Orkneyöarna – 25 slott
|
Finns: 12 st.
Finns inte kvar: 12 st. Fanns eventuellt: 1 st. Mest berömda slottet är nr 8 Earl's Palace, Kirkwall. Tre andra klassiker är nr 2 Bishop's Palace, nr 6 Cubbie Roo's Castle och nr 7 Earl's Palace, Birsay. Orkneyöarna tillhörde Norge 875-1468. Fram till 1231 hade Orkneyöarna i regel norska earlar eller earlar med norskt påbrå och norska namn. Även om det förekom undantag var de efterföljande earlarna under perioden 1231-1468 i regel skotska adelsmän. De svor trohet till de norska kungarna fram till 1468 när Norge förlorade Orkneyöarna. 1472 blev ögruppen skotsk. Slotten har varit fördelade på öarna enligt följande: Mainland 5+5 = 10 slott Eday 2+1 = 3 South Ronaldsay 0+3 = 3 Gairsay 1+0+1 = 2 Westray 1+1 = 2 Damsay 0+1 = 1 Rousay 1 Shapinsay 1 South Walls 0+1 = 1 Wyre 1 *kolumnerna står för a) finns, b) finns inte kvar, c) fanns eventuellt. ** Evie and Rendall parish 1+1+1 = 3 slott, finns på både en bit av ön Mainland 0+1+0 slott och hela ön Gairsay 1+0+1 slott. |
Scrolla nedåt och följ slotten från A till Z. Först slott som finns. Sedan slott som inte finns kvar. Symbolen ♚ betyder att slottet har varit ett kungligt slott. © Copyright: skotskaslott.com.
© Finlay McWalter. CC.
|
Finns 1-12
1. Balfour Castle, Shapinsay parish
|
1. Balfour Castle (historiskt hus, god kondition)
Byggdes: 1847-1850. Renoverades: på 1960-talet samt 2009-idag. Ägare: privat. Familjer: Balfour och Zawadzki. Annat: 52 rum och en stor trädgård. Historiska huset Balfour Castle ligger på ön Shapinsay på Orkneyöarna. Ön är belägen nordöst om Orkneyöarnas största ö Mainland. På 1600-talet byggdes en herrgård där Balfour Castle ligger idag. 1782 byggde Thomas Balfour huset Cliffdale på samma plats. Det var inget slott utan mer ett fint georgianskt hus. Hans sonson överste David Balfour, the 4th of Laird of Balfour and Trenaby, däremot hade större planer. Sonsonen lät bygga slottet Balfour Castle på platsen. Men istället för att riva sin farfars gamla hus byggde han ihop det med nya slottet. Gamla Cliffdale införlivades i nya Balfour Castle. Arkitekten David Bryce (1803-1876) från Edinburgh fick uppdraget att bygga slottet. Han var en av 1800-talets främsta arkitekter på skotsk baronstil. Mesta delen av husets sten tog de från stenbrott på egna ön Shapinsay. Balfour Castle började byggas 1847 och var färdigbyggt 1850.
Under de tre åren som Balfour Castle byggdes spenderade dess ägare David Balfour och hans fru Eleonor mestadels sin tid i Italien. I Italien köpte de konst och andra saker som de kunde dekorera slottet med. De anställde till och med flera italiensk hantverkare som fick jobba med slottets innandömen. 1850 flyttade familjen Balfour in på Balfour Castle. De och deras familjer levde där under resten av 1800-talet och in en bit på 1900-talet. Balfour Castle kom inte att stanna i familjen Balfour för evigt. Under andra världskriget flydde officeraren Tadeusz Zawadzki från Polen till Storbritannien. I Storbritannien träffade han skotska Catherine. De fattade tycke för varandra och slog ned sina bopålar på Orkneyöarna. De fick fyra barn. På Orkneyöarna blev de vänner med familjen Balfour. David Hubert Balfour som då var herre över slottet sålde hela 336 hektar mark på 1950-talet till paret Zawadzki. Det motsvarade en yta på 470 fotbollsplaner. När David Hubert Balfour dog 1960 saknade han naturliga arvingar. Men i sitt testamente hade han skrivit att paret Zawadzki skulle få slottet. Zawadzki tog över Balfour Castle och rustade upp det en del. I början använde de byggnaden som ett hem, men gjorde sedan om slottet till ett hotell. I februari 2009 sålde familjen Zawadzki slottet Balfour Castle efter att ägt det i knappt ett halvt sekel. De nya privata ägarna satte igång med att renovera slottet och dess omgivning till att låta det återfå sina fornstora dagars glans. De nya ägarna har låtit slottet fortsätta vara ett hotell ännu till idag, men samtidigt betonat att det även är deras familjehem. På nedre våningen finns bl.a. matsalen i sydvästra delen av Balfour Castle. Västra delen är franskinspirerad. I slottet finns ett bibliotek. Det finns även hemlig gång från biblioteket. En av bokhyllorna är i själva verket en hemlig dörr. Balfour Castle har också 7 tureller. Tureller är små torn som sitter utanpå större torn eller utanpå fasader. De finns där för att smycka de större tornen eller fasaderna. Balfour Castle har även 52 rum och 365 fönster. I den närliggande skogen finns det en nästan hektar stor trädgård med en yta på nästan 10 000 m2. |
2. Bishop’s Palace, Kirkwall and St Ola parish
1: slottet uppifrån. © David Wyatt. CC.
2: slottet inifrån. © John W. Schulze. CC.
Bilden nedan: © Freddie Phillips. CC.
2: slottet inifrån. © John W. Schulze. CC.
Bilden nedan: © Freddie Phillips. CC.
|
2. Bishop's Palace (tornhus, ruin)
Byggdes: ca 1137 och de efterföljande åren. Restaureringar/återbyggnationer: 1541-1558. Ägare: Historic Scotland. Familjer: Sinclair, Stewart och Law. Annat: Norges kung Håkon IV Håkonsson dog här 1263. 
1035 fick Orkneyöarna sitt första biskopsdöme som dessutom var underställt biskopsdömet i York i norra England. Henrik av Lund (d. 1066) var den första biskopen på Orkneyöarna från 1035 till ca 1050. Han var tysk eller fransman och fick sitt namn efter han blev biskop i Lund 1060-1066. 1050 flyttade Henrik av Lund möjligen till Island. Fram till 1152 var Orkneyöarnas biskopsdöme periodvis under kontroll under ärkebiskopen av Hamburg-Bremen, trots att ögruppen tillhörde Norge. 1153-1154 blev biskopsdömet på Orkneyöarna underställt Nidaros ärkebiskopsdöme i Trondheim i Norge och tillhörde det norska biskopsdömet ända fram till 1472 då det gick över till the Bishops of St. Andrews och därmed Skottland. Landmässigt gick dock Orkneyöarna över till Skottland redan 1468 efter att ha tillhört Norge i nästan 600 år. De hade också haft någon form av aktiv kontakt med Norge i ca 674 år från när de första norska vikingarna anlände till Hebriderna 794 e.Kr. fram till 1468 när Orkneyöarna blev skotska igen.
Bishop's Palace byggdes troligen ca 1137 och de efterföljande åren vid samma tidpunkt då den intilliggande St. Magnus Cathedral byggdes i centrala Kirkwall på Orkneyöarnas största ö Mainland. Katedralen började byggas 1137 och bygget pågick i 313 år fram till 1450 då västfasaden blev klar under Thomas Tulloch (d. 1463), biskop av Orkneyöarna 1418-1461. Orkneyöarnas biskop William the Old (d. 1168), också känd som William Senex, verkade i St. Magnus Cathedral från 1153-1154 fram till sin död 1168. Han var den första biskopen som arbetat i katedralen. William the Old bodde på Bishop's Palace. På 1100- och 1200-talen bestod Bishop's Palace troligen av en nedre botten med lagerutrymmen och en stor rektangulär sal på våningen ovanför samt ett torn där biskopens privata bostad fanns. Slottet såg ut som ett typiskt norskt palats från den här tiden. Håkon IV Håkonsson (1204-1263), kung av Norge 1217-1263, också känd som Haakon IV of Norway, övervintrade på Bishop's Palace vintern 1263 efter the Battle of Largs 1263. The Battle of Largs var ett krigslag i södra Skottland mellan Norge och Skottland. Enligt gamla beskrivningar ska slottet under den här tiden haft två kvadratiska torn samt ett kapell utöver den rektangulära byggnaden. Den norske kungen Håkon IV Håkonsson dog på Bishop's Palace 16 december 1263 under vintern. Tre år efter den norska kungens död gick Hebriderna och Isle of Man över till Skottland. Eventuellt dog Margaret Eiriksdottir (1283-1290), drottning av Skottland 1286-1290 också på slottet 1290 under hennes resa från Bergen i Norge till Leith utanför Edinburgh i Skottland. Hon är även känd som the Maid of Norway. Hon avled i alla fall i Kirkwall. Enligt den traditionella historieberättelsen vistades Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329, på Bishop's Palace vintern 1309 efter slaget i Methven 1306 (the Battle of Methven). På slottet fick han skydd och skyddades av Orkneyborna. Historikerna debatterar fortfarande ifall det är en ren myt eller ifall det finns sanning i detta. Slottet försummades och övergavs sedan efter 1309. 1320 hade Bishop's Palace förfallit till en ruin. 1526 tog William Sinclair, 4th Lord Sinclair (d. 1570), över Bishop's Palace i besittning under en kort tid innan han beordrades att lämna över byggnaden till Orkneys biskop som 1523-1525/1526 hette John Benston och 1526-1540/1541 Robert Maxwell. När James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542, besökte Kirkwall 1540 lät han sina militära trupper bo på Bishop's Palace och Kirkwall Castle. Efter 1540 började biskopen Robert Reid (d. 1558) med omfattande restaureringar och återbyggnader av Bishop's Palace. Reid var biskop på Orkneyöarna 1541-1558 och genom en del av hans arv kunde University of Edinburgh grundas 1583. På Bishop's Palace byggde Reid till ytterligare ett torn 1541-1558, det runda the Moosie Toor, som vi kan se än idag tillsammans med den rektangulära slottsbyggnaden intill som också är från den tiden. 1568 tog Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney 1581-1593 och Lord of Zetland (Shetland) över ägandeskapet av Bishop's Palace. Robert Stewart var ett utomäktenskapligt barn till den skotske kungen James V och hans älskarinna Euphemia Elphinstone (1509-1547). 1593 dog Robert Stewart på slottet. Hans son Patrick Stewart (1566-1615), 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och Lord of Shetland ärvde då slottet. Hans mål var att införliva det några år senare med Earl's Palace, Kirkwall som han byggde 1607 och också ägde. Han ansåg att Bishop's Palace var för otillräckligt för hans behov. Därför byggde han Earl's Palace, Kirkwall. Patrick Stewart ägde även Scalloway Castle i Scalloway på Shetlandsöarna. Skulder medförde dock att Patrick Stewart fick ge eller sälja Bishop's Palace till James Law (1560-1632), biskop av Orkneyöarna 1605-1615 och ärkebiskop av Glasgow 1615-1632. James Law såg bl.a. till att gamla nordiska lagar ersattes av skotska lagar på Orkneyöarna. Han var även en stor motståndare mot Patrick Stewart som förtryckte den lokala befolkningen på Shetlandsöarna. Efter ett väpnat uppror på Orkneyöarna intog 1614 Patrick Stewarts son Robert Stewart (d. 1615) Earl's Palace i Birsay, Earl's Palace i Kirkwall, Kirkwall Castle och St. Magnus Cathedral i Kirkwall. En belägring följde innan Robert Stewart tillfångatogs på Earl's Palace i Kirkwall av George Sinclair (1566-1643), 5th Earl of Caithness och hans män. Han fördes till Edinburgh och hängdes efter en rättegång. Idag är ett Bishop's Palace en ruin. Slottet har aldrig varit ett kungligt slott. Däremot har det haft många kungliga kopplingar: 1. Norges kung Håkon IV Håkonsson dog här 1263. 2. ev. dog även Skottlands drottning Margaret Eiriksdottir (Maid of Norway) på Bishop's Palace 1290. 3. Skottlands kung Robert I bodde på slottet vintern 1309. 4. Robert Stewart (1533-1593), barn till Skottlands kung James V, ägde slottet på 1500-talet. 5. Patrick Stewart (1566-1615), barnbarn till kung James V, ägde också slottet. Bishop's Palace intressanta kopplingar mellan Skottland och Norge gör slottet värt ett besök för den som är intresserad av både skotsk och norsk historia. 3. Bu Of Cairston Castle (medeltidsslott/mansion house, ruin)
Plats: Stromness parish Byggdes: 1152. Byggdes om: på 1500-talet. Familj: Klanen Gordons gren på Orkneyöarna. Bu of Cairston Castle ligger drygt en km öster om småstaden Stromness inom Stromness församling (parish) på sydvästra delen av ön Mainland på Orkneyöarna. Slottet går även under namnet Cairston Castle eller the Castle. Bu of Cairston Castle byggdes 1152 och sägs ha tillhört klanen Gordon. Slottet var vid en period en bordland, dvs. en privat egendom som t.ex. tillhörde en Earl eller annan högt uppsatt person. Bu of Cairston Castle hade två innerväggar, en mycket tjockare på 1,3 meter och en tunnare på 0,50 meter, som låg mot en rektangulär innergård. I nordvästra delen av slottets huvudbyggnad fanns det en rundformad turella (turret), vilket utgrävningar från 1927 visade. En turella är ett litet torn som sitter utanpå ett större torn eller en vägg. Det finns där för att smycka det större tornet eller väggen. Utgrävningarna från 1927 hittade även en turella i sydöstra delen av byggnaden. På 1500-talet moderniserades nordvästra delen av slottet till att bli ett mansion house, på svenska herrgård. På resten av slottet gjordes en del reparationer 1587. Bu of Cairston Castle är idag en ruin. Omgivningarna är mycket överväxta av växter. Ingen del av slottet är väl synlig. Slottets framtida existens är starkt hotat. 4. Carrick House (Lairds house), Eday parish. Byggdes: 1633. Familj: Stewart. John Stewart, Earl of Carrick erhöll ön Eday 1632 och byggde troligen slottet året därpå. Årtalet finns 1633 finns inristat i en vägg på en central sten till en gårdsplan vid slottet. Slottet finns på norra delen av ön Eday. |
5. Castle Of Stackel Brae, Eday parish
Bay of Greentoft på södra Eday. Slottet Castle Of Stackel Brae ligger
bakom byggnaden till höger i bild. © John Winterbottom. CC.
bakom byggnaden till höger i bild. © John Winterbottom. CC.
|
5. Castle Of Stackel Brae (resterna av en ruin)
Byggdes: 1100- eller 1200-talen. Byggdes om/ut: på 1500-talet. Castle of Stackel Brae är också känt som Maltbarn eller Stackelbrae. Resterna av Castle of Stackel Brae ruiner ligger vid vattnet på en kulle (mound) på södra delen av ön Eday i centrala/norra delen av Orkneyöarna. Slottet byggdes på 1100-talet eller 1200-talet på kullen av människor som troligtvis var ättlingar till norska vikingar. Platsen där det ligger på tros ha bebotts innan vikingatiden av pikter ända tillbaka till 300- eller 400-talen e.Kr. eller ännu längre tillbaka. Västra delen av slottet byggdes ut på 1500-talet med extra byggnader. Den person med familj som hade högst status på Eday bodde på Castle of Stackel Brae mellan 1100- och 1200-talen och 1633. Slottet var öns främsta och förnämsta boning innan 1633. När Carrick House uppfördes 1633 på norra Eday ansågs det nya slottet Carrick House som den finaste byggnaden på Eday. Den ökända piraten John Gow (1698-1725) hölls ett tag fängslad på slottet Castle Of Stackel Brae 1725 i väntan på att ett fartyg skulle föra bort honom till en rättegång i London där han sedan hängdes. Hans skeppsklocka daterad från 1640 fanns på andra halvan av 1900-talet i Carrick House på Eday. Eftersom klockan måste ha varit 85 år gammal 1725 finns det en viss osäkerhet huruvida det var hans klocka eller en tidigare generation Gows klocka. På 1800-talet övergavs Castle of Stackel Brae och kullen som slottet stod på. 1928 var kullen på oregelbunden och mätte 73 x 27 meter men 1970 mätte den 35 x 20 meter och som högst på höjden 1,7 meter. Erosion troddes vara förklaringen till kullens minskning. Resterna av slottet Castle Of Stackel Brae ruiner och kullen finns kvar än idag, men på grund av erosion försvinner alltmer det sista som finns av slottet och kullen när det förstörs av stormar och havets makter. Det är stor risk att slottet kommer försvinna helt. |
6. Cubbie Roo’s Castle, Rousay and Egilsay parish
|
6. Cubbie Roo’s Castle (tornhus, ruin) Byggdes, enligt legenden: 1145. Byggdes, enligt en del forskare: någon gång mellan 1100-talet till 1400-talet. Byggdes troligen: ca 1350-1500. Byggdes ut: fyra eller fem gånger. Familj: Hruga. Berömt för: ett av Skottlands äldsta slott enligt legenden. Cubbie Roo’s Castle ligger på västra sidan av ön Wyre mitt ibland alla mindre öar på Orkneyöarna. Wyre ligger sydöst om ön Rousay och norr om Orkneyöarnas största ö Mainland. Cubbie Roo’s Castle är enligt legenden en av de äldsta kända medeltidsslotten som fortfarande existerar i Skottland tillsammans med slott som Bishop's Palace i Kirkwall, osv. Cubbie Roo’s Castle sägs byggdes på 1100-talet i sten på Wyre. Cubbie Roo’s Castle är dessutom ett av de bäst bevarade slotten av de äldsta stenslotten i Skottland under förutsättning att detta slott byggdes på 1100-talet. Byggdes slottet senare finns det andra slott i bättre skick. Hur slottet fick sitt namn Slottet fick sitt namn av Orkneyjätten Cubbie Roo som enligt legenden bodde på Wyre. Trots att jätten kunde gå mellan öarna, stor som han var, hade han en besatthet att bygga stenbroar mellan öarna på Orkneyöarna. Brobyggandet misslyckades oftast. Nästan varje gång han bar med sig stenarna som låg i hans fastspända korg på ryggen gick korgen sönder och stenarna ramlade ned och bildade välkända landmärken, kullar eller skär på Orkneyöarna. Enligt folktron sedan början av 1800-talet har man trott att Cubbie Roo och norska 1100-tals hövdingen Kolbein Hruga var samma person sedan pastor George Barry på ön Shapinsay i början på 1800-talet skrev att Cubbie Roo var samma person som Kolbein Hruga. På sina håll har det dessutom föreslagits att namnet Kolbein kortades ned till Kobbie för att sedan med tiden bli Cubbie. I modern tid forskade Orkneyförfattaren Gregor Lamb i ämnet. Han ifrågasatte att Kolbein Hruga var samma person som Cubbie Roo. Gregor Lamb kom fram till att det hade varit ett missförstånd. Cubbie Roo och Kolbein Hruga var två helt olika individer. Cubbie Roo var ett väsen, en jätte, som hade övernaturliga krafter och enligt folktron var orsaken till varför stenarna, etc. låg där de låg på Orkneyöarna medan Kolbein Hruga var en människa som av naturliga orsaker inte kunde göra detta övernaturliga. Dessutom skrevs namnet Cubbie Roo som Cubbie Row eller liknande varianter fram till 1800-talet. Exempelvis skrev pastorn George Barry hans namn som Coppirow eller Cubbirow. Row representerar fornnordiskan raud som betyder red, dvs. färgen röd. Coppirow eller Cubbirow betyder egentligen Cubbie Red. Djävulen och andra övernaturliga väsen brukade vara röda. Cubbie Roo var också ett övernaturligt väsen och därmed också röd. Kolbein Hruga som var en människa var knappast röd. Eftersom Gregor Lamb kom fram till att Cubbie Roo och Kolbein Hruga inte var en och samma person kunde därför inte slottet Cubbie Roo’s Castle tagit sitt namn från den norska hövdingen. Istället tog slottet sitt namn från jätten Cubbie Roo, men byggdes av Kolbein Hruga 1145 eller av andra människor 1145-1500. Cubbie Roo’s Castle byggdes på medeltiden Historien och legenden om byggandet av Cubbie Roo’s Castle började med Kolbein Hruga som var en norsk hövding och enastående man. Han föddes i Sunnfjord i sydvästra Norge på 1100-talet. Kolbein Hruga hjälpte Eystein Haraldsson (1125-1157), även kallad för Eystein II of Norway eller Öystein Haraldsson, att bli kung av Norge 1142-1157. Kolbein Hrugas son Bjarni Kolbeinsson (1150-1223) var biskop på Orkneyöarna 1188-1194/1223. Kolbein Hruga anlände till Orkneyöarna 1142 som på den tiden tillhörde Norge. Enligt Orkneyinga saga byggdes Cubbie Roo’s Castle av Kolbein Hruga omkring år 1145. Orkneyinga saga skrevs någon gång mellan 1192 och 1206. På Cubbie Roo’s Castle bodde Kolbein Hruga med sin familj, inklusive sin fru Herborg som var barnbarn barnbarn barn till Malcolm II, kung av Alba (Skottland) 1005-1034. f = far m = mor 5. Malcolm II (954-1034), kung av Alba 1005-1034. - fffmf eller mffmf 4. Olith (f. innan 1034) - fffm eller mffm 3. Thorfinn Sigurdsson (1009-1064), Earl of Orkney 1020-1064 - fff eller mff 2. Paul Thorfinnson (d. efter 1098), Earl of Orkney 1064-1098 - ff eller mf 1. en av Herborg föräldrar - f eller m 0. Herborg, fru till Kolbein Hruga. Eftersom Orkneyinga saga blandar sanna historier med rena sagor kan man varken bekräfta eller förneka att Cubbie Roo’s Castle byggdes i mitten av 1100-talet. Det är fullt möjligt att Orkneyinga saga talade sanning i detta fallet och att Cubbie Roo’s Castle byggdes på 1100-talet, men det är också fullt rimligt att Orkneyinga saga hittade på slottet och att det inte fanns något slott på ön Wyre på 1100-talet. Vid ett påhittat slott kan ett riktigt stenslott uppförts senare på 1200-, 1300- eller 1400-talen på samma plats som det påhittade Cubbie Roo’s Castle sägs låg. Det nya slottet tog då namnet Cubbie Roo’s Castle och det är i sådant fall dess slottsruiner som finns kvar idag. Efter medeltiden har man vid händelse ett sådant scenario tagit för givet att det påhittade 1100-tals slottet var samma slott som det riktiga slottet från 1200-, 1300- eller 1400-talen. Den här versionen stämmer också väl in med de forskare som ifrågasätter att en lekman, dvs. person utan kunskaper eller en person som inte är skolad, reste till Orkneyöarna utifrån och byggde ett personligt torn på en relativt liten ö i mitten av 1100-talet. Dessutom i sten i en tid när slotten i regel var av trä i de områden som idag ligger i Skottland. En ringväv, vilket är ett annat ord för ringbrynja, hittades vid Cubbie Roo’s Castle innan 1950. Ringväven är daterad från 1100-talet till 1400-talet, vilket gör att en del forskare tror att slottet är från denna tiden. De menar att slottet kunde ha byggts på 1100-talet men också under de efterföljande seklerna. Det som främst talar för att Cubbie Roo’s Castle, i alla fall dess nuvarande byggnad, inte byggdes på 1100-talet är att det är ett tornhus. De blev populära i Skottland först på mitten av 1300-talet och efterföljande århundraden. Det är inte rimligt att tro att de skulle ha byggt ett tornhus 200 år innan på Orkneyöarna. Det talar för att Cubbie Roo’s Castle nuvarande byggnad uppfördes ca 1350-1500. Oavsett ifall Cubbie Roo’s Castle byggdes 1145 eller senare på 1300- eller 1400-talen eller någon gång under åren 1145-1500 uppfördes slottet som ett stentorn med 1,7 meter tjocka väggar och en innergård. Utanför fanns bl.a. en 2,2 meter tjock stenmur, ett dike som var två meter djupt och en jordvall till slottets yttre försvar. Idag är stenmuren bara 1,2 meter hög. Tidens gång har gjort att den tappat i höjd. För att komma till slottet gick ägaren över en bro som sträckte sig från innergården till över det yttre diket. Med tiden byggdes även flera extra byggnader till stentornet. Arkeologiska utgrävningar från 1930-talet visade att det byggdes till nya byggnader vid åtminstone fyra olika faser eller skeden. Det finns de som säger att slottet byggdes ut fem gånger. Vid utbyggnaderna jämnades delar av det yttre försvaret när extra byggnader byggdes till, vilket tyder på försvaret inte var lika viktigt när dessa byggnader tillkom som när slottet först gången uppfördes 1145 eller 1350-1500. Cubbie Roo’s Castle sägs blev belägrat år 1231, enligt Hákonar saga Hákonarsonar och som också är känd på norska som Håkon Håkonssons saga. Den fornnordiska berättelsen Hákonar saga Hákonarsonar handlar om Håkon IV Håkonsson (1204-1263), kung av Norge 1217-1263, liv. Den skrevs på 1260-talet av isländske Sturla Þórðarson (1214-1284). Håkon IV Håkonsson (1204-1263) hade en son som hette Magnus Håkonsson (1238-1280) och som var kung av Norge 1263-1280. Sturla Þórðarson (1214-1284) befann sig hos Magnus Håkonsson (1238-1280) kungliga hov när Magnus Håkonsson (1238-1280) bad honom skriva ned hans pappas liv. I berättelsen nämns även att Jon Haraldsson (1180-1231), Earl of Orkney 1206-1231 mördades 1231 i Thurso på fastlandet i norra Skottland. Mordet var slutet på norska earlar på Orkneyöarna. Även om det förekom undantag var de efterföljande earlarna på Orkneyöarna i regel skotska adelsmän. De fick svära trohet till de norska kungarna fram till 1468 när Orkneyöarna blev skotska. Jon Haraldsson (1180-1231) mördare flydde till Wyre och sökte tillflykt på Cubbie Roo’s Castle. Earl Jon Haraldsson fränder omringade slottet, men fick inte ut Jon Haraldsson mördare eftersom de förhindrades av slottets försvar. De utlyste då en vapenvila och kom överens om att åka till Norge där norske kungen Håkon IV Håkonsson (1204-1263) fick lösa deras meningsskiljaktigheter. Idag finns bara bottenvåningen kvar på Cubbie Roo’s Castle. Väggarna till huvudbyggnaden är två meter höga men saknar yttre ingångar, vilket tyder på att det var bottenvåningen när slottet beboddes. Ingången till slottet var förmodligen på våningen ovanför som inte finns kvar som sagt. Förmodligen var slottet tre våningar högt för att kunna få en klar vy över det intilliggande sundet. Bottenvåningen på huvudbyggnaden är formad som en kvadrat. |
7. Earl’s Palace, Birsay - Birsay and Harray parish
|
7. Earl's Palace, Birsay (palats, ruin) Byggdes: 1569-1579 och på 1580-talet. Ägare: Historic Scotland. Familj: Stewart. Slottet och det tillika palatset ligger i Birsay på nordvästra delen av ön Mainland. Earl's Palace, Birsay byggdes i två omgångar på andra hälften av 1500-talet av Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney 1581-1593 och Lord of Zetland (Shetland). Robert Stewart var ett utomäktenskapligt barn till James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 och hans älskarinna Euphemia Elphinstone (1509-1547). Den första fasen av palatset byggdes 1569-1579 med stora salen som ligger i södra delen av byggnaden ovanför ytterdörren. Earl of Orkney privata kammare fanns i tornet i sydöstra hörnet. En inskription daterad till 1574 finns ovanför ingången. Den vill betona att Robert Stewart var av kunglig börd. Inskriptionen är på latin och lyder: ”Dominus Robertus Stuartus filius Jacobi Quinti Rex Scotorum hoc opus instruxit.” På svenska Lord Robert Stewart, son till kung James V av Skottland, uppförde denna byggnad. Den andra fasen av palatset byggdes på 1580-talet med en stor sal och kammare på norra del av gården. Robert Stewart blev Earl of Orkney 1581 och byggandet av andra fasen byggdes förmodligen som till en följd efter titelutnämningen. När andra våningen stod klar hade palatset två våningar som omgav en innergård med stora stentorn i tre av de fyra hörnen. Byggnaden fungerade både såväl som fästning som bostad. Den översta andra våningen hade stora fönster, medan bottenvåningen hade små öppningar och hål som fungerade som embrassyrer till musketörernas vapen. Hålen täckte alla sidor av byggnaden. Med vapenhålen kunde musketörerna försvara sig mot eventuella angripare. Byggnaden var en ovanligt fin bostad vid den här tidpunkten. Vem var då Robert Stewart som byggde Earl's Palace, Birsay? Han var inte vem som helst. Robert Stewart hade ett fint släktträd. Han var ättling i rakt nedstigande led till mängder med kungar, inklusive svenske Olof Skötkonung. 20. Olof Skötkonung (980-1022), kung av Sverige 995-1022. 19. Ingegerd Olofsdotter (1001-1050), prinsessa av Sverige och storfurstinna av Kiev 18. Anne of Kiev (1024-1075), drottninggemål av Frankrike 1051-1060 17. Hugh I (1057-1101/1102), Count of Vermandois. Son till Henry I, kung av Frankrike. 16. Elizabeth of Vermandois (f. 1085 och d. 1131-1148), Countess of Leicester 15. Isabel de Beaumont (f. 1102-1107 och d. efter 1172), hon kallades även för Isabella of Meulan. 14. Richard de Clare (1130-1176), 2nd Earl of Pembroke, Lord of Leinster, Justiciar of Ireland 13. Isabel de Clare (1172-1220), 4th Countess of Pembroke and Striguil 12. Maud/Matilda Marshal (1192-1248), Countess of Norfolk, Countess of Surrey 11. Isabel Bigod (1212-1250), Lady of Shere 10. Isabel fitz John (f. före 1250 och d. 1274) 9. Gille de Burgh (f. före 1274 och d. efter 1292/1296) 8. Walter Stewart (f. 1292/1296 och d.1327), 6th High Steward of Scotland. 7. Robert II (1316-1390), kung av Skottland 1371-1390 6. Robert III (1337-1406), kung av Skottland 1390-1406 5. James I (1394-1437), kung av Skottland 1406-1437 4. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 3. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 2. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 1. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 0. Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney 1581-1593 och Lord of Zetland (Shetland) Olof Skötkonung var Robert Stewart (1533-1593) farfar farfar farfar farfar mormor mormor morfar mormor farmor morfar. Familjen Stewart hade stor påverkan på Orkney- och Shetlandsöarna på 1500-talet. Robert Stewart föddes 1533 och fick 1581 den återskapade titeln som Earl för Orkney- och Shetlandsöarna av James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625. Robert Stewart intresse låg i de rikare jordbruksmarkerna på Orkneyöarna. För att kunna ha någon som skötte stor del av den dagliga driften på Shetlandsöarna tillsatte han sin halvbror Laurence Bruce of Cultmalindie (1547-1617) som Sheriff of Shetlands. På den tiden var en sheriff fogde i Skottland medan idag är en sheriff i Skottland en motsvarande rådman, dvs. domare. Laurence var son till John Bruce of Cultmalindie (1507-1547) och Euphemia Elphinstone (1509-1547). Euphemia var även Robert Stewarts mamma. Laurence Bruce pappa John Bruce var ättling till Robert Bruce (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. 1561 gifte sig Robert Stewart med Lady Jane/Jean Kennedy (f. före 1558 och d. 1598). Under sin tid som Earl på Orkney och Lord of Zetland (Shetland) ägnade han sig åt att systematiskt att förtrycka lokalbefolkningen. Ledord som korruption och brutalitet präglade Robert Stewarts affärer på Orkneyöarna och Laurence Bruce of Cultmalindie affärer på Shetlandsöarna. 1575 fängslades Robert Stewart efter att han blev anklagad för samröre med pirater från Shetlandsöarna. Han sattes i fängelse på Linlithgow Palace i West Lothian väster om Edinburgh. Han släpptes 4 år senare 1579. 1593 dog Robert Stewart i Bishop's Palace, Kirkwall på Orkneyöarna. Efter Robert Stewarts död 1593 användes Earl's Palace, Birsay av hans son Patrick Stewart (1566-1615), 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och Lord of Shetland. Far och son och var ovänner åren innan Robert Stewart dog 1593. 1600-1607 byggde Patrick Stewart slottet Scalloway Castle på Shetlandsöarna. Hans huvudsakliga bostad var dock Earl's Palace, Birsay på Orkneyöarna. 1609 lämnade lairdar på Shetlandsöarna in klagomål till den sittande kungen James VI and I över Patrick Stewart vanstyre av ögruppen. Patrick Stewart togs tillfånga i Scalloway och fördes till ett fängelse i Edinburgh Castle. Senare fördes han till ett fängelse i Dumbarton Castle där han satt 1610-1614. Enligt en del andra uppgifter satt han i ett fängelse i Dumbarton Castle 1612-1614. Därefter fördes han till Edinburgh. Han blev anklagad för högförräderi. Medan Patrick Stewart satt i fängelse ledde hans utomäktenskapliga son Robert Stewart (d. 1615) ett väpnat uppror på Orkneyöarna. I maj 1614 gick Robert Stewart och 30 män in och ockuperade Earl's Palace, Birsay i Birsay på Orkneyöarna, som hans farfar Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney byggde på 1500-talet. Därefter intog de Earl's Palace, Kirkwall samt Kirkwall Castle och St. Magnus Cathedral som alla tre låg i Kirkwall. Robert Stewart (d. 1615) hade lokalt stöd och hela 700 rebeller totalt anslöt sig till upproret. George Sinclair (1566-1643), 5th Earl of Caithness sattes in för att bekämpa upproret 1614. Han reste till Earl´s Palace, Kirkwall och Kirkwall Castle i Kirkwall på Orkneyöarna med sina män. Robert Stewart tillfångatogs och fördes till Edinburgh. Rättegångar följdes mot först sonen Robert Stewart och sedan mot hans far Patrick Stewart. Båda dömdes till döden. Robert Stewart hängdes 6 januari 1615. Patrick Stewart dömdes till döden på grund av förräderi samt för att han uppmuntrade sin son Robert Stewart att återta familjens egendomar på Orkneyöarna. Patrick Stewart halshöggs 6 februari 1615 vid mercat cross i Edinburgh. Innan Patrick Stewart halshöggs 1615 blev han under 1614 av med earltiteln Earl of Orkney när han satt i fängelset. Därför var han 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och inte 2nd Earl of Orkney 1593-1615 fram till året 1615 då han dog. 1633 beskrevs Earl's Palace, Birsay som en praktfull och ståtlig byggnad, vilket bekräftar att det var en lyxig boning. Efter mitten av 1600-talet användes inte palatset alls. 1701 publicerade kyrkoherden John Brand en beskrivning om palatsets inredning. Han nämnde bl.a. att taken var dekorerade med bibliska scener och skrifthistorier om Noahs flod, hur Jesus rider till Jerusalem, etc. John Brand beskrev även 1701 att palatset börjat förfalla och var i dåligt skick. Sammanfattningsvis var Earl's Palace, Birsay aldrig någonsin ett kungligt slott. Däremot byggde och ägde Robert Stewart palatset. Han var barn till Skottlands kung James V. Robert Stewart var en stor profil på Orkneyöarna på 1500-talet. |
8. Earl’s Palace, Kirkwall - Kirkwall and St Ola parish
|
8. Earl's Palace, Kirkwall (palats/befäst hus, ruin) ♚
Byggdes: 1607. Har varit kungligt slott: ja. Ägare: Historic Scotland. Familj: Stewart. Slottet ligger i Kirkwall på ön Mainland. Slottet hade en av de finaste paradrummen bland alla slott i Skottland. Hela slottet är dessutom hyllad som det finaste exemplaret av fransk renässansarkitektur i Skottland. Slottet har varit ett kungligt slott. Introduktion Patrick Stewart (1566-1615), 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och Lord of Shetland byggde Scalloway Castle 1600-1607 på Shetlandsöarna. Muness Castle byggdes däremot av hans halvfarbror Laurence Bruce of Cultmalindie (1547-1617), Laird of Cultmalindie 1547-1617 och Sheriff of Shetland 1571-1617. Patrick Stewart var barn till Lady Jane/Jean Kennedy (f. före 1558 och d. 1598) och Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney 1581-1593 och Lord of Zetland (Shetland). Robert Stewart var i sin tur ett utomäktenskapligt barn till James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 och hans älskarinna Euphemia Elphinstone (1509-1547). Patrick Stewart var med andra ord barnbarn till kung James V. På mamman Jane/Jean sida härstammade han från Robert III (1337-1406), kung av Skottland 1390-1406. Patrick Stewart ägde också Earl's Palace, Birsay samt under en period också Bishop's Palace i Kirkwall. Båda låg på Orkneyöarna. Den senare byggnaden togs över av James Law (1560-1632), biskop av Orkneyöarna 1605-1615 och ärkebiskop av Glasgow 1615-1632. Totalt ägde eller hade Patrick Stewart ägt tre slott inkluderat Scalloway Castle fram till 1607. Earl's Palace, Kirkwall byggdes 1607 Patrick Stewarts fjärde slott Earl's Palace, Kirkwall på Mainland på Orkneyöarna byggdes 1607 av honom själv som i fallet med Scalloway Castle. Han byggde slottet och tillika palatset som ett befäst hus (fortified house) nära St. Magnus Cathedral i Kirkwall. Katedralen började byggas 1137 och blev färdig 1450. Trots att Earl's Palace, Kirkwall uppfördes som ett befäst hus byggdes inte palatset med försvaret i åtanke. Knappt 183 meter från slottet låg i vad som ansågs vara ointagliga Kirkwall Castle som Patrick Stewart kunde retirera till vid händelse av stridigheter. Eventuellt stod spekulativt Andrew Crawford för designen på Earl's Palace, Kirkwall eftersom det fanns likheter i stil och finess med Muness Castle och Scalloway Castle på Shetlandsöarna som Crawford designade några år innan. Patrick Stewart byggde Earl's Palace, Kirkwall 1607 eftersom han ansåg att Bishop's Palace var för otillräckligt för hans behov. Han ville bygga en bostad med oöverträffad design, komfort och skönhet. Målet var att införliva Bishop's Palace och Earl's Palace, Kirkwall med varandra. Genom att förlänga tomten från Bishop's Palace med angränsande mark kunde han bygga Earl's Palace, Kirkwall. Dock försvårades detta av att han inte ägde denna mark. Då fabricerade han och anklagade den dåvarande ägaren till marken för stöld. Han försökte till och med få honom avrättad. Earl's Palace, Kirkwall byggdes till största del av tvångsarbete, bl.a. arbetet att ta stenarna från stenbrott och skeppa dem till platsen genomfördes under tvångsarbete. Patrick Stewart och även hans pappa Robert Stewart anses tillhört några av de mest tyranniska adelsmännen i Skottlands historia. Familjen Stewart kontrollerade råden och domstolarna på Orkneyöarna på andra hälften av 1500-talet och början på 1600-talet. De ansåg sig stå över lagarna. Muness Castle och Scalloway Castle på Shetlandsöarna samt Earl's Palace i Kirkwall på Orkneyöarna byggdes av samma familj vid samma tidpunkt, dvs. av Bruce/Stewart. Fyra slott totalt ifall man också räknar med Earl's Palace, Birsay på Orkneyöarna som byggdes av Robert Stewart, 1st Earl of Orkney på andra halvan på 1500-talet. Earl's Palace, Kirkwall byggdes med två våningar med två rektangulära sektioner som låg placerade i rät vinkel mot varandra. Dessa anslöts med en tredje sektion. De tre sektionerna bildade en U-formad byggnad. Palatsets bottenvåning hade en stor källare, ett stort kök och en brunn. En bred stentrappa ledde upp till första övervåningen där det fanns möblerade rum som användes som bostäder samt en stor sal. Salen var 16 meter lång, hade två stora eldstäder, höga välvda fönster och praktfulla målade dekorationer. Det sägs att den stora salen räknades som ett av de finaste paradrummen bland alla slott i hela Skottland. Engelska termen är motsvarande state room. Ett state room på en stor europeisk herrgård eller ett slott var ofta ett stort grant rum eller en svit av stora granna rum som var avsedda för att imponera på framstående gäster. Termen state room användes mest på 1600- och 1700-talen i Europa. Entrén till Earl's Palace, Kirkwall var på 1600-talet extremt storslagen med dekorerade skikt av heraldiska paneler och ristade pelare. Heraldik är läran om märken som innefattar vapen och deras historia samt regelverket för hur de utformas och används, t.ex. vapensköldar eller riksvapen. Tyvärr har vädrets makter och Orkneyöarnas beryktade dåliga väder urholkat de mjuka stenarna under årens lopp, vilket gör att effekten vid ingången inte är lika imponerande för de som besöker slottet idag än för 1600-talets besökare. Earl's Palace, Kirkwall byggdes inspirerad av arkitekturen från den franska renässansen. Franska renässansen och franska renässansarkitekturen pågick från 1400-talet till början av 1600-talet. Toppen av franska renässansen varade 1515-1559 då Frankrike regerades först av Francis I (1494-1547), kung av Frankrike 1515-1547 och sedan av hans son Henry II (1519-1559), kung av Frankrike 1547-1559. 1609 lämnade lairdar på Shetlandsöarna in klagomål till den sittande kungen James VI and I över Patrick Stewart vanstyre av ögruppen. Patrick Stewart togs tillfånga i Scalloway och fördes till ett fängelse i Edinburgh Castle. Senare fördes han till ett fängelse i Dumbarton Castle där han satt 1610-1614. Enligt en del andra uppgifter satt han i ett fängelse i Dumbarton Castle 1612-1614. Därefter fördes han till Edinburgh. Han blev anklagad för högförräderi. Medan Patrick Stewart satt i fängelse ledde hans utomäktenskapliga son Robert Stewart (d. 1615) ett väpnat uppror på Orkneyöarna. I maj 1614 gick Robert Stewart och 30 män in och ockuperade Earl's Palace, Birsay i Birsay på Orkneyöarna, som hans farfar Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney byggde på 1500-talet. Därefter intog de Earl's Palace, Kirkwall samt Kirkwall Castle och St. Magnus Cathedral som alla tre låg i Kirkwall. Robert Stewart (d. 1615) hade lokalt stöd och hela 700 rebeller totalt anslöt sig till upproret. George Sinclair (1566-1643), 5th Earl of Caithness sattes in för att bekämpa upproret 1614. Han reste till Earl´s Palace, Kirkwall och Kirkwall Castle i Kirkwall på Orkneyöarna med sina män. Robert Stewart tillfångatogs och fördes till Edinburgh. Rättegångar följdes mot först son Robert Stewart och sedan mot far Patrick Stewart. Båda dömdes till döden. Robert Stewart hängdes 6 januari 1615. Patrick Stewart dömdes till döden på grund av förräderi samt för att han uppmuntrade sin son Robert Stewart att återta familjens egendomar på Orkneyöarna. Patrick Stewart halshöggs 6 februari 1615 vid Mercat Cross i Edinburgh. För en lite mer utförligare version om denna händelse, läs om Scalloway Castle på Shetlandsöarna. 1615-idag Efter Patrick Stewart död 1615 bodde Orkneys biskopar sporadiskt på Earl's Palace, Kirkwall fram till 1688 då palatset gick över till den skotska kronan och blev ett kungligt slott. Redan 1705 hade palatset börjat förfalla och var inte lämplig som bostad. På 1700-talet föll det i ruiner. 1745 hade taket tagits bort och skiffret sålts. Slottet har varit utan tak sedan dess. Det hindrade dock inte att besökare ändå imponerades av ruinen. Följande skrev den kända skotska författaren Sir Walter Scott (1771-1832) i sin roman The Pirate från 1822: "The Earl's Palace forms three sides of an oblong square, and has, even its ruins, the air of an elegant yet massive structure, uniting, as was usual in the residence of feudal princes, the character of a palace and of a castle." Hela slottet Earl's Palace, Kirkwall är som nämnts dessutom hyllad som det finaste exemplaret av fransk renässansarkitektur i Skottland. Fortfarande är palatset en ruin. Det har kvar sin fransk inspirerade renässansstil som det fick i början på 1600-talet. Den som besöker Earl's Palace, Kirkwall idag kan bl.a. se orielfönster, kragsten, tureller och en utarbetad entré. 9. Gernaness, Stenness parish Byggdes: troligen någon gång på 1200- till 1400-talen. Gernaness ligger på ön Mainland. Slottet kallas också för Nether Bigging efter den närliggande bondgården. På platsen finns stenresterna av fler byggnader från olika tidsepoker som ett äldre fort och ett norskt slott. Det norska slottet är rimligen från 1200- till 1400-talen, men det går inte att fastställa med säkerhet. |
10. Langskaill House, Evie and Rendall parish
|
10. Langskaill House (ruin) Byggdes: 1600-talet. Ägare: McGill (privat). Familjer: Craigie och McGill. Langskaill House, som också är känt som Langskaill Castle, ligger på västra delen av ön Gairsay i centrala Orkneyöarna. Gairsay ligger söder om ön Wyre, nordöst och norr om ön Mainland samt nordväst om ön Shapinsay. Norske vikingahövdingen Sweyn Asleifsson (1115-1171) förekommer i Orkneyinga saga. Han föddes år 1115 i Caithness i norra Highland i Skottland Sweyn Asleifsson var son till Olaf Hrolfsson och hans fru Åsleik/Asleif. Sweyn Asleifsson är känd som en av de sista stora vikingarna även om de flesta historikerna är överens om att vikingatiden var över innan han föddes. På vintrarna bodde han på Gairsay med sin 80 man starka armé på slottet eller egendomen. På somrarna brukade och odlade de jorden på Gairsay. Efter vårsådden var gjord på vårarna åkte de ned längs Skottlands västkust och plundrade. De gjorde även räder på Englands västkust samt på Irlands östkust. Sweyn Asleifsson dog 1171 när han försökte erövra Dublin. På 1100-talet uppförde Sweyn Asleifsson förmodligen en byggnad på platsen där Langskaill House ligger idag. Det råder en osäkerhet huruvida denna byggnad var ett slott, ett gods eller rentav en vanlig gård. En del historiker tror byggnaden var ett slott medan andra tror att det var ett hus från vikingatiden och därmed äldre än 1100-talet. Vid ett hus från vikingatiden innebär det att byggnaden inte var ett slott eftersom det inte fanns några slott på Orkneyöarna innan 1100-talet. Resterna av byggnaden fanns kvar åtminstone i början av 1970-talet. På 1600-talet byggde handelsmannen Sir William Craigie (d. 1712) slottet Langskaill House bredvid den gamla byggnaden från 1100-talet eller tidigare. Det säg att Sir William Craigie införlivade det nya Langskaill House med det gamla slottet, godset eller vikingabyggnaden, men utgrävningar på 1900-talet visade att de låg separerade. Sir William Craigie var också parlamentsledamot i det skotska parlamentet. Han bodde på Langskaill House med sin fru Margaret Honeyman (1656-1689) som i sin tur var dotter till Orkney’s biskop Andrew Honeyman. Efter första fruns död 1689 gifte Sir William Craigie sig året därpå 1690 med Anna Grahame (d. 1692) som var dotter till John Graham. Hon dog två år senare den 21 april 1692. Sir William Craigie gifte sig därför med sin tredje hustru Anne Hamilton den 8 september 1692 bara 4,5 månader efter Anna Grahames död. Tredje frun Anne Hamilton var dotter till Sir Robert Hamilton och Anne Hamilton. Sir William Craigie äldsta son William Craigie (f. 1674 och d. troligen 1712) ärvde och tog över Langskaill House. Samma år som pappan Sir William Craigie dog 1712 dog även sonen William Craigie. Sonen William Craigie innehade Langskaill House kortare än ett år. Efter William Craigie död 1712 ärvde hans bror David Craigie (1676-1760) Langskaill House. David Craigie var Sir William Craigie nästa äldsta son. 1968 köptes ön Gairsay av familjen McGill som idag använder ön för jordbruk. Langskaill House är idag en ruin. |
11. Noltland Castle, Westray parish
|
11. Noltland Castle (tornhus med Z-planlösning, ruin) ☺ Byggdes, huvudbyggnaden: 1560-1572. Tillbyggnader: uppfördes på 1600- och 1700-talen. Ägare: Historic Scotland. Familjer: Balfour, Stewart, Arnot, Dennison och Traill. Berömt för: sina embrassyrer, spiraltrappan och dess symbol för oroligheter i 1500-talets Skottland. Namnet Noltland har funnit sedan minst år 1500 då det finns nämnt att den lokala 1200-tals kyrkan år 1500 kallades för Lady Kirk of Noltland. Kyrkan ersattes 1674 av kyrkan Lady Kirk på samma plats vars ruiner finns kvar än. Ordagrant betyder Noltland Castle's namn Boskapsmark slottet. Namnet Noltland är en förvrängning av fornnordiska ordet nautaland som betyder boskapsmark. nauta = boskap land = mark Idag uttalas Noltland på engelska som det stavas, dvs. noltland, men invånarna på Westray är trogna originaluttalet och fortsätter att säga nowtland. Åren 1546-1560 Noltland Castle och dess huvudbyggnad uppfördes 1560-1572 på norra delen av ön Westray i norra Orkneyöarna av Gilbert Balfour (1521-1576). Huvudbuggnaden bestod av de två tornen och en central rektangulär byggnad mellan tornen. Gilbert Balfour kom ursprungligen från Fife i östra Skottland där familjen Balfour bott sedan minst 1253. Gilbert var son till Andrew Balfour of Munquhanny (d. 1592) från Fife och hans hustru Janet Bruce. Gilbert var deras åttonde barn. Gilberts farfar och farmor hette Michael of Munquhanny och Mary Drury. Mary var också känd som Marjory Durie. Gilberts morfar och mormor hette Sir Alexander Bruce of Earlshall och Janet Stewart. Gilbert Balfour var sammankopplad till mordet på kardinalen David Beaton (1494-1546). David Beaton var också känd under namnet Cardinal Beaton. David Beaton var kardinal 1538-1546 samt även ärkebiskop av S:t Andrews under åren 1539-1546. En kardinal är det näst högsta ämbetet efter påven i den romersk-katolska kyrkan. Faktum är att David Beaton var den sista skotska kardinalen innan den skotska reformationen 1560. Han förföljde protestanter och såg till att en del av de blev avrättade. David Beaton var även James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542, ambassadör flera gånger i Frankrike under åren 1533-1542. 1546 fängslade David Beaton den protestantiske predikanten och reformatorn George Wishart (1513-1546) och satte honom i fängelse i sitt egna slott St Andrews Castle i östra Skottland. George Wishart brändes på bål för kätteri utanför St Andrews Castles murar den 1 mars 1546. Den 26 maj 1546 blev David Beaton själv ett offer och mördades i St Andrews Castle under ledning av Norman Leslie, master of Rothes och William Kirkcaldy of Grange, som hämnd för att David Beaton mördat deras vän George Wishart. Gilbert Balfour sägs även vara kopplad till mordet. Mordet på David Beaton var en viktig del i en senare seger för protestantismen i Skottland. Gilbert Balfour var också vän med John Knox (1514-1572), skotsk reformator och grundare av den skotska statskyrkan 1560. Efter mordet blev Gilbert Balfour senare Master of the Household of Scotland till Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 samt drottninggemål av Frankrike 1559-1560. Som alla regenter hade hon en stab av medhjälpare och han var en av dem. Han blev också en av de närstående till drottningregenten Mary I. Gilbert Balfour blev även Sheriff of Orkney samt befälhavare och högste ansvarig och chef för Kirkwall Castle. Han företrädde den skotska kronan på Kirkwall Castle. 1560-1576 Gilbert Balfour gifte sig med tiden med Margaret Bothwell. Hennes bror Adam Bothwell (1527-1593) var förutom präst, domare och politiker även biskop på Orkneyöarna 1559-1593. Genom sin svåger kunde Gilbert Balfour på Orkneyöarna förvärva land på de tre öarna Westray, Papa Westray och Fara eftersom bl.a. Westray var biskopens egendom. Markerna på Westray fick Gilbert Balfour i juni 1560. Gilbert Balfour kunde sedan bygga Noltland Castle på Westray. Slottet uppfördes 1560-1572 med en huvudbyggnad som bestod av de två tornen och en central rektangulär byggnad mellan tornen. Slottet uppfördes på platsen där Thomas Tulloch (d. 1463), biskop av Orkneyöarna 1418-1461 byggde slottet pre-Noltland Castle 1420. Pre-Noltland Castle revs efter slutet av 1400-talet, men senast 1560. Noltland Castle som Gilbert Balfour lät uppföra 1560-1572 byggdes aldrig klart enligt senare arkeologer. I oktober 1560 reste Gilbert Balfour till Orkneyöarna. Enligt en familjetradition hos familjen Balfour var flytten till Orkneyöarna inte Gilbert Balfours eget val. Andra familjemedlemmar hos Balfours i Fife såg honom som avvikande. De i närmaste uppmanade honom att lämna Fife. Gilbert Balfour kunde inte sitta still på Orkneyöarna eftersom han försökte påverka saker och ting i övriga Skottland. Efter inblandning i mordet på Henry Stuart (1545-1567), Lord Darnley den 10 februari 1567 i Edinburgh flydde Gilbert Balfour till Westray. Henry Stuart är också känd som Henry Stuart/Stewart, 1st Duke of Albany. Han var kunglig prinsgemål av Skottland 1565-1567 samt make till drottningregent Mary I. Den 24 juli 1567 blev Mary I avsatt som drottningregent. Gilbert Balfour fortsatte emellertid att stödja Mary I försök de efterföljande åren att ta tillbaka och återfå den skotska tronen, vilket inte gillades av den före detta regentens motståndare. 1571 blev Gilbert Balfour anklagad för att vara skyldig för förräderi av ex-drottningregenten Mary I motståndare. Robert Stewart (1533-1593), 1st Earl of Orkney 1581-1593 och Lord of Zetland (Shetland) såg sin chans och påtvingade sig Noltland Castle. Robert Stewart var ett utomäktenskapligt barn till James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 och hans älskarinna Euphemia Elphinstone (1509-1547). Robert Stewart var dessutom halvbror till Mary I, men motståndare till henne och hennes anhängare. Robert Stewart fick emellertid bara äga Noltland Castle en kort tid innan han beordrades att lämna tillbaka slottet till Gilbert Balfour. 1572 arresterades ex-drottningregenten Mary I. Det innebar problem för hennes sympatisör Gilbert Balfour som inte såg någon annan utväg än att fly utomlands. Han flydde till Sverige där han tog tjänstgöring i den svenska armén. Gilbert Balfour var en man som föredrog att leva ett farligt liv och han fortsatte med sina intriger i Sverige. Gilbert Balfour avrättades i Stockholm 1576 efter att ha blivit dömd samma år för en komplott mot Johan III (1537-1592), kung av Sverige 1568-1592. Det finns inga som helst belägg för det, men sett mellan fingrarna är det inte helt orimligt att Gilbert Balfour funderade i banorna att ifall han kunde hjälpa till att mörda Johan III skulle den nya svenska kungen som gentjänst hjälpa Gilbert Balfour i hans försök få tillbaka Mary I på den skotska tronen. Å andra sidan hade den nya svenska kungen förmodligen struntat i Gilbert Balfour efter han blivit kung. 1576-1632 Noltland Castle blev aldrig färdigbyggt efter Gilbert Balfour död 1576. Gilbert Balfours son Archibald Balfour (1550-1570) dog innan honom och kunde därför inte ärva slottet. Slottet och markerna på Westray stannade inom familjen Balfour och togs över efter Gilbert Balfours död av Michael Balfour, mest känd som Michael of Garth, Michael III, Michael Balfour III eller bara Michael. Efter övertagandet av Noltland Castle var han också känd som Sir Michael Balfour of Garth and Noltland. Michael III var son till Gilbert Balfours brorsbarn Michael Balfour (d. 1570) som mest var känd som Michael II. Michael III var däremot inte Gilbert Balfours syskonbarn eller brorsbarn som det oftast nämns i en del böcker och skrifter om Noltland Castle. Det var Michael II som var syskonbarnet och brorsbarnet. Michael II levde i Munquhanny i Fife och dog 1570 innan Gilbert Balfour. Michael II kunde därför inte ärva Noltland Castle. Michael II var son till Michael Balfour, mest känd som Michael of Munquhanny, och hans hustru Janet Boswell of Balmuto. Genom sin mor Janet Boswell of Balmuto var Michael II ättling till Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Michael II var gift med Mariota Adamson. Hon var dotter till Patrick Adamson (1537-1592), ärkebiskop av St Andrews 1576-1592. Patrick Adamson var morfar till Sir Michael Balfour of Garth and Noltland (Michael III). f = far m = mor 3. Andrew Balfour of Munquhanny (d. 1592) (fff), gift med Janet Bruce (ffm) 2. Michael of Munquhanny* (ff) gift med Janet Boswell of Balmuto (fm) 1. Michael II (d. 1570) (far) gift med Mariota Adamson (mor) 0. Sir Michael Balfour of Garth and Noltland, också känd som Michael III *Michael of Munquhanny var bror till Gilbert Balfour. Innan år 1593 fick George Sinclair godset Bu of Rapness på ön Westray. Gården Bu of Rapness ska ej förväxlas med slottet Bu of Cairston Castle som låg på ön Mainland på Orkneyöarna. George Sinclair var son till Malcolm Sinclair of Quendale som huserade på Shetlandsöarna. Malcolm Sinclair var också känd som Laird of Quendale. Han är ibland felaktigt känd som Malcolm Sinclair of Queensdale. George Sinclair var ogift och i samband med flytten från Shetlandsöarna till Westray på Orkneyöarna följde hans storasyster Margaret Sinclair med sin lillebror. Hon var också dotter till Malcolm Sinclair of Quendale. På godset Bu of Rapness jobbade Margaret Sinclair som hushållerska till sin lillebror. På Westray träffade hon Sir Michael Balfour of Garth and Noltland (Michael III). De gifte sig 1593 på Shetlandsöarna och hon flyttade sedan in på Noltland Castle på Westray. Paret fick sonen Patrick Balfour of Pharay and Noltland (1595-1664) och dottern Ursilla Balfour. Patrick var också känd som bara Patrick Balfour eller Patrick of Pharay and Noltland. Pharay eller North Pharay var gamla namnet på Faray medan South Pharay var gamla namnet på Fara. Faray är en liten ö sydöst om Westray i norra Orkneyöarna medan ön Fara ligger i södra Orkneyöarna. Båda namnen Farey och Fara kommer från fornnordiska faerey och betyder fårön eller sheep island på engelska. 1592 eller 1598 erövrades Noltland Castle återigen av en medlem från familjen Stewart, denna gång av Robert Stewarts son Patrick Stewart (1566-1615), 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och Lord of Shetland. Det förekommer uppgifter att Patrick Stewart tog slottet redan 1592, men också att han istället kom över slottet först 1598. Patrick Stewart beslagtog Noltland Castle 1592 eller 1598 som betalning för en påstådd skuld efter att bombarderat slott med järn, eld och annat material dag som natt. Patrick Stewart var son till Robert Stewart och Lady Jane/Jean Kennedy (f. före 1558 och d. 1598). Patrick Stewart var med andra ord barnbarn till kung James V på pappa Roberts sida. På mamman Jane/Jean sida härstammade han från Robert III (1337-1406), kung av Skottland 1390-1406. I slutet av 1590-talet eller början på 1600-talet tros Patrick Stewart ha byggt den ovanligt stora spiraltrappan som är den näst största bland alla slott i hela Skottland. En tid senare i början av 1600-talet innan 1606 fick eller tog familjen Balfour återigen tillbaka sitt Noltland Castle. 1606 sålde de slottet till Sir John Arnot, Provost of Edinburgh 1608-1616 och som 1611 blev Sheriff of Orkney. Provost of Edindburgh var detsamma som ordförande för Edinburgh kommun. Sheriff motsvarande på den tiden fogde i Skottland medan idag är en sheriff i Skottland en motsvarande rådman, dvs. domare. Efter 1606 men innan 1615 stod familjen Balfour på nytt som ägare av Noltland Castle. Bröllopet 1632 Patrick Balfour of Pharay and Noltland, som var son till Sir Michael Balfour of Garth and Noltland (Michael III) och Margaret Sinclair, gifte sig med Barbara Moodie innan hans syster Ursilla Balfour gifte sig med sin James Fea 1632. Barbara Moodie var dotter till Francis Moodie of Breckness och Francis första fru Margaret Stewart of Graemsay. Det finns noterat att Patrick bodde på Noltland Castle när hans syster Ursilla äktenskapskontrakt skrevs under 16 juni 1632. Enligt en sed vid den tiden tvättade Ursilla Balfour sina fötter i en balja med vin samma kväll som den dagen då äktenskapskontraktet undertecknades. Senare drack tjänstefolket upp mycket av vinet i baljan. Som förklaring sa de att de hade druckit vinet för sin kärlek till den dam vars fötter hade tvättats i vinet och inte för sin kärlek till en alkoholhaltig dryck. Ursilla Balfours bröllop med James Fea var ett av de största bröllopen på Orkneyöarna det året 1632. Möjligen kanske det största till och med. Brudens pappa Sir Michael Balfour of Garth and Noltland (Michael III) bjöd de flesta från Orkneyöarnas aristokrati till sin dotters bröllop. Bröllopet och bröllopsfesten började på Noltland Castle en dag i början av november 1632. Under festandet kom vinterstormarna och isolerade ön Westray ända till början av februari 1633. Det var omöjligt för någon båt att lämna eller närma sig ön. I tre månaders tid satt större delen av Orkneyöarnas aristokrati fast på Westray. Ön Westrays yta motsvarar ca 42 % av Fårös yta på norra Gotland. Det här var inte gäster som kunde leva på det lilla och äta gröt i tre månader. Under tre månader i väntan på att stormarna skulle upphöra åt de välrenommerade bröllopsgästerna istället upp öns nötkreatur och får en efter en för att mätta sin magar fasta på ön som de var. När de kunde lämna ön i februari 1633 hade de ätit upp nästan all nötkreatur på ön. Enligt en traditionell historia orsakade denna tre månaders långa ofrivilliga bröllopsfest finansiella svårigheter för Sir Michael Balfour of Garth and Noltland (Michael III). Det sägs att han var tvungen att sälja av en del mark. 1635 stod han fortfarande emellertid som ‘of Noltland’ och han ägde fortfarande Noltland Castle. 1635-1774 1650 lät Patrick Balfour of Pharay and Noltland och hans fru Barbara Moodie slottet Noltland Castle att vara en tillflyktsort för några officerare från Montrose armé efter deras nederlag i the Battle of Carbisdale. The Battle of Carbisdale var ett krigslag i Scroggie Woods nära byn Culrain i Sutherland i norra högländerna mellan skotska rojalister som bekände sig till kungen och som i slaget stred mot representanter för den skotska regeringen och skotska covenanter. Patrick Balfour of Pharay and Noltland och hans Barbara Moodie på Noltland Castle var pålitliga rojalister och stödde rojalisterna i krigslaget Battle of Carbisdale. Covenanter var en skotsk presbyteriansk rörelse som spelade en viktig roll i Skottlands historia på 1600-talet. Presbyterianismen är en kyrkoförfattning som bl.a. förkastar episkopalismen. Episkopalism är uppfattningen att kyrkans högsta ledning finns hos biskoparna. Presbyterianisk teologi betonar guds suveränitet, nåd genom tron på Jesus, osv. Presbyterianismen menar i praktiken att kyrkan inte ska styras av påven, ärkebiskopar och biskopar utan av lokalt valda ledare, s k äldste, vilket mer överensstämmer med den första kristna församlingen föreställning att alla kristna är präster och kan ta del av de beslut som fattas. En covenant var beteckningen på förbund som presbyterianska skottar ingick med sina kungar samt med varandra för att kunna upprätthålla trosfrihet mot de romerska katolikerna och de episkopala. Krigsslaget Battle of Carbisdal ägde rum den 27 april 1650. Den skotska regeringen samt de skotska covenanterna leddes under krigsslaget av överste Archibald Strachan (d 1652) medan de skotska rojalisterna leddes av James Graham (1612-1650), 1st Marquess of Montrose. På de skotska rojalisternas sida fanns infanteri från Orkneyöarna med 700 män, 500 danska och tyska legosoldater samt kavalleri med 200 soldater. Totalt 1400 män. Infanteri är trupper som strider till fots. Kavalleri är ryttare. Den skotska regeringen och de skotska covenanterna hade fem trupper med kavalleri med totalt 220 män samt en del lokala män från trakten vid krigsslaget. Rojalisterna förlorade krigsslaget och 450 män medan den skotska regeringen samt de skotska covenanterna bara förlorade 50 män. Av de 950 som överlevde på rojalisternas sida flydde några till Noltland Castle på Orkneyöarna. Senare under år 1650 ockuperade lokala covenanter under ledning av kapten John Pollock slottet Noltland Castle. De lokala covenanterna satte eld på Noltland Castle och brände det som hämnd för att familjen Balfour lät slottet vara en fristad för rojalisterna som gömde sig där efter the Battle of Carbisdale. Noltland Castle stannade kvar i Balfour familjen efter de lokala covenanterna tillfälliga vistelse på slottet. På 1600-talet utökades slottet med byggnader som bildade en innergård på södra delen av slottet. 1654 kallade den berömda nederländska kartografen Joan Blaue (1596-1673) slottet Noltland Castle för Westra på en karta över Orkneyöarna. Kartan baserades på information från skotska kartografen Timothy Pont (1565-1615) som besökte Orkneyöarna 1592. Antingen kallades Noltland Castle för Westra på 1500-talet eller gjorde inte Timothy Pont sitt jobb tillräckligt noga 1592. Det är också möjligt att slottet kallades både för Noltland Castle och Westra år 1592. Flera namn för ett och samma slott var relativt vanligt förr i tiden i Skottland. Patrick Balfour of Pharay and Noltland dog 1664 och efterlämnade sig de två sönerna George Balfour (1632-1706) och Patrick Balfour. George var mest känd som George of Pharay medan hans bror Patrick var även känd som Patrick II. En av familjen Balfours grenar utvandrande till Canada på 1800-talet eller i början av 1900-talet medan en annan hamnade i Edinburgh vid samma tid. Båda grenarna härstammade från Patrick II. George of Pharay ärvde Noltland Castle efter sin fars död 1664. Han var den sista från familjen Balfour som bodde på permanent på slottet. 1654 gifte hans sig med Marjorie Baikie (d. 1678), ibland känd som det felaktiga namnet Marjorie Blaikie. Efter hennes död 1678 gifte han om sig med Mary Mackenzie som var dotter till Murdoch MacKenzie (d. 1688), biskop av Moray 1662-1677 och biskop av Orkneyöarna 1677-1688. George och Marys son John Balfour stannade inte kvar på Noltland Castle utan bosatte sig på det närliggande Trenabie på Westray. John var också känd som John of Trenabie eller John, 1st Balfour of Trenabie. Han och ättlingar till honom bodde i Trenabie i över 200 år fram till den sista av Balfour of Trenabie dog 1934. Trenabie kom att bli familjen Balfours huvudsäte på Westray från början av 1700-talet till 1934. Efter George of Pharay död 1706 stannade slottet kvar hos familjen Balfour of Pharay ägor, men de bodde aldrig där efter 1706. 1728 sålde Balfour of Pharay slottet till handelsmannen Jerome Dennison från ön Sanday i nordöstra Orkneyöarna. Senare blev han känd som Jerome Dennison of Noltland. På 1700-talet byggde familjen Dennison ytterligare byggnader på slottets västra och östra sidor. Både Balfour of Trenabie, andra Balfours på Westray och Jerome Dennison of Noltland stödde jakobitupproret 1745. Deras politiska sympatier för upproret gillades inte av deras opponenter. Deras motståndare hämnades genom att sätta eld på familjen Balfours säte i Trenabie som brann ned till grunden. Motståndarna tutade också eld på Noltland Castle för Jerome Dennison of Noltland politiska sympatier för upproret. Slottet skadades i branden och började sedan att förfalla. Vid 1757 hyrde familjen Dennison ut åtminstone bondgården Noltland Farm och dess marker till bonden James Seatter (f. 1701 och d. efter 1757). som odlade sädesslaget bere. Bere tillhör sädesslaget korn. James Seatter stod som hyresgäst för Noltland. 1760 övergavs huvudbyggnaden till Noltland Castle. 1761 ägdes slottet fortfarande av samma Jerome Dennison of Noltland som köpte det 1728. 1761 förde han över byggnaderna som bildade innergården på södra delen av slottet till sin fru Helen Traill som en del av äktenskapsförordet. Han ville försäkra sig att hon kunde bo kvar ifall han dog före henne. Dessa byggnader beboddes åtminstone fram till 1761. Det förekommer emellertid en del uppgifter att Jerome och Helen gifte sig först 24 augusti 1773. Den mest spridda versionen och från familjen Balfour är att byggnaderna på södra delen fördes över redan 1761 till Helen. Som gift gick Helen under namnet Helen Dennison. 1774-idag, Noltland Castle och Noltland Farm I skriftliga noteringar på 1700-talets andra hälft och på 1800-talet tenderade man ofta att kalla Noltland Castle och dess omgivande marker och byggnader på dess marker för bara Noltland. Noltland Castle stannade kvar hos familjen Dennison 1774-1790. Det fanns vid tiden minst två byggnader av olika storlekar vid platsen som kallades för Noltland, men som alla ägdes av familjen Dennison. Under perioden 1774-1790 hyrde först John Dennison och sedan en Jerome Dennison ut byggnaderna till hyresgäster som använde dess byggnader som förråd. Först hyrdes de av John Seatter 1774-1786, sedan av William Reid 1788-1789 och därefter 1790 av William Reid och Robert Seater. 1779-1780 hyrde Charles Paterson en mindre byggnad som kallades för Noltland. Förmodligen använde alla hyresgästerna byggnaderna för att förvara spannmål. Huruvida byggnaderna var en del av Noltland Castle eller Noltland Farm eller båda framgår inte i de noteringar som finns från den tiden. Det står bara Noltland. Familjen Dennison, som ägde Noltland, hade sin boendebyggnad nära den byggnad där hyresgästen hade sitt boende. 1787 bodde en Peggie Rendall i ett hus Noltland. Troligen i hyresgästens hus. 1788-1794 bodde David Rendall i samma byggnad. Slottet Noltland Castle och dess marker kom tillbaka i familjen Balfours ägo någon gång 1790-1818, men de bosatte sig aldrig på slottet. Istället hyrde de ut den stora bondgården nära slottet och ett par andra mindre bondegårdar till hyresgäster. William Pottinger (1782-1844) i Muckensay skrev i sitt testamente från 1844 att när han var 20 år hade han gjort ett ärende till ett hus som tillhörde Noltland Castle. William Pottinger var 20 år 1802. Han kallade byggnaden för Haa Noltland. Den som bodde i huset var David Rendall. William Pottinger skulle göra ett ärende för David Rendall till George Traill som var hyresgäst på Skaill. 1818 annonserades det att det gick att hyra den stora bondgården vid Noltland som ägdes av Thos. Balfour. Thos var en förkortning av Thomas. 1841 fanns det sju egendomar på Westray som kallades för Noltland varav familjen Rendall stod som hyresgäster till fyra. Robert Rendall hyrde bondgården i Noltland. Bland övriga byggnader fanns det hus som bl.a fiskare bodde i. Hall Noultland, som tros varit det Haa Noltland som William Pottinger besökte 1802, beboddes av David Sinclair. Förmodligen var han hyresgäst. 1843 dog Ann Seatter (1773-1843), också känd som Mrs James Shearer. Hon var gift med James Shearer. Han dog före henne och hon blev änka innan hon själv dog. James Shearer var en skräddare från Kirkwall från ön Mainland. När Ann dog hade hon skrivit i sitt testamente att hon föddes i huset på Noltland där hennes far och farfar varit hyresrätter efter varandra. Enligt ett annat protokoll tydde det på att hon var dotter till John Seatter som hyrde byggnaderna vid Noltland 1774-1786. Hennes mamma gick i samma skolklass som Jerome Dennisons dotter. 1855-1856 stod David Balfour, Esquire som ägare till Noltland. Han hyrde ut en större bondgård och två mindre bondgårdar till Murdock Rendall, John Seatter respektive Robert Rendall (d. 1878). När Robert Rendall dog fortsatte hans son Robert Rendall (d. 1897) att hyra bondgården fram till sin död. När han dog 1897 fortsatte hans fru att hyra bondgården 1898-1901. Sedan emigrerade hon till sin son Walter i Canada. I början på 1900-talet hyrde Robert Gray (d. 1917) gårdar i Noltland fram till sin död. 1881 beskrevs slottet Noltland Castle som en ruin. 1911 lämnade familjen Balfour över Noltland Castle till staten. Idag ägs slottet av Historic Scotland. Efternamnet Balfour är utdött på ön Westray efter att det fanns på ön i 399 år från det att George Balfour erhöll marker på Westray år 1560 fram till 1959 då den före detta lärarinnan Barbara Elizabeth Balfour (1881-1959) dog. Barbara tillhörde grenen Balfour of Chalmersquoy och bodde i utkanten av byn Pierowall nära Noltland Castle fram till strax före sin död 15 februari 1959 i Kirkwall County Home på ön Mainland. Hon var den sista Balfour som bodde på Westray. Ett försvarsinriktat slott Gilbert Balfour (1521-1576) som uppförde Noltland Castle 1560-1572 byggde slottet som ett tornhus med Z-planlösning. Slottet består av en central rektangulär byggnad med måtten 26,5 x 11 meter samt av två kvadratiska torn som ligger på varsin ände diagonalt. Ena tornet är beläget i nordöst medan andra tornet finns i sydväst. De ligger diagonalt därför att vid händelse av att ett av tornen intas av angripare är det lättare för slottets ägare att göra en motattack ifall andra tornet ligger på andra sidan diagonalt. Den rektangulära byggnaden mellan tornen utformades för att ha tre våningar, men den blev aldrig färdig. Den är byggd av lokalt bruten sandsten med fyllning av röd sandsten från grannön Eday. Anmärkningsvärt är slottets ovanligt stora spiraltrappa som är den näst största bland alla slott i hela Skottland, endast överträffad av trappan i Fyvie Castle i Aberdeenshire. Trappan är inbyggd i sydvästra tornet och leder upp till stora salen. Den tros ha anlagts på 1590-talet eller början på 1600-talet av Patrick Stewart (1566-1615), 2nd Earl of Orkney 1593-1614 och Lord of Shetland. Det som kanske mest imponerar med Noltland Castle är de 71 embrassyrerna (gunloops). Embrassyrer är mindre hål som användes som skottgluggar. I de 71 hålen kunde de som befann sig i slottet sätta in sina pistoler/gevär och skjuta mot eventuella angripare. Slottet har på en del ställen embrassyrer på tre nivåer, vilket saknar motstycke på något annat slott i Skottland och eventuellt i hela Europa. Alla embrassyrer visar slottets försvarsorienterade karaktär och familjen Gilbert Balfour rädsla att bli attackerad av sina fiender. Det förekommer en historia att slottets försvarskaraktär berodde på att det var förberett på att ta emot och skydda Mary I ifall hon lyckades fly från Loch Leven Castle i Perth and Kinross efter hon blev avsatt som drottningregent 1567. Mary I lyckades fly från Loch Leven Castle 1568, men hon reste aldrig till Noltland Castle. Slottet har idag utsikt över byn Pierowall i öster och dess hamn samt över en stor del av ön Westray. Utsikten visar återigen försvarsinriktningen på slottet. Med utsikt över alla håll kunde slottets ägare tidigt upptäcka angripare samt kunna skjuta på dem från alla möjliga vinklingar från slottets embrassyrer. Nedre våningen har inga fönster alls som kunde utnyttjas av angripare ifall slottet blev angripet. Enda öppningarna som finns är embrassyrerna. I slottets bottenvåning finns ett stort kök. Ovanför köket finns en våning där det fanns en hall och bostadsrum till slottets ägare och hans familj samt eventuellt ytterligare ett kraftigt rum med hemliga fack inbyggda i fönsterbrädorna på två fönster. Tornet i nordöst med fyra våningar beboddes också av slottets ägare medan det andra tornet i sydväst bara har två våningar. Även om slottet var försvarsinriktat var det inte helt spartanskt. På de övriga våningarna finns fönster med några mer bekväma rum. Slottet är defensivt storslaget och en imponerande fästning och den som besöker slottet kan fortfarande känna av dess forna överväldigande storhet. Den som passerar den bågeformade ingången till en innergård kan på höger sida läsa orden: ” - When I see the blood I will pass over you in the night.” Noltland Castle anses vara ett av de mest imponerande slotten på Orkneyöarna. Slottets historia på 1500-talets andra hälft anses av en del historiker symbolisera en orolig tid i Skottlands historia. Hundspöket Boky Hound Enligt en legend sägs det att ett spöklikt sken drar in över Noltland Castle varje gång det föds ett barn eller någon gifter sig från familjen Balfour vars förfäder bodde på Noltland Castle. Noltland Castle har enligt legenden också ett hundspöke som heter Boky Hound som kan ses i ett hål under trapporna eller i slottets fängelsehåla. Hunden var ett husdjur till Sir David Balfour som levde på 1200-talet. Efter att ha återvänt hem från en jakt hoppade hunden upp på honom och ur handen tappade han drycken som han på väg att dricka. Sir David Balfour blev då okontrollerat arg och dödade hunden men upptäckte sedan att hans fru hade förgiftat drycken. Hunden hade räddat Sir David Balfours liv, men det visste han inte när han tog livet av hunden. Det sägs att frun försökte döda sin make eftersom hon hade tröttnat på hans eviga drickande av alkoholhaltiga drycker. Sir David Balfour dog flera år senare. Enligt en del uppgifter i Turin i Italien efter att han drog ut på korståg. Boky Hound uppenbarade sig då första gången som ett spöke med ett blodisande tjut den dagen han mördades. Samtidigt hittades hans hustru död av okänd orsak i henne sovrum. Enligt sägnen har Boky Hound sedan dess ylat strax innan någon från familjen Balfour dör. Det finns ett tredje väsen på Noltland Castle och det är det vänliga manliga spöket the Broonie som såg ut som en gammal man. Enligt en del historier var the Broonie en brownie. En brownie var enligt folktron i Skottland och norra England ungefär motsvarande tomte i Sverige. En brownie kunde också i Skottland och norra England vara som en hob. Förenklat var en brownie det som idag kallas för hustomte i Sverige. Spöket the Broonie har inte setts sedan Noltland Castle blev en ruin. När slottet beboddes sågs the Broonie göra regelbundna promenader i slottet och utanför i dess trädgård. Spöket var noga med att studera allting i detalj. Som om det kontrollerade att allt var i sin ordning. Det sägs att när en person från familjen Balfour som bodde på Noltland Castle råkade ut för trubbel kunde the Broonie ibland komma och hjälpa personen. The Broonie kunde också hjälpa om någon från familjen fick problem med båten när de gick till land vid en strand på Westray. Efter en storm kunde the Broonie också rensa färdvägar på land på Westray som låg nära Noltland Castle för att göra dem mer framkomliga. The Broonie var mycket omtyckt av familjen Balfour som gillade sitt spöke och hustomte. Familjen Balfour kände att de hade en ande som såg efter dem och ville dem väl. 12. Westness Castle (tornhus och hallhus, ruin) Plats: Rousay and Egilsay parish. Byggdes enligt legenden: 1100-talet. Byggdes troligen: ca 1350-1500. Ombyggdes: utbyggnad av en hall/sal-byggnad på 1500-talet. Westness Castle ligger vid kusten på västra delen av Rousay. Rousay är en ö norr om Mainland i centrala/nordvästra Orkneyöarna. Ön Rousay kallas för the Egypt of the North på grund av öns arkeologiska mångfald och betydelse. Ön är ett riktigt paradis för arkeologer. Slottet Westness Castle är också känt som Westside och The Wirk. Westness Castle är ett tornhus och hallhus med ett litet stentorn och en tillhörande hall/sal-byggnad. Enligt legenden byggdes stentornet på 1100-talet av Sigurd of Westness eller av hans efterföljare. Sigurd of Westness var från Norge eller hade norskt påbrå. Troligare är att Westness Castle byggdes först ca år 1350-1500. Det som talar för det är att det finns en likhet i designen med slottet Cubbie Roo’s Castle på Wyre på Orkneyöarna. Cubbie Roo’s Castle byggdes enligt legenden år 1145, men mer troligt ca år 1350-1500. Dessutom är Westness Castle ett tornhus, vilket talar för att slottet byggdes ca 1350-1500 under förutsättning att det byggdes på medeltiden. Tornhus blev populära först på 1300-talet i Skottland. I dokument från 1556 nämns Westness Castle som en befästning. På 1500-talet utökades stentornet med den stora hall/sal-byggnaden. Eventuellt byggdes denna extra byggnad först som en kyrka. Westness Castle är idag en ruin. Slottet ska ej förväxlas med Westness House som ligger 1,5 km sydöst om Westness Castle vid kusten på Rousay. Westness House byggdes 1792 av familjen Traill och är ett fullt fungerade hus som används än idag. Westness House är privatägt och inte öppet för allmänheten. |
|
Finns inte kvar 13-24
Fanns eventuellt 25
|