 1569-1588 som ett tornhus med Z-planlösning av John Strachan. Slottet var till honom själv. Det tog honom 19 år att bygga slottet, vilket var en ovanligt lång tid för att uppföra ett litet slott av den här storleken. Enligt legenden hade slottet ett tag en brownie. En brownie var i Skottland och norra England samma som motsvarande tomte i Skandinavien. Brownien på Claypotts Castle hjälpte slottets personal med deras arbeten. Han lämnade slottet med avsky på grund av en lat kökspiga, enligt legenden. |
3. Dudhope Castle, Dundee parish, Forfarshire
|
3. Dudhope Castle (utökat tornhus, god kondition)
Byggdes: 1460. Utökades: 1580 med L-plan och runda torn. Ägare: Dundee City Council. Familjer: Scrimgeour, Maitland, Graham och Douglas. Annat; skulle rivas helt 1958, men undkom slottsdöden. |
4. Invergowrie House, Dundee parish, Forfarshire
|
4. Invergowrie House (U-formad herrgård, god kondition)
Byggdes: i slutet av 1300-talet. Byggdes om: 1600-1601 och 1836-1837. Familjer: Gray och Clayhills/Clayhills Henderson. Annat 1: arkitekten William Burn designade ombyggnaden 1836-1837. Annat 2: slottet är lägenheter idag. Invergowrie House ligger 650 meter söder om där Invergowrie Castle låg. Invergowrie House uppfördes i slutet av 1300-talet som ett L-format tornhus för familjen Gray. Vid 1600 ägdes slottet av Partick Gray. 1600-1601 byggde han om slottet. Partick Gray lade till en våning, byggde till dekorerade takkupor samt lade till bl.a. initialer och årtalet 1601 på några stenar när ombyggnationen var klar. Takkupor är de fönster som sitter på tak och som bildar egna byggnadsdelar. De har lodräta stående fönster med egna tak och egna ytterväggar. I Storbritannien byggdes takkupor första gången i kyrkor och katedraler på andra halvan av medeltiden. Först på 1500-talet började de också att användas på en del slott och vanliga hus i Storbritannien. Inte minst blev de senare populära på mansardtak. Mansardtak är brutna tak. De blev populära i Europa i början på 1600-talet med den franska arkitekten François Mansart (1598-1666). Inte minst i 1600-talets Paris. I Frankrike blev mansardtak populära igen 1852-1870. De röda sandstenarna som man kan se än idag på Invergowrie House lades till i början på 1600-talet. 1601-1836 var Invergowrie House fortfarande L-formad och omgärdades av mindre torn. Ingången låg i väster. Ovanför ingången fanns en turell med utsikt över västsidans ingång. Under den här tiden hamnade slottet till slut hos familjen Clayhills och Clayhills Henderson. 1836-1837 byggdes Invergowrie House kraftigt ut och gjordes om till baronstil. Slottets ägare Alexander Clayhills anlitade skotska arkitekten William Burn (1789-1870). William Burn var en pionjär inom skotsk baronstil och hade stora uppdrag från 20 års ålder fram till sin död vid 80 års ålder. På 1800-talet designade han många nybyggda eller ombyggda skotska kyrkor, slott och allmänna byggnader, varav 600 herrgårdar i bl.a. Skottland, England, Nordirland och Irland. I genomsnitt designade han 10 herrgårdar per år under sin 60:åriga yrkeskarriär. William Burn hade flest stora uppdrag före 56 års ålder då han officiellt gick i pension 1845. Han fortsatte ändå att arbeta i 24 år till. I praktiken designade han därför i genomsnitt mer än 10 herrgårdar per år innan 56 års ålder. 1844-1870 bodde William Burn i London. Med William Burn´s design fick Invergowrie House 1836-1837 det utseende slottet har idag som en U-formad herrgård i baronstil. Förutom ombyggnationer flyttade han ingången från västsidan till norrsidan. Turellen ovanför västsidans ingång fick emellertid vara kvar. Tureller byggdes också till på flera ställen runt om på slottet. På norrsidan lades även årtalet 1837 till när den nya ombyggnaden var klar. Där kan man också se Partick Gray´s sten med årtalet 1601. Enligt historiker på 1890-talet kunde man se den äldsta 1300-tals delen av slottet inbyggd i källarvåningen på byggnaden från 1837. Väggarnas tjocklek och valvet indikerade enligt dem att den var från slutet av 1300-talet. På 1300-talet var det tornhusets hall. Senast i slutet av 1950-talet gjordes Invergowrie House om till lägenheter och huserade fyra hyreslägenheter. 1964-1973 byggdes sjukhuset Ninewells Hospital på egendomen som tillhörde Invergowrie House. Slottet öppnades 1974. Sedan dess har sjukhuset fortsatt att växa. 2016 fanns lägenheterna fortfarande kvar i Invergowrie House, men som privatägda. De ligger officiellt nu på Ninewells Hospitals marker. Därför ifrågasatte en del historiker på 2010-talet huruvida Invergowrie House fortfarande kunde räknas som ett slott när byggnaden var uppdelad i lägenheter. De ansåg att byggnaden egentligen räknades som ett före detta slott. En del historiker menade till och med att Invergowrie House upphörde att vara ett slott 1837. |
5. Mains Castle, Dundee parish, Forfarshire.
© Neil Williamson. CC.
|
5. Mains Castle
Byggdes: Slottet är också känt som Fintry Castle. |
6. Pitkerro House, Dundee parish, Forfarshire
|
6. Pitkerro House (herrgård, god kondition)
Byggdes: |
7. Powrie Castle, Murroes parish, Forfarshire
Ovan, Powrie Castle i rött och Old Powrie Castle i blått. © Google Maps.
Ovan, Powrie Castle till vänster och Old Powrie Castle till höger. © Jen Morris.
|
7. Powrie Castle (god kondition)
Byggdes: |
8. Old Powrie Castle, Murroes parish, Forfarshire
|
8. Old Powrie Castle (ruin)
Byggdes: |
Finns inte kvar 9-12
9. Blackness Manor House (platsen för), Dundee parish, Forfarshire
|
9. Blackness Manor House (herrgård, platsen för)
Byggdes: innan 1587, men troligen på 1400-talet. Revs: någon gång 1924-1938. Familjer: Thornton/Thornetoun, Wedderburn/ Wedderburne och Hunter. Slottet kallades också för Blackness House. Det uppfördes innan 1587 då slottet fanns med på skotska kartografen och topografen Timothy Pont´s (1565-1614) karta över området från 1587. Troligen byggdes slottet på 1400-talet eftersom slottet anses var ett medeltidslott från början. Blackness Manor House låg ungefär 2 km väster om centrala delarna av dagens Dundee. 1642 sålde Donald Thornetoun of Blackness delar och till slut hela egendomen med slottet till Sir Alexander Wedderburne (1610–1675). Den senare var town clerk för Dundee 1633-1675. Efter köpet började Sir Alexander kalla sig för Sir Alexander Wedderburne of Blackness eller bara Sir Alexander of Blackness. Han var gift med Matild Fletcher. De fick flera barn. Deras andra son John Wedderburne (1641-1706) övertog slottet och blev 1st Baronet of Blackness 1704. När han dog 1706 övertogs slottet och titeln av hans bror James Wedderburne som blev 2nd Baronet of Blackness 1706. James var town clerk för Dundee 1675-1696. Blackness Manor House hamnade till slut hos James son Sir Alexander Wedderburne (1675-1744), 4th Baronet of Blackness. Han var town clerk för Dundee 1715, men blev avsatt 1717 eftersom han var jakobit. Han hamnade också i ekonomiska svårigheter. 1743 sålde han Blackness Manor House och dess gods till Alexander Hunter of Balskelly. Sir Alexander Wedderburne (1675-1744) var gift med Katharine Scott. Deras söner Sir John Wedderburne (d. 1746), Robert Wedderburne och Thomas Wedderburne slogs alla tre på jakobiternas sida i slaget vid Culloden i april 1746. Sir John Wedderburne fångades av motståndarna och fördes till London där han avrättades i november 1746. Sir Johns söner tvingades lämna Storbritannien och valde att flytta till Jamaica där de levde ett behagligt liv. Äldsta sonen Sir John Wedderburne återvände till Skottland 1779 och köpte egendomen Balindean i Perthshire. Efter att Alexander Hunter of Balskelly köpte Blackness Manor House 1743 stannade det hos hans ättlingar till åtminstone 1924. 1867 hade de en utställning i Blackness House Gallery med verk av legenderiska målare som Bruegel, Gainsborough, Giotto, Raphael, Rembrandt, Rubens och Titian. Blackness Manor House revs någon gång 1924-1938 innan andra världskriget. Det ersattes med vägar och hus. Idag finns inga rester kvar av slottet. 10. Claverhouse Castle (medeltida slott) (platsen för), Dundee parish, Forfarshire Byggdes: andra halvan av medeltiden. Blev ruin: lång innan 1792. Ruinens grund revs: 1792. Det fanns också ett Claverhouse Castle i Glamish parish nordvästnord om centrala Milton i sydvästra Angus. Claverhouse Castle i Dundee låg 35 meter väster om dagens gata Castlewood Ave som i sin tur ligger 4 km norr om centrala delarna av staden Dundee bilvägen. Det är ett behagligt villaområde för medelklassen idag. Claverhouse Castle i Dundee uppfördes på andra halvan av medeltiden. Det blev en ruin långt innan 1792. Sista resterna av grunden togs bort 1792. Då hittades även saker som dopfunt, altare, etc. De tros tillhört ett kapell som låg bredvid slottet. På 1850-talet inspekterades platsen på nytt och fanns det kvar en ruin på platsen. Det kan förklaras på två sätt. Antingen togs inte hela slottets grund bort 1792 eller togs den bort 1792 men ersattes av ett vanligt hus som i sin tur blev en ruin före mitten av 1800-talet. På slutet av 1950-talet besöktes platsen igen, men det hittades inga spår ett slott. 11. Dundee Castle (platsen för), Dundee parish, Angus, Forfarshire ♚ Byggdes: någon gång 1179-1199. Revs: 1313. Ruin: 1313 till 1500- eller 1600-talen. Ruin, små rester: 1500- eller 1600-talen till slutet av 1700-talet. Har varit kungligt slott: ja. Annat 1: slottet stod där St Paul's Cathedral finns idag. Annat 2: slottet hette tidigare Castle Wynd, Castle Mills, Castle Burn och Castle Hill. Annat 3: 1290 bodde minst 130 riddare och hästryttare innanför slottets murar. 1179-1182 gav William I (1143- 1214) the earldom of Dundee till sin lillebror David (1152-1219), Earl of Huntingdon 1184-1219. William I var kung av Alba (Skottland) 1165-1214. 1190 fick David full makt över Dundee och dess hamn. Någon gång 1179-1199 lät David uppföra Dundee Castle på en kulle strax norr om River Tay. Dundee Castle byggdes på platsen mellan där Castle Street i sydväst, Commercial Street i nordöst och Exchange Street i sydöst finns i dagens centrala Dundee. Slottet låg där St Paul's Cathedral står idag. Katedralen nås från High Street i nordväst. Redan 80 e.Kr. fanns det ett fort på platsen. Troligen uppfördes Dundee Castle först som ett träslott i slutet av 1100-talet, men byggdes om till ett stenslott med stenmurar, dike och klaffbro under 1200-talet innan 1290. Kullen där slottet byggdes på var rund på sidorna, platt på toppen och var 24-27 meter högre än omgivningen nedanför. Kullen hade också svart diabas. Diabas är en magmatisk bergart. Långt tillbaka i tiden, tidigast för miljontals och åter miljontals år sedan, fanns det en vulkan i området. Den i sin tur låg på en annan del av jorden eftersom Skottland inte alltid legat där det ligger idag. Kullen som Dundee Castle uppfördes på kom senare att kallas för Castle Rock. Valet att placera Dundee Castle på kullen var ingen slump. Det var en bra plats ut försvarssynpunkt att placera slottet på en höjd. Det gav också en överblick River Tay i söder samt utvecklade Dundee som burgh från 1191. Idag kan ett slott tyckas vara en relativt ostörd och lugn plats, men på den här tiden var det full fart vid Dundee Castle. Människor arbetade i och runt slottet. Det bedrevs handel i området utanför osv. I början av 1200-talet gick Dundee Castle under namnet Castle Wynd. Dundee som burgh kallades emellertid bl.a. för Dei Donum vid samma tid och för Duntay i slutet av 1500-talet. 1290 var riddaren Bryan FitzAlan (d. 1306), Lord FitzAlan högsta befälhavare för den skotska kronan på slotten i Forfar och i Dundee. Han var också känd som a) Bryan FitzAlan, Baron FitzAlan och b) Brian FitzAlan. Dundee Castle var ett ganska stort och omfattande slott och fort på den tiden. 1290 bodde minst 130 riddare och hästryttare innanför slottets murar. Lägg därtill all annan personal innanför murarna och utanför i intilliggande byggnader. Det rörde sig med andra ord hundratals människor i eller utanför slottet varje dag. 1296 omringade engelska militären Dundee Castle och intog slottet. De lät slottet bli en engelsk garnison. 1297 anfölls Dundee Castle av skottarna under ledning av Sir Alexander Scrymgeour. Engelsmännen kapitulerade och fick ge upp slottet. Skotska riddaren och frihetskämpen William Wallace (1270-1305) var nöjd med Sir Alexander Scrymgeour insats. William Wallaces belönade honom genom att låta han bli högsta befälhavare för Dundee Castle 1298. 1300 erövrades Dundee Castle igen av den engelska militären. Senare samma år 1300 besöktes slottet av Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Efter att han lämnade Dundee Castle anföll skotska militären slottet och tog tillbaka det. Engelska militären erövrade Dundee Castle igen 1303 och Edward I besökte slottet igen samma år 1303. Han lät reparera skadade delar av slottet. Edward I lämnade sedan Dundee Castle, men återigen anfölls slottet av skotska militären som tog tillbaka det till Skottland. 1310 anfölls och erövrades Dundee Castle återigen av den engelska militären. Det stannade hos engelsmännen fram till 1313. 1312/1313 var engelska kommendanten William de Montfichet stationerad på slottet för England. Han var då högsta befälhavare på slottet. 1313 förstördes Dundee Castle. Det finns två versioner hur det gick till. Den kändaste är att Dundee Castle anfölls, erövrades och förstördes av Edward Bruce (1280-1318), Earl of Carrick 1314-1318. Han var lillebror till Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Den andra versionen är att William de Montfichet och engelsmännen beslöt sig för att överge Dundee Castle och resa tillbaka till England. När de skulle resa rev de slottet för att hindra att det skulle kunna användas av den skotska militären igen. Båda versionerna är överens om att trots att Dundee Castle revs 1313 togs det inte bort helt. Istället lämnades det kvar som en förstörd ruin. Ruinen var synlig ovan jord fram till 1500- eller 1600-talen enligt uppgifter från 1890- respektive 1980-talen. Efter 1313 glömdes inte Dundee Castle bort. Istället bytte det namn under århundradenas lopp. Från Castle Wynd till Castle Mills, Castle Burn, Castle Hill och idag som Dundee Castle. Ruinen besöktes också av lokala ledande makthavare vid en del sammankomster. På 1600-talet restes en stor staty över den grekiska och romerska guden Apollon på kullen där Dundee Castle en gång stod. Statyn uppfördes som ett landmärke för sjöfarten i Dundee. Apollon var ljusets och konsternas gud. 1780 stod statyn kvar på samma ställe, men i en trädgård. Runt trädgården fanns det några hus på kullen. I slutet av 1700-talet behövde Dundee förbättra den redan existerande gatan High Street och tillgången till den expanderade hamnen. Gatan låg nordväst om där Dundee Castle tidigare låg. Det resulterade i att Castle Street anlades 1795 och att kullen Castle Rock där Dundee Castle en gång stod förvandlades till ett stenbrott. Sista resterna av Dundee Castles ruin togs därför bort i slutet av 1700-talet. Idag finns en liten del av slottet kvar i St Paul's Cathedrals grund. Katedralen uppfördes 1853-1855 på platsen där Dundee Castle en gång låg. När de byggde moderna kontor på Exchange Street sydöst bakom katedralen hittade byggnadsarbetare dessutom resterna av en kryptliknande struktur som tillhörde Dundee Castle. Det förekommer ofta uppgifter idag att frihetskämpen William Wallace intog Dundee Castle 1297 och att skotska kungen Robert I förstörde det 1313. Dessa uppgifter skapades under århundradena efter 1313 i ett behov att applicera slottet på dessa två historiska skotska hjältar. Sir Alexander Scrymgeour och Edward Bruce, Earl of Carrick var inte lika glamorösa eller kända för den breda allmänheten. Därför byttes de bort i de muntliga berättelserna och i historieböckerna och ersattes av William Wallace och av Robert I. 12. Invergowrie Castle (platsen för), Dundee parish, Forfarshire Byggdes: på medeltiden, sannolikt tidigast på 1200-talet. Byggnaderna revs: innan 1757. Grunden revs: någon gång 1850-1926. Slottet låg strax öster om korsningen Earn Cres och Dickson Ave 5,1 km och 4,7 km väster om centrala Dundee bil- respektive cykelvägen. Invergowrie Castle låg 650 meter norr om Invergowrie House. Invergowrie Castle uppfördes på andra halvan av medeltiden. Troligen tidigast på 1200-talet. På mitten av 1700-talet trodde de att slottet byggdes på samma plats där det romerska fortet Catermilly, också känt som Catermillie, en gång låg. Arkeologer i slutet av 1940-talet och i slutet av 1950-talet avfärdade dock det. Innan 1757, troligen långt innan mitten av 1700-talet, revs slottets byggnader men fundamenten blev kvar. 1850 inspekterades platsen. Då fanns Invergowrie Castle´s grund kvar. De hittade stora ovala stenar. I slottets hörn hittade de spåren av torn. Slottet hade flera torn. På slottets södra sida fanns spåren av en brunn. På 1920-talet besöktes platsen av en kartograf och i slutet av 1950-talet av arkeologer. Arkeologerna kom fram till att Invergowrie Castle legat på ett 57 x 32 meter stort rektangulärt område. De trodde att det funnits ett torn i varje hörn av rektangeln. Totalt fyra torn. På 1860-talet fram till mitten av 1900-talet påstods det att Invergowrie Castle tillhörde Alexander I (1078-1124), kung av Alba (Skottland) 1107-1124. Det fanns emellertid inga slott i Skottland under hans tid. De infördes när hans lillebror David I (1084-1153) blev kung, enligt senare historiker. David I var kung av Alba (Skottland) under åren 1124-1153. Invergowrie Castle kunde därför inte varit från 1107-1124 eller tidigare som det påstods på 1860-talet fram till mitten av 1900-talet. Istället måste slottet uppförts efter år 1124. Däremot var det möjligt att det fanns en annan byggnad på platsen som ägdes av Alexander I under hans tid som kung. Det var dock inte samma sak som ett slott. 1800- och 1900-talens beskrivningar av platsen där Invergowrie Castle låg tyder på att slottet uppfördes tidigast på 1200-talet. Troligen först på andra halvan av 1200-talet eller senare. Idag finns inga rester kvar av Invergowrie Castle. |