East Dunbartonshire, slott

East Dunbartonshire – 21 slott

Finns: 7 st.
Finns inte kvar: 14 st.

Mest berömda: nr 5 Lennox Castle.
En annan klassiker: nr 1 Bardowie Castle.

Nio av East Dunbartonshires tjugoen slott uppfördes i Campsie parish, varav tre finns kvar idag. Av de tjugoen slotten är eller var elva tornhus, fyra motteborgar eller motte-and-bailey-borgar och tre herrgårdar. Det har säkerligen funnits minst det dubbla antalet motteborgar eller motte-and-bailey-borgar, men som inte är kända, noterade utåt eller vars mottar rivits. Det har också funnits betydligt fler än tre herrgårdar i East Dunbartonshire, men bara tre som räknats som slott i Skottland.

Under första världskriget 1914-1918 användes tre av East Dunbartonshire´s slott som sjukhus. Den familj som har ägt flest slott i East Dunbartonshire har varit familjen Stirling med fem eller eventuellt sex slott. Därefter följer familjerna Black, Galbraith, Hamilton och Kincaid, Kincaid-Lennox och Lennox med två slott vardera.

Scrolla nedåt och följ slotten från A till Z. Först slott som finns. Sedan slott som inte finns kvar. Symbolen ♚ betyder att slottet har varit ett kungligt slott. © Copyright alla texter: skotskaslott.com. © Copyright bilden överst:
Ian Colston. CC.

Familjerna Boyd, Buchanan, Comyn, Glassford, Graham Stirling,
Gordon, Higgintbotham, Keith, Ker, Livingstone, Peter, M'Turk, Spens Black och Stark har ägt ett slott vardera i East Dunbartonshire.
Familjerna Galbraith, Kincaid och Lennox har ägt betydligt fler byggnader än som nämns ovan, men då har de inte alltid räknats som slott eller räknats som slott men legat utanför East Dunbartonshire. East Dunbartonshires läge till Glasgow höjde upp huspriserna på 2010-talet. Slott inte inräknade. 2018 var ett genomsnittshus i East Dunbartonshire 56 % dyrare än i Glasgow, 87 % dyrare än i North Lanarkshire och 107 % dyrare än i West Dunbartonshire. Inom East Dunbartonshire var husen 250 % dyrare i sydvästra East Dunbartonshire än i östra East Dunbartonshire.

Finns 1-7

1. Bardowie Castle, Baldernock parish, Stirlingshire

© Louise Harris. CC.

1. Bardowie Castle (restaurerat tornhus, god kondition)
Byggdes: 1566.
Byggdes ut: i slutet av 1600-talet, 1713 och på 1700-talet.
Ägare: privat.
Familjer innan 1912: Hamilton och Buchanan.
Familjer efter 1912: flera, bl.a. Black.

1214 kom familjen Galbraith över marker i Bardowie. 1238 kom Sir William Galbraith (d. efter 1278), 4th chief of Galbraith, över marker i Kincade. Han var också känd Sir William Galbraith of Buthernock och var klanhövding för klanen Galbraith. I Buthernock låg bl.a. markerna Cartenvoch och Bardowie. 1238 byggde han medeltidsslottet Craigmaddie Castle i Baldernock parish. Ett par generationer senare ärvdes hans marker i Bardowie och slottet Craigmaddie Castle av hans ättling Jonetta Keith, också känd som Janet Keith och Johanetta de Keith. Jonetta Keith gifte sig med Sir David Hamilton (d. före 1392), 3rd of Cadzow. Med giftermålet gick markerna i Bardowie och slottet Craigmaddie Castle i Baldernock parish över till honom och familjen Hamilton.

På 1400-talet byggdes Craigmaddie Castle om till ett tornhus, men var i dåligt skick på mitten av 1500-talet enligt en version. Hamilton (f. 1500), 6th of Bardowie eller hans son John Hamilton (1530-1595), 7th of Bardowie beslöt då att bygga det nya tornhuset Bardowie Castle 2,9 km längre bort. Tornhuset stod klart 1566. Far och son eller bara sonen John Hamilton med familj flyttade in i Bardowie Castle. John Hamilton var barnbarns barnbarns barnbarns barn till Jonetta Keith och Sir David Hamilton, 3rd of Cadzow. Enligt en annan version var inte Craigmaddie Castle i dåligt skick när de lämnade slottet för Bardowie Castle. Istället förföll Craigmaddie Castle först efter att de lämnade slottet. Se Craigmaddie Castle i East Dunbartonshire för om det slottet.

I slutet av 1600-talet, 1713 och under 1700-talet byggdes Bardowie Castle ut. På första hälften av 1700-talet ägdes slottet av John Hamilton of Bardowie (d. 1731-1738). Han var gift med Marion Buchanan (f. 1684). Paret gifte sig 1704 och fick två söner och två döttrar. Efter Johns död ärvdes Bardowie Castle av hans förstfödda son John Hamilton of Bardowie (d. 1739). Han dog barnlös och slottet gick över till hans lillebror Robert Hamilton (fl. 1777), 16th of Bardowie. 1757 gifte sig John och Roberts lillasyster Elizabeth Hamilton (f. 1730) med Thomas Buchanan (f. 1715 och d. efter 1783), 10th of Spittal and of Leny and Bardowie. Han var också känd som bara Thomas Buchanan of Spittal-Leny. Elizabeths farfars farfars farfars farfars farfars farfars fars föräldrar var Jonetta Keith och Sir David Hamilton, 3rd of Cadzow. Senare dog också Robert Hamilton barnlös. Bardowie Castle ärvdes därför av hans lillasyster Elizabeth. Eftersom hon var gift med Thomas Buchanan gick slottet över till familjen Buchanan.

Några av Elizabeth och Thomas äldsta söner dog barnlösa. En av de yngre sönerna Francis Buchanan-Hamilton (1762-1829), också känd som Francis Buchanan-Hamilton of Spittal, Bardowie and Leny, ärvde därför Bardowie Castle och egendomarna som hörde till slottet. Han fick barnen Catharine Buchanan-Hamilton (1819-1839) och John Buchanan-Hamilton of Spittal, Bardowie and Leny (1822-1903). John var också känd som bara John Buchanan-Hamilton. När Francis dog 1829 ärvde John pappans egendomar, inklusive Bardowie Castle. På mitten av 1800-talet ansågs Bardowie Castle som en något förlegat och slitet, men med ett utseende som ingav ett ganska lugn och bekvämlighet.

I början av 1900-talet sålde John Buchanan-Hamilton's ättling slottet. Under 1900-talet sålde Bardowie Castle flera gånger, bl.a. 1912 och 1951. På 1990-talet moderniserades Bardowie Castle av dess ägare och motivationsgurun Jack Black. 2002 sålde han slottet. Bardowie Castle finns kvar än idag och ligger på norra sidan av Bardowie Loch 10 km norr om centrala Glasgow bilvägen. Officiellt är slottet ett tornhus, men i praktiken är det en modern herrgård, mansion. Delar av tornhuset från 1566 finns kvar i det nuvarande slottet. Tornet i slottet är fyra våningar högt varav den översta delen är en vindsvåning.

2. Castlehill motte (motteborg, ev. rester av en ruin i jorden), Baldernock parish, Stirlingshire
Byggdes: omkring 1140-1300.
Övergavs: andra halvan av medeltiden.

Borgen är också känt som Castlehill, Baldernock. Borgen ligger norr om Balmore och nordväst om Torrance i centrala East Dunbartonshire. Borgen uppfördes omkring 1140-1300. Borgen antas övergavs under andra halvan av medeltiden. Troligen senast på 1300-talet. Idag finns inte mycket kvar av borgen förutom motten. Dessutom går en väg igenom motten. Möjligt att det finns rester kvar av borgen i motten, vilket är något för framtida arkeologer att undersöka.

3. Craigmaddie Castle (medeltidsslott/tornhus, ruin), Baldernock parish, Stirlingshire
Byggdes: 1238 som ett medeltidslott.
Ombyggdes: på 1400-talet till ett tornhus.
Övergavs: 1566 för Bardowie Castle.
Ruin: 1566-idag.
Familjer 1238-1566, när slottet beboddes: Galbraith, Keith och Hamilton.
Familjer 1556-idag, när slottet var en ruin: Hamilton, Black, Peter, M'Turk, Glassford, Gordon, Spens Black, Graham Stirling, Ker och Higgingtbotham.

Slottet är också känt som Craigmaddie House, fort and castle. Det är inte samma byggnad som nuvarande Craigmaddie House 122 meter väster om Craigmaddie Castle. 1214 kom familjen Galbraith över marker i Bardowie. De var britanner och hade bott i Skottland sedan minst 400-talet. 1238 gav Alexander II (1198-1249), kung av Alba (Skottland) 1214-1249 marker i Kincade till Maol Domhnaich (d. 1250), Earl of Lennox 1217-1250. Earlen var också känd som Maldouen, Earl of Lennox och Maldoven, Mormaer of Lennox. Earlen i sin tur gav markerna senare under 1238 till Sir William Galbraith (d. efter 1278), 4th chief of Galbraith, också känd som Sir William Galbraith of Buthernock. I Buthernock låg bl.a. markerna Cartenvoch och Bardowie. Sir William Galbraith var klanhövding för klanen Galbraith. 1238 uppförde han Craigmaddie Castle som ett medeltidsslott på en höglänt terräng i Baldernock parish.

Fram till början av 1970-talet fanns det historiker som menade att det inte fanns något 1200-tals slott på platsen. De trodde istället att det senare 1400-tals tornhuset uppfördes på platsen av byggnad från järnåldern och inte på ett 1200-tals slott. Sedan början av 1970-talet anses det allmänt vedertaget att järnåldersbyggnaden var ett 1200-tals slott som Sir William Galbraith, 4th chief of Galbraith uppförde. Det finns två versioner av vad som hände härnäst fram till hans ättling Jonetta Keith ärvde markerna i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish. Version ett anses vara den version som är korrekt medan version två betraktas som felaktig.

Version ett - anses korrekt

Sir William Galbraith, 4th chief of Galbraith efterträddes av sin son William Galbraith, 5th chief of Galbraith som ärvde faderns egendomar efter 1278. Den femte klanhövdingen var också känd som William Galbraith of Buthernock and Kincaid. William Galbraith, 5th chief of Galbraith gifte sig med Willelma de Duglas som var dotter till Sir William "Long-leg" Douglas, 3rd Lord of Douglas, också känd som Sir William de Duglas. Paret William Galbraith och Willelma fick fyra döttrar, av vilken Johanna de Galbrathe (1245-1301) var den äldsta. Johanna var också känd som Johanna de Galbraith. Hon gifte sig enligt version ett med Bernard de Keith. Han var också känd som Bernard de Cathe. Efter William Galbraith, 5th chief of Galbraith´s död blev den avlägsna kusinen Sir Arthur Galbraith of Gartconnel ny klanhövding för klanen Galbraith. Han kom sedan att kallas för Sir Arthur Galbraith, 6th chief of Galbraith. William Galbraith, 5th chief of Galbraith marker och egendomar i Buthernock (inklusive Bardowie), Kincaid, etc ärvdes däremot av hans fyra döttrar.

Williams dotter Johanna de Galbrathe ärvde marker i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish. Eftersom Johanna var gift med Bernard de Keith gick hennes arv och egendomar över till honom och familjen Keith. Deras första son Sir William Keith of Galston, också känd som William de Galbraith efter sin mors namn, ärvde sedan markerna i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish efter Bernards död. Williams äldsta dotter Jonetta Keith, också känd som Janet Keith och Johanetta de Keith, ärvde sedan honom. Efter arvet kallade hon sig också för Domina Johanetta/Jonetta de Keith och Domina Johanetta/Jonetta de Cathe. Domina är latin för engelska ordet lady. Galbraiths fjärde klanhövding var Jonettas farmors farfar, enligt version ett.

4. William Galbraith (d. efter 1278), 4th chief of Galbraith - farmors farfar
3. William Galbraith, 5th chief of Galbraith - farmors far
2. Johanna de Galbrathe (1245-1301) - farmor
1. Sir William Keith of Galston - far
0. Jonetta Keith

Kusinen Sir Arthur Galbraith, 6th chief of Galbraith, som tidigare inte ärvde någonting av den fjärde klanhövdingen, fick de tre sönerna a) Patrick Galbraith of Gartconnel, 7th chief of Galbraith b) Maurice Galbraith och c) Donald of Kilbride. Maurice blev senare 1st of Culcreuch. Äldsta sonen Patrick fick sonen William Galbraith of Gartconnel (d. 1381), 8th chief of Galbraith. William gifte sig med en dotter till en man från Kincaid. De fick sonen James (d. efter 1381) och två döttrar. James hamnade i konflikt med sin pappa och tog namnet James of Kincaid. Grälet resulterade i att den åttonde klanhövdingen gjorde sin son arvlös.

När William Galbraith of Gartconnel, 8th chief of Galbraith dog 1381 gick hans egendomar till de två döttrarna och till den avlägsna släktingen Jonetta Keith. En av döttrarna ärvde marker i Garttconnel. Hon gifte sig med Alexander Logan, som var lillebror till Sir Robert Logan, 1st of Restalrig. Alexander blev förfader till Logans of Gartconne. Williams andra dotter Janet Galbraith ärvde marker i Mains. 1373 gifte hon sig med Nicholas Douglas. Hon blev stammoder och han blev stamfar för Douglas of Mains. Det finns de som hävdar att Jonetta Keith ärvde markerna i Bardowie och slottet Craigmaddie Castle genom William Galbraith of Gartconnel, 8th chief of Galbraith. Kritiker avfärdar det eftersom Jonetta Keith´s farmor Johanna de Galbraith ärvde dessa marker och slottet från sin far. Det gjorde att det inte blev möjligt att dessa egendomar hamnade hos William Galbraith of Gartconnel, 8th chief of Galbraith eftersom Johanna de Galbraith hade arvingar.

Den som tog över som klanhövding för klanen Galbraith efter William Galbraith of Gartconnel, 8th chief of Galbraith´s död var James Galbraith, 9th chief of Galbraith och 3rd of Culcreuch. Han var också känd som James Galbraith of Culcreuch. James var son till Arthur Galbraith, 2nd of Culcreuch som i sin tur var son till Maurice Galbraith, 1st of Culcreuch som var son till Sir Arthur Galbraith, 6th chief of Galbraith. William Galbraith of Gartconnel, 8th chief of Galbraith var kusin till Arthur Galbraith, 2nd of of Culcreuch. Den nionde klanhövding var därmed den åttonde klanhövdingens kusins son.

3. Sir Arthur Galbraith, 6th chief of Galbraith - farfars far
2. Maurice Galbraith, 1st of Culcreuch - farfar
1. Arthur Galbraith, 2nd of Culcreuch - far
0. James Galbraith, 9th chief of Galbraith och 3rd of Culcreuch

Bytet med den nionde klanhövdingen innebar också en ny inriktning i klanen Galbraiths historia. Galbraith of Culcreuch var en krigisk familj tillskillnad från Galbraith of Gartconnel som tidigare styrde klanen.

Version två - anses felaktig

Sir William Galbraith, 4th chief of Galbraith efterträddes av sin son Sir Arthur Galbraith, 5th chief of Galbraith som tog över faderns tillgångar efter 1278. Efter Sir Arthur Galbraiths död upphörde manslinjen. Hans tre systrar som också var barn till Sir William Galbraith, 4th chief of Galbraith, ärvde allt från brodern, enligt version två. Egendomarna delades upp mellan systrarna. 1280 gifte sig en av de tre systrarna med en från klanen Logan. Paret tog sitt namn från markerna i Kyncade. Deras ättlingar och klanen Kincaid tog sedan namnet från denna egendom. En annan av systrarna, Johanna de Galbrathe (1245-1301), ärvde marker i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish. Hon var också känd som Johanna de Galbraith. Som de andra två systrarna var hon dotter till Sir William Galbraith, 4th chief of Galbraith.

Johanna de Galbrathe gifte sig med Robert de Keith (1244-1334) och alla hennes egendomar gick över till honom och familjen Keith när hon ärvde sin bror Sir Arthur Galbraith. Robert var också känd som Robert de Cathe. Deras första son Sir William Keith of Galston, också känd som William de Galbraith efter sin mors namn, ärvde sedan markerna i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish. Hans äldsta dotter Jonetta Keith, också känd som Janet Keith, ärvde sedan egendomarna. Galbraiths fjärde klanhövding var Jonettas farmors far, enligt version två.

3. William Galbraith (d. efter 1278, 4th chief of Galbraith - farmors far
2. Johanna de Galbrathe (1245-1301) - farmor
1. Sir William Keith of Galston - far
0. Jonetta Keith

Det är som är den stora skillnaden mellan version ett och två är Jonetta Keiths släktlinje till William Galbraith, 4th chief of Galbraith. I den första är han hennes farmors farfar och i den andra hennes farmors far. En annan skillnad är också arven. I den första fanns det först fyra arvtagerskor som ärvde fjärde klanhövdingen och en tid senare tre arvtagerskors som ärvde den åttonde klanhövdingen, varav två vars hans döttrar och en arvinge en kvinnlig släkting. Förespråkarna för version ett brukar påpeka att historiker ofta blir konfunderade av fjärde klanhövdingens fyra arvtagerskorna och åttonde klanhövdingens tre arvtagerskor varav bara två var den sistnämndas döttrar. De menar att version två blandar ihop de fyra kontra tre arvtagerskorna. Vilken version av de två eller av andra ytterligare versioner som är mest rätt är upp till var och en att bedöma. Poängen är inte vilken version som är mest sann. Det intressanta är istället att Jonetta Keith fick sitt arv, vilket ledde till att hennes ättlingar hos den senare familjen Hamilton kunde bo kvar på Craigmaddie Castle fram till att de övergav slottet på 1500-talet.

Efter att Jonetta Keith fick sitt arv

På andra halvan av 1300-talet gifte sig Jonetta Keith med Sir David Hamilton (d. före 1392), 3rd of Cadzow. Med giftermålet gick markerna i Bardowie och Craigmaddie Castle i Baldernock parish över till honom och familjen Hamilton. Jonetta Keith och David Hamilton fick sex barn. Efter Sir David Hamiltons död före 1392 ärvdes markerna och slottet av en av Jonettas och Davids gemensamma barn. Efter Davids död gifte Jonetta om sig med Sir Alexander Stewart of Darnley (d. 1404) och fick två till barn. På 1400-talet byggdes Craigmaddie Castle om till ett rektangulärt tornhus. Tornhuset var 8,6 meter långt från nordväst till sydöst och 7,5 meter på bredden. Bottenvåningen av tornhuset bestod av ett valv. Slottet låg på och omgärdades av en D-formad inneslutning som var 41 meter från väst till öst och 33 meter tvärsöver. Runt inneslutningen fanns och finns det fortfarande kvar två överbeväxta vallar utom i sydväst då området skyddades av en brant sluttning. Inneslutningen och vallarna var en kvarleva från medeltidsslottet från 1200-talet.

På mitten av 1500-talet blev tornhuset Craigmaddie Castle ett ruinliknande slott enligt en version. Möjligen efter att blivit attackerat av rivaliserande klaner. Hamilton (f. 1500), 6th of Bardowie eller hans son John Hamilton (1530-1595), 7th of Bardowie bestämde sig då för att uppföra ett nytt tornhus i Bardowie i Baldernock parish. Tornhuset stod klart 1566 och hette Bardowie Castle. Det låg 2,9 km från Craigmaddie Castle. Far och son eller bara sonen John Hamilton med familj flyttade in i Bardowie Castle. John Hamilton var barnbarns barnbarns barnbarns barn till Jonetta Keith och Sir David Hamilton, 3rd of Cadzow.

Enligt en annan version var inte Craigmaddie Castle ett ruinliknande slott när de lämnade slottet för Bardowie Castle. Istället förföll Craigmaddie Castle först efter att de lämnade slottet. Efter flytten blev Craigmaddie Castle i alla fall officiellt en ruin 1566. Slottet förföll sedan ytterligare och varit det fram till idag.

1700-talet-idag

I slutet av 1700-talet köpte James Black, Lord Provost of Glasgow, egendomen där ruinen Craigmaddie Castle låg på. Han byggde först ett litet hus i området. Sedan byggde han Craigmaddie House som var en herrgård och ett mansion. Craigmaddie House uppfördes 122 meter väster om Craigmaddie Castles ruin. Herrgården hade och har fortfarande emellertid inte kriterierna för att kallas för ett slott.
Egendomen och dess marker, inklusive Craigmaddie House och Craigmaddie Castle, såldes sedan till generallöjtnant Peter. Hans efternamn var Peter. Han var son till Glasgowhandelsmannen Thomas Peter of Crossbasket. Egendomen köptes därefter av den ogifta prästen Dr. M'Turk som var professor i kyrkohistoria på University of Glasgow. Hans efternamn var en förkortning av MacTurk. Det hade ingenting att göra med landet Turkiet. Han tillhörde familjen MacTurk. På 1000-talet bodde deras förfäder i Dumfries and Galloway nära dagens gräns mellan Skottland och England. Efter 1066 flyttade en del av dem norrut.

Dr. M'Turk byggde ut Craigmaddie House. Sedan sålde han den till James Glassford. 1842 förvärvade hans syskonbarn Henry Gordon egendomen. Henry Gordon gjorde Craigmaddie House till huvudresidenset för Dougalston estate. Henry Gordon byggde även ut Craigmaddie House. Därefter köptes egendomen av James Spens Black. Strax innan han dog sålde han egendomen till majoren Charles Campbell Stirling Graham, också känd som major Graham Stirling of Craigbarnet. Han deltog i krimkriget 1853-1856 på de allierades sida med bl.a. Storbritannien, Frankrike, Sardinien och Osmanska riket mot Ryssland med flera. Efter kriget drog han sig tillbaka och köpte Craigmaddie House. Egendomen där Craigmaddie House låg på angränsade till majorens egendom i Craigbarnet som tillhörde familjen Stirling sedan gammalt.

1872 sålde egendomens där Craigmaddie House och Craigmaddie Castle låg på till Robert Ker of Dougalston. Det ärvdes sedan av hans dotter Agnes Ker som bodde i Craigmaddie House tillsammans med sin man Charles T. Higgingtbotham. Under första världskriget 1914-1918 användes Craigmaddie House som ett sjukhus. I början av 1960-talet täckte växter och skräp ett golv på ruinen Craigmaddie Castle. Hösten 2016 fanns ruinen fortfarande kvar, men var till stora delar överbevuxen av växter. Craigmaddie House finns kvar än idag.

4. Kirkintilloch Peel (medeltidsslott/peel, jordverk), Kirkintilloch parish, Dunbartonshire
Byggdes: på 1100-talet efter 1124.
Byggdes om: troligen på 1200-talet eller ev. på 1300-talet.
Övergavs: någon gång 1300-1700.
Familj: Comyn.

Slottet är också känt som Kirkintilloch Castle och Peel of Kirkintilloch och ligger i Peel Park i Kirkintilloch. Slottet uppfördes på 1100-talet efter 1124 som en peel på en 30 x 17 meter rektangulär motte. Sannolikt byggdes 1100-tals slottet i trä. Runt motten fanns en omgivande vallgrav. Kirkintilloch Peel ägdes av familjen Comyn. På förmodligen 1200-talet eller eventuellt senast på 1300-talet byggdes träslottet om till ett stenslott. 1296 var William le Fiz Glay föreståndare på slottet i Kirkintilloch. Stenslottet övergavs någon gång 1300-1700 och blev sedan en ruin. Förmodligen övergavs slottet redan på andra halvan av medeltiden. 1732 var stenväggar från Kirkintilloch Peel´s ruin fortfarande fullt synliga. I slutet av 1990-talet återstod bara jordverk samt spår av vallgraven i söder och i öster. I Skottland räknar en del historiker slottet som ett fortfarande existerande slott på grund av jordverken, men i Sverige hade det kategoriserats som platsen för ett tidigare slott.

5. Lennox Castle, Campsie parish, Stirlingshire

© Ron Shephard. CC.

5. Lennox Castle (krenelerad herrgård med normandisk stil, ruin)
Byggdes: 1837-1841.
Övergavs: 1987.
Ruin: 1987-idag.
Arkitekt: David Hamilton (1768-1843).
Familjer: Kincaid och Kincaid-Lennox.
Annat: under första världskriget 1914-1918 och strax efter 1927 fram till 2002 fungerade byggnader på slottets estate som sjukhus.

Slottet är också känt som Lennox Castle, Hospital. Det är inte samma slott som Castle Lennox (platsen för) i Logierait parish i Perth and Kinross. Historien om Lennox Castle började med Pre-Kincaid House som uppfördes av familjen Kincaid i slutet på 1200-talet som ett torn eller en peel. Det låg i Campsie parish där dagens by Milton of Campsie ligger i East Dunbartonshire. Pre-Kincaid House revs senast 1690, men förmodligen mycket tidigare. 1690 uppfördes Kincaid House på samma plats av familjen Kincaid. Byggnaden byggdes ut på mitten av 1700-talet och byggdes om 1812. John Kincaid (d. före 12 juni 1833) anlitade skotska arkitekten David Hamilton (1768-1843) för ombyggnaden 1812. John var också känd som John Kincaid of Kincaid.

Tjugofem år senare designade David Hamilton slottet Lennox Castle åt John Kincaids son och arvinge John Lennox Kincaid Lennox (f. 1802). Sonen var också känd som John Lennox Kincaid-Lennox of Woodhead and Kincaid. Han ärvde Kincaid House från sin pappa och slottet Woodhead House från sin moster Margaret Lennox. Mostern saknade egna barn som överlevde henne. Hennes arvtagerska var därför Johns mor Cecilia Lennox. Cecilia var lillasyster till Margaret. Se Woodhead House i East Dunbartonshire för mer om det. John Lennox Kincaid Lennox uppförde Lennox Castle 1837-1841 på det gamla Lennox of Woodhead estate i Campsie parish i East Dunbartonshire. Slottet byggdes i röd sandsten som en krenelerad herrgård och mansion i normandisk stil. Han valde normandisk stil för att knyta an till en del av familjens tidiga historia. Innanför slottets byggnader fanns det en borggård på västra sidan. Familjen Kincaid flyttade dit till Lennox Castle, men behöll Kincaid House.

Under första världskriget 1914-1918 fungerade Lennox Castle eller byggnaderna på slottets estate som sjukhus. 1921 sålde familjen Kincaid byggnaden Kincaid House. 1925 beslöt Glasgow parish council att bygga ett sjukhus för psykiskt sjuka. 1927 sålde William George Peareth Kincaid Lennox slottet Lennox Castle och 494 hektar marker av egendomen till Glasgow parish council, senare Glasgow Corporation. 494 hektar var detsamma som 4,94 miljoner m2 eller en yta motsvarande 692 fotbollsplaner med måtten 105 x 68 meter. Priset var 25 000 pund, vilket var rena rean. 2018 motsvarade summan 17 miljoner kr eller 3,44 kr/m2. Med 2018 års markpriser i East Dunbartonshire hade de 494 hektaren kostat ungefär 7,2 till 19,2 miljarder kr eller i genomsnitt 13,2 miljarder kr. Ett stort slott inte inräknat i summan. Bara markprisernas värden.

Strax efter köpet 1927 blev Lennox Castle ett mentalsjukhus och sjukhus för människor med inlärningssvårigheter som behövde omhändertas. Patienterna bodde emellertid inte på Lennox Castle. De huserade i byggnader på slottets estate. Själva slottet gjordes istället om till boende för sjuksköterskorna som jobbade med patienterna. Slottet bytte namn till Lennox Castle Hospital. Planerna var att göra det till Storbritanniens största och bästa sjukhus av sin typ. Som mest fanns det 1200 sängplatser fördelade i byggnader på slottets estate. Lokalt var sjukhuset en stor arbetsgivare. Hundratals människor jobbade på sjukhuset.

1941-1964 var Lennox Castle också ett sjukhus för förlossningar. 1987 övergavs slottet som tidigare var ett hem för sjuksköterskorna. Däremot fortsatte verksamheten med mentalpatienterna i byggnaderna på slottets estate. 2002 stängde mentalsjukhuset och de sista mentalpatienterna lämnade Lennox Castle estate. 2008 skadades Lennox Castle svårt i en brand. Lennox Castle är idag en ruin och anses vara i dåligt skick, inte minst i hörnen. Sydöst om Lennox Castle har fotbollsklubben Celtic sin träningsanläggning. Den ligger på marker som tidigare tillhörde Lennox Castle.

6. Maiden Castle, Campsie parish, Stirlingshire

© Robert Murray. CC.

6. Maiden Castle (motte-and-bailey-borg, jordverk)
Byggdes: på 1100- eller 1200-talen.
Annat: har likheter med motte-and-bailey slott i södra Wales och i norra Devon.

Borgen är också känt som Garmore. Platsen ligger nordöst om Lennoxtown i norra East Dunbartonshire. 400 meter väster om Maiden Castle låg Bencloich Tower (platsen för). Maiden Castle uppfördes på 1100- eller 1200-talen som en motte-and-bailey-borg på en hög och motte. Lokalt trodde de senare att stenar från slottet användes för att bygga Bencloich Mains Farmhouse, vilket i sådant fall betyder att borgen troligen uppfördes på 1200-talet. Det finns emellertid inga bevis gällande stenarna, vilket öppnar upp för att borgen istället kunde ha byggts på 1100-talet som en träborg.

När borgen uppfördes på medeltiden var motten rund på toppen enligt en del arkeologer. Enligt andra uppgifter var den bågformad och krökt som en halvcirkel. Slottets flera baileys var däremot ovala. Enligt arkeologer på 1950-talet hade ungefär en tredjedel av östra delen av högen och ett dike kollapsat ned mot bäcken Baught Burn. Bäcken ringlade förbi och fortfarande strömmar förbi östra delen som en hästsko. Innan östra delen av högen förstördes av vattnet var den en del av motten där borgen stod. Nedanför den östra sidan fanns det en bailey och ett dike som skadades av vattnet innan mitten av 1900-talet.

Plöjning i jordbruk skadade också norra delen innan mitten av 1900-talet. På norra delen fanns det en mindre oval bailey, en mellanstor avlång bailey och en lite större avlång men böjd bailey. Den här designen med ovala baileys på bågformade högar och mottar som i fallet på Maiden Castle har påträffats i trakten vid Brecon i södra Wales och i norra Devon i sydvästra England. Majoriteten av de som uppförde motte-and-bailey-borgar i Brecon och i norra Devon var från Normandie eller hade förfäder därifrån. De som uppförde motte-and-bailey-borgar södra Devon kom eller hade förfäder från bl.a. Bretagne, Pays de la Loire och Normandie i dagens Frankrike. Under perioden 1066-1300 uppförde normanderna och deras ättlingar i Storbritannien hundratals motte-and-bailey-borgar i Storbritannien. Först i trä och sedan i sten.

Högen på Maiden Castle skapades av människor och var inte något som uppstod naturligt i naturen eller genom slumpen. Därför går det nästan att helt utesluta att terrängen såg likadan ut innan som efter att Maiden Castle uppfördes. Formerna på slottets baileys och motte
ledde till att historiker på 2010-talet spekulerade i att Maiden Castle uppfördes av:
a) en normand som tidigare var i Brecon eller i norra Devon.
b) en skotte med ursprung från Normandie, men vars normandiska förfäder var i Brecon eller norra Devon innan de flyttade från Normandie till Skottland.
c) en skotte som besökte en motte-and-bailey-borg i Brecon eller norra Devon. Sedan reste han tillbaka till Skottland och kopierade det han sett och uppförde Maiden Castle i East Dunbartonshire.

Långt innan 1800-talet revs Maiden Castle och dess byggnader förutom motten och dess omgivande jordverk. Troligen revs byggnaderna redan på andra halvan av medeltiden såvida inte teorin om stenarna och Bencloich Mains Farmhouse stämmer. Då revs Maiden Castle efter medeltiden. Växter täcker idag platsen. Bara jordverk återstår av borgen. Toppen av motten är utplattad, bågformad och 14,6 x 9,1 meter. Enligt en del uppgifter 18,3 x 9,1 meter.

7. Woodhead House, Campsie parish, Stirlingshire

7. Woodhead House (tornhus med L-plan, ruin)
Byggdes: 1572.
Förändringar: på 1600-talet.
Ruin: 1841-idag.
Familjer: Lennox och Kincaid-Lennox.
Annat: slottet ligger 52 meter nordnordost om Lennox Castle.

Slottet är också känt som Woodhead Castle. Slottet uppfördes 1572 som ett tornhus med L-plan av John Lennox, 6th of Balcorrach. Han var också känd som John Lennox, 6th of Balcorrah, 1st of Woodhead. Of Woodhead betydde att han var ägare av slottet. John var stamfar till grenen Lennox of Woodhead. Han var son till John Lennox, 4th of Balcorrah och Margaret Stirling. Innan John Lennox, 6th of Balcorrach byggde Woodhead House bodde hans gren av familjen Lennox i Balcorrach Castle i Campsie parish i East Dunbartonshire. De övergav det slottet när Woodhead House stod klart 1572. Se Balcorrach Castle (platsen för) för mer om det slottet. Woodhead House hade tre våningar samt en fjärde våning som var vindsvåning. I källarvåningen fanns ett kök, en källare och en korridor på sydöstra sidan. Alla tre var valvformade.

Efter John Lennox, 6th of Balcorrach’s död ärvdes Woodhead House av hans son John Lennox (d. 1594), 7th of Balcorrah, 2nd of Woodhead. Slottet fortsatte gå i arv från far till son. På 1600-talet ägdes Woodhead House av John Lennox (1640-1702), 10th of Balcorrah, 5th of Woodhead. På 1600-talet gjordes ett antal förändringar av slottet som utvidgning, fönster, dörrar, eldstäder och en större trappa. Dessutom byggdes det till nya byggnader mot slottets ytterväggar i sydväst och i sydöst, bl.a. en barmkin. Woodhead House fortsatte stanna i samma familj. Fram till början av 1800-talet ärvdes slottet av ägarnas söner.

År 1800 ärvdes Woodhead House av John Lennox (d. 1811), 14th of Balcorrah, 9th of Woodhead. Han var son till William Lennox (1722-1800), 13th of Balcorrah, 8th of Woodhead som ägde slottet innan honom. När John dog 1811 hade han inga levande barn. Hans lillebröder William Lennox (d. 1802) och James Lennox (d. 1778 i Indien) kunde heller inte ärva honom eftersom de dog innan honom. Woodhead House ärvdes därför av Johns lillasyster Margaret Lennox (d. 1833), 15th of Balcorrah, 10th of Woodhead. Hon var äldsta dotter till William Lennox, 13th of Balcorrah, 8th of Woodhead. Efter Margarets död 1833 ärvdes Woodhead House av hennes systerson John Lennox Kincaid Lennox (f. 1802). Margaret saknade egna barn som överlevde henne. Margarets arvtagerska var därför hennes lillasyster Cecilia Lennox, också känd som Cecilia Lennox, heiress of Lennox. Cecilia var mamma till John Lennox Kincaid Lennox.

Cecilia Lennox var gift med John Kincaid som dog innan 12 juni 1833. Han var också känd som John Kincaid of Kincaid. Paret bodde i Kincaid House i Campsie parish i East Dunbartonshire. Se Pre-Kincaid House (platsen för) för mer om den byggnaden. Cecilias och Johns son hette från början John Lennox Kincaid. Efter att han ärvde Kincaid House från sin pappa John Kincaid bytte han namn till John Lennox Kincaid of Kincaid. Of Kincaid stod för att han var ägare av Kincaid House. Han var emellertid också fortfarande känd som bara John Lennox Kincaid. När han ärvde Woodhead House från sin moster Margaret Lennox var han tvungen att lägga till namnet Lennox en gång till för att få arvet och kunna bli klanhövding för båda klanerna Kincaid och Lennox. Han bytte därför namn till det kortare namnet John Lennox Kincaid Lennox och det längre John Lennox Kincaid-Lennox of Woodhead and Kincaid. Hans morfars farfars farfars farfars far var John Lennox, 6th of Balcorrah, 1st of Woodhead som uppförde Woodhead House 1572.

f = far
m = mor

9. John Lennox, 6th of Balcorrah, 1st of Woodhead - mffffffff
8. John Lennox (d. 1594), 7th of Balcorrah, 2nd of Woodhead - mfffffff
7. James Lennox, 8th of Balcorrah, 3rd of Woodhead - mffffff
6. William Lennox, 9th of Balcorrah, 4th of Woodhead - mfffff
5. John Lennox (1640-1702), 10th of Balcorrah, 5th of Woodhead - mffff
4. William Lennox (d. 1719), 11th of Balcorrah, 6th of Woodhead - mfff
3. John Lennox (d. 1755), 12th of Balcorrah, 7th of Woodhead - mff
2. William Lennox (1722-1800), 13th of Balcorrah, 8th of Woodhead - morfar
1. Cecilia Lennox - mor
0. John Lennox Kincaid Lennox (f. 1802)

John Lennox Kincaid Lennox var gift med Frances Maxwell. På 1830-talet tyckte de att de existerande byggnaderna Kincaid House och Woodhead House inte var tillräckligt fina boende för aristokrater. De ville bo vackrare, större och pampigare. De kontaktade därför den skotska arkitekten David Hamilton (1768-1843) för att bygga ut Woodhead House. Paret ville dock inte bygga ett nytt slott. David Hamilton designade bl.a. ombyggnaden av Kincaid House 1812. David Hamilton sa att en utbyggnad och uppgradering på det existerande Woodhead House och platsen som sådan skulle möta svårigheter. Han föreslog att de skulle bygga ett nytt dekorativt slott på en annan plats. Efter samtalen med David Hamilton ändrade paret sig. De gick med på att uppföra ett nytt slott. Arkitekten lyfte fram att ett nytt slott skulle ge dem en byggnad som hade den elegansen, stilen och bekvämligheterna som var aktuella på 1830-talet och i början på 1840-talet.

John Lennox Kincaid Lennox uppförde Lennox Castle 1837-1841 på det gamla Lennox of Woodhead estate i Campsie parish i East Dunbartonshire. Lennox Castle uppfördes bara 52 meter sydsydväst om Woodhead House. När Lennox Castle stod färdigt 1841 flyttade John in i slottet med sin fru och deras barn. John Lennox Kincaid Lennox behöll Kincaid House, men ville riva Woodhead House helt efter inflyttningen till Lennox Castle. Hans fru Frances Maxwell föreslog att Woodhead House bara skulle rivas delvis och lämnas kvar som en intressant pittoresk ruin. Hon fick gehör för sitt förslag. Slottet revs delvis. Frances planterade murgröna och andra klätterväxter på huvuddelen av ruinen. Valven på bottenvåningen fylldes däremot på med is. Den delen av ruinen skulle fungera som ett ishus. Dåtidens kylskåp. I samband med stor fest på Lennox Castle hade emellertid isen smält bort helt i Woodhead House eftersom de hade följt fel byggnadskonstruktioner för ishus.

På 1950-talet täckte skräp golvet på ruinen. Ruinen var överbevuxen av träd, buskar och andra växter. Woodhead House är fortfarande en ruin idag. På sommaren ser skogsområdet närmast ruinen ut som taget ur en film om Robin Hood.

Finns inte kvar 8-21

8. Auchinvole Castle (herrgård/tornhus med L-plan, platsen för), Kirkintilloch parish, Dunbartonshire
Byggdes: i slutet av 1500-talet eller i början på 1600-talet.
Byggdes om/ut: på 1800-talet.
Revs delvis: 1965.
Revs helt: 1977.
Familj: Stark.

Slottet kallades även för Auchenvole Castle, Auchenvole House och Auchinvole House. Slottet låg i Kelvin valley 2,6 km söder om centrala Kilsyth bilvägen och 7,6 km nordväst om centrala Cumbernauld bilvägen i östra East Dunbartonshire. Slottets föregångare Pre-Auchinvole Castle uppfördes någon gång på 1100- till 1400-talen. Det slottet hade vindbrygga och vallgrav. Innan slutet av 1500-talet eller innan början av 1600-talet revs det gamla slottet. På platsen byggdes Auchinvole Castle vid den här tiden. De som uppförde slottet var familjen Stark. De var underordnade the lords Fleming. Den som var Lord Fleming när Auchinvole Castle uppfördes var John Fleming (1567-1619), 1st Earl of Wigtown 1606-1619 och 6th eller 7th Lord Fleming 1572-1619.

Auchinvole Castle uppfördes som en herrgård och tornhus med L-plan. Ovanför våning tre fanns en liten spiraltrappa i en turell som ledde till ett utsiktsrum. Det fanns också en turell i nordvästra hörnet av slottet. Bottenvåningen bestod av ett valv. Enligt en del arkeologer i början på 2000-talet använde sig 1500- eller 1600-tals slottet den tidigare vallgraven som fanns där. På 1800-talet gjordes Auchinvole Castle om till en viktoriansk herrgård, mansion. Slottet byggdes om eller ut i på den tiden modernare stil, inte minst i sydvästra delen av slottet. I början på 1950-talet beboddes Auchinvole Castle fortfarande. Ett fyrkantigt torn i östra delen var emellertid i mycket dåligt kondition. 1965 revs delvis slottet. 1977 revs Auchinvole Castle helt. 2006 fanns det ingenting kvar av slottet förutom några uthus och ett duvslag. Sistnämnda var en byggnad för tamduvor. På platsen där Auchinvole Castle låg finns idag en stor byggnad. 41 meter norr om där slottet låg rinner floden River Kelvin.

9. Badenheath Tower (tornhus, platsen för), Kirkintilloch parish, Dunbartonshire
Byggdes: i slutet av 1400-talet.
Ruin: senast i mitten på 1890-talet.
Revs: 1953.
Familj: Boyd.

Slottet låg där Badenheath Farm finns idag, vilket bilvägen är 1,9 km nordväst om centrala Mollinsburn och 6,6 km sydväst om centrala Cumbernauld i sydöstra och östra East Dunbartonshire. Badenheath Tower uppfördes i slutet av 1400-talet som a) en stor fästning med ett torn eller b) som en peel. En peel kan i sin tur vara ett kärntorn eller ett tornhus. I slutet av 1800-talet hävdade en del historiker att slottet var en peel och ett kärntorn. Andra historiker vid samma tid förespråkade att slottet var en peel och ett tornhus. Historiker på 1950-talet och framåt på 1900-talets andra hälft hävdade att slottet var ett tornhus, men uteslöt inte andra alternativ.

Badenheath Tower var fyra våningar högt. Runt slottet fanns en vallgrav. Badenheath Tower ägdes av den familjen Boyd som 1454 blev Lords Boyd och 1661 Earls of Kilmarnock. Den som var Lord Boyd i slutet av 1400-talet var Alexander Boyd (d. efter 1508), 3rd Lord Boyd 1484 till efter 1508. Troligen uppfördes slottet av honom. Före mitten av 1890-talet blev Badenheath Tower en ruin, men troligen långt innan. 1953 revs ruinen. Idag finns inga spår kvar av slottet.

10. Balcorrach Castle (torn, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: före 1421.
Övergavs: 1572.
Revs: 1572-1892, troligen långt innan 1892.
Familj: Lennox.

Slottet kallades också för Castle Of Ballecorrauch och Tower of Balcorrah. Slottet låg 225 meter nordöst om dagens centrala Clachan of Campsie gångvägen och 2,9 km nordväst om centrala Lennoxtown varav 2,7 km bilväg och 225 meter gångväg. Slottet låg även 8,9 km nordväst om centrala Kirkintilloch i norra East Dunbartonshire.
Balcorrach Castle uppfördes som ett torn på en sluttning innan 1421. Donald Lennox (d. efter 1421), 1st of Balcorrah ägde slottet 1421. Han var också känd som Donald Lennox of Balcarroch och Donald Levenax, 1st of Balcorrah. Lennox kunde stavas med flera varianter som t.ex. Levenaux. Donald var son till Duncan (1345-1425), Earl of Lennox 1385-1425. Duncan var också känd som Donnchadh, Earl of Lennox och Donnchadh, Mormaer of Lennox.

Balcorrach Castle övergavs omkring 1572 av familjen Lennox. De som bodde i Balcorrach Castle flyttade till det nybyggda slottet Woodhead House i Campsie parish i East Dunbartonshire. Woodhead House uppfördes 1572. Balcorrach Castle revs någon 1572-1592. Troligen långt innan 1892. Ingenting av slottet finns kvar idag.

11. Bencloich Tower (tornhus, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: 1667 eller strax efter 1667.
Övergavs: på 1700-talet.
Revs: 1804.
Familj: Livingstone.

Slottet kallades också för Bencloich Castle och Tower of Bencloich. Slottet låg med dagens kommunikationer 1,5 km nordöst om centrala Lennoxtown varav 1,2 km bilväg och 320 meter gångväg. Slottet låg även 6,2 km nordnordväst om centrala Kirkintilloch bilvägen i norra delen av centrala East Dunbartonshire. 400 meter öster om platsen för slottet ligger Maiden Castle. Bencloich Tower och intilliggande byggnader uppfördes strax efter att Sir James Livingstone erhöll marker i området 1667. Bencloich Tower byggdes som ett tornhus.
Utanför slottsområdet fanns det en sluttning. Bencloich Tower övergavs någon gång på 1700-talet.

Från en period på 1700-talet fram till minst på mitten av 1960-talet täckte skräp från kalkarbeten delar av slottsområdet och på en sluttning nedanför. Fram till 1804 var det övergivna tornhuset ganska helt och intakt. 1804 revs Bencloich Tower. Materialet från tornhuset användes för att bygga nya gårdar och hus lokalt i området. Slottet gjorde inget större intryck historiskt. När arkeologer besökte området i mitten på 1950- och 1960-talen visste ingen i lokalbefolkningen exakt var slottet en gång stod. Istället fick arkeologerna hitta platsen genom andra källor.

12. Brokentower (tornhus, platsen för), Baldernock parish, Stirlingshire
Byggdes: innan år 1400, troligen på 1300-talets andra hälft.
Revs, slottet: före 1860.
Revs, sista resterna av grunden: 1860-1890.

Slottet kallades även för Broken Tower, the broken Tower och Tower. Slottet låg 620 meter väster om centrala Torrance gångvägen, 1,4 km väster om centrala Torrance bilvägen och 5,7 km väster om centrala Kirkintilloch bilvägen i centrala East Dunbartonshire. Brokentower byggdes som ett tornhus innan år 1400. Sannolikt på 1300-talet och förmodligen mer specifikt på 1300-talets andra hälft. Slottet eller ruiner av slottet fanns fortfarande kvar synliga ovan jord 1777. 1860 hävdade en bonde att delar av grunden av slottet grävdes upp öster om hans bondgård. Bondgården byggdes i slutet av 1700-talet eller mer troligen i början av 1800-talet och fanns kvar fram till minst början av 1960-talet.

En historiker på 2010-talet spekulerade i att stenar togs från Brokentower och dess omgivande byggnader för att uppföra bondgården i slutet av 1700-talet eller i början på 1800-talet. Huruvida hans teori stämmer eller inte är emellertid inte bekräftat. 1860 sa bonden också att silvermynt hade hittats på den intilliggande egendomen. När platsen besöktes 1890 fanns ingenting kvar av Brokentower. Däremot fanns grunderna till flera av slottets avträden fortfarande kvar. Avträde är detsamma som utedass. Förmodligen i sten i Brokentowers fall.

13. Cadder Castle (platsen för), Cadder parish, Lanarkshire

Cawder House i början på 1900-talet. Byggnaden ersatte Cadder Castle.

13. Cadder Castle (först torn och sen tornhus, platsen för)
Byggdes: på 1200-talet som ett torn.
Revs/byggdes om: omkring 1350 till 1500-talet som ett tornhus.
Revs: troligen 1624, men möjligen på 1600- eller 1700-talen.
Revs, sista rester av grunden: 1814-1815.
Familj: Stirling.
Annat 1: Cawder House byggdes framför platsen 1624.
Annat 2: en golfbana anlades på 1930-talet.

På romartiden låg det ett romerskt fort i Cadder. Det upptäcktes på mitten av 1600-talet. 300 meter söder om där Cadder Castle uppfördes låg Antoninus mur. En sten med en inskriptionen från romartiden finns i nuvarande Cawder House. På den står det LEC / II / AUG / FEC, vilket översatt till svenska blir ”Byggdes av Augustus andra legion” eller ”Andra legionen Augustus byggde detta”. 1147 erhöll Thoraldus marker i Cadder från David I (1084-1153), kung av Alba (Skottland) 1124-1153. Thoraldus var klanen Stirlings stamfader. Familjen och klanen Stirling härstammade från pikterna. Namnet Stirling är emellertid en modernisering. Äldsta kända namnet på familjen är Stryvelin. 1136 fanns det en Gilbertus de Striuelin och en Walter de Stryvelin. I äldre skrifter kallades familjen på 1100-talet också för exempelvis de Strieuling, de Striuelyng och de Strivelin. På 1200-talet kallades de även för de Stervlen, de Strivelyn, osv. Idag finns det minst 62 varianter av namnet Stirling.

På 1200-talet uppfördes Cadder Castle som ett torn framför platsen där Cawder House senare byggdes på 1600-talet. 1200-tals Cadder Castle kallades även för Castle of Cadder och Calder Castle och ägdes av familjen Stirling. 1600-tals Cawder House var också känd som Cadder House och Calder House. På 1930-talet blev Cawder House klubbhus till Cawder Golf Club. Klubbhuset, som finns kvar än idag, ligger 40 meter söder om floden River Kelvin gångvägen och 3,7 km norr om centrala Bishopbriggs bilvägen i södra East Dunbartonshire. Cadder Castle låg med andra ord framför klubbhuset till dagens golfklubb. Cadder Castle låg också 800 meter nordväst om Cadder motte som uppfördes på 1100- eller 1200-talen, men troligen på 1100-talet. Någon gång på andra hälften av 1300-talet till 1500-talet ersattes eller byggdes tornet på Cadder Castle om till ett tornhus. Enligt en historiker på 2010-talet var 1200-tals tornet det äldre Cadder Castle, medan tornhuset på 1300- till 1500-talen var det modernare ombyggda Cadder Castle. Båda räknades som samma slott. Från 1448 ägdes markerna i Cadder av den grenen av familjen Stirling som kallade sig för Stirling of Keir and Cawder.

1624 byggdes Cawder House av Sir Archibald Stirling. Byggnaden uppfördes framför tornhuset Cadder Castle. Förmodligen revs hela Cadder Castle utom delar av grunden 1624 eftersom stenarna behövdes till att bygga Cawder House. Det går emellertid inte att utesluta att Cadder Castle lämnades orört 1624 och att stenarna togs på annat håll. Det är möjligt att tornhuset, förutom delar av grunden, istället revs på 1600-talet efter 1624 eller senast på 1700-talet. Möjligen bevarades tornhuset 1624 för att användas som bostad till andra medlemmar av familjen Stirling, som bostad till tjänstefolk, som förråd eller bara var kvar som en övergiven byggnad som med tiden blev en ruin. Cawder House som uppfördes 1624 var en herrgård, manor, och ett laird's house. 1753 uppfördes ett duvslag sydöst om Cawder House.

När arbetare skulle jämna ut marken för att lägga en ny gräsmatta framför Cawder House 1814-1815 upptäckte de en del av grunden till tornhuset Cadder Castle. Delar av grunden fanns kvar i marken under jorden. De tog sedan bort det som fanns kvar av grunden. Därmed var de sista resterna av Cadder Castle borta 1814-1815. Vid samma tid precis norr om Cawder House hittade de också en behållare med över 350 guldmynt från 1400-talet. På en del av mynten fanns inskriptionen Jacobus och en del hade avbilder på James I (1394-1437) och James II (1430-1460). De var kungar av Skottland 1406-1437 respektive 1437-1460. Det förekommer också uppgifter James I inte var med på dessa mynt. Istället hade en del av mynten avbilder på James II och James III (1451/1452-1488). Den senare var kung av Skottland 1460-1488. Mynten gömdes på platsen på 1400-talet efter 1438. Tyvärr blev inte guldskatten intakt efter fyndet. Cawder House´s ägare James Stirling of Keir (1766-1831) behöll 12 av mynten och sålde 103 mynt. Övriga över 235 mynt hamnade senare hos a) National Museum of Antiquities of Scotland, idag The National Museum of Scotland i Edinburgh, b) British Museum i London, och c) på universiten i Aberdeen, Glasgow och St Andrews.

I början av 1800-talet byggdes Cawder House ut och om, bl.a. med flyglar både i väster och i öster. Skotska arkitekten David Hamilton (1768-1843) stod för designen. 1812 designade han ombyggnaden av Kincaid House i East Dunbartonshire. Det gjordes också en modernisering av hela byggnaden Cawder House invändigt som utvändigt. Invändigt i klassisk stil. Uppgifter varierar ifall ut- och ombyggnaden samt moderniseringen skedde 1813-1815 eller 1817. Det som talar för året 1817 är de uppgifter som säger att det var Charles Stirling (1771-1830) som anlitade David Hamilton för utbyggnaden. Charles Stirling hyrde Cawder House och dess marker 1816-1830 av sin storebror James Stirling of Keir (1766-1831), också känd som James Stirling of Keir and Cawder. I samband med uthyrningen 1816 fick Charles hyra egendomen på livstid. Både Charles och James var söner till William Stirling (f. 1725) och Helen Gray (1746-1776). Föräldrarna gifte sig 1765. Efter att Charles flyttade in i Cawder House 1816 anlitade han arkitekten David Hamilton året därpå 1817, enligt dessa uppgifter.

I samband med ombyggnaderna 1813-1815 eller 1817 omdirigerades även floden River Kelvin av familjen Stirling. Flodens riktning ändrades till mer väster om Cawder House. En mindre sjö för små båtar anlades också. Idag en del av vattenhinder på golfbanan. Även duvslaget byggdes ut och renoverades 1813-1815 eller 1817. På första halvan av 1800-talet anlade Charles Stirling också en muromgärdad trädgård i området.

Under första världskriget 1914-1918 fungerade Cawder House som ett sjukhus. På 1930-talet hyrde familjen Stirling ut Cawder House och närliggande marker till grundarna av Cawder Golf Club. Familjen Stirling hade då bott i Cawder House i mer än 300 år och ägt platsen i ungefär 700 år inklusive tiden då Cadder Castle fanns. Golfklubben fick ett långtidskontrakt för att hyra markerna. De anlade två golfbanor. Bandesigner var James Braid. Cawder House använde golfklubben som klubbhus, vilket byggnaden är än idag. På 1960-talet expanderade golfklubben sina ytor. Den sista delen av den muromgärdade 1800-tals trädgården jämnades därför med marken.
På 1970-talet besöktes Cawder House och marken närmast byggnaden av arkeologer. De ville se ifall de kunde hitta resterna av grunden till Cadder Castle, men de hittade ingenting. Huvudbyggnaden på Cawder House har idag tre våningar medan flyglarna har två våningar.

Cadder och Cawder

Den blandade användningarna av namnen Cadder, Calder och Cawder för att beskriva de två slotten, huset, egendomen, golfklubben och byn har enligt historiker lett till förvirringar bland forskare. På äldre kartor var socknen markerad som Cadder medan huset och egendomen gick under namnet Calder. Med tiden försvann användningen av Calder och ersattes av Cadder. Fram till början av 1900-talet användes Cadder för egendomen, byn och socknen. Det hindrade inte att utomstående på exempelvis mitten av 1800-talet och i början på 1900-talet också kallade huset, egendomen och byn för Cawder. På 1930-talet tog golfklubben namnet Cawder, vilket ledde till att huset och egendomen också officiellt började kallas för Cawder, vilket de gör än idag. De två slotten Cadder Castle och Cadder motte, byn och socknen fortsatte däremot att kallas för Cadder, vilket de gör fortfarande även om slotten inte finns kvar. Ändringarna av alla namnens stavningar berodde på gradvisa förändringar av lokala dialekter och uttal över tid.

14. Cadder motte (platsen för), Cadder parish, Lanarkshire

Cadder motte 1825.

14. Cadder motte (motteborg, platsen för)
Byggdes: på 1100- eller 1200-talen, troligen 1100-talet.
Revs, tornet: långt innan 1825.
Revs, motten: på 1940-talet.
Familj: Stirling.

Borgen låg 3 km norr om centrala Bishopbriggs bilvägen i södra East Dunbartonshire. Borgen låg också 800 meter sydöst om Cadder Castle som byggdes på 1200-talet. På 1100- eller 1200-talen, men troligen på 1100-talet, uppfördes Cadder motte som en motteborg på en avlång hög och motte. Borgen ägdes av familjen Stirling och bestod av ett torn och intilliggande medeltidsbyggnader. Runt motten fanns det ett brett dike och en vall. En del av diket tillhörde ett dike som var en del av Antoninus mur som uppfördes 142-154 e.Kr. Öster om Cadder motte låg grunden till ett romerskt fort. Fortet upptäcktes på mitten av 1600-talet. Medeltida boenden och senare jordbruk med plöjning hade det gjort svårt att urskilja fortets riktiga plats.

Troligen 1624, men möjligen på 1600- eller 1700-talen, revs hela grannslottet Cadder Castle utom delar av grunden. 1624 uppfördes Cawder House på den platsen. I slutet av 1700-talet dirigerades den till Cadder motte närliggande kanalen om till norr och väster om det romerska fortet. 1813-1815 eller 1817 revs sista resterna av grunden till grannslottet Cadder Castle. Långt innan 1825 revs tornet på Cadder motte. 1852-1853 hittades fynd från romartiden nära södra delen av grunden till det romerska fortet.

Vid en arkeologisk undersökning i början på 1910-talet konstaterades att diket nedanför Cadder motte var brett och platt. Fragment av medeltida keramik hittades också på platsen. Undersökningen leddes av Sir George Macdonald. Han var egentligen inte intresserad av Cadder motte. Hans fokus låg istället på att spåra linjen till Antoninus mur och dess vallar, vilket ledde honom till Cadder motte. 1929-1931 gjordes en ordentlig utgrävning av det romerska fortet. Den leddes av John Clarke från Glasgow Archaeological Society. De hittade hela fortets utbredning och även grunderna av fortets interna byggnader i jorden även om de var i dåligt tillstånd. Det konstaterades att fortet invändigt var 11 200 m2 stort. För att få ett begrepp hur stort det var motsvarade fortet invändigt exempelvis en yta på 100 x 112 meter eller 80 x 140 meter, osv.

På 1930-talet hyrde familjen Stirling ut Cawder House i nordväst och närliggande marker på långtidskontrakt till grundarna av Cawder Golf Club. Golfbanor anlades. Cadder motte och grunden till det romerska fortet fick däremot vara kvar. Golfklubben gjorde Cawder House till sitt klubbhus, vilket byggnaden är än idag. Enligt arkeologer på mitten av 1930-talet hade Cadder motte inget dike i sydväst på den sidan av motten som sluttade brant nedåt. Enligt en teckning från 1825 såg åtminstone tre av mottens fyra sidor ut att slutta brant nedåt. Uppenbarligen hade motten plattats till på alla sidor utom i sydväst mellan 1825 och 1930-talet, enligt en historiker på 2010-talet. Historikern menade att arkeologerna på 1930-talet konstaterade att motten var 15,8 x 16,2 meter stor och 3,66 meter hög. Den hade nästan formen som en kvadrat. Tidigare beskrivningar av motten innan 1930-talet gjorde gällande att motten däremot var avlång och rektangulär, vilket teckningen från 1825 också indikerar på.

På 1940-talet förstörde ett sandbrott Cadder motte och platsen där motteslottet låg. Även grunden till det romerska fortet försvann. På 1950-talet var både motten och fortet helt borta, vilket utomstående trodde fram till 2010-talet. På 1960-talet expanderade golfklubben sina ytor. Sandbrottet stängdes och på platsen är det idag en golfbana som tillhör Cawder Golf Club. I början på 2010-talet konstaterades att högen som tillhörde Cadder motte fortfarande gick att se från syd även om den var kraftigt reducerad i storlek. Det gör att framtida arkeologer kan undersöka platsen.

15. Castle of Craigbarnet (tornhus, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: någon gång 1350-1508.
Övergavs: 1660.
Revs: 1660 eller under 1600- och 1700-talen.
Familj: förmodligen Stirling.
Annat: ersattes 1660 av herrgården Craigbarnet.

Det medeltida slottet låg med dagens bilväg 2,4 km västsydväst om centrala Clachan of Campsie, 3,7 km väster om centrala Lennoxtown och 9,9 km nordväst om centrala Kirkintilloch i norra East Dunbartonshire. Slottet var också känt som bara Craigbarnet. Medeltida Castle of Craigbarnet ska inte blandas ihop med 1600-tals herrgården Craigbarnet som låg 210 meter sydsydost om Castle of Craigbarnet gångvägen. Det fanns med andra ord två slott inom 210 meter som hette Craigbarnet, varav det i nordnordväst oftast benämndes som Castle of Craigbarnet och det i sydsydost som Craigbarnet.

Castle of Craigbarnet uppfördes någon gång 1350-1508 som ett tornhus, enligt historiker på 2010-talet. Enligt historiker på slutet av 1800-talet var byggnaden en herrgård, mansion. 1508 besöktes Castle of Craigbarnet av James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513. 1660 uppfördes herrgården Craigbarnet 200 meter i sydsydost av John Striveling från familjen Stirling. Herrgården ersatte tornhuset som övergavs 1660 och revs 1660 eller under 1600- och 1700-talen. Herrgården Craigbarnet från 1660 revs i sin tur 1786 och ersattes av herrgården Craigbarnet House som uppfördes 1786 i området. Herrgården från 1786 var också känd som The mansion of Craigbarnet. Material från 1600-tals herrgården användes emellertid inte till för att bygga 1700-tals herrgården.

Craigbarnet House från 1786 övergavs under 1800-talet och blev en ruin. Under 1800-talet togs material från herrgården för att bygga den närliggande bondgården Mains of Craigbarnet. På 1890-talet var Craigbarnet House en nedgången ruin. I början på 1950-talet revs ruinen helt.

16. Craigbarnet (herrgård, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: 1660.
Revs: 1786.
Familj: Stirling.
Annat: ersattes 1786 av herrgården Craigbarnet House i området.

Slottet låg med dagens bilväg 2,2 km västsydväst om centrala Clachan of Campsie, 3,5 km väster om centrala Lennoxtown och 9,7 km nordväst om centrala Kirkintilloch i norra East Dunbartonshire. Slottet ska inte blandas ihop med Castle of Craigbarnet som låg 210 meter nordnordväst om Craigbarnet gångvägen. Castle of Craigbarnet var också känt som bara Craigbarnet.

Craigbarnet uppfördes 1660 som en herrgård, mansion, av John Striveling. Striveling var en namnvariation av familjenamnet Stirling. På herrgården fanns en sten med initialerna J S och M S och årtalet 1662 och annan sten med bara årtalet 1662. Trots årtalet 1662 anses det att herrgården uppfördes två år tidigare. Herrgården ersatte tornhuset Castle of Craigbarnet i nordnordväst som uppfördes någon gång 1350-1508. Craigbarnet från 1660 hade en kvadratisk form. I de fyra hörnen fanns tureller med formerna av runda pepparkar. Designen finns idag på tre små runda fyrar längs den kaledoniska kanalen i Highland i Skottland. Designen fast som små kvadratiska fyrar som ser ut som pepparkar finns också i Kanada, inte minst i de kanadensiska kustprovinserna Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edward Island.

Runt Craigbarnet från 1660 fanns ett stort brett dike eller en vallgrav som var fylld med vatten. För att komma in i herrgården fanns en port med vindbrygga. 1786 revs 1600-tals Craigbarnet och ersattes av herrgården Craigbarnet House som uppfördes 1786 i området. Herrgården från 1786 var också känd som The mansion of Craigbarnet. Material från 1600-tals herrgården användes emellertid inte till för att bygga 1700-tals herrgården. Craigbarnet fanns bara i 126 år under perioden 1660-1786. Craigbarnet House från 1786 övergavs under 1800-talet. Material togs från herrgården för att bygga den närliggande bondgården Mains of Craigbarnet. De två stenarna med årtalet 1662 från herrgården hamnade på bondgården under 1800-talet, men senast i början på 1890-talet. I mitten av 1950-talet fanns de två stenarna i en lada på bondgården. På 1890-talet var herrgården Craigbarnet House en nedgången ruin. I början på 1950-talet revs ruinen helt.

17. Gartconnel Castle (medeltidsslott/kärntorn, platsen för), New Kilpatrick parish, Dunbartonshire
Byggdes: omkring 1214-1500.
Revs: långt innan 1845.
Familj: Galbraith.

Slottet var också känt som Cartonvenach och Gartconnell Castle. Slottet ägdes av familjen Galbraith. Det låg där dagens Bearsden ligger i sydvästra East Dunbartonshire. Gartconnel Castle uppfördes omkring 1214-1500 som ett medeltidsslott eller ett kärntorn. Troligen byggdes slottet på 1200- eller 1300-talen, men det går inte att utesluta att det uppfördes innan eller efter. Slottet revs långt innan mitten av 1800-talet. 1845 fanns det bara kvar ett smalt dike som tillhörde slottet. Bredvid fanns det en gård 1845. Den ägdes av Mr Gordon of Dugalstone. Idag finns det inget kvar av Gartconnel Castle. På platsen där slottet låg finns det istället två villatomter och tillhörande villor. De ligger som sista hus på återvändsgatan Gartconnell Gardens i Bearsden.

18. Glorat (tornhus, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: på 1400-talet eller i början av 1500-talet, men senast 1510.
Revs till stora delar: 1625.
Revs, grunden: någon gång 1893-1956.
Familj: Stirling.
Annat: tornhuset var inte samma byggnad som Glorat House som uppfördes 1625 på platsen.

På 1400-talet eller i början av 1500-talet uppfördes tornhuset Glorat 1,5 km öster om dagens Lennoxtown. 1510 finns det bekräftat att tornhuset fanns på platsen. Från början av 1500-talet ägdes tornhuset av familjen Stirling. 1625 revs tornhuset och ersattes bredvid av det modernare Glorat House som var ett större hus men som såg ut som en herrgård, mansion. Tornhuset revs emellertid inte helt 1625. Åtminstone delar av grunden lämnades kvar. En sten med initialerna M S och årtalet 1625 finns på nuvarande Glorat House. M S stod för Mungo Stirling som uppförde och ägde huset från 1625. Han var son till Sir John Stirling (d. 1642), 4th of Glorat. Efter Johns död 1642 kallade sig Mungo för Mungo Stirling, 5th of Glorat.

På första halvan av 1800-talet eller på mitten av 1800-talet anlades de 60 hektar stora trädgårdarna. 60 hektar motsvarade 600 000 m2 eller 84 fotbollsplaner med måtten 105 x 68 meter. Trädgårdarna var mer som en stor park med gräsmattor, många träd, skog och en del byggnader samt en vanlig muromgärdad trädgård från 1800-talet. 1869 byggdes Glorat House om i baronstil, men behöll en del av murverken från 1600-talet. 1879 byggdes ett torn till. 1892 gick det fortfarande att se resterna av grunden till tornhuset från 1510 eller tidigare utanför nordvästra delen av Glorat House. Efter 1892 men innan 1957 togs de resterna bort. Enligt en del historiker var huset från 1625 och det ombyggda huset från 1869 en herrgård, men den räknades officiellt som ett hus som låg och fortfarande ligger på en landegendom. Glorat House finns fortfarande kvar idag, men är privat och är inte öppen för allmänheten.

19. Pre-Auchinvole Castle (medeltidsslott, platsen för), Kirkintilloch parish, Dunbartonshire
Byggdes: omkring 1100- till 1400-talen.
Revs: senast i slutet av 1500-talet eller i början på 1600-talet.

Slottet uppfördes någon gång på 1100- till 1400-talen. Troligen som ett medeltidsslott, men det går inte att utesluta andra varianter. Pre-Auchinvole Castle hade vindbrygga och vallgrav. Innan slutet av 1500-talet eller innan början av 1600-talet revs slottet. På platsen uppfördes Auchinvole Castle vid den här tiden.

20. Pre-Kincaid House (torn/peel, platsen för), Campsie parish, Stirlingshire
Byggdes: i slutet av 1200-talet.
Revs: senast 1690, men förmodligen mycket tidigare.
Ersattes: 1690 av Kincaid House.
Familj: Kincaid.
Annat: platsen ägdes av familjen Kincaid i mer än 721 år eller under större delen av de över 721 åren.

Slottet uppfördes av familjen Kincaid i slutet på 1200-talet av som ett torn eller en peel. Det låg i Campsie parish där dagens by Milton of Campsie ligger. Slottet revs senast 1690, men förmodligen betydligt tidigare. 1690 uppfördes Kincaid House på samma plats av familjen Kincaid. Byggnaden byggdes ut på mitten av 1700-talet och byggdes om 1812. Det var John Kincaid (d. före 12 juni 1833) som beslutade att byggnaden skulle byggas om 1812. Han var också känd som John Kincaid of Kincaid. John anlitade skotska arkitekten David Hamilton (1768-1843) för ombyggnaden av Kincaid House. Tjugofem år senare designade David Hamilton slottet Lennox Castle åt John Kincaids son och arvinge John Lennox Kincaid Lennox (f. 1802). Sonen var också känd som John Lennox Kincaid-Lennox of Woodhead and Kincaid. Han ärvde Kincaid House från sin pappa och slottet Woodhead House från sin moster Margaret Lennox. Mostern saknade egna barn som överlevde henne. Hennes arvtagerska var därför Johns mor Cecilia Lennox. Cecilia var lillasyster till Margaret.

John Lennox Kincaid Lennox uppförde Lennox Castle 1837-1841 i Campsie parish i East Dunbartonshire. Familjen flyttade dit till Lennox Castle, men behöll Kincaid House. 1921 sålde familjen Kincaid byggnaden Kincaid House. Familjen hade då ägt marken där byggnaden låg på i mer än 721 år eller under större delen av de över 721 åren från slutet av 1200-talet till 1921. Senast i början på 1950-talet blev Kincaid House ett hotell, vilket byggnaden fortfarande är idag. Därför är Kincaid House också känd idag som Kincaid House Hotel. Rester från byggnaden från 1690 finns i Kincaid House´s södra del, utbyggnaden i mitten av 1700-talet i norra delen och ombyggnaden från 1812 i östra delen.

21. Tower of Law (först motteborg och sen tornhus, platsen för), New Kilpatrick parish, Dunbartonshire
Byggdes som en motteborg: på 1100-, 1200- eller 1300-talen.
Byggdes om/ersattes av ett tornhus: på 1500-talet eller tidigare.
Revs: 1890.
Familj: Stirling.
Familjer eventuellt: Livingston, Hamilton och Crawford.

Slottet kallades även för Law. Slottet låg strax söder om huvudbyggnaden på dagens bondgård Law farm. Med dagens bilväg låg Tower of Law 2,2 km nordöst om centrala Hardgate och 3,7 km västnordväst om centrala Bearsden i västra East Dunbartonshire.
Slottet uppfördes på 1100-, 1200- eller 1300-talen som en motteborg på en hög. Borgen revs sedan och ersattes då eller en tid senare av ett tornhus på 1500-talet eller tidigare. Tornhuset ägdes av familjen Stirling of Law.

1528 bildades the lordship of Drumry ur markerna i Law. 1528 ägdes markerna i Drumry av Sir James Hamilton of Finnart (1495-1540), också känd som James Hammyltoun of Fynnart och bara Sir James Hamilton. Han kom över landområderna efter giftermål med Margaret Livingston of Easter Wemyss (f. före hösten 1511 och d. efter våren 1541). Hon var också känd som Margaret Livingston, Margaret Levingstone, Margaret Levingstoun, Margaret Levyngstoun och Margaret Lewinstoun. 1529 sålde Sir James Hamilton markerna i Drumry till Laurence Crawfurd of Kilbirnie (1505-1547), också känd som Laurence Craufurd of Kilbirny och bara som Laurence Crawford. Enligt andra uppgifter bytte Sir James Hamilton markerna i Drumry mot Laurence Crawfords landområden i Crawfurd-John. Oavsett vilket stod Laurence som ägare av markerna i Drumry 1529. Det är osäkert huruvida familjerna Livingston, Hamilton och Crawford däremot ägde Tower of Law.

Tornhuset Tower of Law revs 1890. Stenarna användes främst till byggnader bredvid Edinbarnet House. Motteborgen och tornhuset finns inte kvar idag. Några av stenarna från tornhuset finns spridda på Law farm.