Highland – 201 slott

Finns: 136 st.
Finns inte kvar: 62 st.
Fanns eventuellt: 0 st
Finns inte kvar+eventuellt platsen för: 3 st.
Tekniskt inga slott, men nämns ibland som slott: 2 st.

Mest berömda: nr 73 Eilean Donan Castle och nr 136 Urquhart Castle.
Två andra klassiker: nr 68 Dunrobin Castle och nr 125 Skibo Castle.

Inom Highland, från norr till söder, är slotten är fördelade:
- Caithness: 26-3-0-0-0 = 29 slott
- Sutherland: 17-10-0-0-0 = 27
- Ross & Cromarty 27-24-0-2-1= 53 (54)
- Inverness-shire: 47-18-0-0-1 = 65 (66)*
- Nairnshire: 7-6-0-1-0 = 14 
- Morayshire: 5-0-0-0-0 = 5 
- Argyll: 7-1-0-0-0 = 8*

I Inverness-shires del är inte södra Yttre Hebriderna inkluderad. I Argyll är bara den delen som ligger i Highland med. Argylls del i Argyll and Bute är inte inkluderad.

​Scrolla nedåt och följ slotten från A till Z. Först slott som finns. Sedan slott som inte finns kvar. Symbolen ♚ betyder att slottet har varit ett kungligt slott. © Copyright alla texter: skotskaslott.com. © Copyright bilden överst:
Eddie Boyd.

Första kolumnen ovan står för slott som finns kvar idag, andra för slott som inte finns kvar, tredje kolumnen för slott som fanns eventuellt, fjärde för slott som inte finns kvar och eventuellt platsen för medan femte kolumnen visar byggnader som tekniskt inte är slott, men som ibland nämns som slott. Sjätte kolumnen visar totala antalet slott. Inverness-shire del av Highland har flest slott inom Highland såväl de slotten som finns nu, 47 st, som totalt med 65 slott. Det till ytan mindre Caithness har fler slott än Sutherland. Hälften av alla slott i Nairnshire och nästan hälften av alla slott i Ross and Cromarty har förstörts fram till idag. De finns inte kvar längre.

Den som vill titta på skotska slott i Highland på sommaren, men helst under finare väder eller regnfria dagar, bör bege sig till Caithness längst uppe i nordöst. På somrarna brukar vädret ofta vara bättre i Caithness än i övriga Highland. I maj till augusti har Thurso och Wick i Caithness 629,7 respektive 613,9 soltimmar. Jämför med Portree på Isle of Skye med 595,6 soltimmar, Inverness i Inverness-shire 593,8, Ullapool i Ross and Cromarty 589, Onich i Lochaber 546,8 och Dalwhinnie i Inverness-shire 544. De slår emellertid inte Nairn i Nairnshire i Highland med deras 632,1 soltimmar. Som jämförelse har soliga Visby i Sverige 1 231 soltimmar från maj till augusti.

Finns 1-136

1. Achnacarry Castle, Kilmallie parish, Inverness-shire

​© Dave Kelly. CC.

1. Achnacarry Castle (huvudsak träslott, resterna av en skorsten)
​Byggdes: 1655 som ett träslott.
Brändes ned: 28 maj 1746.
Ruin: 1746-idag.
Ägare: privat.
Familj. Cameron.
Annat 1: också känt som Achnacarry och Achnacarry House.
​Annat 2: ersattes av närbelägna Achnacarry House.
Berömt för 1: var ett extremt vackert träslott.
Berömt för 2: släkthem för klanen Camerons klanhövdingar.

​Sedan 1528 ägde klanen Cameron slottet Tor Castle i Inverness-shire. Deras sjuttonde klanhövding Sir Ewen Cameron of Lochiel (1629-1719) beslutade emellertid att riva slottet. Han ville ha ett mer praktiskt och bekvämare byggnad än vad Tor Castle kunde erbjuda. 1655 uppförde han därför det nya slottet Achnacarry Castle i Achnacarry strategiskt mellan 
Loch Arkaig i väster och Loch Lochy i öster i Lochaber i södra Highland. Norra delen av Loch Lochy ligger endast 16,45 km sydväst om sydvästra delen av Loch Ness. Bilvägen på dagens vägar ligger Achnacarry Castle i Achnacarry 25,6 km nordnordöst om Fort William. Namnet Achnacarry
syftar på fiskfällor och fördämningar. Floden Arkaig rinner mellan Loch Arkaig och Loch Lochy, vilket gör det lättare att fånga fiskar i fiskfällor och i fördämningar i floden när fiskarna simmar mellan de två sjöarna.

Det nya slottet Achnacarry Castle från 1655 beskrevs som ett stort hus byggt av granplankor. Det sägs ha varit ett av de vackraste i sitt slag i hela Storbritannien. I de skotska högländerna betraktades det som ett fantastiskt palats. I en beskrivning från 1663 beskrevs slottet som ett hus för festande där vinet gick runt fritt upphällt i glimrande glas och där musiken dundrade under husets takbjälkar. Andra porträtterade slottet som ett riktigt manshem med en känsla och utseende som en stor jaktstuga mitt i västra högländerna. På 1600-talet anlades en park nära slottet. Även en aveny med träd som ledde till området anlades på 1600-talet eller första halvan av 1700-talet.

Efter den sjuttonde klanhövdingen Sir Ewen Cameron of Lochiels död 1719 tog hans son John MacEwen Cameron of Lochiel (f. före 1690 och d. 1747) över Achnacarry Castle. Sonen var klanen Camerons artonde klanhövding och kallades också bara för John Cameron of Lochiel utan namnet MacEwen. Han flyttade senare till Belgien i exil efter ett av jakobitupproren. Jakobitupproren var en serie uppror på Irland och i Storbritannien 1688-1746 med målet att återinsätta James VII (1633-1701), kung av England, Skottland och Irland 1685-1688 och senare hans ättlingar till huset Stuart på den skotska, engelska, irländska och senare den brittiska tronen. John MacEwen Cameron of Lochiels son Donald Cameron of Lochiel (1700-1748) bodde också på Achnacarry Castle. Han blev klanen Camerons nittonde klanhövding när hans far John dog 1747. Vid sidan av sitt vanliga namn kallades Donald Cameron även för ”the gentle Lochiel”. När Donald Cameron gifte sig med sin fru på första halvan av 1700-talet krävde hon i äktenskapsförordet att han skulle bygga henne ett hus som var värt minst 100 pund sterling där det ingick trädgårdar, land, etc. 100 pund sterling på den tiden motsvarade ungefär vad en lantarbetare tjänade på 22 år, vad de rikaste storbönderna tjänade på 3,3 år eller vad de främsta köpmännen tjänade på 1,3 år.
 
Donald Cameron planterade bokar, träden, nära floden Arkaig som låg nära Achnacarry Castle. Men mer än några träd blev det inte eftersom han också var engagerad i jakobitupproren. Den 16 april 1746 förlorade jakobiterna understödda av Frankrike krigsslaget vid Culloden mot den brittiska regeringen stödda av det brittiska kungahuset av Hannover.
Slaget​ vid ​Culloden utkämpades i Culloden 4,8 km öster om Inverness. 1 500-2 000 av 7 000 jakobitiska motståndsmän sårades eller dog. 154 jakobiter tillfångatogs också. Även 222 franska soldater tillfångatogs. Klanen Cameron förlorade hälften av sina män i slaget. Hos jakobiternas motståndare, den brittiska regeringen, dog bara 50 soldater och 259 sårades. De överlevande jakobiterna retirerade tillbaka runt om i de skotska högländerna. Den nittonde klanhövdingen Donald Cameron tog på sig ansvaret att omgruppera dem, men han misslyckades. Han och hans män flydde istället upp i några av bergen.

Den 28 maj 1746 brändes Achnacarry Castle ned av skotten Sir George Munro (d. 1746), 1st of Culcairn och hans män som stödde den brittiska regeringen. De hämnades för att klanen Cameron varit en av de mest trogna och trofasta jakobiterna. Efter att slottet brunnit ned fanns det bara aska och något som påminde om en ruin kvar. Men Sir George Munro brände inte ned Achnacarry Castle enbart för att klanen Cameron hade varit jakobiter. Han ville också hämnas för att sex män från klanen Cameron mördade hans äldre bror Sir Robert Munro (1684-1746), 6th Baronet of Foulis, vid krigsslaget vid Falkirk Muir den 17 januari 1746. Den nittonde klanhövdingen Donald Cameron flydde till Flandern i nuvarande Belgien där han senare dog 1748.

1746 gick Achnacarry Castles ruin över till den brittiska kronan. Ruinen stod orörd och klanen Cameron fick tillbaka ruinen 1784. De gjorde inget på platsen förrän 1802-1805 då de uppförde skalet och en del invändigt till herrgården Achnacarry House 140 meter öster om ruinen. Se nästa slott strax nedan. På 1930-talet återtstod bara en skorsten i sten av Achnacarry Castle. Därför trodde en del människor på 1930-talet att Achnacarry Castle var ett kombinerat trä- och stenslott och inte enbart ett träslott som det hävdades på 1600-talet. Möjligen med en stengrund på nedersta våningen eller nedersta två våningarna och träkonstruktion på slottets övre våningar. Alternativ att en del byggnader av slottet var helt i sten och andra delar helt i trä, t.ex. att slottets festsal var i trä medan kökets väggar var av sten.

Andra insatta på 1930-talet höll inte helt med. De menade att Achnacarry Castle var ett slott helt i trä med en skorsten i sten som låg på en annan plats i området. Sedan brändes träslottet ned 1746. Stenar som användes i kombination till träslottet, som utbyggnader i sten, andra hus, etc flyttades till platsen vid nuvarande Achnacarry House från 1802. Kanske även skorstenen flyttade också, enligt dem. Vid nya Achnacarry House 
användes stenarna till nya byggnader bredvid den nya herrgården när den uppfördes 1802-1805. Men dessa nya stenbyggnader revs på 1800-talet, enligt deras spekulationer. Det skulle då förklara varför det på såväl 1930-talet som på 2020-talet fanns två ruiner i sten på Achnacarry Houses tomt, dels ruinen med skorstenen och dels en ruin med resterna av en fyrkantig stenbyggnad öster om skorstenen. Resterna av de två stenruinerna var därför från början utbyggnader, etc. i sten bredvid träslottet Achnacarry Castle. Möjligen att ruinen med skorstenen också var en skorsten som tillhörde Achnacarry Castle, men stod som slottet på en annan plats på 1600- och 1700-talen. Kritiker höll inte med. De menade att det uppfördes en del stenbyggnader nära Achnacarry House på andra halvan av 1800-talet efter 1856, varav en del revs senare och blev ruiner. Det skulle då ha kunnat förklarat varför ruinen med den fyrkantig stenbyggnaden öster om skorstenen fanns på 1930-talet och fortfarande fanns kvar på 2020-talet.

På 1960-talet spekulerades det att skorstenen och dess delar var av sten medan byggnaderna som gick från skorstenen i nordöst och i sydväst var av trä. De trodde också att skorstenen tillhörde Achnacarry Castle och låg på samma plats som på 1600-talet. De hävdade att den gamla avenyn med träd ledde till området vid Achnacarry Castle. Avenyn gick inte längre och vände sig heller inte bort. Avenyn talade för att Achnacarry Castle låg där ruinen med skorstenen låg på 1960- och 2020-talen och inte på en annan plats i området. Det i sin tur talade ytterligare för att skorstenen tillhörde Achnacarry Castle enligt undersökningar på 1960-talet.

Achnacarry Castles ruin finns kvar idag. Den består bara av en skorsten i sten med fyra eldstäder. Se bilden ovan. Skorstenen är i gott skick och består av stenar i olika storlekar. Den visar tecken på att den har restaurerats och byggts om. Skorstenen på bilden ovan är 4 meter på längden, som mest 1,3 meter tjock och upp till 8 meter hög. Skorstenen var centralt placerad i slottet. Slottets byggnad sträckte sig nordöst och sydväst om skorstenen. Byggnaderna i nordöst och i sydväst bestod av två våningar som troligen var av träkonstruktion. På toppen och vid sidan av nuvarande skorstenen breder murgröna ut sig. Det finns också en annan ruin i sten öster om skorstenen som inte var en del av slottet. Kvar av den ruinen finns de nedre delarna av väggarna till en fyrkantig byggnad. Ruinen med skorstenen och murgrönan är en vacker dekoration på tomten till nuvarande Achnacarry House. ​Enligt klanen Cameron är dagens ruin med skorstenen och murgrönan den officiella platsen för 1600-tals slottet. Skorstenen är också de enda resterna av Achnacarry Castle, enligt dem. Achnacarry Castle låg inte på någon annan plats enligt dem.


Huset Hannover

Brittiska kungahuset av Hannovers regenter regerade över Storbritannien och Irland 1715-1901. Efter den brittiska drottningregenten Victorias (1819-1901) död 1901 bytte hennes son, kung Edward VII (1841-1910) av Storbritannien 1901-1910 och kejsare av Indien 1901-1910 hus till Saxe-Coburg and Gotha, på svenska Sachsen-Coburg Gotha. Han tog namnet Saxe-Coburg and Gotha från sin far prins Albert of Saxe-Coburg and Gotha (1819-1861). Edward VII:s (1841-1910) son George V (1865-1936), kung av Storbritannien 1910-1936 och kejsare av Indien 1910-1936, tog 1917 bort det tyskklingande namnet Saxe-Coburg and Gotha. Han bytte till det mer brittiskklingande namnet Windsor för att den brittiska kungliga familjen inte skulle stöta sig mot det brittiska folket under första världskriget där bl.a. Storbritannien stred mot Tyskland.

2. Achnacarry House, Kilmallie parish, Inverness-shire

Loch Arkaig och floden Arkaig finns bakom
​slottet. © Gillian Hughes, carinbrook.co.uk

2. Achnacarry House (herrgård i skotsk baronstil, god kondition)
Byggdes, utvändigt och en del invändigt: 1802-1805.
Byggdes klart invändigt: 1837.
Flygel: 1872.
Taket byggdes om: 1943 efter en brand.
Herrgården renoverades: 1947-1952.
Arkitekt 1802-1805: James Gillespie Graham (1776-1855).
Ägare: familjen Cameron (privat).
Familj: Cameron.
Annat 1: ersatte närbelägna Achnacarry Castle.
Annat 2: också känt som Achnacarry Castle och Achnacarry.
Berömt för 1: släkthem för klanen Camerons klanhövdingar.
Berömt för 2: kommandesoldater utbildades vid platsen 1942-1945.

Klanen Cameron uppförde Achnacarry Castle 1655. 1746 brändes det ned av Sir George Munro (d. 1746), 1st of Culcairn. Se Achnacarry Castle ovan för mer och varför. 1746 beslagtogs  Achnacarry Castles ruin av den brittiska kronan, men 1784 fick klanen Cameron tillbaka ruinen. De väntade nästan två årtionden med att göra något vid platsen. 1802-1805 uppförde de skalet till herrgården Achnacarry House 140 meter öster om ruinen till Achnacarry Castle. Achnacarry House låg som Achnacarry Castle också mellan Loch Arkaig i väster och Loch Lochy i öster i Lochaber i södra Highland. Alldeles norr och öster om Achnacarry Castle rann floden Arkaig. Det yttre skalet och en del invändigt till det nya Achnacarry House från 1802-1805 uppfördes av Donald Cameron of Lochiel (1769-1832). Han var klanen Camerons tjugoandra klanhövding. Han var barnbarn till Donald Cameron of Lochiel (1700-1748) som var klanen Camerons nittonde klanhövding. Den tjugoandra klanhövdingen Donald Cameron uppförde Achnacarry House i skotsk baronstil. Den nya herrgården från 1802-1805 döptes till Achnacarry House och bara Achnacarry, men är idag också känd som Achnacarry Castle.

Edinburgh-arkitekten James Gillespie Graham (1776-1855) designade den nya herrgården. Han kom ursprungligen från Dunblane norr om Stirling. Han specialiserade sig på att designa stora hus på landsbygden och kyrkor. Han är idag mest känd för sina verk i skotsk baronstil där Ayton Castle i Scottish Borders i sydöstra Skottland var det mest kända verket som han designade. James Gillespie Graham arbetade också med andra stilar som nygotik (gothic revival) och neoklassisk arkitektur. Inom stilen nygotik var han inspirerad av den kända engelska arkitekten Augustus Pugin (1812-1852). Ett exempel på ett nygotiskt hus är parlamentshuset Palace of Westminster i London, men det designade inte James Gillespie Graham. Däremot designade han St Andrew’s Cathedral i centrala Glasgow 1814 i nygotik. Han omvandlade också Duns Castle i Scottish Borders till nygotisk stil 1818-1822. Ett exempel på en neoklassisk byggnad som han designade 1821 var Blythwood House i Glasgow. Han designade även Highland Tolbooth Church i centrala Edinburgh tillsammans med Augustus Pugin. Den före detta kyrkan Highland Tolbooth Church byggdes 1842-1845 och är idag känd som The Hub.
 
Efter att det yttre skalet och en del invändigt till det nya Achnacarry House uppfördes 1802-1805 övergavs arbetet med att bygga helt klart herrgårdens inre. Herrgården stod därför som ett tomt skal med lite lös inredning från 1805 fram till 1837 när ingenjören Joseph Mitchell besökte byggnaden. Han fann att gipsprydnaderna som skulle sitta i taken istället låg på golven redo att sättas upp i innertaken. Han såg också att dörrarna till rummen var av vacker brun furu från Highland som mörknat. De stod lutade mot väggarna redo att skruvas fast mellan rummen. Strax senare under 1837 slutfördes arbetet med att göra klart Achnacarry House invändigt av Donald Cameron of Lochiel (1796-1859). Han var klanen Camerons tjugotredje klanhövding. Designern invändigt var William Burn med överinseende av Peter Manuel. William Burn förändrade den ursprungliga planritningen. En föreslagen oval salong mot floden Arkaig blev istället en matsal. William Burn lade också till några till saker som en annan trappa i huset.

Efter 1856 uppfördes den mycket vackra stallbyggnaden i sten på tomten. Stallet finns kvar än och ser utvändigt ut som ett litet slott. Även gårdsstugor uppfördes på tomten efter 1856. 1872 uppfördes en flygel till herrgården för att få den att mer se ut i skotsk baronstil.

1942-1945 under de sista åren av andra världskriget utbildades kommandosoldater från Storbritannien, USA, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Norge, Tjeckoslovakien och Polen på Achnacarry House. Nästan 25 000 kommandosoldater under de här åren utbildades och tränade vid Achnacarry House och i området nära herrgården vid närliggande sjöar och berg i Lochaber. Fortfarande i början på 2020-talet var de boendes ättlingar mycket stolta över det. Kommandosoldater är soldater som används i krig för att sabotera saker hos fienden, t.ex. broar, strömförsörjning, etc. Kommandosoldaterna som tränade vid Achnacarry House använde riktig ammunition och herrgården fick en och en annan skada. Herrgården drabbades även av vissa skador efter en brand i november 1943 som t.ex. taket. Militärerna byggde då ett nytt tak på herrgården.

1947-1952 renoverades Achnacarry House av Ian Lindsay med dekor av Walter Schomberg Scott. Ett tag under 1900-talet bodde klanen Camerons klanhövding i London, men flyttade sedan tillbaka till Skottland. De ägde fortfarande Achnacarry House. Idag heter klanen Camerons klanhövding Donald Angus Cameron of Lochiel (f. 1946). Han är klanens tjugosjunde klanhövding. Han är ättling i rakt nedstigande led till såväl Ewen Cameron of Lochiel (f. före 1530 och d. 1547) som återbyggde Tor Castle 1530, till Sir Ewen Cameron of Lochiel (1629-1719) som byggde det gamla Achnacarry Castle 1655 och till Donald Cameron of Lochiel (1769-1832) som byggde skalet till det nya Achnacarry House 1802-1805. Nr 14,9 och 5 nedan. Släktledet från 1500-tals Ewen till nuvarande Donald med deras engelskspråkiga klantitlar:
 
14. Ewen Cameron of Lochiel (f. före 1530 och d. 1547), XIII Chief of Clan Cameron = återbyggde Tor Castle 1530.
13. Donald Cameron (d. 1536-1539).
12. John Cameron (f. före 1539).
11. Allan Cameron of Lochiel (f. 1567/1568 och d. 1647), XVI Chief of Clan Cameron.
10. John Cameron (f. före 1626).
9. Sir Ewen Cameron of Lochiel (1629-1719), XVII Chief of Clan Cameron = byggde det gamla Achnacarry Castle 1655.
8. John MacEwan Cameron of Lochiel (f. före 1690 och d. 1747), XVIII Chief of Clan Cameron
7. Donald Cameron of Lochiel (1700-1748), XIX Chief of Clan Cameron
6. Charles Cameron of Lochiel (f. före 1748 och d. 1776), XXI Chief of Clan Cameron.
5. Donald Cameron of Lochiel (1769-1832), XXII Chief of Clan Cameron = byggde det nya Achnacarry House 1802.
4. Donald Cameron of Lochiel (1796-1859), XXIII Chief of Clan Cameron.
3. Donald Cameron of Lochiel (1835-1905), XXIV Chief of Clan Cameron.
2. Colonel Sir Donald Walter Cameron of Lochiel (1876-1951), Lochiel (1910-2004), XXV Chief of Clan Cameron.
1. Colonel Sir Donald Hamish Cameron of Lochiel (1910-2004), XXVI Chief of Clan Cameron.
0. Donald Angus Cameron of Lochiel (f. 1946), XXVII Chief of Clan Cameron.
 
Ewen Cameron of Lochiel (f. före 1530 och d. 1547) är farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar till Donald Angus Cameron of Lochiel (f. 1946). Några saker bör nämnas i släktledet ovan. När nr 7 Donald Cameron of Lochiel dog 1748 blev hans son John Cameron of Lochiel (f. före 1748 och d. 1762), XX Chief of Clan Cameron, den nya klanhövding över klanen Cameron. John Cameron dog ogift 1762 och hans bror, nr 6 ovan, Charles Cameron of Lochiel (f. före 1748 och d. 1776), XXI Chief of Clan Cameron, blev därför klanen Camerons tjugoförsta klanhövding. Nr 6 Charles Cameron var också son till nr 7 Donald Cameron of Lochiel.

Utöver floden Arkaig i norr och öster har dagens Achnacarry House utsikt över en vacker park med ursprung från 1600-talet omgiven av skogsbeklädda sluttningar och vilda grova kullar. Klanen Camerons klanhövding bor fortfarande kvar i Achnacarry House. Herrgården är inte öppen för allmänheten. Däremot finns Clan Cameron Museum bara 400 meter från byggnaden dit besökare är välkomna. I museet kan man bl.a. läsa om klanens historia, legender, motton, land i Lochaber, klanhövdingar och en del klanmedlemmar. I museet finns också en avdelning om det intilliggande godsets historia och slott.

3. Ackergill Tower, Wick parish, Caithness

Bilden ovan: vattnet är bakom slottet.

© Sian Abrahams. CC.

3. Ackergill Tower (tornhus med utbyggnad, mycket god kondition)
Byggdes: i slutet på 1300-talet eller i början av 1400-talet.
Byggdes ut/om: 
- tillägg och renoveringar på 1700-talet,
- tillägg på mitten av 1800-talet,
​- renoveringar 1986-1988 och 2009-2012.
Arkitekt: David Bryce (1803-1876) designade bl.a. en av slottets tillbyggnader på mitten av 1800-talet.
Ägare: Dr Betsee Parker (privat) från USA.
Familjer: Keith, Sinclair, Oliphant, Campbell, Dunbar of Hempriggs, Parker.
Berömd person, anknytning: Oliver Cromwell (1599-1658).
Spöke: ja.
Annat 1: också känt som Ackergill Castle.
Annat 2: klanen Keith ägde slottet i ca 212-222 år, Sinclair i 64 år och Campbell i 23 år, men den familj som innehade Ackergill Tower längst var Dunbar of Hempriggs som ägde slottet i 287 år under 1699-1986. 
Annat 3: var ett ett femstjärnigt hotell på 2010-talet och i utmärkt kondition.
Berömt för: ett slott som klanen Sinclair slogs om på 1540- och 1550-talen.

Ackergill Tower är ett fem våningar högt rektangulärt tornhus med en fyra våning hög utbyggnad på baksidan mot havet och mindre byggnaderna vid kortsidorna. Slottet ligger i Ackergill 4 km nordnordväst om centrala Wick i östra Caithness i nordöstra Highland i nordligaste Skottland. Det är beläget ganska nära södra Orkneyöarna fast på fastlandets östra del mer söderöver. Slottet ligger vid den steniga strandkanten till Sinclair's Bay som är en del av Nordsjön. Tvärsöver Nordsjön österut är det bara 512 km till Stavanger i Norge, vilket är samma raka avstånd som ned till York i norra England.

Egendomen där Ackergill Tower ligger i Ackergill tillhörde familjen Cheyne eller Chesney en tid på 1300-talet fram till 1354. De hade också marker i Inverugie i nordöstra Aberdeenshire. 1350 dog Reginald Cheyne (d. 1350) som var klanen Cheynes klanhövding. Han saknade överlevande manliga arvingar och avslutade den manliga linjen på hans sida. Han efterlämnade sig två döttrar som ärvde familjen Cheynes marker i Caithness och i Aberdeenshire. 1354 gifte sig den ena dottern Mary Cheyne med John Keith som var näst äldsta son till Edward Keith the Marischal. Med giftermålet tog John Keith 1354 över kontrollen över hennes egendomar i Ackergill och i Inverugie. Enligt en annan version ärvde klanen Keith med John Keith från Inverugie mark i Ackergill 1354 från familjen Chesney.

Mary Cheyne och John Keith fick flera barn ihop. Deras gemensamma son eller sonson eller John Keiths son eller sonson från ett tidigare äktenskap ärvde senare egendomen i Ackergill. I slutet av 1300-talet eller i början på 1400-talet uppförde John Keiths son eller sonson Ackergill Tower som ett rektangulärt tornhus med fem våningar eller eventuellt fyra våningar. Det går emellertid inte att utesluta att han uppförde tornhuset med två eller tre våningar, men att det senare på 1400-talet efter hans död byggdes till våningar på höjden tills det nådde fem våningar i början på 1500-talet. Troligen var det John Keiths son och inte sonson som uppförde den första byggnaden. Han ville hålla jämna steg och inte vara sämre än Sir William Keith the Marischal som uppförde ett stort L-plan kärntorn och tornhus i Dunnottar Castle i Aberdeenshire på 1390-talet eller omkring år 1400. 
När Ackergill Tower väl var uppfört anlades en 3,66 meter bred och djup vallgrav precis runt tornhuset eller runt området där tornhuset, stallet och andra byggnader låg.

Det finns uppgifter om att Ackergill Tower istället uppfördes senare under 1400-talet, 1476, i slutet av 1400-talet, 1500 eller i början av 1500-talet senast 1538, men de uppgifterna stämmer troligen inte. 1476 täckte egendomen till Ackergill Tower enligt en del uppgifter drygt 500 000 engelska tunnland. Ett engelskt tunnland är 4 064,9 m2 medan 500 000 engelska tunnland är 2,203245 miljarder m2 eller 2 032,45 km2. Uppgifterna om de 500 000 engelska tunnlanden bör ifrågasättas eftersom det skulle betytt att Keiths egendomen vid Ackergill Tower med de drygt 2 000 km2 var större än hela Caithness som idag har en yta på 1 601 km2. Men inte ens om man lägger ihop Caithness 1 601 km2 med angränsande Sutherlands 5 252 km2, Aberdeenshires 6 313 km2 där familjen Keith hade marker och East Lothians 679,2 km2 där de också hade marker är de troligt att de dryga 2 000 km2 stämmer. I sådant fall skulle det betytt att familjen Keith 1476 ägde 14 % av all yta i Caithness, Sutherland, Aberdeenshire och East Lothian. 2032,45km2 /14 276,65 km2 = 0,142. Däremot är det känt att en del skotska familjer och klaner växte i storlek med giftermål där de fick större kontroll och ägande över allt större markområden. En del ägde gigantiska stora arealer i nivå med de 500 000 tunnlanden sett till hela Skottland.

På 1500-talet byggde familjen Keith en barmkin med borggård. Slottets barmkin uppfördes som en låg mur intill Ackergill Tower för att ge skydd åt både tornhuset, stallet, slottets bryggeri och andra tillhörande slottsbyggnader. Stenmuren var en eller två våningar hög. Trots vallgraven och den lägre stenmuren låg Ackergill Tower på ett sämre geografiskt läge än sina slottsgrannar sett ur en försvarssynpunkt. Marken var platt och det enda naturliga skyddet var havet såvida inte potentiella angripare anlände med fartyg. Å andra sidan  medan många av slottsgrannarna är ruiner idag finns Ackergill Tower fortfarande kvar intakt. Ungefär vid samma tid på 1500-talet uppfördes familjen Keith ett tornhus på en sina egendomar i Inverugie i Aberdeenshire. 

1510 var Gilbert Mowat of Brabstermyre slottschef på Ackergill Tower åt familjen Keith som fortfarande ägde tornhuset. Han var en av flera chefer som såg till familjens Keiths marker i Caithness medan de bodde i Aberdeenshire. De här cheferna fungerade ungefär som fogdar åt familjen Keith. 1513, när slaget vid Flodden inträffade i norra England mellan England och Skottland, var familjen Keith inne på sin åttonde generation av slottsägare till Ackergill Tower i rakt nedstigande led. Det talar ytterligare för att slottet uppfördes i slutet på 1300-talet eller i början på 1400-talet och inte 1476, i slutet av 1400-talet eller i början på 1500-talet. Åtta generationer fram till 1513 talar faktiskt mer för att slottet uppfördes kanske rentav på 1350-talet och inte omkring 1390-1410, men det finns det å andra sidan inga bevis för.

1538 dog den manliga linjen av familjen Keith ut i Ackergill/Inverugie med William Keith den yngre av Inverugie. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542, beviljade sedan Ackergill Tower och dess egendom till William Keith (d. 1581), 4th Earl Marischal 1530-1581 och hans fru Margaret Keith som var äldsta dotter till William Keith den yngre av Inverugie. På det viset stannade slottet i samma familj från pappa William Keith den yngre till hans dotter Margaret och hennes make William. William Keith, 4th Earl Marischal och hans fru Margaret Keith bodde dock mestadels i sina hem i främst Dunnottar Castle i Aberdeenshire men också i byggnaden Keith Marischal i East Lothian.​

1547 attackerades och erövrades Ackergill Tower av klanen Sinclair som hade ett slott i närliggande Castle Girnigoe 2,5 km östnordöst eller österut sjövägen och 2,7 km östnordöst/österut landvägen. Attacken från Castle Girnigoe på Ackergill Tower leddes av George Sinclair (f. före 1529 och d. 1582), 4th Earl of Caithness 1529-1582. Familjen Keith togs på sängen och blev överraskade av attacken och erövringen där familjen Sinclair också tog Alexander Keith och han tjänare John Skarlet som gisslan. De två togs till Castle Girnigoe där de häktades. Senare samma år grep fransyskan Mary av Guise (1515-1560), drottninggemål av Skottland 1538-1542, in. Hon såg till att familjen Keith fick tillbaka Ackergill Tower efter att hon hade lovat att inte straffa familjen Sinclair i efterhand om de gav tillbaka slottet frivilligt till familjen Keith. 1547 var hon inte drottning av Skottland eftersom hennes andra make James V dog 1542. 1547 var hon däremot mamma till den regerande drottningen Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567. Mary av Guise var också regent, guardian, av Skottland åt sin minderåriga dotter Mary I 1554-1560. Mary av Guise var en person med mycket stor makt i 1540- och 1550-talens Skottland.

Bara två år senare 1549 såg Mary av Guise till att Laurence Oliphant (1529-1593), 4th Lord Oliphant, tillfälligt installerade sig på Ackergill Tower som slottets intendent, tillika föreståndare. Laurence Oliphant ansvarade för skötseln av slottet. Familjen Keith ägde dock slottet. Med installationen av Laurence Oliphant på Ackergill Tower hoppades drottningmodern Mary av Guise att minska spänningarna mellan familjerna Keith och Sinclair som var i fejd med varandra. Men klanen Sinclair gav sig inte. 1556 attackerade och erövrade de Ackergill Tower igen. Attacken leddes återigen av George Sinclair, 4th Earl of Caithness. William Keith, Earl Marischal förlorade ännu en gång sitt slott. Familjen Sinclair lämnade sedan tillbaka Ackergill Tower  efter strafflindringar från högsta ort, vilket förargade familjen Keith som dock fick tillbaka sitt slott. De tyckte att familjen Sinclair undslapp ett kännbart straff för vad de hade gjort. John Keith blev därefter slottschef, men William Keith, 4th Earl Marischal ägde slottet.

1580 dog William Keith, 4th Earl Marischals äldsta son William Keith (d. 1580), Master of Marischal och året efter den 7 oktober 1581 dog William Keith själv. Hans egendomar ärvdes då av hans sonson George Keith (1553-1623), 5th Earl Marischal 1581-1623 och Lord High Commissioner 1609-1617. George var son William Keith, Master of Marischal. Dunnottar Castle, Ackergill Tower, etc. tillföll denna sonson George. Han bodde i Dunnottar Castle i Aberdeenshire omkring 1553-1573 och 1580-1623 samt i perioder i Keith Marischal i East Lothian 1589-1623. 1573-1580 bodde han i Paris och i Genève.

Arvet från William Keith, 4th Earl Marischal direkt till sonsonen George Keith, 5th Earl Marischal, gjorde Robert Keith (d. 1596), 1st Lord Altrie förbannad. Han var näst äldsta son till William Keith, 4th Earl Marischal och den äldsta överlevande sonen när hans pappa dog 1581. Han ansåg att egendomarna som hans brorson George Keith ärvde från sin farfar egentligen var hans. 1593 attackerade och erövrade Robert Keith därför Ackergill Tower. Den rättmätiga ägaren George Keith, 5th Earl Marischal, klagade då hos det skotska kronrådet Privy Council of Scotland om att hans farbror Robert Keith tagit över Ackergill Tower med våld och vapen mot hans vilja. Han hävdade också att farbrodern hade för avsikt att trakassera eller ta över traktens omgivande gods. Privy Council of Scotland gick på George Keiths linje och förklarade Robert Keith som en rebell. Han tvingades ge upp Ackergill Tower och gav tillbaka slottet till sin brorson George Keith. 

En natt i september 1597 klättrade John Keith of Subster och hans stora armé över slottets murar vid slottets barmkin med hjälp av stegar. De tog sig sedan in i tornhuset, överraskade de boende och skadade en tjänare. Året efter 1598 klagade dess ägare George Keith, 5th Earl Marischal, åter hos Privy Council of Scotland. George, som huserade i Dunnottar Castle, skrev till kronrådet att John Keith of Subster ockuperade Ackergill Tower mot hans vilja. Han beskrev också hur John erövrade slottet året innan. Ackergill Tower lämnades åter tillbaka till George Keiths familj som dock inte bodde där.

1612 sålde George Keith slottet till George Sinclair (1566-1643), 5th Earl of Caithness. Ackergill Tower kom igen i klanen Sinclairs ägor ett halvt sekel efter deras korta ägande av slottet två gånger på 1540- och 1550-talen. Men nu 1612 kom de över Ackergill Tower på laglig väg genom köp och inte olaglig erövring. Familjen Sinclair försummade emellertid underhållningen av tornhuset som blev nedgånget. 1623 attackerade Sir Robert Gordon slottet i en fejd mellan honom och George Sinclair, 5th Earl of Caithness. De två var gamla fiender och gillade inte varandra. Sir Robert Gordon och hans män lyckades erövra Ackergill Tower, men blev omringade och utdrivna av klanen Sinclair. Slottet klarade sig utan skador eller bombardemang.

1651 intogs Ackergill Tower av Oliver Cromwell (1599-1658). Han blev senare statschef och lordprotektor för England, Skottland och Irland 1653-1658. Oliver Cromwell använde slottet som en garnison för sina trupper när han skulle erövra Dunnottar Castle i Aberdeenshire. Ackergill Tower fortsatte dock vara i Sinclairs ägor. De fick tillbaka slottet efter att Oliver Cromwells trupper lämnade slottet 1651. Höga skulder 1676 medförde att familjen Sinclair det året tvingades ge Ackergill Tower till den fjortonårige John Campbell (1662-1752), 2nd Earl of Breadalbane and Holland. Slottet var en återbetalning på de skulder de var skyldiga honom. Enligt andra uppgifter tog John Campbell slottet i besittning som en slags pant och krävde att familjen Sinclair skulle betala honom de skulder de var skyldiga honom. När de inte hade råd enades de och han om att han fick Ackergill Tower mot att deras skulder till honom avskrevs helt.

1699 sålde John Campbell slottet till Sir William Dunbar of Hempriggs. På 1700-talet från 1726 och framåt satsade familjen Dunbar of Hempriggs stora resurser och pengar med omfattande renoveringar av Ackergill Tower. De byggde även ut slottet 1726 med en fyra våning hög flygel på baksidan mot havet. 1726 beskrevs Ackergill Tower som en starkt hus, men ändå i behov av reparation. Det nämndes också att mellan tornhuset och havet hade ett nytt bra hus byggts. På 1700-talet eller i början på 1800-talet senast 1821 tog familjen Dunbar of Hempriggs förmodligen också bort det triangelformade taket högst upp på tornhuset. Med det försvann tornhusets femte våning. De ersatte det med ett platt vågrätt tak och tornhuset blev bara fyra våningar högt. Byttes inte taklinjen ut någon gång 1726-1820 gjordes det ännu tidigare på 1600-talet. En målning och ett tryck av tornhuset från 1821 visar på en rak platt taklinje med tureller, krenelerade murar, etc. men inget triangelformat tak. Den platta taklinjen från 1800-talet anses inte var original. 1821 hade tornhuset bara fyra våningar på grund av den platta taklinjen. Sannolikt sänktes också höjden på den omgivande stenmuren på marken bredvid tornhuset på 1700-talet eller togs bort helt. På trycket från 1821 är stora delar av muren borta närmast tornhuset. Det finns däremot en låg platt stenmur på ena sidan som är max en eller en och en halvmeter hög.

På mitten av 1800-talet byggde familjen Dunbar of Hempriggs ut Ackergill Tower igen med bl.a. en triangelformad byggnad i form av ett cap-house på toppen på tornhusets tak. Den återställde hur toppen av tornhuset såg ut innan 1700-talet eller innan i början av 1800-talet. Den nya byggnaden på toppen av tornhuset fungerade som ett utsiktstorn och blev tornhusets nya femte våning. Till denna tringelformade byggnad högst upp på taket tog de hjälp av Edinburgh-arkitekten David Bryce (1803-1876) som designade 230 byggnader under sin yrkeskarriär. Hans specialitet var en finslipad skotsk baronstil. Han hämtade inspiration från 1500-talets skotska arkitektur som tureller, etc. På offentliga byggnader föredrog han att designa med klassisk italiensk stil eller fransk château-inspirerade byggnader. David Bryce designade den extra byggnaden på toppen av Ackergill Tower. Han förstorade också fönstren på de översta våningarna och dörrarna på tornhuset på uppdrag från Sir George Sutherland Dunbar (1799-1875), 4th Baronet. Han var också känd som Sir George Dunbar of Hempriggs, 4th Baronet och som George Sutherland Dunbar, 7th Lord Duffus.

Sannolikt höjdes befintlig stenmur på marknivå på mitten av 1800-talet eller på andra halvan 1800-talet, alternativ i början på 1900-talet. Förmodligen lades kreneleringar till på den platta stenmuren och muren byggdes till för att gå ända fram till tornhuset och dess utbyggnader. Luckorna runt byggnaden utan stenmur från 1821 täpptes troligen igen vid den här tiden. I slutet av 1800-talet tjänade Ackergill Towers ägare pengar på att locka turister från England för jakt i området. Slottet hade en topp vid den här tiden, men ägarna hade också stora skulder. För 1900-talets ägare av familjen Dunbar of Hempriggs ökade underhållskostnaderna för Ackergill Tower. Under större delen av 1900-talet gick slottet in i en långsam nedgång. Kanske var slottets räddning att det var i sådant bra skick på 1800-talet att det inte helt förföll på 1900-talet.

1897 dog Ackergill Towers ägare Sir Benjamin Duff Dunbar (1808-1897), 5th Baronet. Hans arvinge och son Garden Duff-Dunbar of Hempriggs (1838-1889) dog innan honom. Däremot hade sonen Garden två söner med sin fru Louise Duff-Dunbar (1856-1949). Louise var också känd som Jane Louisa Duff och ska inte sammanblandas med Gardens syster Louisa Duff (1833-1845). Garden och Louises två söner hette Sir George Duff-Sutherland-Dunbar (1878-1962), 6th Baronet och Lt. Cdr. Kenneth Duff-Dunbar (1886-1916). Sistnämnda sonen dog i första världskriget 1914-1918. Kenneths son Capt. Kenneth Duff-Dunbar (1916-1944) i sin tur dog i andra världskriget 1939-1945. Strax efter andra världskriget dog de båda Kenneth:arnas mor respektive farmor Louise Duff-Dunbar 1949. Hon som var Gardens fru och svärdotter till Sir Benjamin Duff Dunbar, 5th Baronet.

Tjugoett år gammal 1897 blev Sir George Duff-Sutherland-Dunbar därför 6th Baronet och ägare av Ackergill Tower efter sin farfar Sir Benjamin Duff Dunbars död. Men Sir George ville annat i livet än att vara slottsherre i norra Skottland. Han ägde förvisso Ackergill Tower och dess egendom med gårdar 1897-1962, men deltog inte i förvaltningen av egendomen och gårdarna i Caithness. Istället tillbringade han större delen av sitt liv i Indien som förvaltare och administratör. I Indien blev han också känd som en av deras största historiker. 1962 dog han och hans son Sir George Cospatrick Duff-Sutherland-Dunbar (1906-1963), 7th Baronet ärvde Ackergill Tower. Sonen hade varit advokat i London i några år, men dog ogift året därpå 1963 endast 57 år gammal. Han efterlämnade inga överlevande barn. I normala fall hade hans kusin Capt. Kenneth Duff-Dunbar då ärvt Ackergill Tower, men det var inte möjligt eftersom han dog i andra världskriget som nämndes ovan. Istället ärvdes Ackergill Tower 1963 av hans syssling Maureen Daisy Helen Moore (1906-1997) som föddes på Irland i början på 1900-talet. Hon var dotter till Courtenay Edward Moore (1870-1951) och Janie King Askins (1873-1951). Sir Benjamin Duff Dunbar, 5th Baronet var Maureens farmors far. Hon var ättling till honom genom Jessie som var den enda av Benjamins tre döttrar som efterlämndade sig barn. 

3. Sir Benjamin Duff Dunbar (1808-1897), 5th Baronet - farmors far
2. Jessie Mona Duff (1843-1936) - farmor
1. Courtenay Edward Moore (1870-1951) - far
0. Maureen Daisy Helen Moore (1906-1997) 

Maureen hade brodern Edward Courtnay Francis "Paddy" Moore (1898-1918), men han dog i första världskriget i strid 1918. Maureens föräldrar separerade när hon var ung och hon växte upp med sin mamma och mammans tjugofem år yngre sambo Clive Staples Lewis (1898-1963). Clive var en brittisk författare, etc från Belfast. Mamman och styvpappan var tillsammans i trettiotre år 1918-1951. 1930 flyttade mamman Janie, styvpappan Clive och Maureen till en förort till Oxford i England. Även Clives storebror Warren Lewis (1895-1973) flyttade in i deras hem i England 1930. 1940 gifte sig Maureen med Leonard James Blake (1906-1989). De fick sonen Richard Francis Blake (f. 1945) och dottern Eleanor Margaret Blake (f. 1949).

​I början på 1950-talet bekräftades det att snidade stenar från närliggande ruinen Castle Sinclair fanns på Ackergill Tower eller på dess utbyggnader.

Efter arvet av Ackergill Tower 1963 valde Maureen att flytta dit. Hon öppnade slottsdörrarna för alla besökare som visade ett genuint intresse för slottets historia. Efter arvet valde Maureen också att byta efternamn och lade till sig en titel. 1963-1997 hette hon Dame Maureen "Daisy" Helen Dunbar, 8th Baronetess, också känd som Dame Maureen Dunbar, 8th Baronetess of Hempriggs. 1965 erkände Lyon Cour hennes namn Dunbar of Hempriggs. I vardagligt tal kallades hon för Dame Maureen Dunbar. Hon blev därmed den tredje baronetesses i skotsk, engelsk och brittisk historia sedan 1500-talet till 1960-talet. Mellan 1500-talet till 2020 hade bara fyra kvinnor varit det. 1965 bytte Maureens son namn från Richard Francis Blake till Richard Francis Dunbar. Maureens dotter Eleanor Margaret lade till efternamnet Dunbar 1989 på sitt gifta efternamn Constable.

Dame Maureen Dunbar hade dock inga pengar för att betala de stora kostnaderna som behövdes för underhålla Ackergill Tower. Hade hon mycket pengar valde hon i alla fall att inte att satsa dem på slottet. Ackergill Tower förföll alltmer och 1986 ansågs det vara utom all räddning efter att dess ägare misskött det i årtionden eller egentligen under hela 1900-talet fram till 1986. 1986 såldes Ackergill Tower av Dame Maureen Dunbar efter att familjen Dunbar of Hempriggs ägt slottet i 287 år under åren 1699-1986. 1986-1988 renoverades slottet av de nya ägarna. De gjorde en noggrann och kärleksfull restaurering av slottet och gjorde om det till ett exklusivt hotell och affärsplats. 1997 dog Dame Maureen Dunbar. Henne son Richard Francis Dunbar blev då ny baronet med namnet Sir Richard Francis Dunbar, 9th Baronet. Därmed återgick titeln till den manliga linjen på familjen Dunbar of Hempriggs sida. Sir Richards dotter Emma Katherine Dunbar (f. 1977) kommer om inget oväntat händer i framtiden kunna kalla sig för Dame Emma Katherine Dunbar, 9th Baronetess. Hon blir då den femte baronetess i skotsk, engelsk och brittisk historia från 1500-talet till 2000-talet. Sir Richard har också dottern Fiona Blake Dunbar (f. 1981).

2009 såldes Ackergill Tower igen, men då till AmaZing Venues som var en del av Clarenco LLP. De nya ägarna satsade över 23 miljoner kr på att uppgradera hotellets faciliteter. Det lönade sig. 2012 blev Ackergill Tower ett femstjärnigt hotell. Slottet fungerar även som ett konferenscenter, en evenemangsplats och ett slott för bröllop. 2018 eller i februari 2019 sålde de slottet till privatpersonen Dr Betsee Parker som var en amerikansk filantrop. Slottet övergick åter privat ägande och hem, vilket det är än. Det fem våningar höga tornhuset är idag 19,81 meter högt, 14,63 meter långt och 10,63 meter brett, exklusive utbyggnaderna som sitter ihop med tornhuset i tre vädersträck. Ytterväggarna på tornhuset är som mest 3,05 meter tjocka. Dörröppningen till tornhuset är ny och modern. Vallgraven från slutet från medeltiden finns inte kvar. Trots utbyggnaderna på Ackergill Tower anses byggnaden idag vara ett ganska enkelt men fint 1300- eller 1400-tals tornhus. Det som skiljer det mot andra skotsk tornhus från den här tiden är att det är mycket väl bevarat och i gott skick efter alla renoveringar.

​
Slottets spöke

Som en del andra äldre skotska slott har Ackergill Tower också en legend och ett spöke. Det här slottets legend bygger på att i slutet av 1300-talet, på 1400-talet eller i början på 1500-talet bortfördes den unga kvinnan Helen Gunn av John Keith för sin skönhet. Hon var också känd som Beauty of Braemore. John Keith tog henne till Ackergill Tower. Högst upp i tornhuset kastade sig eller föll hon ut för att undkomma honom. Hon dog och blev sedan ett spöke, enligt legenden. Det sägs att hennes spöke fortfarande ses under en del kvällar eller nätter vid tornhuset. En del människor hävdar att hennes spöke har långt svart hår och är klädd i en röd klänning som rasslar när hon rör sig. Andra hävdar att hon har på sig en grön klänning. Enligt en annan version av samma historia bortfördes Helen Gunn på sin bröllopsnatt i början av 1500-talet av Dugald Keith till hans Ackergill Tower som han också ägde. Sedan höll han henne som fånge i tornhuset, men hon flydde och hoppade ned från slottets battlement och dog. Stenen som hon föll mot sägs bär konturerna av hennes kropp. Sedan blev hon ett spöke i början av 1500-talet och är det fortfarande. Hon går omkring i slottet i den röda balklänningen hon hade på sig när hon dog, enligt den andra versionen.
​

4. Aldourie Castle, Dores parish, Inverness-shire

5. Ard an Eilein motte, Arisaig and Moidart parish, Inverness-shire

6. Ardclach Bell Tower, Ardclach parish, Nairnshire

7. Ardross Castle, Rosskeen parish, Ross and Cromarty

8. Ardtornish Castle, Ardnamurchan parish, Argyll

© Tom Parnell. CC.

Utsikten från slottet i april. På sommaren är de bruna
klipporna på andra sidan gröna. © Tom Parnell. CC.

8. Ardtornish Castle (medeltidsslott/hallhus, ruin)♚
Byggdes: början på 1300-talet.
Användes: 1300-talet till slutet av 1600-talet.
Ruin: från slutet av 1600-talet till idag.
Misslyckade restaureringar: 1873, 1910 och 1914-1915.
Ägare: familjen Raven (privat).
Familjer: Donald (MacDonald), MacLean, Campbell och Raven.
Kungligt slott: ja, under en period i slutet av 1400-talet.
Berömd person, anknytning: John of Islay (1434-1503), Earl of Ross and 4th Lord of the Isles.
Berömt för: en av de viktigaste och huvudsakliga sätena för klanen Donalds (MacDonald) klanhövdingar från början av 1300-talet till slutet av 1400-talet.

Ardtornish Castle ligger på en udde till den jättestora halvön Movern. Udden tillhör lantegendomen Ardtornish Estate och ligger i sundet Sound of Mull i Lochaber i södra Highland i västra Skottland. På andra sidan Sound of Mull i väster och i söder finns den stora ön Isle of Mull. 21 km sydöst om
Ardtornish Castle vattenvägen ligger den relativt berömda mindre turiststaden Oban. Ardtornish Castle och dess plats var en av de viktigaste och huvudsakliga sätena och platserna för klanen Donalds (MacDonald) klanhövdingar från början av 1300-talet till slutet av 1400-talet. Slottet byggdes i början på 1300-talet av klanen Donald som ett hallhus med två våningar. Bostaden låg på den övre våningen. Enligt en del andra uppgifter uppfördes Ardtornish Castle i slutet av 1200-talet. På ena sidan utanför byggnaden uppfördes en mur med öppning. 

På båda sidorna om Sound of Mull byggdes åtta slott av olika klaner. Det gjorde det möjligt att skicka ljussignaler från fyrar mellan slotten, från Mingarry Castle utanför Kilchoan i väst till Dunollie Castle utanför Oban i öst. En sträcka på ca 50 km. Detta möjliggjorde att de kunde kommunicera med varandra på detta långa avstånd. De kunde varna varandra vid form av yttre fara som inkräktare från tredje part. De kunde också omvänt hota varandra inbördes med ljussignalerna.

1386 dog klanen Donalds sjätte klanhövding John of Islay (1324-1386), Lord of the Isles 1336-1386, på Ardtornish Castle. Han kallades också för John MacDonald. Begravningsprocessionen gick genom Sound of Mull ut till ön Iona. Efter hans död togs Ardtornish Castle över av hans son Domhnall of Islay (d. 1423), Lord of the Isles, även kallad för Donald eller Dómhnall Íle. Han fick sonen Alexander I (d. 1449), Earl of Ross and Lord of the Isles 1423-1449, som i sin tur fick sonen John of Islay (1434-1503), Earl of Ross 1449-1476 and 4th Lord of the Isles 1449-1493. Denna John of Islay var barnbarn till Domhnall of Islay och var som sin farfars far John of Islay också känd som John MacDonald.

3. John of Islay (1324-1386), Lord of the Isles 1336-1386 - farfars far
2. Domhnall of Islay (d. 1423), Lord of the Isles - farfar
1. Alexander I (d. 1449), Earl of Ross and Lord of the Isles 1423-1449 - far
0. John of Islay (1434-1503), Earl of Ross and 4th Lord of the Isles
 
Den 19 oktober 1461 på Ardtornish Castle möttes de tre skottarna a) John of Islay, Earl of Ross and 4th Lord of the Isles, b) James Douglas (1426-1488), 9th Earl of Douglas, 3rd Earl of Avondale, c) John Douglas (1433-1463), Lord of Balvenie och d) sändebud för Edward IV (1442-1483), kung av England 1461-1470 och 1471-1483. James och John Douglas var bröder. De förhandlade om det kommande avtalet Westminstertraktaten 1462, på engelska kallat för the Treaty of Westminster (1462). Det byggde på att ifall England erövrade Skottland skulle marken norr om Firth of Forth delas mellan John of Islay och James Douglas och marken söder om Firth of Forth skulle James Douglas få. Det var under förutsättning att de hade varit välvilliga, läs stött, Edward IV. Firth of Forth ligger i Skottlands mittenbälte. 
​Westminstertraktaten var därför ett fördrag mellan två stater, men kallas för Westminstertraktaten och inte för Westminsterfördraget.

Anledningen till den engelska kungens välvilja var att James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488, stödde huset Lancaster i Rosornas krig. Den sittande engelska kungen Edward IV däremot företrädde huset York. Rosornas krig var ett engelskt inbördeskrig om den engelska tronen 1455-1485 mellan anhängare av husen Lancaster och York. Genom att undanröja den sittande skotska kungen och få hans makt ersatt av personer som John of Islay och James Douglas skulle motståndet mot Edward IV och huset York minska från skotskt håll på högsta nivå. Edward IV skulle få personer och företrädare för Skottland som stödde huset York. Därmed skulle det, i alla fall teoretiskt, bli lite lättare för huset York att behålla makten om den engelska kronan. Det efterföljande året skickade skottarna ned sina sändebud a) Ranald of the Isles och b) Duncan, Archdeacon of the Isles, till London som slutförde och skrev på avtalet i Westminster Palace den 13 februari 1462. En månad senare signerades det av Edward IV den 17 mars 1462.

Fler sekler senare beskrev Andrew Lang (1844-1912) avtalet som att ”hugga Skottland i ryggen med en keltisk dolk”. Andrew Lang var en skotsk poet, historiker, etnolog och mytforskare på 1800-talet och i början på 1900-talet. 1910 valdes han in som utländsk ledamot av svenska Kungliga Vetenskapsakademin. Historiken Norman Macdougall höll senare inte med och menade att tidigare historiker som Andrew Lang hade en övertro av betydelsen på avtalet.
 
Skotska kungen James III bytte sedan sida och stödde istället huset York i Rosornas krig. Den 1 juni 1464 skrevs avtalet Yorktraktaten, på engelska the Treaty of York (1464), med avseendet och syftningen att ha femton år av kommande fred mellan England och Skottland. Därmed allierade sig den skotske kungen James III med den engelska kungen Edward IV. 1475 användes avtalet Westminstertraktaten från 1462 mot John of Islay då han kallades för landsförrädare. Det resulterade i att han året efter förlorade makten över regionen Ross i norra Skottland samt Knapdale och Kintyre till den skotska kronan. Dock fick han behålla kontrollen över Hebriderna. 1493 förlorade han även Hebriderna till James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513. John of Islay blev även av med titeln Lord of the Isles som avskaffades 1493. Ämbetet Lord of the Isles avskaffades också, men titeln Lord of the Isles utan större mening än en titel återinfördes sedan officiellt 1540, där det äldsta manliga barnet till den sittande skotska monarken fick ha denna titel. Senare äldsta manliga barnet till den brittiska monarken.

John of Islay förlorade också Ardtornish Castle till den skotska kronan. Slottet stannade i kunglig ägo en tid, men gavs senare till klanen MacLean som också ägde slottet Duart Castle på den stora närliggande ön Isle of Mull. MacLean hade även fått stora landområden på halvön Movern där Ardtornish Castle låg. 1678 erövrade Archibald Campbell (1629-1685), 9th Earl of Agryll, klanen MacLeans landområden på Isle of Mull. 1691 attackerade klanen Campbell slottet Duart Castle som överlämnades från MacLean till Campbell. Klanen Campbell rev därefter Duart Castle. Vid där här tiden 1678-1691 när klanen MacLean förlorade sina egendomar till klanen Campbell på halvön Movern förlorade de också Ardtornish Castle till Campbell. Klanen Campbell hade inget större intresse för Ardtornish Castle och övergav slottet i slutet av 1600-talet. Slottet föll till en ruin. 1873, 1910 och 1914-1915 gjordes försök att restaurera Ardtornish Castle, men de försöken misslyckades. Slottet fortsatte att vara en ruin och har varit i det tillståndet ända till vår tid.

I början på 1970- och 1990-talen var Ardtornish Castles en avlång ruin vars väggar mätte 17,2 meter från väster till öster och 8,8 meter från norr till söder. En del av väggarna var som mest 2,7 meter tjocka och som mest 5 meter höga. Idag ligger Ardtornish Castle på lantegendomen Ardtornish Estate, som ägs av familjen Raven. På Ardtornish Estate finns också Ardtornish House med sina berömda trädgårdar samt Kinlochaline Castle. Familjen Raven planerar att bygga en ny liten by på markerna med 20 nya hus. Ardtornish Castle finns kvar som en ruin. Slottet är i ganska bra skick under omständigheterna och har flera väggar. Det skulle nog kunna gå att restaurera byggnaden, även om inget talar för att det kommer att göras.


Lord of the Isles

Idag bärs titeln Lord of the Isles av prins Charles (f. 1948) som är äldsta son till drottning Elizabeth II (f. 1926), drottningregent över Storbritannien 1952-idag. Blir Charles en dag kung av Storbritannien kommer hans son prins William (f. 1982) samtidigt få titeln Lord of the Isles. Väljer Charles att avstå kungatronen och prins William blir Storbritanniens kung direkt efter Elizabeth II kommer Williams son prins George (f. 2013) få titeln Lord of the Isles. George kommer att få titeln inom sinom tid ändå, men han kommer att få den tidigare ifall hans farfar Charles inte blir kung. Väljer Skottland däremot att lämna Storbritannien och bli ett eget självständigt land, troligen republik i första hand och monarki i andra hand, kommer frågan om titeln Lord of the Isles fortsatta existens säkert att debatteras. Det finns ingen anledning att en brittisk regents äldsta son ska ha en titel som anspelar på öar som ligger i västra Skottland, undantaget Isle of Man, när regenten inte är regent över Skottland. Det är ungefär som om nuvarande danska regentens äldsta son skulle kalla sig herre eller lord över Skåne när Skåne tillhör Sverige och inte Danmark. Blir Skottland republik avskaffas sannolikt titeln Lord of the Isles. Blir Skottland däremot monarki bör chanserna vara stora att titeln fortlever och tilldelas den skotska monarkens äldsta son. 
​

9. Ardvreck Castle, Assynt parish, Sutherland

© Douglas Griffin.

9. Ardvreck Castle (medeltidsslott/kärntorn/tornhus/caphouse, ruin)
Byggdes: 1400-talets senare del.
Byggdes om: 1590 och/eller 1591 och 1597.
Ruin: 1672-idag.
Ägare: -
Familjer: MacLeod (MacLeods of Assynt) och MacKenzie.
Annat:​ hade/har fyra våningar på höjden.

Ardvreck Castle ligger på en liten halvö i sydöstra delen av sjön Loch Assynts norrsida i västra Sutherland i nordvästra Highland. Närmaste mindre by är Inchnadamph ca 2 km sydöst om slottet. På andra halvan av 1400-talet uppfördes Ardvreck Castle som ett medeltidsslott av klanen MacLeod. De ägde mark i området i Assynt sedan 1200-talet och framåt. Hela ståthållarskapet, lieutenancy area på engelska, i Sutherland där slottet låg och fortfarande ligger har länge varit ett starkt fäste för klanen MacLeod.

​1590 och/eller 1591 och 1597 byggdes Ardvreck Castle om av samma klan MacLeod. Vid ombyggnaden av slottet på 1590-talet byggdes en rektangulär byggnad med tre våningar. I slottets källare byggde de till många embrassyrer som på engelska heter gunloops. Embrassyrer är mindre hål som användes som skottgluggar. I hålen kunde de som befann sig i slottet sätta in sina pistoler/gevär och skjuta mot eventuella angripare. Ombyggnaden av Ardvreck Castle från 1590-talet hade också en trappturell som stöddes av kragsten. En trappturell är ett trapptorn. Trappan finns i turellen. En turell är ett litet torn som sitter utanpå ett större torn eller utanpå en fasad. Det finns där för att smycka det större tornet eller fasaden. Kragsten är dekorerade stenar som sticker ut från en mur eller yttervägg och utgör stöd för ett valv eller en dominerande tyngd.

I slutet på 1500-talet och på 1600-talet hade Ardvreck Castle också en borggård och en muromgärdad trädgård. En försvarsmur omgärdade även slottet. Eftersom Ardvreck Castle låg och fortfarande ligger kvar på en halvö skars halvön av från fastlandet när vattnet steg mycket högt i sjön, vilket i sin tur gjorde det lättare att försvara slottet mot yttre fiender. När vattnet steg mycket blev halvön istället en ö. En del av försvarsmuren låg på marken ut mot ön som kom under vatten vid högvatten. Vid lågvatten när vattnet innan sjönk under ebb fungerade den delen av muren som en vanlig försvarsmur. För att runda den vid lågvatten behövde angripare ta sig ut på vattnet på sidorna om muren eller forcera mitten av muren vid portarna där marken var bar eller ta sig över muren vid sidorna om portarna där marken också var bar. Muren hindrade naturligtvis inte eventuella angripare som kom landvägen och inte med båt. Däremot förlängde det tiden för dem att inta halvön, vilket innebar att de boende i slottet fick extra tid för att förbereda sig för att försvara slottet.

27 april 1650 inträffade krigsslaget vid Carbisdale vid Carbisdale Farm i
Scroggie Woods nära byn Culrain i södra Sutherland i norra högländerna. Slaget utkämpades mellan den ena sidan bestående av skotska rojalister som bekände sig till kungen. De stred mot andra sidan bestående av representanter för den skotska regeringen och en grupp av skotska covenanter. I krigsslaget leddes den skotska regeringen och de skotska covenanterna av överste Archibald Strachan (d. 1652) medan de skotska rojalisterna leddes av James Graham (1612-1650), 1st Marquess of Montrose 1644-1650. 

Covenanter var en skotsk presbyteriansk rörelse som spelade en viktig roll i Skottlands historia på 1600-talet. Presbyterianismen är en kyrkoförfattning som bl.a. förkastar episkopalismen. Episkopalism är uppfattningen att kyrkans högsta ledning finns hos biskoparna. Presbyterianisk teologi betonar guds suveränitet, nåd genom tron på Jesus, osv. Presbyterianismen menar i praktiken att kyrkan inte ska styras av påven, ärkebiskopar och biskopar. Istället ska kyrkan enligt dem styras utan av lokalt valda ledare, s k äldste, vilket mer överensstämmer med den första kristna församlingens föreställning att alla kristna är präster och kan ta del av de beslut som fattas. En covenant var beteckningen på förbund som presbyterianska skottar ingick med sina kungar samt med varandra för att kunna upprätthålla trosfrihet mot de romerska katolikerna och de episkopala.
 
Uppgifterna varierar hur många som deltog på båda sidorna i krigsslaget vid Carbisdale 1650. Enligt en del uppgifter bestod den skotska regeringen och de skotska covenanternas armé i slaget av fem trupper av kavalleri och en trupp med musketörer. Totalt 300 män. Till sin hjälp hade de 400 klanmedlemmar från klanerna Munro och Ross. Totalt var de 700 män som stred för den sidan, inklusive klanmedlemmarna. De stred mot de skotska rojalisterna vars armé bestod av 1 000 infanterister från Orkneyöarna och 500 danska, svenska och tyska legosoldater samt ett kavalleri på 50 soldater. Totalt 1 550 soldater. Andra uppgifter hävdar att den skotska regeringen och de skotska covenanterna hade fem trupper med kavalleri i slaget. De bestod av 220 män. Till sin hjälp hade de också en del lokala män från trakten som stred för dem i krigsslaget, enligt de uppgifterna. De stred mot de skotska rojalisterna vars armé bestod av 700 infanterister från Orkneyöarna, 500 danska och tyska legosoldater samt kavalleri med 200 soldater. Totalt 1400 män. 

Rojalisterna förlorade krigsslaget. 450 män på deras sida stupade. Ytterligare 200 av deras män drunknade vid närliggande vatten och 400 tillfångatogs. På den skotska regeringen och de skotska covenanternas sida drunknade bara två män och en skadades enligt de förstnämnda uppgifterna längre upp ovan. Enligt de andra uppgifterna förlorade de 50 män i slaget. Av de som överlevde på rojalisternas sida flydde några till Noltland Castle på Orkneyöarna. Det var naturligt att de flydde till Orkneyöarna eftersom halva eller mer än halva deras trupper kom därifrån.

James Graham, 1st Marquess of Montrose, däremot flydde till Ardvreck Castle där Neil MacLeod of Assynt med familj bodde. James Graham kom till slottet den 30 april 1650 endast tre dagar efter slaget. Neil MacLeod var inte hemma, men hans fru Christine öppnade slottsdörrarna för James Graham och lät honom få husrum och logi. Men Christine hade andra planer. Hon lyckades lura ned James Graham till slottets fängelsehåla där hon låste dörren. Sedan kontaktade hon skotska covenanter och representanter för den skotska regeringen som kom till Ardvreck Castle och hämtade fången. De tog James Graham till Edinburgh där parlamentet dömde honom till döden den 20 maj 1650 för att kämpat på Charles I:s sida mot covenanterna. Charles I (1600-1649) var kung av England, Skottland och Irland 1625-1649. Dagen därpå hängdes James Graham.
 
1672 attackerades och förstördes Ardvreck Castle av klanen Mackenzie. Slottet blev en ruin. Förutom slottet erövrade de också MacLeods andra marker i Assynt. 1726 byggde de Calda House i närheten av slottet. Calda House var en modernare herrgård, manor house. Men elva år senare 1737 brann herrgården ned under mystiska omständigheter. Det sägs att familjen Mackenzie hade en släktträff en lördagskväll. Festen fortsatte hela kvällen och natten. Efter midnatt bröt en brand ut. Eventuellt efter ett blixtnedslag. Herrgården brann ned till grunden och alla dog. 1795 träffades ruinen till Ardvreck Castle av en blixt i ett åskväder. Blixten förstörde byggnaden ännu mer och skadade byggnaden svårt. 

Idag är både slottet Ardvreck Castle och herrgården Calda House ruiner. Grunden för Ardvreck Castle kan ses fortfarande men det återstår nästan bara ett torn och en försvarsmur uppdelad på några delar. Slottet må se mindre ut för dagens besökare, men när det användes aktivt i slutet på 1500-talet och på 1600-talet var det en stor och imponerande byggnad. Dock är Ardvreck Castle illa åtgången idag. Stenar och annat faller lätt från ruinen. Görs inget åt slottet i form av restaureringar är Ardvreck Castle bara en eller två generationer bort i framtiden från att vara helt förstörd. Större delen av den nuvarande byggnaden och dess material riskerar falla ned och komma att ligga helt utspridda på marken. Turister som tar sig till slottet bör därför vara försiktiga i området allra närmast ruinen för att inte få fallande stenar på sig.
​
​
10. Arkendeith, Avoch parish, Ross and Cromarty

11. Armadale Castle, Skye, Sleat parish, Inverness-shire

© PaulT (Gunther Tschuch). CC.

11. Armadale Castle (mockslott i skotsk baronstil/herrgård, ruin)
Byggdes: 1815-1819.
Byggdes ut/om. 1856 med en central flygel.
Övergavs: 1925.
Ruin: 1925-idag.
Ägare: Clan Donald Lands Trust, en privat stiftelse.
Familj: MacDonald.
Slottet är berömt för: intilliggande herrgården var klanen Clan MacDonald of Seats huvudsäte och hem på 1790-talet samt 1815.
​Annat: sevärd plats att besöka med museet för den som vill lära sig mer om västra högländernas historia eller för den som vill se skogsträdgårdar.
​
Armadale Castle ligger i Armadale på södra delen på halvön Sleat i södra delen av Isle of Skye. Skye ligger i sydvästra Highland i västra Skottland.
1790 byggdes en stor herrgård vid platsen av klanen MacDonald of Sleat, en gren av klanen Donald (MacDonald). På 1790-talet var herrgården klanens huvudsäte och hem. Innan på 1600-talet huserade de huvudsakligen i Duntulm Castle. 1815-1819 uppfördes ett mockslott i skotsk baronstil i Armadale bredvid och intill herrgården av klanen MacDonald of Sleat. Edinburgh-arkitekten James Gillespie Graham (1776-1855), som ursprungligen kom från Dunblane norr om Stirling, designade det nya slottet. Slottet byggdes mer för syns skull än som ett försvarslott. Slottet var mer för att visa upp och saknade försvar. I realiteten var det därför en herrgård, vilket det än benämns som. 1855 förstördes delar av Armadale Castle i en brand. De förstörda delarna ersattes av en ny centrala flygel 1856 som designades av den skotska arkitekten David Bryce (1803-1876). Enligt andra uppgifter uppfördes flygeln 1858.
 
Ytterliggare arbeten gjordes på slottet 1858-1862. 1925 lämnade klanen MacDonald of Sleat slottet eftersom underhållningskostnaderna för Armadale Castle blev för höga. Det blev för dyrt att bo kvar på slottet. De flyttade till ett mindre hem på Sleat på Isle of Skye. Armadale Castle föll sedan i ruiner från 1925 fram till 1971. Dock var slottet i bra skick inuti till minst 1965. Klanen hade lämnat fina möbler, soffor, stolar, tavlor och skulpturer inuti slottet. 1971 köptes Armadale Castle och dess 8 094 hektar stora omgivande mark av Clan Donald Lands Trust. De var en privat stiftelse vars syfte var att visa högländernas historia och i synnerhet klanen Donalds (MacDonalds) traditioner och historia i a) Armadale, b) västra högländerna och c) öarna väster om skotska fastlandet.
 
Clan Donald Lands Trust gjorde inget åt huvudbyggnaden på Armadale Castle som fortsatte förfalla. 1980 ansågs delar av Armadale Castle som en farlig ruin. Ruinen Armadale Castle finns kvar än och ägs fortfarande av Clan Donald Lands Trust. På de 8 094 hektaren marken som hör till slottet finns museet Museum of the Isles. På marken finns det också trädgårdar, restauranger, souveniraffärer, etc. Det finns även stugor att hyra för övernattande turister. Bara trädgårdarna i skogen vid Armadale Castle Gardens är på 161 872 m2, vilket motsvarar drygt 16 hektar eller en yta motsvarande nästan 23 fotbollsplaner.


​12. Ballone Castle, Tarbat parish, Ross and Cromarty
13. Balnagown Castle, Kilmuir, Easter Ross (Kilmuir Easter) parish, Ross and Cromarty
14. Balnakeil House, Durness parish, Sutherland
15. Beaufort Castle (Beauly Castle / Dounie Castle), Kiltarlity and Convinth parish, Inverness-shire
16. Berriedale Castle, Latheron parish, Caithness
17. Borlum, Reay parish, Caithness
18. Borve Castle, Sutherland i Farr parish, Sutherland
19. Braal Castle, Halkirk parish, Caithness
20. Brims Castle, Thurso parish, Caithness
21. Brochel Castle, Portree parish, Inverness-shire
22. Brough Castle, Dunnet parish, Caithness
23. Buchollie Castle (Bucholly Castle), Canisbay parish, Caithness
24. Bunchrew, Kirkhill parish, Inverness-shire
25. Cadboll Castle, Fearn parish, Ross and Cromarty
26. Caisteal Bharraich, Tongue parish, Sutherland
27. Caisteal Dubh nan Cliar, Ardnamurchan parish, Argyll
28. Caisteal Maol, Strath parish, Isle of Skye, Inverness-shire
29. Caisteal nan Con, Morvern parish, Argyll
30. Caisteal nan Corr, Creich parish, Sutherland
31. Caisteal Uisdein, Snizort parish, Inverness-shire
32. Cantraydoune, Croy and Dalcross parish, Inverness-shire
33. Carbisdale Castle, Kincardine parish, Ross and Cromarty
34. Castle Craig (Craig Castle), Resolis parish, Ross and Cromarty
35. Castle Cumming, Cromdale, Inverallan and Advie parish, Morayshire
36. Castle Grant, Cromdale, Inverallan and Advie parish, Morayshire
37. Castle Hill, Clyne parish, Sutherland
38. Castle Leod, Fodderty parish, Ross and Cromarty
39. Castle Mestag, Canisbay parish, Caithness

40. Castle of Mey, Canisbay parish, Caithness

© Orikrin1998. CC.

40. Castle of Mey (historiskt hus, grund L-plan slott, god kondition) ♚
Byggdes: 1566-1572.
Ägare: Castle of Mey Trust (Queen Elizabeth Castle of Mey Trust).
Familjer: Sinclair, Heathcote (Sinclair), Imbert-Terry, Bowes-Lyon.
Annat: Slottet ägdes av familjen Sinclair i 317 år under åren 1572-1889.​

Slottet ligger i norra Caithness. Vid fint väder går att se till södra Orkneyöarna från slottet. Slottet är öppet för allmänheten varje dag 1 maj till 30 september undantaget tio dagar i slutet av juli och början av augusti när prins Charles och hans Camilla bor på slottet. Slottet har 29 000 besökare årligen.

41. Castle of Old Wick, Wick parish, Caithness
42. Castle of Ormlie, Thurso parish, Caithness
43. Castle Roy (Redcastle), Abernethy and Kincardine parish, Inverness-shire (ej samma som Redcastle i Killearnan parish, Ross and Cromarty i Highland)
44. Castle Sinclair Girnigoe (Castle Girnigoe och Castle Sinclair), Wick parish, Caithness
45. Castle Spirital, Inverness and Bona parish, Inverness-shire
46. Castle Stuart, Petty parish, Inverness-shire
47. Castle Tioram, Arisaig and Moidart parish, Inverness-shire
48. Castle Varrich, Tongue parish, Sutherland
49. Cawdor Castle, Cawdor parish, Nairnshire
50. Cluny Castle, Laggan parish, Inverness-shire
51. Coroghon Castle, Small Isles parish, Inverness-shire
52. Cromal Mount, Ardersier parish, Inverness-shire
53. Culloden House, Inverness and Bona parish, Inverness-shire
54. Dalcross Castle, Croy and Dalcross parish, Inverness-shire
55. Daviot Castle, Daviot and Dunlichity parish, Inverness-shire
56. Dingwall Castle, Dingwall parish, Ross and Cromarty
57. Dirlot Castle, Halkirk parish, Caithness
58. Dochmaluag House, Fodderty parish, Ross and Cromarty
59. Dornoch Castle, Dornoch parish, Sutherland
60. Doune Of Rothiemurchus, Duthil and Rothiemurchus parish, Inverness-shire
61. Dounreay Castle, Reay parish, Caithness
62. Drimnin Castle, Morvern parish, Argyll
63. Dun Lagaidh, Loch Broom parish, Ross and Cromarty
64. Dunain, Inverness and Bona parish, Inverness-shire

65. Dunbeath Castle, Latheron parish, Caithness

© Robert Orr. CC.

65. Dunbeath Castle (herrgård, god kondition)
Byggdes, som medeltidsslott: 1428.
Byggdes om till tornhus: 1620.
Byggdes om till herrgård: 1600-talet efter 1620.
Herrgården byggdes ut/om: 1853 och 1881.
Ägare: Stuart Wyndham Murray-Threipland (privat).
Familjer: Stewart, Sutherland, Sinclair, Alexander-Sinclair, Currie, Blythe, Avery och Wyndham Murray-Threipland.
Annat: ägdes av familjen Sinclair i 461,465 eller 489 år under åren 1456/1480/1484-1945 beroende på hur man räknar.

Det syns inte på bilden ovan, men herrgården ligger på en halvö. Det stupar brant lodrät på båda sidor, såväl på den sidan närmast kameran som på den andra sidan som inte syns på bilden. Det är däremot platt framför herrgården längst fram på halvön och bakom herrgården närmast fastlandet. Herrgårdens trädgård ligger inåt land. Sedan 1997 ägs Dunbeath Castle av  Stuart Wyndham Murray-Threipland. Herrgården är privat och är inte öppen för allmänheten.

​
66. Dundreggan motte, Urquhart and Glenmoriston parish, Inverness-shire
67. Duncraig Castle, Lochalsh parish, Ross and Cromarty

68. Dunrobin Castle, Golspie parish, Sutherland

© Paul Wordingham. CC.

68. Dunrobin Castle (fd slott, nu herrgård, god kondition)
Byggdes, slottet: 1300-talet.
Byggdes, herrgården: 1835-1845,
Ägare: Alastair Sutherland, 25th Earl of Sutherland.
Familjer: bl.a. Sutherland.
Annat: största huset (herrgården) i norra Skottland.

​
​69. Dunscaith Castle, Sleat parish, Inverness-shire
70. Dunskeath Castle - Nigg, Highland parish, Ross and Cromarty

71. Duntulm Castle, Kilmuir parish, Inverness-shire

På 1600-talet var Duntulm Castle huvudsäte och hem för klanen Clan MacDonald of Seat, en gren av klanen Clan Donald. På 1790-talet var herrgården bredvid där Armadale Castle ligger idag deras huvudsäte och hem. Armadale Castle byggdes i sin tur 1815-1819 bredvid herrgården och blev då klanen Clan MacDonald of Seat huvudsäte och hem 1815.
​
72. Dunvegan Castle, Duirinish parish, Isle of Skye, Inverness-shire

73. Eilean Donan Castle, Kintail parish, Ross and Cromarty

73. Eilean Donan Castle (medeltidsslott/fort, god kondition)
Byggdes: början av 1200-talet.
Förstördes: 1719.
Ruin: 1719-1919.
Återuppbyggdes: 1919-1932.
Ägare: Conchra Charitable Trust.
Familjer: bl.a. Matheson, Mackenzies of Kintail, Macrae-Gilstrap.
Annat 1: hade 314 000 besökare 2009 och var det tredje mest besökta skotska slottet det året.
Annat 2: ett av Skottlands mest fotograferade slott efter Edinburgh Castle, Urquhart Castle och kanske några till eftersom slottet ligger på en ö i en vacker omgivning med berg i bakgrunden.
​
​
74. Erchless Castle, Kiltarlity and Convinth parish, Inverness-shire
75. Erchless motte, Kiltarlity and Convinth parish, Inverness-shire
76. Fairburn Tower, Urray parish, Ross and Cromarty
77. Forse Castle, Latheron parish, Caithness
78. Foulis Castle, Kiltearn parish, Ross and Cromarty
79. Freswick House, Canisbay parish, Caithness
80. Glensanda Castle, Ardgour parish, Argyll
81. Grant’s Fort, Cromdale, Inverallan and Advie parish, Morayshire
82. Gunn’s Castle, Latheron parish, Caithness
83. Halberry Castle, Latheron parish, Caithness
84. Hempriggs House, Wick parish, Caithness
85. Hillend Motte, Auldearn parish, Nairnshire
86. Holme motte, Inverness and Bona parish, Inverness-shire
87. Inshoch Castle, Auldearn parish, Nairnshire
88. Invergarry Castle (Glengarry Castle), Kilmonivaig parish, Inverness-shire
89. Inverlochy Castle, Kilmonivaig parish, Inverness-shire
90. Inverlochy Castle Hotel, Kilmonivaig parish, Inverness-shire 

91. Inverness Castle, Inverness and Bona parish, Inverness-shire

© Heinz_H.

91. Inverness Castle (god kondition)
Byggdes: 1834-1836.
Ägare: Highland Council.
Familjer: -
Annat: används delvis som en domstolshus idag.

Tidigare fanns Inverness Castle (platsen för) från år 1141 på samma plats.
Se det slottet längre ned.

​
92. Invershin Castle, Creich parish, Sutherland
93. Keiss Castle, Wick parish, Caithness
94. Keppoch Castle, Kilmonivaig parish, Inverness-shire
95. Kilcoy Castle, Killearnan parish, Ross and Cromarty
96. Kilravock Castle, Croy and Dalcross parish, Inverness-shire
97. Kinkell Castle, Urquhart and Logie Wester parish, Ross and Cromarty
98. Kinloch Castle, Isle of Rùm, Small Isles, Inverness-shire
99. Kinlochaline Castle, Morvern parish, Argyll
100. Knock Castle, Sleat parish, Inverness-shire
101. Knockinnan Castle, Latheron parish, Caithness
102. Langwell Castle, Latheron parish, Caithness
103. Latheron Castle, Latheron parish, Caithness
104. Leanachan motte, Kilmonivaig parish, Inverness-shire
105. Lethendry Castle, Cromdale, Inverallan and Advie parish, Morayshire
106. Little Tarrel Castle, Tarbat parish, Ross and Cromarty
107. Loch An Eilein Castle, Duthil and Rothiemurchus parish, Inverness-shire
108. Loch Brora, Clyne parish, Sutherland
109. Lochindorb Castle, Cromdale, Inverallan and Advie parish, Morayshire
110. Loch Slin Castle (Lochslin Castle), Fearn parish, Ross and Cromarty
111. MacTire Castle, Creich parish, Sutherland

112. Mingarry Castle (Mingary Castle), Ardnamurchan parish, Argyll

© Jon Haylett / The Mingary Castle blog. CC.

© Jon Haylett / The Mingary Castle blog. CC.

112. Mingarry Castle (Mingary Castle) (medeltidsslott, ruin)
Byggdes: 1200- eller 1300-talen.
Ägare: -
Familjer: a) MacDougalls eller the MacDonalds of Ardnamurchan (MacIains of Ardnamurchan), b) Campbell och c) Mac Colla (MacDonald).
Annat: slottet höll tidigare på att kollapsa, men håller nu på att renoveras.

Slottets borggård på insidan är 19,7 meter x 17,9 meter stor. Tre av slottets ytterväggar är 2,7 meter tjocka och 14 meter höga.
​

113. Moniack Castle, Kirkhill parish, Inverness-shire
114. Muckrach Castle, Duthil and Rothiemurchus parish, Inverness-shire
115. Newmore Castle, Rosskeen parish, Ross and Cromarty
116. Nigg House - Nigg, Highland parish, Ross and Cromarty
117. Ormond Castle, Avoch parish, Ross and Cromarty
118. Ospisdale House, Creich parish, Sutherland
119. Petriny motte, Abernethy and Kincardine parish, Inverness-shire
120. Petty motte, Petty parish, Inverness-shire
121. Proncy Castle, Dornoch parish, Sutherland
122. Rait Castle, Nairn parish, Nairnshire
123. Redcastle (Castle of Edradour, Ederdour, Edirdovar; Edradour Castle, Red Castle), Killearnan parish, Ross and Cromarty 
124. Skelbo Castle, Dornoch parish, Sutherland
125. Skibo Castle, Dornoch parish, Sutherland

126. Strome Castle, Lochcarron parish, Ross and Cromarty

© Eddie Boyd.

126. Strome Castle (hallhus och medeltida slott, ruin)
Byggdes: en tid eller åren innan 1472.
Användes: strax innan 1472 till 1602.
Ruin: 1602-idag.
Ägare: National Trust for Scotland.
Familjer: MacDonald och MacDonell of Glengarry.
Annat:​ -

​
127. Swiney Castle, Latheron parish, Caithness
128. Teaninich Castle, Alness parish, Ross and Cromarty
129. The Doune, Duthil and Rothiemurchus parish, Inverness-shire
130. Thurso Castle, Thurso parish, Caithness
131. Tom na Croiseige, Kiltarlity and Convinth parish, Inverness-shire
132. Tom Pitlac, Duthil and Rothiemurchus parish, Inverness-shire
133. Tongue House, Tongue parish, Sutherland

134. Tor Castle, Kilmonivaig parish, Inverness-shire

En skotsk 1800-tals tolkning över hur slottet såg ut på ca 1500- eller 1600-talen.
Berg eller kullar i bakgrunden. En flod nedanför till höger. En del skog på bilden.

134. Tor Castle (medeltidsslott och tornhus, ruin)
Byggdes, enligt legenden: senast 1000-talet.
Byggdes, sannolikt: 1100-talet efter 1120-talet eller 1200-talet.
Byggdes, enligt andra uppgifter: 1300-talet.
Ruin: 1300-talet till 1400-talet.
Återuppbygdes: någon gång 1400-1440.
Ruin igen: 1400-talet eller i början av 1500-talet till 1530.
Återuppbyggdes igen: 1530.
Ruin, tredje gång: från ca 1650-1720 till idag.
Helt övergiven ruin: 1745-idag.
Ägare: -
Familjer: Mackintosh, Carrach och Cameron.
Annat: inte samma Tor Castle som Tor Castle i Moray.

På järnåldern byggdes ett fort fem km nordöst om nuvarande Fort William i Lochaber i södra Highland i västra Skottland. På senast 1000-talet uppfördes ett hus på samma plats. Enligt en del uppgifter var byggnaden ett slott, men det fanns inga slott i Skottland på den tiden. Troligen var byggnaden bara ett vanligt hus, men som sedan under århundradena uppgraderades i folkmun till ett slott för att göra den finare. På 1000- eller 1100-talen blev den här byggnaden klanen Chattans säte. Det är svårt att veta när Tor Castle ersatte det gamla huset på platsen, men sannolikt på 1100-talet eller möjligen på 1200-talet. Tor Castle blev i alla fall säte för klanen Chattans klanhövdingar. Slottet fick namnet Torr a' Chaisteil, också känt som Torr A' Chaisteil som betydde slottets kulle eller slottet på kullen. Det kallades också för Torrie chastell. Senare blev det känt som Tor Castle. Slottet låg på en kulle strategiskt ovanför en flod. Kullen var dock en ås.

1291 är det bekräftat Tor Castle fanns. 1291 gifte sig nämligen Angus Mackintosh med Eva. Han var klanhövding för klanen Mackintosh medan hon var dotter till Dougal Dal som var klanhövding för klanen Chattan. Angus och Eva bodde i Tor Castle i Lochaber. De tvingades emellertid att flytta till Rothiemurchus Forest nära Aviemore i östra Highland på grund av fiendskapen med Aonghas Óg of Islay (d. 1330), också känd som Aonghas Óg MacDomhnaill. Med flytten till östra Highland övergav också Chattans klanhövdingar Tor Castle. Se klaner för mer om det här. Andra uppgifter hävdar att Tor Castle uppfördes på 1300-talet.

​Efter att Angus och Evas flyttade till östra Highland blev Tor Castle en ruin på 1300-talet. Slottet lämnades åt sitt öde men ägdes fortfarande av familjen Mackintosh. I början eller på de första årtiondena av 1400-talet 
återuppbyggdes Tor Castle av Alasdair Carrach (1380-1440), också känd som Alistair Carragh Macdonald. Han var stamfader till klanen MacDonald of Keppoch. Han var son till den ganska berömda John of Islay (1320-1386), Lord of the Isles 1336-1386. Alasdair Carrach uppförde ett kärntorn på platsen vid Tor Castle som blev slottets huvudbyggnad.

På 1400-talet eller första åren på 1500-talet övergavs Tor Castle igen och blev en ruin. 1528 kom klanen Cameron över slottsruinen efter att ha beviljats land i området av James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542. Två år senare ​1530 återbyggdes Tor Castle av Ewen Cameron of Lochiel (f. före 1530 och d. 1547). Han var trettonde klanhövding för klanen Cameron. Han kallades även för Ewen ”Eoghainn MacAilein” Cameron. Men hans ägande av Tor Castle var omtvistat eftersom det låg på klanen Mackintoshs marker som James V hade givit bort mot deras vilja Dessutom var klanerna Cameron och Mackintosh inne i en Skottlands mest blodigaste klanfejder någonsin som pågick i 350 år från 1300-talet till 1600-talet.

Klanen Cameron byggde till ett stort tornhus på Tor Castle med intilliggande borggård, andra hus, inhägnader och en fruktträdgård. Allt som behövdes för att kunna gör det till en mindre herrgård. Ska man tolka bilden ovan hade slottet också flera mindre torn på 1500- eller 1600-talen efter 1530. Dock kan bilden ovan vara påhittad och uppgifterna om de andra tornen ska bara tas med en nypa salt. Senare uppgifter från 2010-talet bekräftade emellertid att det fanns minst två torn till och totalt minst tre torn. Klanen Cameron använde Tor Castle som en tillflyktsort när de blev attackerade av klanen MacDonald of Keppoch. Tor Castle stannade i klanen Cameron of Lochiel i ytterligare några generationer innan det revs av Sir Ewen Cameron of Lochiel (1629-1719). Han ville ha en mer praktisk och bekvämare byggnad än vad Tor Castle kunde erbjuda. Han uppförde därför det nya slottet Achnacarry Castle strategiskt mellan sjöarna Loch Arkaig och Loch Lochy i Lochaber i södra Highland. Sir Ewen var sjuttonde klanhövding för klanen Cameron. Den trettonde klanhövdingen var hans farfar farfar far.

f = far.
 
5. Ewen Cameron of Lochiel (f. före 1530 och d. 1547), trettonde klanhövdingen för klanen Cameron - fffff
4. Donald Cameron (d. 1536-1539) - ffff
3. John Cameron (f. före 1539) - fff
2. Allan Cameron of Lochiel (f. 1567/1568 och d. 1647), sextonde klanhövdingen för klanen Cameron - farfar
1. John Cameron (f. före 1626) - far
0. Sir Ewen Cameron of Lochiel (1629-1719), sjuttonde klanhövdingen för klanen Cameron.

Tor Castle revs dock inte helt av klanen Camerons sjuttonde klanhövding. Delar av slottet lämnades kvar som ruin. Dessutom övergav inte klanen Cameron platsen. De återkom då och då till ruinen. Under ett tag på 1600-talet kallades Tor Castle för Toir castle som en referens till ett av dess äldre namn Torrie chastell. 1745 övergavs Tor Caste helt av klanen Cameron i samband med jakobitupproren 1745-1746. Slottet fortsatte vara ruin.

I början på 1960-talet bestod resterna av Tor Castle av ruinerna till ett tornhus som var i ganska dåligt skick. Tornhuset hade måtten 8,2 x 4,9 meter. Det hade väggar som var som mest 4 meter höga och i genomsnitt 2,2 meter tjocka. Det var byggt av murbruk med olika typer av stenar, vilket bevisade att det hade reparerats eller byggts om tidigare när det beboddes. På tornhusets norrsida fanns fragment av gamla murar och resterna av en förmodad barmkin, dvs. en mur som skyddade en borggård. Även äldre delar av Tor Castle syntes. Utanför slottet fanns det också ett djupt dike som var vattenfyllt och som isolerade platsen från resten av åsen som den stod på. Vid området fanns det även träd och buskar. Naturen hade tagit över platsen.
​
På mitten av 2010-talet besöktes platsen av Lochaber Archaeological Society under ledning av AOC Archaeology. De gjorde en laserskanning. De hittade två betydande väggar och ett antal minde väggar. De fann också två små kammare på marknivå. På södra väggens östra del hittade de resterna av ett runt torn som de trodde var ingången till slottet. I nordväst i en kollapsad del av byggnaden fann de vad de trodde var resterna till ett till torn. De upptäckte också att det tidigare fanns en våningskammare vid norra väggen på tornhuset. Vid nordöstra delen av slottet hittade de stenrester av ett annat stenhus av okänt datum. De fann också bevis för att slottet uppfördes på en äldre tidigare byggnad. De hittade även murar utanför slottets östra sida. Tor Castle finns kvar idag, men består av förstörda ruiner från ett tornhus. På delar av ruinerna breder växter ut sig.


135. Tulloch Castle, Dingwall parish, Ross and Cromarty ​​

136. Urquhart Castle, Urquhart and Glenmoriston parish, Inverness-shire ​​

136. Urquhart Castle (först motte-and-bailey-borg, sen medeltidsslott/fort och slott med hög mur och tornhus, ruin)
Byggdes: 1200-talet.
Byggdes till/om: 1200-talet till 1500-talet.
Användes till: 1692.
Ruin: 1692-idag.
Ägare: Historic Environment Scotland.
Familjer: bl.a. Comyn.
Annat 1: hade 547 518 besökare 2019.
Annat 2: var ett Skottlands mest besökta slott 2019 eftersom det låg och fortfarande ligger vid Loch Ness dit många turister reste till.
​

Finns inte kvar 137-198

​137. Aberscors (platsen för), Golspie parish, Sutherland
138. Abertarff (platsen för), Boleskine and Abertarff parish, Inverness-shire
139. Achnacloich Castle (platsen för), Rosskeen parish, Ross and Cromarty
140. Assynt Castle (platsen för), Assynt parish, Sutherland
141. Auldearn Castle (platsen för), Auldearn parish, Nairnshire
142. Balconie Castle (platsen för), Kiltearn parish, Ross and Cromarty
143. Balloan Castle (platsen för), Loch Broom parish, Ross and Cromarty
144. Brahan Castle (platsen för), Urray parish, Ross and Cromarty
145. Brora Castle (platsen för), Clyne parish, Sutherland
146. Caisteal Mhic Cneacail (platsen för), Loch Broom parish, Ross and Cromarty
147. Caisteal Morar na Shein (platsen för), Halkirk parish, Caithness
148. Callart House (platsen för), Kilmallie parish, Inverness-shire
149. Calrossie (platsen för), Logie Easter parish, Ross and Cromarty
150. Casteltown (platsen för), Croy and Dalcross parish, Inverness-shire
151. Castle Heather (platsen för), Inverness and Bona parish, Inverness-shire
152. Castle Mattoch (platsen för), Moy and Dalarossie parish, Inverness-shire
153. Castle of Haimer (platsen för), Thurso parish, Caithness
154. Castlehill (platsen för), Inverness and Bona parish, Inverness-shire
155. Chanonry of Ross (Castle Chanonry of Ross/Seaforth Castle) (platsen för), Rosemarkie parish, Ross and Cromarty
156. Clyne (platsen för), Clyne parish, Sutherland
157. Cnoc A Chaisteil (platsen för), Alness parish, Ross and Cromarty
158. Contullich Castle (platsen för), Alness parish, Ross and Cromarty
159. Coulnakyle (platsen för), Abernethy and Kincardine parish, Inverness-shire
160. Cromarty Castle (platsen för), Cromarty parish, Ross and Cromarty
161. Cùil (platsen för), Ardgour parish, Argyll
162. Delny (platsen för), Kilmuir, Easter Ross (Kilmuir Easter), parish, Ross and Cromarty
163. Dunachton Castle (platsen för), Alvie parish, Inverness-shire
164. Edderton Castle (platsen för), Edderton parish, Ross and Cromarty
165. Geanies Castle (platsen för), Tarbat parish, Ross and Cromarty
166. Golspie Tower (platsen för), Golspie parish, Sutherland
167. Halhill Castle (platsen för), Petty parish, Inverness-shire
168. Helmsdale Castle (platsen för), Kildonan parish, Sutherland
169. Inshes (platsen för), Inverness and Bona parish, Inverness-shire
170. Inverbreakie Castle (platsen för), Rosskeen parish, Ross and Cromarty

171. Inverness Castle (platsen för), Inverness and Bona parish, Inverness-shire

Slottet på första halvan av 1700-talet.

171. Inverness Castle (medeltidsslott, platsen för)♚
Byggdes: 1141.
Revs: 1746.
Familjer: -
Annat: ersattes 1834-1836 av Inverness Castle på samma plats som finns kvar idag.

Enligt legenden uppfördes slottet 1057, men det är en påhittad berättelse. Det fanns inga slott i Skottland före 1120-talet. Slottet uppfördes 1141.


172. Kilmaluag Castle (platsen för), Portree parish, Inverness-shire
173. Kinbeachie Castle (platsen för), Resolis parish, Ross and Cromarty
174. Kindeace (platsen för), Kilmuir, Easter Ross (Kilmuir Easter), parish, Ross and Cromarty
175. Lady’s Well (platsen för), Kincardine parish, Ross and Cromarty
176. Lethen (platsen för), Auldearn parish, Nairnshire
177. Lovat Castle (platsen för), Kirkhill parish, Inverness-shire
178. Macbeth’s Castle (platsen för), Inverness and Bona parish, Inverness-shire
179. Milntown Castle (platsen för), Kilmuir, Easter Ross (Kilmuir Easter), Ross and Cromarty
180. Moy Castle (platsen för), Moy and Dalarossie parish, Inverness-shire
181. Moyness Castle (platsen för), Auldearn parish, Nairnshire
182. Nairn Castle (platsen för), Nairn parish, Nairnshire
183. Old Cawdor (platsen för), Cawdor parish, Nairnshire
184. Old House of Embo (platsen för), Dornoch parish, Sutherland
185. Penick Castle (platsen för), Auldearn parish, Nairnshire
186. Pitkerrie (platsen för), Tain parish, Ross and Cromarty
187. Red Castle (platsen för), Tarbat parish, Ross and Cromarty
188. Ruthven Castle (platsen för), Kingussie and Insh parish, Inverness-shire
189. Scorrybreac Castle (platsen för), Portree parish, Inverness-shire 
190. Scrabster Castle (platsen för), Thurso parish, Caithness
191. Shandwick Castle (platsen för) - Nigg, Highland parish, Ross and Cromarty
192. Sorline (platsen för), Kildonan parish, Sutherland
193. Tain Castle (platsen för), Tain parish, Ross and Cromarty
194. Tarradale Castle (platsen för), Urray parish, Ross and Cromarty
195. Temple House (platsen för), Gairloch parish, Ross and Cromarty
196. Tom a’ Caisteal (platsen för), Kirkhill parish, Inverness-shire
197. Tongue (platsen för), Tongue parish, Sutherland
198. Torrish Castle (platsen för), Kildonan parish, Sutherland

Fanns eventuellt

-

Finns inte kvar+ eventuellt platsen för 199-201

199. Bishop’s House (eventuellt) (platsen för) - Nigg, Highland parish, Ross and Cromarty
200. Boath House (eventuellt), (platsen för), Auldearn parish, Nairnshire
201. Keane Castle (eventuellt), (platsen för), Kiltearn parish, Ross and Cromarty

Tekniskt sett inga slott, men nämns ibland som slott 202-203

202. Dun da Lamh (Dun-da-lamh, Laggan / Black Craig), Laggan parish, Inverness-shire
203. Dun Ringill, Strath parish, Isle of Skye, Ross and Cromarty

Under utredning

Huruvida herrgården från 1790 bredvid nr 11 Armadale Castle från 1815-1819 ska räknas som ett eget ett slott eller inte.