Moray – 83 slott
|
Finns: 43 st.
Finns inte kvar: 37 st. Fanns eventuellt: 1st. Finns inte kvar+eventuellt platsen för: 2 st. Tekniskt inget slott, men nämns ibland som ett slott: 1 st. Mest berömda: nr 8 Brodie Castle. Tre andra klassiker: - nr 4 Ballindalloch Castle, - nr 15 Darnaway Castle, - nr 18 Duffus Castle, slott två. Morays slott har varit jämnt utspridda över hela kommunen. 28 av Morays 31 parishes har haft ett slott. Flest har Inveravon parish haft med sju slott varav fem fortfarande finns kvar. Det har också varit hög koncentration av slott i bl.a. Alves parish och Dyke and Moy parish. |
|
Finns 1-43
1. Aikenway Castle, Rothes parish, Morayshire
1. Aikenway Castle, Rothes parish, Morayshire
|
1. Aikenway Castle (medeltidsslott, ruin)
Byggdes: i slutet av 1400-talet. Blev ruin: senast 1870. Familjer: Leslie och Grant. Slottet är också känt som Aikenwal, Oakenwall Castle, Oaken Walls, Oakenwalls och Oakenway. Slottets innerväggar var beklädda av paneler av ek, därav namnen med ek. Aik är det lågskotska ordet för ek medan oak är engelska för ek. Historien om slottet började med George Leslie of Drumbarrow (f. 1470 och d. efter 1535), 1st Laird of Aikenway. Han föddes i Fife 1470 som George Leslie. Han var också från tonåren känd som George Leslie of Drumbarrow. George var son till George Leslie (f. 1406-1417 och d. 1490) 1st Earl of Rothes 1458-1490 och hans hustru Christian Halyburton. Pappan George var i sin tur son till Norman Leslie of Fythkill (1380-1440) och hans hustru Christian Seton. Norman var också känd som Norman Leslie och Norman Leslie of Rothes and Fythkill. På mammans sida var George Leslie of Drumbarrow ättling till Robert II (1316-1390), kung av Skottland 1371-1390. Robert II var hans mormors farfar. 4. Robert II (1316-1390), kung av Skottland - mormors farfar 3. Robert Stewart (1340-1420), Duke of Albany 1398-1420 och Earl of Fife 1371-1420 - mormors far 2. Lady Isabel/Isobel Stewart - mormor 1. Christian Halyburton - mor 0. George Leslie of Drumbarrow (f. 1470 och d. efter 1535) När George Leslie of Drumbarrow var tonåring, då under namnet George Leslie, gav hans pappa honom markerna Drumbarrow i Fife. Sedan gav pappan honom också marker i Aikenway i Moray och lät honom bli föreståndare på Rothes Castle i Moray som ägdes av familjen Leslie. I slutet av 1400-talet uppförde George Leslie of Drumbarrow slottet Aikenway Castle i Aikenway på södra sidan av floden River Spey mellan Rothes och Boat o’ Brig i Moray. Platsen där Aikenway Castle byggdes på var strategiskt ur försvarssynpunkt med River Spey på tre sidor om slottet i väster, norr och öster. I sydöst fanns det en smal ås som ledde in till Aikenway Castle landvägen. Familjen Leslie kunde kontrollera aktiviteter som pågick på den här delen av River Spey ända ned till Rothes Castle 2,3 km bort i sydväst som också ägdes av familjen Leslie och Earls of Rothes, men inte av George Leslie of Drumbarrow. Vid behov kunde familjen Leslie blockera passager flodvägen mellan de två slotten. De kunde också hindra människor att ta sig landvägen förbi de två slotten. Slotten Aikenway Castle och dess marker i Aikenway fortsatte stanna hos familjen Leslie i de efterföljande seklerna. 1642 gifte sig William Leslie (d. 1683), 5th Laird of Aikenway med Beatrix Brodie. William dog 1683 i Tollbooth i Elgin. Han efterlämnade sig Aikenway Castle till hustrun Beatrix. Hon fortsatte bo kvar där och i andra byggnader i Aikenway tillsammans med deras gemensamma döttrar Margaret Leslie (d. efter 1729) och Christian Leslie samt svärsonen Duncan Forbes. I juli 1699, efter råd från döttrarna och svärsonen, sålde Beatrix Brodie slottet Aikenway Castle till Margaret Leslie (f. innan 1660 och d. 1700), 8th Countess of Rothes 1681-1700. Hennes farfars farfars farfars far var Andrew Leslie, Master of Rothes som var lillebror till George Leslie of Drumbarrow som byggde Aikenway Castle. f = far 8. George Leslie (1406/1417-1490) 1st Earl of Rothes 1458-1490 - ffffffff 7. Andrew Leslie, Master of Rothes - fffffff 6. William Leslie (d. 1513), 3rd Earl of Rothes 1513-1513 - ffffff 5. George Leslie (1484-1558), 4th Earl of Rothes 1513-1558 - fffff 4. Andrew Leslie (f. före 1541 och d. 1611), 5th Earl of Rothes 1558-1611 - ffff 3. James Leslie (d. 1607), Master of Rothes - fff 2. John Leslie (1600-1641), 6th Earl of Rothes 1611-1641 - farfar 1. John Leslie (1630-1681), 1st Duke of Rothes 1680-1681 och 7th Earl of Rothes 1641-1681 - far 0. Margaret Leslie (f. innan 1660 och d. 1700), 8th Countess of Rothes 1681-1700 *nr 3 James Leslie dog fyra år innan sin pappa nr 4 Andrew Leslie. Därför blev James aldrig Earl of Rothes. Titeln gick istället direkt från Andrew Leslie till sonsonen, nr 2 John Leslie. Beatrix Brodie, döttrarna Margaret Leslie och Christian Leslie och svärsonen Duncan Forbes fick emellertid bo kvar på Aikenway Castle. Tretton månader efter köpet av Aikenway Castle dog Margaret Leslie i augusti 1700. Hennes barn lät Beatrix, Margaret, Christian och Duncan få bo kvar på Aikenway Castle. Med tiden dog Beatrix och sedan också svärsonen Duncan. Kvar var bara de två döttrarna Margaret Leslie och Christian Leslie som bodde på slottet fram till de också båda dog. Margaret Leslie levde till minst 1729. Med tiden såldes Aikenway Castle till familjen Grant. Slottet övergavs sedan och blev en ruin senast 1870. 1870 hittades en turell i ruinen. På 1970-talet fanns det kvar en del av ett 1,6 meter högt söndersmulat torn med en inre diameter på 2 meter. Tornet var införlivat i en vägg från en barmkin. |
2. Asliesk Castle (tornhus, ruin), Alves parish, Morayshire
Ruinen i slutet av 1700-talet.
|
2. Asliesk Castle (tornhus med L-plan, ruin)
Byggdes eventuellt: 1437-1460. Byggdes officiellt: 1545. Ombyggdes: eventuellt 1587. Blev ruin: senast 1799. Familjer: Dunbar, Stewart, Brodie och Duff, eventuellt också Innes. Slottet kallas också för Aslisk Castle och ligger i norra Moray. Det finns tre uppgifter när slottet uppfördes. Enligt en uppgift från andra halvan av 1800-talet byggdes Asliesk Castle på 1400-talet av en medlem från familjen Dunbar när James II (1430-1460) var kung av Skottland 1437-1460. Möjligt att det ett 1400-tals slott som fanns på platsen innan Asliesk Castle uppfördes på 1500-talet. Se Pre-Asliesk Castle (fanns eventuellt, platsen för) för mer om det slottet. Enligt den andra uppgiften uppfördes Asliesk Castle 1545 officiellt av George Dunbar. Den uppgiften anses vara den mest korrekta. Det kungliga sigillet Great Seal of Scotland daterat från 19 december 1545 bekräftar det. Sigillet administrerades av en administratör som kallades för Keeper of the Great Seal. Sannolikt rev George Dunbar Pre-Asliesk Castle och byggde ett nytt slott på samma plats. Enligt den tredje uppgiften uppfördes Asliesk Castle 1587, vilket anses vara felaktiga uppgifter eftersom de strider mot det kungliga sigillet från 1545. En sten med årtalet 1587 fanns i slottets ruiner i början på 1900-talet, vilket ledde till att dessa felaktiga uppgifter spreds både innan och efter. Möjligen att slottet byggdes om 1587 som det tre våningar höga tornhus med L-planlösning slottet hade senast på 1700-talet. Årtalet 1587 markerade då ombyggnationen. Det kunde också markera giftermål, etc. George Dunbar som uppförde slottet 1545 var son till James Dunbar of Altcash (f. före 1485 och d. 1553-1554) och hans andra hustru Isobel Brodie. Föräldrarna var också kända som James Dunbar of Aldcash/Conze/Conzie respektive Isabel/Isabella Brodie. James första fru var Ellen Innes of Auchintoul, också känd som Ellen Innes och Ellen Innes of Innes. James och Ellen gifte sig 1508. James Dunbars föräldrar, tillika Georges farfar och farmor, var Alexander Dunbar of Altcash (1455-1498) och hans hustru Janet de Moravia. Alexander var också känd som Alexander Dunbar of Conzie and Kilbuyack. Både Georges farfar och farmor var kungliga ättlingar. Två släktlinjer nedan. Den första via Georges farfar och den andra via hans farmor. f = far m = mor 7. Robert II (1316-1390), kung av Skottland 1371-1390 - fffffmf 6. Marjorie Stewart (f. 1348-1355 och d. 1417) - fffffm 5. Thomas de Dunbar (d. 1415-1422), 2nd Earl of Moray 1392-1415/1422 - fffff 4. James Dunbar (d. 1429), 4th Earl of Moray 1427-1429 - ffff 3. Sir Alexander Dunbar of Westfield (d. 1497-1498) - fff 2. Alexander Dunbar of Altcash (1455-1498) - farfar 1. James Dunbar of Altcash/Conzie (f. före 1485 och d. 1553-1554) - far 0. George Dunbar 6. Robert II (1316-1390), kung av Skottland 1371-1390 - fmfmff 5. Alexander Stewart (1343-1405), Earl of Buchan 1382-1405 - fmfmf 4. Margaret Stewart - fmfm 3. John de Moravia (1390-1460), 7th Earl of Sutherland 1427-1460 - fmf 2. Janet de Moravia - farmor 1. James Dunbar of Altcash/Conzie (f. före 1485 och d. 1553-1554) - far 0. George Dunbar * nr 6 Robert II fick minst 27 barn. Han fick 14 barn i två efterföljande äktenskap och minst 13 barn med flera älskarinnor. *nr 3 John de Moravia var klanledare för klanen Sutherland. Han fick minst fem barn med två kvinnor, varav Janet de Moravia var dotter till hans första kvinna. Asliesk Castle var ett försvarsinriktat slott och hade bl.a. embressyrer. En tid efter 1560 såldes slottet till Earl of Moray och familjen Stewart. På 1600-talet hyrde de under en period ut Asliesk Castle till Joseph Brodie (d. 1682), också känd som Joseph of Aslick. Han var son till David Brodie (1586-1632), 14th of Brodie och Katherine Dunbar. På 1700- eller 1800-talen före 1871 sålde familjen Stewart, då under namnet Stuart, slottet till Earl Fife och familjen Duff. Senast 1799 blev slottet en ruin. Under 1800-talet togs stenar från ruinen och användes i närliggande gårdsbyggnader. 1871 fanns det bara kvar tre sidor av slottet. I slutet av 1800-talet fanns bara en del västra sidan kvar. Idag ligger en bondgård vid ruinen. 3. Auchindoun Castle, Mortlach parish, Banffshire 4. Ballindalloch Castle, Inveravon parish, Banffshire 5. Balvenie Castle, Mortlach parish, Banffshire 6. Blairfindy Castle, Inveravon parish, Banffshire 7. Blervie Castle, Rafford parish, Morayshire 8. Brodie Castle, Dyke and Moy parish, Morayshire 9. Burgie Castle, Rafford parish, Morayshire 10. Castle Hill Pluscarden, Elgin parish, Morayshire 11. Castle Of Inaltrie, Deskford parish, Banffshire 12. Castle Stripe, Inveravon parish, Banffshire 13. Coxton Tower, St Andrews-Lhanbryd parish, Morayshire 14. Cullen House, Cullen parish, Banffshire 15. Darnaway Castle, Dyke and Moy parish, Morayshire 16. Drumin Castle, Inveravon parish, Banffshire 17. Drummuir, Botriphnie parish, Banffshire |
18. Duffus Castle, borg två, Duffus parish, Morayshire
|
18. Duffus Castle, borg två (motte-and-bailey-borg i sten, ruin)
Byggdes: 1305. Användes i praktiken: 1305 till ca 1689-1699. Användes officiellt 1305-1705. Ruin i praktiken: från slutet av 1600-talet till idag. Ruin officiellt: 1705-idag. Ägare: Historic Scotland. Öppet för allmänheten: ja. Familjer: Chen/Cheyne och Sutherland. Annat 1: ersatte träborgen Duffus Castle, borg ett. Annat 2: en av borgens tidigare ägare skrev under berömda Arbroathdeklarationen 1320. 1140 uppfördes den första borgen av Duffus Castle som en stor motte-and-bailey-borg i trä av Freskin (d. före 1171). Han var från Flandern i nuvarande Belgien. Borgen byggdes ovanpå en konstgjord hög som i sin tur låg på sankmarker 5 km nordväst om dagens centrala Elgin och 3,7 km söder om dagens kust i norra Moray. Intill borgen låg sjön Loch Spynie som gick ut till kusten och var öppen till havet. Skepp kunde segla utanför Morays kust och in i sjön. De kunde ta sig nästan hela vägen till sankmarkerna utanför Duffus Castle. Med tiden slammades stora delar av Loch Spynie igen. Omfattande delar av sjön blev sedan torrt land och jordbruksmark på 1700- och 1800-talen, varav en stor del dränerades 1808-1812 av skotska arkitekten och ingenjören Thomas Telford (1757-1834). Idag är det 4,6 km mellan borgen och Loch Spynie i öster. 1269 gifte sig Freskins ättling Mary de Moravia med Sir Reginald le Chen (1235-1312). Han var skotte och även känd som Sir Reginald le Cheyne. Klanen Cheyne härstammade ett par generationer innan honom från Normandie eller övriga Frankrike. 1270 ärvde Mary de Moravia träborgen Duffus Castle som gick över i ägande till sin make Sir Reginald le Chen. 1297 förstördes Duffus Castle av upprorsmakare. Se Duffus Castle, borg ett (platsen för), för mer om den träborgen. 1305 uppfördes den andra borgen av Duffus Castle av Sir Reginald le Chen som en motte-and bailey-borg i sten. Det byggdes på samma plats där den tidigare träborgen låg. Stenborgen Duffus Castle var också känt som Dufhous. Det var en av de säkraste befästningarna i hela Skottland i början på 1300-talet. Borgen bestod av ett två våningar högt rektangulärt kärntorn i sten som uppfördes på en motte. Utanför tornet fanns det en stenmur och en bailey, ungefär borggård. I tornets bottenvåning fanns ett stort lagringsutrymme och ägarens hushåll. På övervåningen fanns ett stort rum med en latrin och sängkammare. Tornet byggdes i försvarssyfte med ett litet antal smala fönster. Det fanns bara en ingång till bottenvåningen. Den hade i sin tur fällgaller. På övervåningen fanns det två utgångar till stenmuren som i sin tur omgärdade en stor bailey som på sina längsta och bredaste delar var 65 x 56 meter. Hål i muren visar på att det fanns flera byggnader innanför muren på borggården. Som yttersta gräns mot det omgivande landskapet omgärdades borgen av ett stort dike som gick runt hela området. Efter Sir Reginald le Chen´s död 1312 ärvdes stenborgen Duffus Castle av hans son Reginald le Chen (d. 1345), också känd som Sir Reginald le Chen of Inverugie and Duffus och Reginald le Chen of Duffus. Han var med och skrev under Arbroathdeklarationen 1320 där Skottlands självständighet och suveränitet utropades. Deklarationen skrevs för att säkra kungariket Skottland och hindra det från att vara ett feodalt styre under en engelsk överhöghet samt att häva påvens bannlysning av Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Påven bannlyste Robert I 1306 efter att han var med och mördade John III Comyn (1269-1306), Lord of Badenoch 1302-1306. 1997 deklarerade USA officiellt att USA:s självständighetsförklaring 1776 utformades efter inspiration från Arbroathdeklarationen. Några historiker bestred emellertid kopplingarna. Efter Reginald le Chen´s död 1345 ärvdes hans marker av de två döttrarna Mariot och Marjory som delade upp egendomarna mellan sig. Mariot fick bl.a. stenborgen Duffus Castle. 1350 gifte hon sig med Nicholas Sutherland som var näst äldsta son till Kenneth de Moravia (d. 1333), 4th Earl of Sutherland 1330-1333 och Marjorie of Mar. Föräldrarna var också kända som Kenneth Sutherland och Mary of Mar. Kenneth de Moravia var också klanhövding för klanen Sutherland 1330-1333. Nicholas Sutherland farfar farfars farfar var Freskin som byggde träborgen Duffus Castle 1140. f = far 6. Freskin (d. före 1171) - ffffff 5. William de Moravia - fffff 4. Hugh de Moravia - ffff 3. William de Moravia (1210-1284), 1st Earl of Sutherland 1230-1284 - fff 2. William de Moravia (1235-1307), 2nd Earl of Sutherland 1284-1307 - farfar 1. Kenneth de Moravia (d. 1333), 4th Earl of Sutherland - far 0. Nicholas Sutherland Mariot var också ättling till Freskin genom sin far Reginald le Chen (d. 1345) och dennes mamma Mary de Moravia. Sistnämnda var farmor till Mariot. Med giftermålet mellan Mariot och Nicholas 1350 hamnade stenborgen Duffus Castle hos familjen Sutherland. Borgen och dess marker stannade i deras ägor fram till 1843. På 1400-talet uppförde familjen Sutherland en ny byggnad på norra sidan. I den fanns ett kök, ett stort rum som fungerade som mottagningsrum och ett stort sovrum. Med tiden fick ägarna reparera kärntornet flera gånger. En tid efter den sista reparationen sjönk tornet ned och gled ned en aning längs motten. Borgen var för tung för motten. Inga nya reparationer gjordes efter det. Ägarna flyttade istället sitt boende till 1400-tals byggnaden på norra sidan som blev deras nya huvudbyggnad. I slutet av 1600-talet uppfördes Duffus House av James Sutherland (d. 1705), 2nd Lord Duffus 1674-1705. Han ägde Duffus Castle och bodde i borgen tillsammans sin familj. Borgen och dess byggnader ansågs emellertid olämpliga som bostäder. För att bygga Duffus House tog James Sutherland en del sten från Duffus Castle. När Duffus House stod klart lämnade han och familjen Sutherland borgen någon gång 1689-1699 och flyttade in i det nya huset. Det finns uppgifter som säger att de lämnade borgen redan på mitten av 1600-talet. Officiellt övergav däremot familjen Sutherland borgen när James Sutherland dog 1705. Duffus Castle blev sedan en ruin 1705 och har varit det sedan dess. I praktiken blev borgen en ruin i slutet på 1600-talet med byggandet av Duffus House. I början på 2000-talet var ruinen i dålig kondition. Platsen är öppen för allmänheten idag. 19. Dunphail Castle, Edinkillie parish, Morayshire 20. Easter Elchies, Knockando parish, Morayshire 21. Elgin Castle, Elgin parish, Morayshire 22. Findochty Castle, Rathven parish, Banffshire 23. Gauldwell Castle, Boharm parish, Banffshire 24. Gordon Castle, Bellie parish, Morayshire Det fanns ett Gordon Castle i Scottish Borders. 25. Gordonstoun, Drainie parish, Morayshire 26. Ha’ Hillock, Deskford - Deskford parish, Banffshire Det finns också ett Ha’ Hillock i Aberdeenshire. 27. Innes (motteborg), Urquhart parish, Morayshire Borgen är också känt som Knight's Hillock och var en motteborg. Innes är inte samma som huset Innes House eller slottet Pre-Innes House (platsen för) i Urquhart parish i Morayshire. 28. Kininvie Castle, Mortlach parish, Banffshire 29. Letterfourie House, Rathven parish, Banffshire Se också Pre-Letterfourie House. 30. Logie House, Edinkillie parish, Morayshire Det finns Logie House i Aberdeenshire, Angus och i Fife. 31. Mains Of Mayen, Rothiemay parish (Milltown of Rothiemay), Banffshire, Slottet är också känt som Mayen Castle och Mayen House. Det är inte samma slott som nr 32 Mayen House. 32. Mains of Mulben, Boharm parish, Banffshire 33. Mayen House, Rothiemay parish (Milltown of Rothiemay), Banffshire Det inte samma slott som nr 31 Mains Of Mayen som också ibland kallas för Mayen House. 34. Milton Brodie House, Alves parish, Morayshire 35. Milton Castle, Keith parish, Banffshire 36. Pitlurg Castle, Keith parish, Banffshire 37. Pre-Letterfourie House, Rathven parish, Banffshire Se också Letterfourie House. |
38. Rothes Castle, Rothes parish, Morayshire
© Anne Burgess. CC.
|
38. Rothes Castle (motteborg/medeltidslott, ruin)
Byggdes: omkring 1200 som en motteborg i trä. Byggdes om: under 1200-talet innan 1286 som ett medeltidslott i sten. Övergavs av dess ägare: 1620 eller 1622. Revs: 1660 eller 1662. Ruin: 1620/1622 till idag. Nedgången ruin: 1660/1662 till idag. Öppen för allmänheten: ja. Familjer: Pollok/Pollock, Murthac, Watson, Leslie och Grant. Berömt för 1: besöktes av engelska kungen Edward 1296. Berömt för 2: banditer bodde i slottet på 1640- och 1650-talen eller på 1650-talet. Rothes Castle ligger i centrala Moray. Slottet är också känt som Castle of Rothes och Manor-House of Rosers. På 1100-talet beboddes många av markerna i området av sympatisörer till familjen MacWilliam. På 1100-talet och i början på 1200-talet försökte familjen MacWilliam komma åt kungatronen och bli kungar av Alba (Skottland). Ur kungarnas perspektiv ansågs de och deras anhängare som rebeller och upprorsmakare. I slutet av 1100-talet blev därför Peter de Pollok tilldelad Barony of Rothes av William I (1143-1214), kung av Alba (Skottland) 1165-1214. Kungen gav honom marker i området för att han skulle hindra och avsluta den laglöshet som fanns i området på 1100-talet. Indirekt för att kväsa motståndet mot kungen. Det förekommer också uppgifter att Peter de Pollok och familjen Pollok/Pollock fick markerna redan 1165 när William I precis blivit kung. Peter de Pollok var från Renfrewshire och var också känd som Petrus de Polloc/Pollock. Han var son till riddaren Fulbert the Saxon (d. 1147/1153) som flyttade från engelska Shropshire till Skottland 1136. 1200 uppfördes Rothes Castle av Peter de Pollok som en motteborg i trä på en konstgjord kulle i området Rothays. Eftersom hans pappa Fulbert dog 1147 eller 1153 måste Peter de Pollok varit minst 47 år när borgen uppfördes. Motteborgen bestod av ett trätorn med omgivande träbyggnader. Runt kullen fanns försvarsmekanismer med dike och en palissad av trästockar. Syftet med Rothes Castle var att kunna övervaka människors förflyttningar i den här delen av Strathspey. Från borgen fanns det en vidsträckt utsikt över dalen som sträckte sig nedanför. Det fanns god tid för borgens ägare att angripa ovälkomna människor eller försvara sig från angrepp från fiender. På 1200-talet fungerade Rothes Castle främst som en militärbas och centrum för styrandet lokalt. Efter Peter de Polloks död ärvdes Rothes Castle av hans dotter Muriel de Pollok, också känd som Maurick de Pollok, Mauricle de Pollok och Muriel de Polloc. Efter Peters död titulerade hon sig Lady of Rothes. Eftersom Muriel var gift med Walter Murthac (d. 1238) gick borgen över till honom och familjen Murthac. Efter Walter Murthac död 1238 ärvdes Rothes Castle av hans och Muriels dotter Eva de Murthac (f. före 1238 och fl. 1263). Från 1238 kallade hon sig för Domina de Rothes vilket är latin för Lady of Rothes. Eva gifte sig innan eller efter 1238 med en man från familjen Watson och borgen gick över till familjen Watson. Gifte sig paret innan 1238 gick slottet över till Watson vid Walter Murthac's död 1238. Gifte de sig efter 1238 gick slottet över till Watson det året de gifte sig. Efter giftermålet kallade sig denna man för Watson of Rothes och hon för Eva Watson eller Eva de Murthac Watson. Under 1200-talet innan 1286 byggdes träborgen Rothes Castle om till ett stenslott. Ett fyra våningar högt kärntorn i sten uppfördes på kullen. Runt kärntornet byggdes en hög stenmur och två försvarstorn som satt ihop med stenmuren. En del historiker menar att det bara var ett försvarstorn eftersom det inte fanns plats för två försvarstorn där de två påstådda försvarstornen skulle ha stått. Innanför stenmuren fanns det förutom kärntornet en inre borggård och hus för personalen, hus för verkstäder, hus som fungerade som förråd, hus för förvaring av vapen, stall för hästar, osv. Utanför stenmuren anlades en torr vallgrav med vindbrygga. Vindbryggan till Rothes Castle fungerade som slottets ingång. Utanför vallgraven fanns en stenmur. Innan 1286 ärvdes Rothes Castle av Elizabeth Leith of Edengarich (1250-1320). Edengarich ligger i Aberdeenshire. Elizabeth var antingen dotter till Eva de Murthac och hennes man Watson of Rothes eller dotter till deras son Watson of Rothes (d. innan 1286), dvs: 1. Eva de Murthac och Watson of Rothes - mor och far 0. Elizabeth Leith of Edengarich (1250-1320) eller 2. Eva de Murthac och Watson of Rothes - farmor och farfar 1. Watson of Rothes (d. innan 1286) - far 0. Elizabeth Leith of Edengarich (1250-1320) 1286 gifte sig Elizabeth Leith of Edengarich med Sir Norman Leslie (f. 1246 och d. 1305-1317) och slottet gick över till familjen Leslie. Han var möjligen gift med Elizabeth Douglas innan. Norman var också känd som a) Norman Leslie, 1st of Leslie, b) Norman Leslie, Lord of Rothes och c) Sir Norman de Lesley, 1st Laird of Lesley. Familjen och klanen Leslie härstammade från Ungern. 1067 flyttade Bartolf (d. 1121) från Ungern till Skottland. Han var också känd som Bartholomew. I Skottland fick han marker i Aberdeenshire, Angus och i Fife. Han etablerade sig i Lesselyn, också känt som Lesslyn, i Aberdeenshire. Lesselyn/Lesslyn blev efternamnet Lesley som blev efternamnet och klannamnet Leslie. Bartolf gifte sig med Beatrix. Hon var prinsessa av Alba och dotter till Duncan I (1001-1040), kung av Alba (Skottland) 1034-1040. Beatrix var syster till Duncan I son Malcolm III (1031-1093) kung av Alba 1058-1093. Bartolf var farfars farfar till Sir Norman Leslie. f = far 4. Bartolf (d. 1121) - ffff 3. Malcolm Leslie (d. 1200) - fff 2. Norman Leslie (f. omkring 1175 och d. före 1248) - farfar 1. Norino Leslie (d. efter 1253) - far 0. Sir Norman Leslie (f. 1246 och d. 1305-1317) *nr 4 flyttade från Ungern till Skottland. *nr 3 var också känd som Malcolm de Leslyn. *nr 2 var också känd som Norman de Leslyn/Lesslyn. *nr 1 var också känd som Norino de Lesley/Lesslyn *nr 0 tog emot Edward I på Rothes Castle 1296. Bland Sir Norman Leslie och Elizabeth Leith of Edengarich´s senare gemensamma ättlingar och därmed bland ungrarens Bartolfs ättlingar och Peter de Polloks ättlingar fanns USAs president Benjamin Harrison (1833-1901), Storbritanniens båda premiärministrar Winston Churchill (1874-1965) och David Cameron (f. 1966), fursten Albert II av Monaco (f. 1958) och i dagens brittiska kungahus bl.a. prins Charles (f. 1948), prinsessan Diana (1961-1997) och prins William (f. 1982) för att nämna några. 28 juli 1296 besöktes Elgin Castle i Moray av Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Syftet med Edward I´s resa till norra Skottland tillsammans med en engelsk armé var att säkra landägarnas erkännande att han var deras kung. Indirekt hotade Edward I dem att lova trohet eller fortsätta lova honom trohet till honom när han kom med sin armé. En del av dem träffade Edward I tidigare i Aberdeen där en del skotska adelsmän lovade honom trohet. Tidigare agerade Edward I också medlare i en konflikt om den skotska tronen mellan John Balliol (1249-1314), kung av Skottland 1292-1296 och Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Dagen efter Edward I’s visit på Elgin Castle reste han till Rothes Castle 29 juli 1296. Färden gick bl.a. genom den skotska kungliga skogen Longmorn. Det var ett grovt övertramp från Edward I´s sida att korsa skogen utöver det faktum att han befann sig olagligt på skotsk mark. Framme på Rothes Castles möttes Edward I av slottets ägare Sir Norman Leslie och hans hustru Elizabeth Leith of Edengarich. Norman var värd för kungens besök på hans slott. I Aberdeen en tid innan Edward I´s besök på Rothes Castle lovade Sir Norman Leslie trohet till den engelska kungen tillsammans med en del andra skotska adelsmän. Edward I’s besök på Rothes Castle gav Sir Norman Leslie möjlighet att ta emot och underhålla sin kungliga gäst från England. Samma dag skickade Edward I ut två av tre divisioner av engelska trupper i det omgivande landskapet för att kväsa fortfarande existerande uppror. Tredje divisionen stannade vid den engelska kungens sida på Rothes Castle. Dagen efter 30 juli 1296 fortsatte Edward I sin färd, men mot Mearns i sydöst. Den gick via Mortlach och Cabrach i Moray och Cairn O' Mounth i Aberdeenshire. Inräknat från Elgin i Moray dagen innan tog det sex dagar för Edward I och hans trupper att transportera sig landvägen från Elgin till Mearns. Efter Mearns fortsatte de resa i sydvästlig riktning till Scone i Perth and Kinross. På vägen mellan Elgin och Scone via Mearns tvingade de bönderna att ge dem mat. I det här sammanhanget mycket mat för att föda upp en hel utländsk armé. Lokalbönderna fick tömma sina livsmedelsförråd. Djur slaktades också för att kunna förse Edward I´s armé med mat. De bönder som vägrade blev slagna eller mördade. Det går bara att spekulera men sannolikt våldtog den engelska armén en och annan lokal kvinna på färden genom landskapet när de drog fram. Just denna resa visade sig vara ett misstag från Edward I´s sida. Den enade lokalbefolkningarna från Moray till Mearns och ned till Scone i Perth and Kinross gentemot engelsmännen. De skottar i den här delen av Skottland som inte brydde sig innan vare sig deras kung var skotte eller engelsman blev förbannade på den engelska kungen efter allt de fick utstå. Efter resan blev de stolta skotska patrioter. Deras ättlingar fortsatte sedan att vara stolta skottar i århundraden efteråt. Efter Sir Norman Leslies död i början på 1300-talet ärves Rothes Castle av hans och Elizabeth Leith of Edengarichs son Sir Andrew de Leslie of Leslie (d. 1324). På 1390-talet ägdes Rothes Castle fortfarande av familjen Leslie. 1457 eller 1458 skapades titeln Earl of Rothes för George Leslie (f. 1406-1417 och d. 1490), 1st Lord Leslie 1445-1490. Från 1457 eller 1458 fram till sin död 1490 kallade han sig för George Leslie, 1st Earl of Rothes and 1st Lord Leslie. Namnet var mer förkortad som George Leslie, 1st Earl of Rothes. George var pappa till George Leslie of Drumbarrow (f. 1470 och d. efter 1535), 1st Laird of Aikenway som uppförde Aikenway Castle i Moray. George Leslie, 1st Earl of Rothes ägde Rothes Castle och var ättling till Sir Norman Leslie och därmed också ättling till ungraren Bartolf. Sir Norman Leslie var farfars farfars far till George. f = far m = mor 9. Bartolf (d. 1121) - fffffffff 8. Malcolm Leslie (d. 1200) 7. Norman Leslie (f. omkring 1175 och d. före 1248) 6. Norino Leslie (d. efter 1253) 5. Sir Norman Leslie (f. 1246 och d. 1305-1317) - fffff 4. Sir Andrew de Leslie of Leslie (d. 1324) 3. John Leslie of Rothes (f. 1318-1320 och d. 1396) 2. Sir George Leslie of Rothes (f. 1350 och d. 1411-1412) - farfar 1. Norman Leslie of Fythkill (1380-1440) - far 0. George Leslie (f. 1406-1417 och d. 1490), 1st Earl of Rothes *nr 9 flyttade från Ungern till Skottland. *nr 5 tog emot Edward I på Rothes Castle 1296. *nr 1 var också känd som Sir Norman Leslie of Rothes and of Fythkill. George Leslie, 1st Earl of Rothes var också ättling till Peter de Pollok som var hans farfars farfars mormors morfar eller farfars farfars morfars mormors far. Version 1 8. Peter de Pollok - ffffmmmf 7. Muriel de Pollok - ffffmmm 6. Eva de Murthac (f. före 1238 och fl. 1263) - ffffmm 5. Elizabeth Leith of Edengarich - ffffm 4. Sir Andrew de Leslie of Leslie (d. 1324) 3. John Leslie of Rothes (f. 1318-1320 och d. 1396) 2. Sir George Leslie of Rothes (f. 1350 och d. 1411-1412) - farfar 1. Norman Leslie of Fythkill (1380-1440) - far 0. George Leslie (f. 1406-1417 och d. 1490), 1st Earl of Rothes *nr 7 Muriel var gift med Walter Murthac. *nr 6 Eva var gift med Watson of Rothes. *nr 5 Elizabeth var gift med Sir Norman Leslie (f. 1246 och d. 1305-1317) Version 2 9. Peter de Pollok - ffffmfmmf 8. Muriel de Pollok - ffffmfmm 7. Eva de Murthac (f. före 1238 och fl. 1263) - ffffmfm 6. Watson of Rothes - ffffmf 5. Elizabeth Leith of Edengarich - ffffm 4. Sir Andrew de Leslie of Leslie (d. 1324) 3. John Leslie of Rothes (f. 1318-1320 och d. 1396) 2. Sir George Leslie of Rothes (f. 1350 och d. 1411-1412) - farfar 1. Norman Leslie of Fythkill (1380-1440) - far 0. George Leslie (f. 1406-1417 och d. 1490), 1st Earl of Rothes *nr 8 Muriel var gift med Walter Murthac. *nr 7 Eva var gift med Watson of Rothes. Nr 6 var deras son. *nr 5 Elizabeth var gift med Sir Norman Leslie (f. 1246 och d. 1305-1317) På 1400- eller 1500-talen revs det fyra våningar kärntornet som fanns på Rothes Castle och ersattes med ett mindre lågt tornhus på borggården. 1620 bodde Earls of Rothes kvar i Rothes Castle. 1620 skrev dess ägare John Leslie (1600-1641), 6th Earl of Rothes 1611-1641 ett brev från slottet. Senare samma år 1620 eller två år senare 1622 övergav han och familjen Leslie slottet. De flyttade aldrig tillbaka. Slottet lämnades åt sitt öde och blev en övergiven byggnad. På 1640-talet skadades Rothes Castle i en attack av covenanter. 1645 skadades Rothes Castle igen i en ny attack, men av skotska militären James Graham (1612-1650), 1st Marquess of Montrose 1644-1650 och hans kungliga armé. De letade efter covenanter som de trodde gömde sig i Rothes Castle. Efter attacken 1645 blev slottet en illa tilltygad ruin. Det var inte längre ekonomiskt lönsamt att reparera slottet ifall familjen Leslie hade några sådana funderingar. På 1640- och 1650-talen eller på 1650-talet flyttade banditer, fredlösa, tjuvar och luffare in i den övergivna ruinen Rothes Castle. De ledde till att lokalbefolkningen tuttade eld på slottet 1660 för att få dem att försvinna. När lågorna brunnit ut rev lokalbefolkningen ruinen Rothes Castle för att hindra att de skulle komma tillbaka och använde det som boende igen, enligt den mest spridda versionen. Det förekommer också en del uppgifter att det istället var the Laird of Innes som tuttade eld på slottet 1662 och att lokalbefolkningen sedan anslöt för att hjälpa honom att riva ruinen. Det som talar för det var de 5750 pund som Laird of Innes efteråt tvingades betala till Earl of Rothes för skadorna han åsamkade på familjen Leslies övergivna slott och ruin. Pengarna var betydligt mer än vad ruinen var värd. 2018 motsvarade summan ungefär 8,7 miljoner kr. Efter 1660/1662 tog några från lokalbefolkningen stenar från ruinen och byggde bostadshus i Rothes. Inte minst rånade de ruinen på många stenar 1766 och i efterföljande årtionden under 1700-talets slut. Omkring 1700 sålde familjen Leslie egendomar i Moray till familjen Seafield. Ruinen Rothes Castle och dess marker sålde de däremot till familjen Grant of Elchies samma år. Det förekommer också uppgifter att försäljningen av Rothes Castle och dess marker skedde 1711. Vid försäljningen hade familjen Leslie ägt Rothes Castle i 414 eller 425 år från 1286 till 1700/1711. Efter försäljningarna av egendomarna i Moray 1700/ 1711 flyttade Earls of Rothes till Fife. Det förekommer också uppgifter att Earls of Rothes flyttade till Fife redan 1620 eller 1622, men sålde egendomarna i Moray först 1700/1711. Efter flytten till Fife köpte Earls of Rothes marker i området som senare blev den nybyggda småstaden Glenrothes 1948. Efter 1711 uppfördes en paviljong där Rothes Castle´s borggård låg, vilket förstörde en del av platsen. Paviljongen revs senare. Idag finns en mindre del kvar av ruinen till Rothes Castle. Under alla år som Rothes Castle beboddes 1200-1620/1622 finns det inga noteringar om att slottet attackerades. Det var först som det lämnades som det blev attackerat två gånger på 1640-talet och eventuellt en gång 1662 samt senare rånat på sina stenar av lokalbefolkningen 1662-1800. 39. Spynie Palace, Spynie parish, Morayshire 40. Tor Castle, Dallas parish, Morayshire 41. Tor Castle motte, Dallas parish, Morayshire 42. Tower Of Deskford, Deskford parish, Banffshire Slottet är också känt som Deskford Tower, 43. Tullochcarron Castle, Inveravon parish, Banffshire |
Finns inte kvar 44-80
|
44. Altyre Castle, slott ett (motteborg, platsen för), Rafford parish, Morayshire
Byggdes: på 1200-talet. Revs: på 1400-talet. Familj: Comyn/Cuming/Cumming. På 1200-talet uppfördes motteborgen Altyre Castle, slott ett, av familjen Comyn. Borgen låg söder om Forres i nordvästra Moray. Borgen låg 800 meter norr om herrgården Altyre House som byggdes senare. Motteborgen låg öster om bäcken Altyre Burn på en hög i det som idag är känt som skogen Altyre Woods och Auld Kirk Wood. Borgen tros uppfördes omkring 1229 när Walter Comyn (d. 1258) blev Lord of Badenoch 1229 vilket han var fram till sin död 1258. Det sägs dock att familjen Comyn ägde marker i Altyre från åtminstone 1286, vilket gör att Altyre Castle också kunde ha uppförts någon gång 1229-1286 av samma familj. Det dröjde emellertid ända till 1368 och Sir Richard Cuming of Altyre, också känd som Richard Comyn of Altyre och Richard of Altyre, innan den första personen dök upp som kallade sig för Comyn/Cuming of Altyre. Det förekommer också uppgifter att det var Richards son Ferquhard Cuming of Altyre, också känd som Ferquhard Cuming of Altyr, Ferquhard Cumming of Altyre och Ferquhard Comyn of Altyre, som var den första som kallade sig för Comyn/Cuming of Altyr/Altyre. Sir Richard Cuming var son till Thomas Comyn. Richard var också skogsvaktare i Darnaway åt David II (1324-1371), kung av Skottland 1329-1371. Efter en tid tvingades Richard lämna sitt boende i Darnaway och tros köpte eller erhöll Altyre Castle och flyttade in i borgen. I mitten på 2010-talet spekulerade en historiker också att Sir Richard Cuming reparerade och renoverade existerande byggnader som tillhörde Altyre Castle. Möjligt också att han rev den gamla borgen och uppförde nya hus på platsen. Sir Richard Comyn följdes av sin son Ferquhard Cuming of Altyre och dennes son Sir Thomas Cumming of Altyre. På 1400-talet användes Altyre Castle enbart som ett jaktborg. Sir Thomas Cumming of Altyre var en ganska förmögen man. Han uppförde flera tornhus i området. Han byggde också ett tornhus i Dallas knappt en svensk mil bort sydöst om Altyre Castle. På 1400-talet tros det att han rev Altyre Castle, slott ett, och ersatte det med det lilla tornhuset Altyre Castle, slott två, på samma plats eller lite mer söderöver. Tornhuset övergavs 1795. Se Altyre Castle (platsen för), slott två för mer om det slottet. På mitten av 2010-talet täckte rododendron norra delen av högen där Altyre Castle, slott ett, och eventuellt slott två låg. Det växte också träd över hela högen. Det fanns även lite stenar. Vid besök på mitten av 2010-talet gick det inte av avgöra huruvida stenarna tillhörde grunden av en vägg som tillhörde motteborgen Altyre Castle, grunden till en barmkin eller bara var en hög koncentration av naturliga stenar som låg där. Högen där motteborgen Altyre Castle låg är idag flera meter hög och har en platt oval topp tillräcklig stor för att tidigare kunnat rymma en tidigare borg. Vid högen finns det ett spår av ett äldre dike. Strax norr om där motteborgen låg finns idag ruinen från ett 1100- eller 1200-tals kapell. Det fungerade som traktens lokala kyrka fram till 1651 då det övergavs strax efteråt. Kapellet tros uppfördes samtidigt som motteborgen Altyre Castle eller i århundradet innan. 45. Altyre Castle, slott två (tornhus, platsen för), Rafford parish, Morayshire Byggdes: på 1400-talet. Revs: omkring 1795-1830, men troligen 1795. Familj: Cumming. Motteborgen Altyre Castle, slott ett, låg på en hög söder om Forres i nordvästra Moray. Borgen uppfördes på 1200-talet av familjen Comyn. Sir Richard Comyn tros bodde där ett tag på 1300-talet. Han fick sonen Ferquhard Cuming of Altyre som i sin tur fick sonen Sir Thomas Cumming of Altyre. Sistnämnda var en ganska rik man. Han byggde flera tornhus i området på 1400-talet, bl.a. ett lite längre bort i Dallas i sydöst. Det tros att Sir Thomas Cumming rev Altyre Castle, slott ett, och ersatte det med det lilla tornhuset Altyre Castle, slott två. Tornhuset låg på samma plats som den tidigare motteborgen Altyre Castle eller lite mer söderut. Möjligt också att han använde delar från den gamla borgen till det nya byggnaden. Se Altyre Castle (platsen för), slott ett, för mer om den borgen. Altyre Castle, slott två, var ett blygsamt tornhus med två våningar. På 1400- och 1500-talen var familjen Cumming of Altyre involverade i flera klanstrider med andra familjer i området där Altyre Castle låg. 1550 attackerades tornhuset Altyre Castle av familjen Brodie. 1590 fanns Altyre Castle med på skotska kartografen och topografen Timothy Pont´s (1565-1614) kartor. Bredvid tornhuset fanns en kvarn. Fortfarande ägdes slottet av familjen Cumming. 1795 övergav de tornhuset. Slottets ägare flyttade till en ny byggnad på en annan plats. Möjligen till närliggande nya Altyre House. Altyre Castle revs omkring 1795-1830, men troligen 1795. 46. Altyre House (herrgård, platsen för), Rafford parish, Morayshire Byggdes: osäkert, eventuellt 1795. Byggdes ut: strax efter 1826 och 1859. Revs: 1962. Herrgården Altyre House låg 800 meter söder om Altyre Castle, slott ett, i nordvästra Moray. Det förekommer flera varierade uppgifter om när och av vem herrgården byggdes. Enligt en kan den uppförts 1795 av Sir Alexander Penrose-Cumming. 1826 bestod herrgården av två byggnader. Strax efter 1826 byggdes en flygel till. 1859 lades ytterligare en flygel till. På 1900-talet användes herrgården som boende för en skola. Skolan stängde 1962 och byggnaden jämnades med marken samma år. 47. Castle Of Balnabreich (platsen för), Boharm parish, Banffshire 48. Castle Of Skeith (platsen för), Deskford parish, Banffshire Slottet var också känt som Skeith Castle. 49. Craigneach Castle (platsen för), Knockando parish, Morayshire 50. Culbin House (platsen för), Dyke and Moy parish, Morayshire 51. Cullen Castle (platsen för), Cullen parish, Banffshire 52. Delavorar Castle (platsen för), Kirkmichael parish, Moray - Banffshire 53. Deskie Castle (platsen för), Inveravon parish, Banffshire 54. Dufftown Castle (platsen för), Mortlach parish, Banffshire 55. Duffus Castle, borg ett (motte-and-bailey-borg i trä, platsen för), Duffus parish, Morayshire Byggdes: 1140. Förstördes: 1297. Användes 1140-1297. Ersattes: 1305 av stenborgen Duffus Castle, borg två. Familjer: Moravia och Chen/Cheyne. Annat: borgen byggdes av Freskin (d. före 1171) och brändes ned av hans sonson sonson son Andrew Moray (d. 1297). I början av 1100-talet styrdes provinsen av Angus (d. 1130), också känd som Óengus of Moray. Han var mormaer för regionen. Mormaer är gäliska och användes under en tid på medeltiden. Det motsvarade engelska ordet för earl. Angus var dotterson till Lulach (f. före 1033 och d. 1058), kung av Alba (Skottland) 1057-1058. Angus hade en stark misstro till monarkins expansion och gjorde uppror. 1130 dog han i slaget vid Stracathro. Revolten slogs ned och vanns av trupper som var lojala till David I (1084-1153), kung av Alba 1124-1153. I realiteten stod provinsen Moray utanför kungariket Alba (Skottland) fram till Angus död 1130. Först efter att han dog blev Moray under kungens kontroll till 1313 och rent praktiskt också en del av kungariket Alba. 1312 blev Moray ett earldom. Efter slaget vid Stracathro 1130 bestämde sig David I för att fylla provinsen med adelsmän och människor han själv valde för att lättare kunna styra Moray. Han försökte ersätta den inhemska gälisktalande styrande keltiska eliten eftersom de motsatte sig hans regerande och förhindrade honom att bilda ett sammanhängande kungarike som Angus ovan. Byggandet av slott hade inte direkt att göra med att erövra land. Istället introducerade David I slotten för att införa och etablera ett styrande system lokalt. Det i sin tur gjorde att hans kungarike kunde bli sammanhängande. Det var naturligt för David I att ge marker till människor från kontinenten som normandiserad han var och ägare av stora egendomar i norra England och Normandie. Han beviljade land i Skottland till många adelsmän från Flandern och till normander samt till adelsmän från övriga Frankrike. Konsekvensen blev att rebeller tvingades lämna och flytta från sina marker i Moray. En av de som David I valde att skänka marker till i Moray var den flamländska riddaren Freskin (d. före 1171). Freskin var från Flandern i nuvarande Belgien. Han är idag också känd som Freskin de Moravia, Freskyn och Freskin, Lord of Strathbrock. Freskin hette emellertid aldrig de Moravia under sin levnad. Det namnet kom med hans son. Moravia är det normandiska och latinska namnet för skotska Moray och är i det här sammanhanget inte samma som regionen Moravia i Tjeckien. Freskin hade redan en stor egendom i Strabrock/ Strathbrock i Lothian, idag Uphall i West Lothian, som han fått av David I. David I gav honom också utöver markerna i West Lothian och i Duffus i Moray också land i Roseisle, Inchikel, Machir och Kintrae i Moray. 1140 uppfördes den första borgen av Duffus Castle som en stor motte-and-bailey-borg i trä av Freskin. Borgen byggdes ovanpå en konstgjord hög som i sin tur låg på sankmarker 5 km nordväst om dagens centrala Elgin och 3,7 km söder om dagens kust i norra Moray. Intill borgen låg sjön Loch Spynie som gick ut ända till kusten och var öppen till havet. Skepp kunde segla utanför Morays kust och in i sjön. De kunde ta sig nästan hela vägen till sankmarkerna utanför Duffus Castle. Med tiden slammades stora delar av Loch Spynie igen. Omfattande delar av sjön blev sedan torrt land och jordbruksmark på 1700- och 1800-talen, varav en stor del dränerades 1808-1812 av skotska arkitekten och ingenjören Thomas Telford (1757-1834). Idag är det 4,6 km mellan borgen och Loch Spynie i öster. Duffus Castle byggdes på en motte som var platt på toppen. Där stod trädbyggnader. Ett av dem var ett kärntorn i trä. Runt toppens kanter fanns en palissad bestående av trästockar. Utanför palissaden på mottens sidor sluttande det brant. Utanför sidorna fanns det ett brett och djupt dike som omringade motten. Motten nåddes från en yttre bailey där det fanns ytterligare byggnader som verkstäder, brygg- och bagarstugor, hus för ägarens anställda, stall för hästar, osv. Borgens bailey låg på den plats som idag har en stor upphöjd jordmark, men som inte är lika hög som motten. 1151 besöktes Duffus Castle av kung David I i samband när han besökte klostret Kinloss Abbey. Klosterbyggnaden finns kvar men är en ruin idag. Den ligger 13,5 km sydväst om Duffus Castle. Efter Freskins död före 1171 ärvdes träborgen Duffus Castle av hans son William. Han tog namnet de Moravia och kallade sig för William de Moravia, på engelska William of Moray. William de Moravia fick de tre sönerna Hugh of Moravia, Andrew of Moravia och William de Moravia. Hugh kom över marker i Sutherland i norra Skottland, Han kom sedan att kalla sig för Hugh, Lord de Sudrland. Hans son William de Moravia (1210-1284) tog i vuxen ålder namnet Sutherland och hette sedan också William Sutherland. 1230 blev han earl och kom hädanefter att kallas för William de Moravia, 1st Earl of Sutherland 1230-1284. Freskin var Williams farfars far. 3. Freskin (d. före 1171) - farfars far 2. William de Moravia - farfar 1. Hugh de Moravia - far 0. William de Moravia (1210-1284), 1st Earl of Sutherland Klanen Sutherland härstammar från Freskin via Hugh de Moravia. Deras klanhövdingar använde ”de Moravia” som efternamn och ofta också Sutherland som ett territoriellt efternamn till minst 1500-talet innan de bytte till Sutherland som vanligt efternamn. De yngre sönerna som inte blev klanhövdingar tog däremot efternamnet Sutherland och skapade diverse grenar från klanen Sutherland med namnet Sutherland. Klanen Murray härstammar från Freskin via Hugh de Moravia´s lillebror William de Moravia. Namnet Moravia blev namnet Murray på lågskotska. 2. Freskin (d. före 1171) - farfar 1. William de Moravia - far 0. William de Moravia - lillebror till Hugh de Moravia Freskin var båda klanerna Sutherlands och Murrays stamfader. På 1200-talet hade familjen de Moravia etablerat sig som en av de mest prominenta familjerna i norra Skottland. 1269 gifte sig Mary de Moravia med Sir Reginald le Chen (1235-1312), också känd som Sir Reginald le Cheyne. Mary var ättling i rakt nedstigande led till Freskin. Året efter, 1270, dog Freskins förstfödda manliga arvslinje ut. Duffus Castle ärvdes då av Mary de Moravia och gick samtidigt över i ägarskap till hennes make Sir Reginald le Chen och familjen Chen/Cheyne. 1297 brändes träborgen Duffus Castle ned i ett skotskt uppror ledda av den skotska militära ledaren Andrew Moray (d. 1297), också känd som Andrew de Moray och Andrew de Moravia. De förstörde borgen eftersom Sir Reginald le Chen stödde engelskt styre av regionen i Moray under Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Vid tidpunkten fungerade Duffus Castle som en engelskt borg som tillvaratog engelska intressen. Freskin som byggde Duffus Castle 157 år tidigare var farfar farfars far till Andrew Moray. f = far 5. Freskin (d. före 1171) - fffff - byggde Duffus Castle. 4. William de Moravia - ffff 3. William de Moravia - fff 2. Sir Walter Moray of Petty - farfar 1. Sir Andrew Moray of Petty (d. 1298) - far 0. Andrew Moray (d. 1297) - brände ned Duffus Castle. Ingen vet huruvida Andrew Moray grät en skvätt när han brände ned sin farfar farfars far borg. Sannolikt var han fast besluten att förstöra för engelska intressen. Andrew Moray räknas idag som en av de mest underskattade skotska frihetshjältarna på andra halvan av medeltiden. I historieböckerna har han ofta fått stå i skuggan av den mer berömda William Wallace (1270-1305). I slutet 1900-talet skrev en historiker att Andrew Moray var det största skotska hotet mot engelskt styre i Skottland i slutet av 1200-talet. Sir Reginald le Chen bytte inte sida till Skottland efter att upprorsmakarna förstörde Duffus Castle 1297. Istället fortsatte han att stödja engelska kungen Edward I. Åtta år senare byggde Sir Reginald le Chen upp en ny borg på samma plats där träborgen tidigare låg. Den nya borgen hette också Duffus Castle. Det byggdes 1305 i sten. Borgen finns kvar idag. Se Duffus Castle, borg två, för mer om den borgen. 56. Earnside Castle (platsen för), Alves parish, Morayshire 57. Edinglassie Castle (platsen för), Mortlach parish, Banffshire 58. Findrassie (platsen för), Spynie parish, Morayshire 59. Forres Castle (platsen för), Forres parish, Morayshire 60. Grange Castle (platsen för), Grange parish, Banffshire 61. Grangehill (platsen för), Dyke and Moy parish, Morayshire 62. Hempriggs Castle (platsen för), Alves parish, Morayshire 63. Inverharroch (platsen för), Cabrach parish, Banffshire 64. Inverugie (platsen för), Duffus parish, Morayshire 65. Inverugie Castle (platsen för), Duffus parish, Morayshire 66. Keithmore (platsen för), Mortlach parish, Banffshire 67. Kilbuaick Castle (platsen för), Alves parish, Morayshire 68. Killiesmont Castle (platsen för), Keith parish, Banffshire 69. Kilnmaichlie Tower (platsen för), Inveravon parish, Banffshire 70. Kinneddar Castle (platsen för), Drainie parish, Morayshire 71. Moy (platsen för), Dyke and Moy parish, Morayshire 72. Muldavit (platsen för), Rathven parish, Banffshire 73. Old Cullen House (platsen för), Cullen parish, Banffshire 74. Orton (platsen för), Rothes parish, Morayshire 75. Palace of Birnie (platsen för), Birnie parish, Morayshire 76. Pre-Innes House (platsen för), Urquhart parish, Morayshire Det var inte samma byggnad som slottet Innes eller huset Innes House. De andra två ligger också i Urquhart parish i Morayshire. 1590 låg slottet Pre-Innes House på platsen där Innes House senare byggdes på 1640. 77. Quarrelwood Castle (platsen för), Spynie parish, Morayshire 78. Rothiemay Castle (platsen för), Rothiemay parish (Milltown of Rothiemay), Banffshire 79. Tronach Castle (platsen för), Rathven parish, Banffshire 80. Wester Elchies (platsen för), Knockando parish, Morayshire |
Fanns eventuellt 81 - dvs osäkert om det ens fanns, men platsen anses som konstaterad
|
81. Pre-Asliesk Castle (fanns eventuellt, platsen för), Alves parish, Morayshire Byggdes: omkring 1437-1460. Revs: senast 1545. Familj: Dunbar. Aslisk Castle ligger i norra Moray. Slottet uppfördes 1545 av George Dunbar, enligt ett kungligt sigill från 1545. Enligt en uppgift från andra halvan av 1800-talet byggdes Asliesk Castle på 1400-talet av en medlem från familjen Dunbar när James II (1430-1460) var kung av Skottland 1437-1460. Stämmer uppgifterna fanns det ett 1400-tals slott på samma plats innan Asliesk Castle uppfördes 1545. Pre-Asliesk Castle revs senast 1545. Se Asliesk Castle för mer om George Dunbars 1500-tals slott. |
Finns inte kvar+eventuellt platsen för 82-83 - konstaterat fanns, men platsen osäker
|
82. Binsness (eventuellt) (platsen för), Dyke and Moy parish, Morayshire
83. Davie’s Castle (eventuellt) (platsen för), Rathven parish, Banffshire |
Tekniskt sett inget slott, men nämns ibland som ett slott 84
|
84. Innes House, Urquhart parish, Morayshire
Var säte för klanen Innes år 1640-1767. Inte samma byggnad som slotten Innes och Pre-Innes House. |